Grottforskning blir säkert en spännande hobby en gång på månen.

Kan du designa ett system för att upptäcka, kartlägga och utforska grottor på månen? Gå då in på denna länk och klicka dig vidare och lämna din idé.


Vad som önskas genomsökas är vulkaniska områden av Lunar Maria av planetariska geologer vilka har identifierat gropar som kan relateras till kollapser av håligheter såsom lavarör där lava en gång flödade under månens yta.


"Att utforska och kartlägga dessa tuber kan ge ny information om månens geologi, men de kan också vara ett intressant alternativ som långsiktigt skydd för framtida mänskliga besökare till månen", förklarar Franceso Sauro, chef för ESA: s Pangaea Planetary geologi astronaut utbildning. "Grottorna skulle skydda astronauter från kosmisk strålning och mikrometeoriter och möjligen ge tillgång till isigt vatten och andra resurser där.


”För att forma framtida expeditioner till att utforska mångrottor söker vi idéer för uppdrag med specifika vetenskapliga mål. Utöver möjligheten att få tillgång till att navigera och kartlägga grottorna skulle föreslagna koncept kunna innefatta en kommunikationslinje mellan grottsystems inre och omvärlden och instrument som gör vetenskapligt relevanta mätningar av grottmiljön.


Så du som har idéer du anser kan förverkligas har här möjligheten att berätta om dem. Säkert kan grottforskning på månen vara intressant.

Bild från  en grotta på månen.

Vad är universum?

Universum är fyllt med miljarder (kanske oräkneliga) galaxer och stjärnor i dessa galaxer där det finns nästan oräkneliga antal planeter, månar, asteroider, kometer och moln av stoft och gas, allt virvlande i den oändliga rymden.


Byggstenarna i dessa himlakroppar och varifrån de kom är en gåta? 


Väte är det vanligaste elementet i universum följt av helium därefter kommer alla andra slag av grundämnen. Tillsammans utgör de ca 5% av allt som existerar.


Det hela började med Big Bang för ca 14 miljarder år sedan. Det som vi tror skedde då var att tätt packad materia plötsligt och snabbt expanderade i alla riktningar på en gång. Millisekunder senare var universum skapat i en temperatur av 180 000 000 000C. En böljande massa neutroner, protoner, elektroner, fotoner och andra subatomära partiklar. Varje bit av materia som finns och är kända element i det periodiska systemet och varje objekt i universum, från svarta hål till massiva stjärnor till fläckar av rymdstoft skapades under Big Bang, säger Neta Bahcall, professor i astronomi vid Institutionen för astrofysikaliska vetenskaper vid Princeton University i New Jersey.


 I detta skapades eller fanns även det vi tror finns och ser tecken av mörk materia och mörk energi (något jag anser enbart är andra stadium av vanlig energi och materia min anm.).


Vi vet inte fysikens lagar som skulle ha existerat i en så varm, tät miljö", säger Bahcall. 


Jag själv )min anm)  anser att vi inte vet eller kan förstå vad som hände om nu något hände när universum kom till. Vi ser tecken på att något skedde som vi kallar BigBang om vi teoretiserar efter det vi ser och mäter. Men vi vet inte vad vi ser och mäter så allt är bara teorier om något som teoretiskt ser ut att stämma enligt nuvarande kunskap och tankar.


Fri bild ovan.

En planet utan spår av någon atmosfär.

En stenig exoplanet kan ses som en klippa när den saknar atmosfär. Planeter av detta slag anses vanligast i röda dvärgsolars planetsystem enligt ny forskning.


 Astronomerna upptäckte LHS 3844b atmosfärlöshet. En planet runt den röda dvärgstjärnan LHS 3844. Denna planet upptäcktes genom användningen av NASA: s Spitzerrymdteleskop när de letade efter tecken på en atmosfär på denna exoplanet. LHS 3844 med sitt planetsystem finns i stjärnbilden Indianen ca 48,57 ljusår bort från oss.


 Resultaten stöder teorin att planeter som kretsar kring mindre stjärnor (ca 60% mindre i radie än solen) saknar betydande atmosfärer  eller ingen alls möjligen beroende på grund av strålningen från deras dvärgstjärna (röda dvärgstjärna så kallade M-stjärnor). Troligen beroende på att de planeter man finner här finns mycket nära sin sol (min anm).


Planeten har i detta fall en radie 1,3 gånger större än jorden, och den varvar sin värdstjärna (sol) på bara 11 timmar.


Forskarna upptäckte även att ena sidan av planeten är permanent "tidsmässigt låst" i sin omloppsbana. (Jordens måne och även Merkurius är också tidsmässigt låst, vilket är anledningen till att vi aldrig ser den bortre sidan från jorden).


Ena sidan av LHS 3844b dagssidan har en temperatur av 770 grader Celsius. Om det fanns en atmosfär skulle den varma luften från denna sida generera vindar som överfört värme över planetens hela yta. Men med en brist på atmosfär finns ingen atmosfär för överföring och utjämning den vägen av temperatur till nattsidan (den sida som alltid är vänd från sin sol).


Upptäckten innebär att för första gången har en exoplanet för första gången gången observerats som kretsar kring en M-stjärna (röd dvärg) utan en atmosfär. Något som inte kunnat bevisas tidigare mer än teoretiskt.


Vår sol som är en G-stjärna har även en planet med enbart en sida hela tiden vänd mot solen. Merkurius har inte heller någon nämnvärd atmosfär. Utöver det finns vår måne runt Jorden vilken även den alltid vänder samma sida mot Jorden och även den har en obetydlig atmosfär. Mycket små spår av någon atmosfär på både Merkurius och månen finns och troligen kan vi se det så även då det gäller LHS 3844b.


Bild från vikipedia på Stjärnbilden Indianen (Indus) som den kan ses med blotta ögat från södra stjärnhimlen.

Ett svart hål sågs nyligen svälja en neutronstjärna.

För ca 900 miljoner år sedan släppte ett svart hål stora gravitationsvågor ut i universum som ekade genom kosmos. Den 14 augusti 2019 resulterande dessa krusningar i rumtiden att detta nu kunde upptäcktas 900 miljoner år senare av LIGO då vågorna passerade jorden./

 Gravitationvågor och sken som ger oss det bästa beviset hittills av en aldrig tidigare sedd typ av kosmisk kollision som kunde erbjuda nya insikter om hur universum fungerar. Händelsen är kallad S190814bv och var sannolikt utlöst genom en sammanslagning av ett svart hål och en neutronstjärna. En neutronstjärna är de extremt täta resterna av en åldrande stjärnas sista fas. 



Astronomer har dock länge förväntat att sådana händelser sker men först nu kunde en ses genom ett teleskop. Händelser av detta slag skapar ringar av gravitationsvågor när det svarta hålet och neutronstjärna sammanfogas. 


Aktuella teorier förutspår dock att kollisioner av neutronstjärnor och svarta hål inte alltid avger ljus beroende på hur de två objektens massor är jämförbara.

Beroende på det svarta hålet och  neutronstjärnans avstånd till varandra är ju längre tid tar det för stjärnan att spiralformat försvinna ner i det svarta hålet eller i strimlad falla ner. Då detta sker kan teleskop hos oss på rätt avstånd i tid och rum se detta vilket hände ovan.


Men är det svarta hål mycket stort faller inget ljus ut enbart gravitationsvågor når ut. Det handlar då om att händelsen enbart sker som att hela neutronstjärnan i sin helhet faller ner i det svarta hålet utan att strimlas ner. 


Vad händer då med neutronstjärnans eventuella planetsystem? Det är min fråga. Kanske även dessa efterhand faller ner i hålet genom att de dras ner i detta. Alternativt om de är ett mindre svart hål att de fortsätter kretsa därute kanske i en bana runt det svarta hålet på stort avstånd alternativt snurrar runt sig själva i all evighet.


Bild från vikipedia på en arm av LIGO-interferometern vilken är en del i sökandet av gravitationsvågor vid svarta hål. 

Metan är organiskt material som bryts ner och finns på Mars. Men…

Metan bildas vid nedbrytning av organiskt material i syrefattiga miljöer.  Metan finns på vissa platser på Mars. Men har inget med vinderosion att skaffa enligt nya rön.

Vid Newcastle University har studier visat att metankan framställas över tid  både geologiskt och biologiskt. 

Anna Neubeck, forskare vid Uppsala universitet säger bland annat i vetenskapsradion den 8 juni 2018, – Tyvärr finns flera processer som kan skapa organiska föreningar utan liv. 


Detta med anledning av att man inte ska ta för givet att tecken på metan på Mars eller andra himlakroppar säkert pekar på liv. Vi har ju ex Saturnus största månen Titan där sjöar av etan och metan finns (dock vet vi inte här heller dessas ursprung) . 

 Men det ger en kanske 50 % möjlighet att det kan finnas liv (eller har funnits) på platser  där metan finns. Det vet vi bara när vi på plats kan noggrant undersöka källans ursprung.


 På Mars upptäcktes metan  redan 2003 på vissa platser. Gasen finns i speciella fickor på Mars vilket kan visa att det här finns eller har funnits liv under ytan.


Det är en fråga för framtida studier vad som bildat metanet här. I dag vet ingen.


Här på jorden bildas däremot 80 till 90 procent av allt metan från (eller av)  olika livsformer. Men gasen kan bildas på annat sätt så ett helt säkert tecken på liv är inte förekomsten av gasen. På jorden bildas 10% av oorganiska effekter.


 Bild från vikipedia på en av metanbildarna i världen. Men det finns många fler människan exempelvis.

Ännu en fundering utefter funderingar om ET finns.

Astronom Kelsey Johnson på university of  Virginia svarade nyligen på frågor i tidskriften  Scientific American om aliens. Jag tar upp något av vad hon anser, och funderar även själv utefter detta. Den som önskar läsa hela artikeln publicerad på universitetets hemsida kan göra det här. 


Hon säger: Vi har inte några vetenskapliga bevis att E.T har besökt jorden men  så kan säkert vara möjligt. Men det finns bara en handfull undersökta ärenden som inte har andra mer troliga förklaringar på alla uforapporter genom åren.


Ett öppet särfall som har fångat folks uppmärksamhet är ett berömt olöst fall från England 1956 kallas ”Lakenheath-Bentwatersincidenten”. Ett av skälen till att denna incident rönt uppmärksamhet är att det var bevittnat av både US Air Force och Royal Air Force. Detta fall har det officiella rekordet av  visuella observationer av antennfenomen och radarkontakt.


Jag själv (min anm) är likväl tveksam till vad som låg bakom denna händelse. Vi ska komma ihåg spökraketerna och area 51 båda är knappast alienhändelser. En störtad väderbalong ligger troligen bakom händelsen vid area 51 en hemlig testflygningsplats i USA och spökraketerna är troligen klotblixtrar.


Johnson fortsätter : Det är frestande att dra förhastade slutsatser då att vi inte vet vad något är. Men jag skulle inte bli överraskad om vi  så småningom besöker andra planeter  om vi överlever som art och teknisk civilisation tillräckligt länge och inte förstör allt utifrån den tekniska revolution vi lever under i dag.


Mänsklighetens historia är full av exempel på människors migreringar (emigreringar, flykt)  på grund av överbefolkning, begränsade resurser, girighet, förföljelse, religiösa stridigheter, etc. Kolonisering verkar finnas i vårt kollektiva beteende.


Men vad som oroar är även att högtstående civilisationer i det förflutna till slut har förstörts genom yttre hot av barbarisk och krigisk civilisation många gånger. 


Det finns även andra skäl. Jag (min anm) kan se detta på ex Roms imperium som föll genom att folket förslöades och tog nöjen och tillfredsställelse som viktigare än fortsatt förbättring av levnadsförhållande för alla, yttre hot förstods inte och mycket förföll. Slutet kom då andra folk intog romarriket. 


Johnson säger även: Men om vi kan överleva våra tekniska tonår tror jag att människors kreativitet, mod och uthållighet kommer att tvinga oss att resa till fjärran platser i galaxen.


Jag anser (min anm) om detta går är allt möjligt för människan så där är vi helt överens. Men jag tvivlar på att vi når dit. Människan har troligen även en inbyggd förstörelselusta vilket vi kan se på att många även i högcivila demokratier (som ex Europa o USA) där uppstår brottslighet och en ökande råhet bland människor i dag.


Bild från vikipedia på Karl-Gösta Bartoll letande efter spår av en "spökraket" som sågs landa i Kölmjärv 19 juli 1946.

Något oväntat sker i området runt det svarta hållet i Vintergatans centrum

I mitten av vintergatan finns ett stort svart hål av cirka fyra miljoner gånger solens massa i ett område av ungefär storleken på jordens omloppsbana. Känt som Sagittarius A, i riktning mot i stjärnbilden Skytten, 26000 ljusår bort från oss.


Här rör sig omkringliggande stjärnor i höga hastigheter runt detta svarta hål och även stort antal asteroider allt påverkat av en mycket stark gravitation från Sagittarius A.


Sagittarius A verkar nu (tillfälligt?) agera ännu mer aggressivt än vanligt genom att sända ut ett starkt blinkande sken. Ett dubbelt starkare sken än det någonsin kommit härifrån tidigare under den tid vi haft uppsikt på platsen. Astronomer misstänker att något större objekt som nu dras ner i hålets gravitationsfält är anledningen.


– Det var så ljust du kunde se det i realtid, säger Andrea Ghez, den ansvariga ledaren för gruppen Galactic Center vid UCLA, som spelade in aktiviteten. ”Det var mycket tydligt att något skedde här tidigare i år”. Svarta hål avger inte så mycket som en foton. Frågan är vilket slag av materia troligen varm gas som nu dras ner och snurrar runt Sgr A * bildande en ”ackretionsskiva” av material som dras ner mot det svarta hålets yta och ger detta ljus på sin färd.


Sagittarius A är även ett skräckinjagande magnetfält frågan är om det är denna kraft som drar laddade partiklar som elektroner i spiralform inåt som ger denna glöd.

Ännu kan ingen med säkerhet såga vad som ger denna ljuseffekt. Men säkert är det ett helt naturligt fenomen vi ännu inte helt förstår eller väntat oss med den kunskap vi i dag har om svarta hål och dess omgivning (min anm).


Bilden från vikipedia föreställer Sagittarius A* (i mitten)  med två inringade ljusreflektioner från en nylig explosion .