En mystisk radiovågsväg upptäckt mellan två galaxer.

Mellan galaxerna finns plasma och damm, gas och asteroider. En och annan vilsen stjärna och planet.


Ett team av astronomer har upptäckt en tråd av radiovågor mellan två långsamt kolliderande galaxhopar en ström av laddade elektroner som sträcker sig 10 miljoner ljusår. En egentligen fysisk omöjlighet men likväl sann.


Det är mellan galaxerna Abell 0399 och Abell 0401 (galaxerna finns ca 900 miljoner ljusår bort) forskarna upptäckte denna stora bro av radiovågor av laddade partiklar.

Upptäckten är publicerad den publicerad 7 juni i tidskriften Science.


Teoretiskt kan det vara ett svagt men turbulent magnetfält som sträcker sig från den ena galaxhopen till nästa som resulterar som en mystisk partikelaccelerator som sparkar elektroner 10 gånger längre än de vanligtvis skulle fysiskt kunna göra  utan hjälp.


 ”Det är ett mycket svagt magnetfält, ca 1 miljon gånger [svagare] än jordens”, säger forskaren Govoni i en video medföljer studien.


Men hon och hennes kolleger anser att det är starkt nog för att släppa ut vågor och därmed ha resulterat i denna elektronmotorväg av radiovågor.


Lite fantasifullt kan man tänka sig att det är en radiovågsväg mellan två civilisationer i galaxerna. Men det är bara tankar.

Vid resa bakåt i tiden stöter vi kanske på problem.

Vad skulle hända dig om du åkte tillbaka i tiden och dödade din egen farfar? Skulle du försvinna i tomma intet då och framtiden förändras? Men om så vem dödade då din farfar?


En modell med fotoner avslöjar att kvantmekaniken kan lösa dilemmat — och även kvantkryptering.


 Tidsresor är enligt teorin i dag möjliga både framåt och bakåt enligt relativitetsteorin där svarta hål används för ändamålet.


I denna teori beskrivs gravitation som en skevhet i rumtiden av energi och materia. Ett extremt kraftfullt gravitationsfält som produceras av ett snurrande svart hål kan i princip göra att rumtiden böjer sig tillbaka in i sig själv. Detta skulle skapa en ”sluten tidskurva”, eller en loop som kan passeras för att resa båkåt i tiden.


Då det gäller paradoxen att resa tillbaks i tiden och döda sin farfar”farfar paradoxen”, ett hypotetiskt scenario där någon använder en CTC en sluten tidskurva enligt ovan för att resa tillbaka i tiden att mörda sin egen farfar och därmed förhindra sin egen senare födelse. Men det behöver för den skull inte innebära att denne försvinner i ingenting och aldrig har existerat.


Vid korsningen av en CTC i syfte att döda sin förfader går  en grundläggande partikel tillbaka i tiden för att vända om till en partikel av annat slag än en människa. Om partikeln gör detta vänder denna tillbaks igenom CTC och inget har hänt.


I det här fallet finns det ingen förhand deterministiska säkerhet till var partikeln hamnande endast en fördelning av sannolikheter. Att partikeln i detta fall människans kommer in ena änden av en CTC och måste dyka upp i andra änden med identiska egenskaper är ingen garanti. Därför är en partikel som avges genom det svarta hålet med en sannolikhet av hälften skulle ange CTC och kom ut i andra änden att vända växeln med en sannolikhet på en halv vilket ger flera möjligheter av ett förlopp enligt en teori och då skulle mordet enbart ha 50 % sannolikhet att lyckas. Men om det lyckas var sker det då och var och hur har det påverkat framtiden och vilken framtid?

Resonemanget är helt i linje med de kända lagarna av kvantmekanik.


För mer om detta resonemang följ länken


Nog är verkligheten annorlunda än den vi en gång lärde oss i skolan.

Alla galaxer utom en avlägsnar sig från oss och vår hemgalax Vintergatan.

Spiralgalaxen Messier 90 finns ungefär 60 miljoner ljusår från Vintergatan. Den är unik då den rör sig mot oss. Något ingen, vad vi sett, annan av de oräkneliga miljarders miljarder galaxer gör i det snabbt expanderande universumet gör. Alla galaxer rör sig från varandra och oss men just denna rör sig mot oss eller om vi ser det så vi rör oss mot denna. Om någon annan galax däruppe rör sig mot någon annan galax däruppe är även möjligt men något exempel på detta vet jag inte.


Messier 90 finns i riktning mot stjärnbilden Jungfrun (Virgo) och är en del av Virgo-hopen. En grupp av mer än 1200 galaxer. Astronomer anser att Messier 90:s bana sannolikt beror på klustrets stora massa accelererar galaxerna inom klustret till höga hastigheter och skickar vissa på annorlunda banor istället för att hopen och enstaka expanderar till ett allt större universums utvidgning.


Messier 90 kommer mot oss enligt uttalande från astronomer vilka analyserat bilder från Hubbleteleskopet. Messier 90 närmar sig oss just nu som vi ser det men det kan ändras över tid inget säger att galaxen kommer fram till oss någonsin.


Messier 90, går snabbare än klustret som helhet.


Bilden är på Messier 90.

Två planeter bildas just nu vid stjärnan PDS 70.

Astronomer har fotograferat två planeter under konstruktion kretsande runt stjärnan PDS 70 vilken finns ca 370 ljusår från jorden, rapporteras i en ny rapport.


PDS 70 är det andra multiplanetsystem där en händelse av detta slag sker just nu från vår händelsehorisont sett. Den första vi upptäckte var vid stjärnan HR 8799.  Men i solsystemet HR 8799 är planeterna nästintill färdigbildade medan de i PDS 70 fortfarande växer till sig i en skiva av gas och stoft runt stjärnan.


Detta är den första otvetydiga upptäckten av ett bildande av ett två-planetsystem säger medförfattare Julien Girardvid  Space Telescope Science Institute i Baltimore i den publicerade rapporten.


Stjärnan PDS 70 är enbart ca 6 miljoner år gammal. Den disk där skeendet pågår sträcker sig från ca 3 till 6 miljarder kilometer från stjärnan.


Det var 2018 astronomer upptäckte en gasjätte i denna disk som fick namnet PDS 70b nära innerkanten 3,2 miljarder km från moderstjärnan PDS 70 vilket motsvarar ungefär avståndet mellan Uranus och solen i vårt solsystem.
  

Gasplaneten PDS 70b uppskattas som fyra till 17 gånger mer massiv än Jupiter. Samtidigt upptäcktes ytterligare en planetbildning 5,3 miljarder km från stjärnan vilken fått beteckningen PDS 70c vilkens avstånd till PDS 70 kan jämföras med avståndet från vår sol till Neptunus även PDS 70c är en gasjätte.


Bilden föreställer den protoplanetära skivan PDS 70 med planet PDS 70b  i bildande (höger).

Det mystiska blinkandet på månen.

Det blixtrar och utöver det ses ljusfenomen av skilda slag från månens yta.


Forskare önskar förstå vad som orsakar dessa fenomen. Helst innan på landstigningen på månen 2024. Önskan är stor om att veta vad man landar på och vad man kan förvänta sig på ytan. Det är inte ett kort besök som planeras som den gången Apollobesättningar landade på ytan med start 1969 och avslut 1972 (Apollo 11- 17) .

Med ett nytt teleskop vill professor Kenedi Hakan av rymdteknik vid Julius-Maximilians-Universitat Würzburg (JMU) i Bayern, Tyskland komma till botten med dessa fenomen.


Ljusfenomenen sker flera gånger i veckan. Ibland är det bara korta ljusblixtar som uppstår ibland längre perioder av ljus. Utöver det sker det att vissa ytor mörknar under en period.


Blixtar kan uppstå när elektriskt laddade partiklar av solvinden reagerar med måndamm. Seismisk aktivitet observeras också på månen och då kan gaser komma upp och svepa över ytan vilket kan reflektera ljuset från solen under korta intervaller, säger Kenedi Hakan. Men det är i teorin.


 Han tillägger även att vi i framtiden troligen kommer att bryta sällsynta metaller på månen. När den dagen kommer bör vi förstå vad som sker på månen så vi inte överaskas av faror av skilda slag. 


Själv anser jag (min anm) inte vi med säkerhet vet om dessa metaller finns som vi behöver eller ser oss behöva dem i framtiden till ex smartphones eller batterier. Detta då ingen vet om vi i framtiden kommer att behöva dessa metaller andra lösningar kan komma för smartphones eller om vi överhuvudtaget använder dessa ting då.

Utrustning snart på väg (2021) till månen för användning 2024.

För första gången sedan 1970-talet planerar nu Förenta staterna att skicka utrustning till  månen. President Donald Trump har accelererat tidsplanen för att sätta människor på månen till 2024. Utrustning kommer att landsättas i juli 2021 i Oceanous Procellarum (Stormarnas hav) en mörk yta på månen synlig från jorden. 


En besättning kommer att landa 2024 enligt NASA om allt går som planerat.


Den amerikanska Rymdstyrelsen har valt det amerikanska företag Astrobotic, för tillverkning av utrustning och Orbit för  instrument och annan vetenskaplig utrustning som en del av programmet som ingår i programmet Artemis. 



Bild på Stormarnas hav på månen där utrustningen ska sättas ner, (inringade området).

Två vita dvärgstjärnors krasch fick följande resultat

Stjärnan ser ut som en disig nebulosa (det finns många slag av nebulosor se mer om detta här) och finns i stjärnbilden Cassiopeia ca10 000 ljusår från jorden. Astronomer ser denna stjärna som att den  har kommit tillbaka från de döda.


Stjärnan visar inga tecken på att innehålla väte eller helium. De lättaste beståndsdelarna i universum och den slutgiltiga källan till bränsle för kärnreaktioner i stjärnor.


Trots detta lyser denna stjärna tiotusentals gånger ljusare än solen och här finns en stjärnvind som verkar ha styrkan av två stjärnor. 


Sådana fall är extremt sällsynta”, påstår en av författarna till en ny rapport om ämnet Götz Gräfener, astronom vid Argelander Institutet för astronomi (AIfA) vid universitetet i Bonn i Tyskland. ”Det finns förmodligen inte ens halvt dussin sådana objekt i Vintergatan och detta är ett av dem”. Vi antar att två vita dvärgar bildade fenomenet för många miljarder år sedan”,  säger en av  medförfattarna Norbert Langer på AIfA, i ett uttalande. ”De cirklade runt varandra och detta  skapade  en ovanlig snedvridning av rumtiden genom gravitationsvågor”. säger Langer.


Ett ovanligt fenomen av resultatet av två vita dvärgars 

krock och sammanblandning en gång för länge sedan.


Bild från Hubbleteleskopet som visar  Captures the Ghost of Cassiopeia.