De bäst tagna bilderna från teleskop på Jorden av Jupiters månar Europa och Ganymedes.

 

Cocktailen av kemikalier som finns i de frusna ytorna på två av Jupiters största månar ses ovan i de mest detaljerade bilderna som någonsin tagits av dem av ett teleskop beläget på jorden. Självfallet är bilder av rymdbaserade teleskop som Webbteleskopet eller närbesök av sonder av  betydligt bättre skärpa.

Planetforskare från University of Leicester's School of Physics and Astronomy har presenterat de nya bilderna av Europa och Ganymedes. Se bilderna i länken. här.

Det är troligen de skarpaste bilderna av Jupiters månar som någonsin förvärvats från  markbaserade observatorium och avslöjar nya insikter i de processer som sker i den kemiska sammansättningen av dessa massiva månar - inklusive dess geologiska egenskaper som den långa riftliknande linjen som skär över Europas yta.

Ganymedes och Europa är två av de fyra största månarna som kretsar kring Jupiter kända som de galileiska månarna. Medan Europa är ganska lik i storlek som vår egen måne är Ganymedes den största månen i hela solsystemet.

Leicester-teamet, som leddes av doktoranden Oliver King, använde Europeiska sydobservatoriets Very Large Telescope (VLT) i Chile för att observera och kartlägga ytorna av dessa två världar.

De nya observationerna registrerade mängden solljus som reflekteras från Europa och Ganymedes ytor vid olika infraröda våglängder vilket gav ett reflektanspektrum. Dessa reflektanspektra analyserades genom att utveckla en datormodell som jämför varje observerat spektrum med spektra av olika ämnen.

Bilderna och spektra av Europa, publicerade i Planetary Science Journal, avslöjar att Europas yta huvudsakligen består av frusen vattenis tillsammans med icke-ismaterial som förorenar ytans is.

Oliver King från University of Leicester School of Physics and Astronomy sa: "Vi kartlade fördelningen av de olika materialen på ytan, inklusive svavelsyrafrost som främst finns på den sida av Europa som är mest bombarderad av gaserna som omger Jupiter."

"I datamodelleringen fann vi att det kan finnas en mängd olika salter  på ytan men föreslog att infraröd spektroskopi ensam i allmänhet inte kan identifiera vilka specifika typer av salt som finns där."

Observationerna av Ganymedes, publicerade i tidskriften JGR: Planets och visar hur ytan består av två huvudtyper av terräng: yngre områden med stora mängder vattenis och gamla områden som huvudsakligen består av ett mörkgrått material vars sammansättning är okänd.

De isiga områdena (blå på bilderna) inkluderar Ganymedes polarområden och kratrar - där en nedslagshändelse  avslöjat den nyare  isen i Ganymedes skorpa. Teamet kartlade hur storleken på iskornen på Ganymedes varierar över ytan och den möjliga fördelningarna av en mängd olika salter av vilka några kan härstamma inifrån Ganymedes själv.

Very Large Telescope ligger på hög höjd i norra Chile  och har speglar på över 8 meter i diameter. Det är en av de mest kraftfulla teleskopanläggningarna i världen.

Oliver King tillägger: "Detta teleskop har gjort det möjligt för oss att genomföra en detaljerad kartläggning av Europa och Ganymedes och observera funktioner på deras ytor som är mindre än 150 kmi diameterr - allt på ett avstånd på mer än  600 miljoner kilometer från jorden. Kartläggning i denna fina skala var tidigare bara möjlig genom att skicka rymdfarkoster hela vägen till Jupiter för att observera månarna på nära håll."

Professor Leigh Fletcher, som övervakade VLT-studien är  medlem i vetenskapsteamen för ESA: s Jupiter Icy Moons Explorer (JUICE) och NASA: s Europa Clipper-uppdrag, som kommer att utforska Ganymede och Europa på nära håll i början av 2030-talet.

Bilder av de joviska månarna Europa (vänster) och Ganymedes (höger) tagna av Europeiska sydobservatoriets Very Large Telescope (VLT) i Chile. (Bildkredit: ESO / King &Fletcher)

Hur kan världens regimer reagera om vi upptäcker en utomjordisk civilisation.

 

I en nyligen publicerad artikel med titeln "Geopolitical Implications of a Successful  SETI Program" i pre-print site arXiv.org ger tre författare ett möjligt scenario för om vi upptäcker en främmande intelligens därute.

 De tre är forskare vid olika institutioner inklusive NASA, Penn State ETI Center, Filosofiska institutionen vid Spring Hill College och Harvard Law School. Huvudförfattaren är Jason T. Wright från Penn State University. 

I artikeln diskuteras om vad händer om ETI (Extraterrestrial intelligence)  är en  tekniskt avancerad och hotfull intelligens? Om de är som conquistadorerna var för Sydamerika en invasionsarmé av äventyrare.  Stephen Hawking uttryckte denna rädsla 2010 när han sa: "Sådana avancerade utomjordingar skulle kanske vara nomader som vill erövra och kolonisera alla planeter de kan."

Artikel är ett svar på en tidigare artikel som publicerades 2020 som heter "The Search for Extraterrestrial Intelligence: A Realpolicy Consideration." Den artikeln publicerades även den i tidskriften Space Policy och gav en ny tonvikt på diskussionen kring potentiell kontakt med en ETI. Författarna  Kenneth Wisian och John Traphagan. Wisian kommer från Center for Space Research vid University of Texas. Traphagan är från Institutionen för religionsvetenskap och Programmet in Human Dimensions of Organizations, också vid University of Texas. I ovan artikel hänvisas till deras artikel WT 2020.

Vad som är riskabelt med att upptäcka en signal och svara på den visar vår erfarenhet av realpolitik.

Realpolitik definierar Merriam-Webster som "Politik baserad på praktiska och materiella faktorer snarare än på teoretiska eller etiska mål." I WT 2020 använder författarna denna definition av realpolitik från historikern John Bew: "... synen på mellanstatliga relationer där 'föreställningen om att staten skulle kunna regleras eller kontrolleras genom lag är bristfällig' och att 'makten endast lyder större makt'."

Realpolitik är den smutsiga och petiga politiken mellan politiska grupper, vanligtvis nationer. Realpolitik är skild från den oration som politiska ledare använder i val och offentliga situationer, där ledare använder politisk teater för att svänga befolkningsagendan och främja  skeenden till orsaker som passar den politiska makten. Realpolitik handlar om maktens mekanik i vår värld.

Mänsklighetens natur har genom tiderna inte förändrats. Makt önskas alltid och av alla partier eller diktatorer. Vi kan  se på Tysklands invasion av Polen där de hittade på en anledning för att detta skulle få tyska folket att acceptera detta. I dag ser vi Ryssland som vilselett ryska folket och har stöd från folket för sin invasion av Ukraina som har stora likheter med Nazitysklands ursäkter för sin invasion. Tyskarna annekterade bland annat Österrike under förevändning att folket där ville bli en del av Tyskland. Idag använder Ryssland samma agenda då de påstår att ryssar I Ukraina krävt anslutning till Ryssland. Samma agenda åter igen samma förlust för en stormakt väntar säkert. Lögnen för maktens skull är diktatorers redskap och har historiskt alltid.

Om vi passivt upptäcker en signal från en ETI kan det vara oroande för religiösa människor. Deras världsbild kan bli allvarligt hotad och det kan bli betydande omvälvning i religiösa länder eller till och med religiöst extremistiskt våld. Det skulle även vara revolutionerande för forskare men de flesta skulle gå vidare med sina liv. Men hur skulle nationer och deras politiska ledare reagera?

När nationer tävlar med varandra kommer det att finnas ett visst mått av realpolitik. Och när det gäller kontakt med en ETI ger monopolisering av den kontakten potentiella fördelar för nationen som monopoliserar den. "Historien om internationella relationer sett genom linsen av den realistiska politiska traditionen av realistiskt politiskt tänkande tyder på att det finns en risk för konflikt om den upplevda fördelen med monopoltillgång till ETI-kommunikationskanaler", skriver författarna i WT 2020. "Denna möjlighet måste beaktas när man analyserar de potentiella riskerna och fördelarna med kontakt med ETI." En stat på Jorden och då tänker vi kanske i första hand på stormakterna kan gå i maskopi med en utomjordisk intelligens och därmed ta makt över hela vårt klot politiskt, ekonomiskt eller invasionsmässigt.

Om en regering monopoliserar kommunikationen med ETI kan den få ett tekniskt försprång. Föreställ dig att Kina, Ryssland eller USA får den tekniska fördelen. Eller Nordkorea, Iran, etc. Detta är den realpolitiska lins som författarna undersöker. Det kan leda till konflikter eller andra oönskade konsekvenser. Vi vet inte vilken slags statsskick ETI föredrar.

Vilken specifik teknisk fördel kan uppnås vid kontakt? Vi har redan tillräckligt med kärnvapen för att utplåna civilisationen på Jorden. Vi har biovapen. Kan  ETI oavsiktligt dela information som kan göra det möjligt för monopoliseraren att bygga någon form av supervapen?

Det bästa sättet att hindra statliga aktörer från att ens tro att de kan få monopol är genom öppenhet snarare än att genom strängare säkerhets- och statliga polisiära åtgärder förhindra detta. Men är detta ens möjligt. Avtal i all ära men de bryts om en stat som ser fördelarna med detta och tar det beslutet. Vi har exempel i nutid på detta som vi vet.

Det finns en viss enighet om riskerna vid kontakt. "W&T:s legitima oro är att blotta uppfattningen om ett informationsmonopol kan räcka för att skapa en farlig konflikt", skriver författarna i tidningen. Historien visar oss att antagonistiska nationer kan vara paranoida, delta i sabelskrammel och till och med inleda farliga situationer för omvärlden om de tror att de är i fara. Med alla okända faror kring potentiell kontakt med en ETI skulle oron och rädslan vara svårare för vissa samhällen än för andra. Den totalitära staten skulle se fler hot mot sin existens än öppna demokratiska stater.

En annan punkt gäller säkerheten för forskare som arbetar med kontakt med ett europeiskt innovationspartnerskap. "Men även om vi har goda skäl att undvika omfattande säkerhetsskydd av anläggningar i sig, finns det fortfarande andra skäl att vidta säkerhetsåtgärder avsedda att skydda SETI-utövarna själva, särskilt vid upptäckt", skriver författarna. Dessa forskare kan mycket väl bli mål för trakasserier och till och med övergrepp. Det finns många galenskaper och galningar där ute vilket COVID-pandemin visade oss med ett överflöd av antivetenskapligt propagerande. Ex Att vissa anser att judeutrotningen inte skett, vaccinationsmotståndare och att USA aldrig landat med människor på månen och  Trumps trams om valfusk som höll på att kosta livet för många.

Forskarna ställer slutligen frågan vad vi anser att världen ska göra när vi kontaktar en ETI.

Jag anser vi ska vara mycket försiktiga med att söka kontakt. Vi ska låta bli helt.  Det är en annan sak om de söker kontakt efter att ha upptäckt att vi finns. Då får vi försiktigt visa att vi är ett fredligt folk, Hur det nu ska gå till (min anm.).

Bild wikimedia på en möjlig aliens.

Kan reflektionerna på Mars ha en annan källa än is och vatten

 

Forskare har åter analyserat den mystiska reflexen  från Mars sydpol och föreslagit en ny potentiell förklaring till denna och den bådar inte gott för de som hoppas finna  vatten på Mars.

Det var  2018 som forskare förstå gången  använde data från Europeiska rymdorganisationens Mars Express-orbiters Mars Advanced Radar for Subsurface and Ionosphere Sounding (MARSIS) -instrument för då de observerat en radarsignal som kunde tolkas som bevis på flytande vatten på Mars. Signalen hade en ljus reflektion och fanns vid den marsiska sydpolen i en region som kallas Ultima Scopuli.

 Forskare som nu åter undersöker reflektionen säger att signalen inte kom från  is eller  vatten utan från underliggande geologiska lager av mineraler och frusen koldioxid. I synnerhet visade det sig att tjockleken på dessa lager, snarare än vad de består av, skapar reflektionen. Forskargruppen använde i arbetet radardata från MARSIS tillsammans med datorsimuleringar för undersökningen. Forskarna simulerade lager av is och andra ämnen, som basaltsten som bildats efter tidigare vulkanutbrott på Mars för att se hur dessa material skulle reagera på inkommande ljus.

Eftersom det finns en enorm mängd koldioxid frusen i marsianska sydpolen var planetforskaren och huvudförfattaren till arbetet Dan Lalich (vilket skedde vid Cornell University) säker på riktigheten av att inkludera lager av koldioxidis i databearbetningarna.

Vid tidigare studier hade Lalich  funnit att vissa mineraler kunde frammana en reflektion som denna. Lalich anser att  lager av Mars dammindränkta is kan ge denna reflektion. Hur som helst är flytande vatten eller is av detta nödvändigt för att skapa reflektionen.

Svaret på vad reflektionen är (vatten eller koldioxidis ) får vi veta i framtiden. Båda möjligheterna är öppna.

Forskningen beskrivs i en artikel publicerad 28 september i Nature Astronomy 

Bild flickr.com Kratervattenis på Mars vid Vastitas Borealis, sett av Europeiska rymdorganisationens Mars Express.

Skarpa bilder av Jupiters måne Europa

 

Den bild med  störst upplösning  under NASA: s Juno-uppdrag  någonsin tagits på en specifik del av Jupiters måne Europa ses det en detaljerad bild av en förbryllande region av månens kraftigt brutna isiga skorpa.

Bilden täcker cirka 150 kilometer av Europas yta och avslöjar en region genomkorsad av ett nätverk av fina spår och dubbla åsar (långa parallella linjer som indikerar förhöjda åsar i isen). Nära bildens övre högra del, liksom  till höger och under mitten av denna ses  mörka fläckar som möjligen är kopplade till något som finns under isens yta och som bryter ut på ytan. Under mitten och till höger av bilden finns en yta som påminner om en  kvartsnot i notvärlden och som mäter 67 kilometer nord-syd och 37 kilometer öst-västlig riktning. De vita prickarna i bilden är effekter av högenergipartiklar från strålningsmiljön runt månen.

Junos Stellar Reference Unit (SRU) är en stjärnkamera som används för att orientera rymdfarkosten. Den svartvita bilden togs under rymdfarkostens förbiflygning av Europa den 29 september 2022 på ett avstånd av cirka 412 kilometer. Med en upplösning som sträcker sig från 256 till 340 meter per pixel togs bilden när Juno flög förbi med en hastighet av cirka 24 kilometer per sekund över en del av ytan som på månens natt dom då är svagt upplyst av "Jupiters sken" - solljus som reflekteras från Jupiters molntoppar.

"Bilden visar  en otrolig detaljnivå i en region som inte tidigare avbildats i en sådan upplösning och under sådana avslöjande belysningsförhållanden", säger Heidi Becker, ledande medutredare av SRU;s insamling. "Teamets användning av en stjärnspårningskamera för vetenskap är ett bra exempel på Junos banbrytande kapacitet. Dess funktioner är spännande för att förstå hur isen bildades – och hur de ansluter till Europas historia – informerar oss om interna och externa processer som formar den isiga skorpan.”

Europa är solsystemets sjätte största måne och är cirka 90 % av storleken av  jordens måne. Forskare är övertygade om att ett saltvattenhav finns under de milstjocka isen på Europa vilket väckt frågor om havets potentiella livsmöjligheter. I början av 2030-talet kommer NASA:s rymdfarkost Europa Clipper att anlända och sträva efter att kunna ge svar på om det kan finnas liv under isen.

Bild från https://www.jpl.nasa.gov fler bilder och en film finns med i länken överst i detta inlägg.

Ett stjärnpar med mycket kort omloppsbana ”runt varandra”

 

Nästan hälften av stjärnorna i Vintergatan är ensamma likt vår solen. Den andra halvan består av stjärnor som cirklar runt andra stjärnor, i par och fler, med banor som  ibland är så snäva att vissa stjärnsystem skulle kunna passera mellan jorden och månen.

Astronomer vid MIT (Massachusetts Institute of Technology) och på andra håll har nu upptäckt en stjärnbinär (dubbelstjärna) med en extremt kort omloppsbana som enbart tar cirka 51minuter. Systemet verkar vara av en sällsynt klass av binärer som kallas "katastrofal variabel", där en stjärna som liknar vår sol kretsar mycket nära och runt en vit dvärgstjärna - en het, tät kärna av en utbränd stjärna.

En katastrofal variabel uppstår när de två stjärnorna närmar sig varandra under miljarder år i detta har den vita dvärgen kommit så nära den andra stjärnan att den vita dvärgen börjat dra material bort från sin partnerstjärna. Denna process kan avge enorma, variabla ljusblixtar som astronomer för århundraden sedan då  de säg dessa blixtrar antog vara ett resultat av någon okänd katastrof.

Det nu upptäckta systemet har teamet gett beteckningen  ZTF J1813+4251 och finns 3000 ljusår bort. Det är en katastrofal variabel med den kortaste omloppsbana som hittills upptäckts. Till skillnad från andra sådana system som observerats tidigare fångade astronomerna denna katastrofala variabel när stjärnorna förmörkade varandra flera gånger under sin färd om varandra vilket då gjorde det möjligt för teamet att exakt mäta egenskaperna hos båda stjärnorna i systemet.

Med dessa mätningar körde forskarna sedan datasimuleringar av vad som sker i systemet idag (det är många ljusår bort vi ser det 3000 är bakåt i tiden) och hur det kan utvecklas under de kommande hundratals miljoner åren. De drar slutsatsen att stjärnorna för närvarande är i en övergång från då den solliknande stjärnan har cirklat och "mist" mycket av sin väteatmosfär till den vita dvärgen. Den solliknande stjärnan kommer så småningom att skalas ner till en mestadels tät, heliumrik kärna. Om ytterligare 70 miljoner år kommer stjärnorna att migrera ännu närmare varandra med en ultrakort bana som bara tar 18 minuter därefter börjar de expandera och driva isär.

För årtionden sedan förutspådde forskare vid MIT och även på andra håll att sådana katastrofala variabler skulle övergå till ultrakorta banor. Detta är första gången ett sådant övergångssystem har observerats direkt.

"Detta är ett sällsynt fall där vi fångade ett av dessa system där man kan se förändringen av väte- till heliumacceleration", säger Kevin Burdge, stipendiat vid MIT: s institution för fysik”.

Burdge ger följande  uttalande: För nästan 30 år sedan hade forskare inklusive MIT-professor emeritus Saul Rappaport förutspått att ultrakorta omloppssystem skulle existera som katastrofala variabler. När den vita dvärgen drar till sig materia från den solliknande stjärnan och drar till sig  dess lätta väte, bör den solliknande stjärnan brinna ut och lämna kvar en kärna av helium - ett element som är tätare än väte och tillräckligt tungt för att hålla den döda stjärnan i en tät, ultrakort bana. Det är det vi ser just nu.

Burdge och kollegor rapporterade sin upptäckt i dagarna i Nature. Studiens medförfattare inkluderar medarbetare från flera institutioner, inklusive Harvard och Smithsonian Center for Astrophysics.

Bild vikipedia. Animation av ett binärt stjärnsystem som visar  överföring av massa mellan stjärnor.

Lustgas i atmosfärer på exoplaneter kan visa på liv.

 

Lustgas (skrattgas) (mon)oxid är en oorganisk förening av kväve och syre med den kemiska formeln N2O. Det är en bedövningsgas som bland annat används inom förlossningsvården. 

Forskare vid UC Riverside (university of California) föreslår nu att något saknas i den lista över kemikalier som astrobiologer använder för att söka efter liv på planeter runt andra stjärnor. Det saknade är lustgas. Kemiska föreningar i en planets atmosfär som kan indikera liv, kallade biosignaturer, inkluderar vanligtvis gaser som finns i överflöd i jordens atmosfär idag.

– Det är mycket sökande efter syre och metan som biosignaturer. Färre forskare har på allvar övervägt sökandet efter lustgas, men vi tror att det kan vara ett misstag, säger Eddie Schwieterman, astrobiolog vid UCR:sDepartment of Earth and Planetary Sciences.

Denna slutsats, och modelleringsarbetet som ledde fram till detta antagande beskrivs i en artikel som publicerades i dagarna i The Astrophysical Journal.

För att nå dit ledde Schwieterman ett team av forskare vilka kom överens om hur mycket lustgas livsformer på en planet som liknar jorden möjligen kan producera. De gjorde sedan modeller som simulerade detta slags planet runt olika typer av stjärnor och bestämde mängder N2O som kunde detekteras av ett observatorium som James Webb Space Telescope.

"I ett stjärnsystem som TRAPPIST-1, det närmaste och bästa systemet för att observera atmosfären på då det gäller steniga planeter kan du potentiellt upptäcka lustgas på nivåer som är jämförbara med CO2 eller metan på dessa, säger Schwieterman. Det finns flera sätt som levande varelser kan skapa lustgas genom. Mikroorganismer omvandlar exempelvis ständigt  kväveföreningar en metabolisk process som kan ge användbar cellulär energi.  

 " Livet genererar kväveavfallsprodukter som omvandlas av vissa mikroorganismer till nitrater. I ett akvarium byggs dessa nitrater upp som då gör att man måste byta vatten, säger Schwieterman.

"Men under rätt förhållanden i hav kan vissa bakterier omvandla dessa nitrater till N2O," förklarade Schwieterman. "Gasen läcker sedan ut i atmosfären."

Under vissa omständigheter kan N2O upptäckas i en atmosfär men det behöver  inte indikera på liv. Schwietermans team visade detta i sin modellering. En liten mängd lustgas skapas till exempel av blixtnedslag.

Forskargruppen anser dock att det nu är dags för astrobiologer att överväga alternativa biosignaturgaser som ex N2O.  James Webb-teleskopet  kan skicka information om atmosfären hos steniga, jordliknande planeter i TRAPPIST-1-systemet.

"Vi ville lägga fram den här idén för att visa att det inte är uteslutet att vi skulle hitta den här biosignaturgasen om vi letar efter den", sa Schwieterman.

Ja vi ska inte utesluta något (min anm.) liv är något som säkert kan lämna spår efter sig som vi ännu inte uppmärksammat. James Webb teleskopet är säkert fullbokat med uppdrag men en dag kan det kanske få in i sitt schema att söka efter lustgas på TRAPPIST-1

Bild https://astrobiology.com/tag/habitable

Det finns asteroider i mörkret därute som vi bör veta mer om

 

2016 exploderade ett eldklot över Tjeljabinsk i Ryssland. Det var en ovanlig form av meteorit. Det ovanliga med denna och andra likartade är dess uppbyggnad av mörk materia som gör dem svårupptäckta innan de sveper in. De är skapade ur en process som kallas chockförmörkelse. Planetforskare har inte kunnat hitta en närliggande asteroidkälla för den här typen av meteoriter förrän nu.

I en ny artikel publicerad i Planetary Science Journal identifierade forskare vid University of Arizona en asteroid som fått beteckningen1998 OR2 som en som kan ses som en sådan chockmörknad meteorit. Den jordnära asteroiden är cirka 1 1/2 mil bred och närmade sig jorden under april 2020.

"Chockförmörkelse är en förändringsprocess som orsakas när något påverkar en asteroid tillräckligt mycket för att temperaturen helt eller delvis smälter dess mineral och förändrar asteroidens utseende både för det mänskliga ögat och i data", säger huvudstudieförfattaren Adam Battle,  UArizona - doktorand som studerar planetvetenskap. "Denna process har setts ha hänt i flera meteoriter men bara setts på asteroider i ett eller två fall långt ut i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter."

Battles rådgivare och studieförfattare Vishnu Reddy, professor i planetvetenskap, upptäckte att chockförmörkelse hänt  på asteroider i asteroidbältet 2013 och 2014. – Nedslag är mycket vanliga på alla  asteroider och alla fasta kroppar i solsystemet då  vi ser nedslagskratrar på dessa objekt från många bilder (men få ger en chockförmörkelse). Slagsmältning och chockförmörkande effekter på meteoriter som härrör från dessa nedslag på asteroider är sällsynta. Att hitta en jordnära asteroid som domineras av denna process har konsekvenser för konsekvensbedömning, säger Reddy. Adams arbete har visat att vanliga kondrit - asteroider kan framstå som kolhaltiga i våra klassificeringsverktyg om de påverkats av chockförmörkelse.

För denna studie använde Battle, Reddy och deras team RAPTORS-systemet, ett teleskop som finns ovanpå Kuiper Space Sciences-byggnaden på campus för att samla in data om 1998 OR2: s ytkomposition och bestämde att den såg ut som en vanlig kondrit asteroid. Kondrite-asteroider innehåller mineralerna olivin och pyroxen.

När teamet körde data genom ett klassificeringsverktyg visades det att asteroiden istället var en kolhaltig asteroid, en typ av asteroid som är karakteristiskt mörk och relativt funktionslös. "Missmatchningen var en av de tidiga sakerna som fick projektet att undersöka potentiella orsaker till avvikelsen", sa Battle. "Asteroiden är inte en blandning av vanliga kondrit- och kolhaltiga asteroider utan snarare är det en vanlig kondrit, baserad på dess minerologi som  ändrats - sannolikt genom en chockförmörkelseprocess - för att nu se ut som en kolhaltig asteroid i klassificeringsverktyget. "

Chockförmörkelse antogs finnas först i slutet av 1980-talet men man fick inte bevis för fenomenet  för att studera det förrän 2013 när eldklotet över Ryssland producerade meteoriter med chockmörkade egenskaper.

Forskare, inklusive Reddy började då bli mer intresserade av chockförmörkelse, och Reddy upptäckte snart chockmörkade asteroider i asteroidbältet. På jorden har 2 %, eller ungefär 1400 av cirka 60000 vanliga kondritmeteoriter genomgått en viss grad av chockförmörkelse eller nedslagsprocess, sade Battle.

Forskare kunde utesluta många andra potentiella orsaker till  att 1998 OR2 verkade vara en kolhaltig asteroid snarare än en vanlig kondrit. En möjlig orsak till avvikelsen kan vara vittring där exponering för rymdmiljön orsakar förändringar på asteroidens yta. Men om så vore fallet borde asteroiden vara något rödare i färgen än den är.

 Chockförmörkelse är en process som kan undertrycka utseendet på olivin och pyroxen samtidigt som asteroidens yta blir mörkare så att den ser ut som en kolhaltig asteroid.

Bild Wikimedia på okänd asteroid. Men de finns många därute och deras kurser vet vi oftast inte.