Venus är vulkanrik

 

Spår av gasen fosfin  har bekräftats i atmosfären på Venus vilket pekar på vulkanisk aktivitet på Venus enligt ny forskning från Cornell University.

Det var i höstas forskare upptäckte att spår av fosfin fanns i Venus övre atmosfärsskikt. Upptäckten visade att detta fosfin troligast fungerar som en biologisk signatur för vulkanism.

Nu säger Cornell-forskare att det kemiska avtrycket stöder ett annat och viktigt vetenskapligt fynd: en geologisk signatur som visar bevis på flertal av explosiva vulkaner på planeten. Om Venus har  fosfor i mantelns djup och den kommer upp till ytan och vidare upp i atmosfären genom vulkanism  reagerar dessa fosfider med atmosfärens svavelsyra (som vi redan vet finns där) och  bildar fosfin, säger Truong.

Lunine sa att deras fosfinmodell "antyder att explosiv vulkanism förekommer", och "radarbilder från Magellan-rymdfarkosten på 1990-talet visar att vissa geologiska funktioner som då upptäcktes stödjer detta."

Även år 1978, vid NASA: s Pioneer Venus orbiter uppdrag över Venus upptäcktes halter av svaveldioxid i Venus övre atmosfär vilket antydde att explosiv vulkanism förekom säger Truong och tillägger "att bekräfta explosiv vulkanism på Venus genom gasen fosfin var däremot helt oväntat."

Venus är en spännande värld (min anm.) men inte huvudmål då det gäller att söka liv. Dock högintressant då det gäller frågan om varför Venus som i storlek är som jorden blev ett hett inferno med en kraftig atmosfär och inte jorden blev detsamma.

Bild Venus i naturlig färg i sin täta atmosfär sedd från oss, bild från vikipedia.

Lyssna på månen Ios radiovågutsläpp

 

Genom att lyssna på ljudet från elektroner som strömmar in mot Jupiter från dess vulkaniska måne Io har forskare som genom NASA:s rymdfarkost Juno hittat vad som utlöser de kraftfulla radioutsläppen i Jupiters gigantiska magnetfält. Resultatet vsiar beteendet hos de enorma magnetfält som genereras av gasjätteplaneter som Jupiter. Jupiter har det största och kraftfullaste magnetfältet av planeterna i vårt solsystem med en styrka cirka 20000 gånger starkare än jordens magnetfält.

 Io:s vulkaner släpper tillsammans ut ett ton av gaser och partiklar per sekund ut i rymden nära Jupiter vilket av solvinden dras in mot Jupiter. En del av detta material delas upp i elektriskt laddade joner och elektroner och fångas snabbt av Jupiters magnetfält. När Jupiters magnetfält då sveper förbi Io accelererar elektronerna från månen längs magnetfältet in mot Jupiters poler. Längs vägen genererar dessa elektroner "dekameter" radiovågor (så kallade dekametriska radioutsläpp, eller DAM). Juno Waves-instrumentet kan då "lyssna" på denna radioemission som elektronerna genererar.

Forskarna använde för sitt syfte Juno Waves-data för att identifiera de exakta platserna inom Jupiters stora magnetfält där dessa radioinsläpp skedde mot Jupiter. Platser där förhållandena är precis rätt för att generera radiovågorna; här finns rätt magnetisk fältstyrka och rätt densitet av elektroner (inte för mycket och inte för lite), enligt teamet för att lyssna på ljudet av skeendet.

 Radiovågorna kommer ut från källan längs väggarna av en ihålig kon i linje med och styrs av, styrkan och formen på Jupiters magnetfält. Signalen från Juno hörs först när Jupiters  kon av magnetfältet är på rätt plats i förhållande till Io  likt en fyr lyser korta signaler mot ett skepp till sjöss. Martos heter huvudförfattaren till  artikeln om denna forskning publicerad i juni 2020 i Journal of Geophysical Research: Planets.

 Lyssna på signalerna här. https://phys.org/news/2021-07-juno-tunes-radio-noise-triggered.html

Bild från vikipedia på Jupiters tredje största måne Io

Nytagna bilder från ESO (Europeiska sydobservatoriet) avslöjar oväntade detaljer i närbelägna galaxer

 

Ett forskarlag har nyligen publicerat bilder på nya observationer av en hop närbelägna galaxer. Galaxerna kan tolkas som fulla av fyrverkerier.

Bilderna är tagna med Europeiska Sydobservatoriets Very Large Telescope (ESO:s VLT) i Chile och visar olika komponenter i galaxerna egna i distinkta färgskalor vilket gör det möjligt för astronomerna att exakt analysera var unga stjärnor och upphettade gaser finns.

Genom att kombinera observationerna från VLT med data från Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA) även detta i Chile där ESO är en partner bidrar forskningen till ny information om de processer som får gasen att bilda nya stjärnor.

Astronomerna vet sedan tidigare att stjärnor bildas i gasmoln men inte vad som sätter igång stjärnbildning. För att undersöka processen närmare observerade en grupp astronomer därför ett antal närbelägna galaxer med kraftfulla teleskop rymden för att undersöka olika regioner i galaxer där stjärnbildning sker. Snart kan vi kanske få nya rön om vad som startar stjärnbildning.

Bild på galaxerna som omtalas ESO-bild.

Helikoptern på Mars har upptäckt intressant terräng.

 

NASA: s Mars Helikopter tog bilden ovan  som visar spår gjorda av Perseverance rover under sin nionde flygning vilken skedde den 5 juli 2021 eller 133: e marsdagen av roverns kravlande på Mars. Man kan se något av helikopterns landningsställ uppe till vänster på bilden.

 Ett av Perseverances uppdrag på Mars är astrobiologiska undersökningar i vilket det ingår att söka efter tecken på forntida mikrobiellt liv. Rovern undersöker planetens geologi och tecken på  tidigare klimat med syftet att bana väg för mänsklig utforskning på Mars i framtiden.

I efterföljande NASA-uppdrag vilka sker i samarbete med ESA (Europeiska rymdorganisationen) ska det samlas in förseglade prover från ytan insamlade  av rymdbilen för återföring till jorden för analys.

Mycket av rymdforskningen koncentras numera till Mars (min anm.) vi får hoppas att den leder till spännande upptäckter.  Nu börjar Perseverance också söka efter tecken på liv på Mars.

Bild från https://www.jpl.nasa.gov/news/nasas-mars-helicopter-reveals-intriguing-terrain-for-rover-team  som visar citat ” NASA: s uppfinningsrikedom Mars Helikopter fångade denna bild av spår gjorda av Perseverance rover under sin nionde flygning, den 5 juli. En del av helikopterns landningsställ kan ses uppe till vänster. Kredit: NASA/JPL-Caltech”

Astronomer har upptäckt en ny ultrahögenergi gammastrålningskälla.

 

Källor som avger gammastrålning innehållande  fotonenergi mellan 100 GeV och 100 TeV kallas högenergikällor /eller starka (VHE) gammastrålningskällor) medan de med fotonenergier över 0,1 PeV kallas ultrahögenergiska (UHE) gammastrålningskällor. Källornas karaktär är dock fortfarande inte helt förstådd.

Därför söker astronomer ständigt efter nya objekt av denna typ för att bättre förstå   mer om deras allmänna egenskaper.

Senast har ett team  astronomer med ledning av Zhen Cao från CAS ( Canterbury Astronomical Society på Nya Zeland) hittat en ny källa av denna typ. Detta med hjälp av Kinas LHAASO (Large High Altitude Air Shower Observatory). 

Källans beteckning är LHAASO J0341+5258  och upptäcktes under en obervationskampanj mellan december 2019 och november 2020. Observationen visade att LHAASO J0341+5258 är en utökad källa med en vinkelstorlek på cirka 0,29 grader. Gammastrålningsutsläppet från källan når värden på nästan 200 TeV (0,2 PeV).

 

Resultaten visar även att det integrerade energiflödet av gammastrålningsutsläpp från LHAASO J0341+5258 är över 25 TeV vilket är cirka 20 procent av flödet från Krabbnebulosan där källan finns.

Dessutom konstaterades det att LHAASO J0341+5258  position sammanfaller med en annan känd GeV gamma-ray källa 4FGL J0340.4+5302. Forskarna utgår därför att båda källorna kan ha samma ursprung.

Forskarna tillägger även att energiflödet kan ha ett hadron  ursprung då det gäller UHE-utsläppet från LHAASO J0341+5258  och kan tolkas som ett "eko" från molekylära moln. Då är vi inne i kvarkvärlden och dess teorier 

Möjligen kan  resultatet av interaktioner mellan protoner och täta gasregioner i närheten av en gammal supernovarester även vara förklaringen till energiutkasten. Ingen vet i dag.

Bild från  https://phys.org/news/2021-07-astronomers-ultra-high-energy-gamma-ray-source.html  som visar citat ”Signifikanskartan över LHAASO J0341+5258 över 25 TeV. Den gröna cirkeln markerar positionen 4FGL J0340.4+5302, och det blå korset markerar positionen för pulsar PSR J0343+5312. Kredit: Cao et al., 2021”

På Jupiters isiga måne Europa är det fullt av nedslag i isen

 

Jupiters måne Europa och dess hav under isen kan enligt nuvarande rön ha förhållanden som är lämpliga för liv. Forskare studerar processer på den isiga ytan när de nu förbereder sig för att utforska havet under ytan i en förhoppningsvis inte allt för avlägsen framtid.

 

Det är lätt att se effekterna av nedslagen av meteoriter på vår måne där den gamla, misshandlade ytan är täckt med kratrar och ärr. På Jupiters isiga måne Europa däremot där meteoritnedslagen ses i isytan sker även en stark strålning från Jupiter i form av högenergielektroner.

NASA-finansierade forskare studerar nu de kumulativa effekterna på Europas yta när de nu förbereder sig för att i framtiden utforska  Europa genom det som kallas  Clipperuppdaget. Ett uppdrag med syfte att studera möjligheterna till en framtida landning på Europa. Europa är av särskilt vetenskapligt intresse eftersom dess salta hav under ett tjockt lager is kan ha förhållanden som är lämpliga för liv. Vattnet kan även ta sig upp på månens yta.

 

I ny forskning uppskattas hur långt ner ytan  processen som kallas "impact gardening" sker i form av störningar. 

I studien som publicerades den 12 juli i Nature Astronomy uppskattas att det på Europas yta sker små effekter till ett genomsnittligt djup på cirka 30 centimeter över en tidsrymd av tiotals miljoner år (av strålningen från Jupiter). Alla molekyler som kan kvalificera sig som potentiella biosignaturer vilket inkluderar kemiska tecken av liv kan påverkas till det djupet. " Om vi hoppas hitta orörda, kemiska biosignaturer måste vi titta under detta djup i isen där effekterna av impact gardening inte har skett ", säger huvudförfattaren till studien Emily Costello forskare vid University of Hawaii i Manoa. "Kemiska biosignaturer i områden som är grundare än den zonen kan ha utsatts för destruktiv strålning."

Även om impact gardening  länge ansetts vara sannolikt på Europa och andra atmosfärtomma  kroppar i solsystemet ger den nya modellering den mest omfattande bilden hittills av processen. Faktum är att det är den första som tar hänsyn till sekundära effekter som orsakas av skräp som regnar ner på Europas yta efter att ha blivit utkastat  av en första meteoritkollision. Forskning visar att Europas mellan- och höggradiga breddgrader skulle påverkas mindre av dessa dubbla nedslag och strålning.

"Vårt arbete breddar vår förståelse av de grundläggande processerna på ytor över hela solsystemet", säger Cynthia Phillips, Europaforskare vid NASA:s Jet Propulsion Laboratory i södra Kalifornien och medförfattare till studien. " Om vi vill förstå de fysiska egenskaperna och hur planeter i allmänhet utvecklas, måste vi förstå den roll som impact gardening har i att omforma dem."

 

Europa Clipper, som drivs av JPL för NASA, kommer att bidra till att utveckla den förståelsen. Rymdfarkosten siktas bli uppskjuten 2024 och kommer då att genomföra en serie nära förbiflygningar av Europa när den kretsar runt Jupiter. Den kommer att bära instrument för syftet att noggrant undersöka månen, samt undersöka damm och gaser som kommit finns på ytan. 

 

Uppdraget som Europa Clipper bidrar till tillhör astrobiologins område, den tvärvetenskapliga forskningen om variablerna och förhållandena i avlägsna världar som kan hysa livet som vi känner det. Europa Clipper är inte ett uppdrag där liv söks utan kommer att genomföra detaljerad spaning över Europa och undersöka om den isiga månen, med sitt underjordiska hav har förmågan att stödja liv. Att förstå om Europa har biologiska livsformer kommer att hjälpa forskare att bättre förstå hur livet utvecklades på jorden och potentialen att finna liv bortom vår planet.

 

Bild från vikipedia på månen Europa tagit 1996 då rymdfarkosten Gallileo besökte några av Jupiters månar.  

Mörk materia kan kanske enbart förklaras genom strängteorin

 

Mörk materia kan vara ännu konstigare än någon tror, säger kosmologer som antyder att denna mystiska substans som verkar stå för mer än 80% av universums massa kan interagera med sig själv.

 

"Vi lever i ett hav av mörk materia, men vi vet väldigt lite om vad det kan vara", säger Flip Tanedo, biträdande professor i fysik och astronomi vid University of California Riverside i ett uttalande.

Varje försök att förklara mörk materia med hjälp av känd fysik har misslyckats därför har Tanedo och hans medarbetare utvecklat exotiska modeller som bättre kan matcha observationerna.  Läs vidare deras diskussion här. 

 

 De frågade sig: Tänk om mörk materia interagerade med sig själv genom ett kontinuum av krafter som verkar i ett utrymme med fler dimensioner än våra accepterade tre? Det låter fel enligt gängse accepterad fysik men deras modell kan bättre förklara beteendet hos stjärnor i små galaxer än traditionella, enkla mörka materiamodeller. Så det är värt ett försök.

Dimensioner av fler slag är något som finns i strängteorin. Denna teori där allt kan passa in. Även mörk energi och mörk materia men då inte som en mystisk kraft eller materia. Utan naturligt (min anm.). Sedan upprepar jag åter, jag anser att mörk energi och mörk materia är en annan form av vanlig energi och materia av ett slag vi aldrig kan förstå med dagens fysik. Inte förrän vi accepterar strängteorin faller bitarna på plats. Läs mer om denna här. 

Bild pxhere,com en bild att fundera över.