Maud Olofsson fick som hon ville, ett kallt kontrollsamhälle där sjuka o arbetslösa är kontrollobjekten och ska ekonomiskt segregeras. Arvtagen Annie Lööf är lika kall och känslolös för utsatta.

Citat: Maud Olofssons politiska testamente: ”Jag är den jag är"  --- Maud Olofssons personliga, ­glödande hat mot Sosse­sverige. --- Maud Olofssons politiska projekt handlade aldrig om utanförskap, landsbygds­utveckling eller kvinnliga entreprenörer. Det var mycket större än så.

”Sossefilten breder ut sig”, citerar Maud Olofsson ur sin egen dagbok --- Maud Olofsson satsade allt och lyckades med något historiskt. Hon skapade Alliansen och förändrade Sverige i grunden. Hon offrade sitt eget parti för att skapa ett stabilt regeringsunderlag åt Fredrik Reinfeldt. Kosta vad det kosta ville, sossefilten skulle slitas av. --- ett gerillakrig mot Sossesverige.

Nu är fienden borta.

Göran Persson petar ingen i magen längre i svensk ­offentlighet. Den milde Stefan Löfven säger sig ­inte kunna skilja på höger och vänster.  --- Tänk att Maud Olofssons stora projekt skulle sluta här. Med ett Centerparti som har stöd av tre procent av väljarna. Och ett stort, runt hål i luften där Göran Persson brukade stå. Slut citat.

Maud Olofssons bok är således rakt på sak i frågan om hur hon offrade sitt parti för att omforma Sverige till ett ”vi och dom”. Sänka arbetslöshetsförsäkringen, skapa ett samhälle där sjuka utförsäkrades och där människor inte skulle kunna leva på sin a-kassa eller lämnas i fred under en längre tids sjukdom utan kastas ut i ingenting, självmord och socialbidragsberoende.

Ett samhälle där mantrat ”arbetslinjen” röts ut i alla sammanhang och var svaret när någon undrade vad som skedde. ”Arbetslinjen” som många trodde betydde att alla skulle få arbete men som i själva verket betydde skapandet av fler arbetssökande genom bland annat att utförsäkra sjuka från sjukförsäkringen. Målet var att skapa en låglöneklass. Något som görs lättast med att skapa fler arbetslösa över tid - vilket också lyckats.

Utöver det skattesänkningar på rad, den senaste med lånade pengar, det femte jobbskatteavdraget.

Nog njuter Olofsson idag över sitt lyckade stöd för att skapa ett samhälle av bidragstagare, båda arbetssökande och företagare, men där företagarna får det som inte får kallas bidrag utan stöd. Men vilket arbetslösa och sjuka när de får detsamma inte får kallas stöd genom a-kassa eller liknande, utan då ska kallas bidrag och ses som skamligt.

Nog lyckades Centerpartiet med Maud Olofsson i spetsen, och arvtagen Annie Lööf är lika kall och omogen i sin syn på människan vilket gör att hårdheten mot de som är utanför kommer att hårdna än mer om hon får som hon vill, posten som arbetsmarknadsminister efter 2014.