Maud Olofsson fick som hon ville, ett kallt kontrollsamhälle där sjuka o arbetslösa är kontrollobjekten och ska ekonomiskt segregeras. Arvtagen Annie Lööf är lika kall och känslolös för utsatta.

Citat: Maud Olofssons politiska testamente: ”Jag är den jag är"  --- Maud Olofssons personliga, ­glödande hat mot Sosse­sverige. --- Maud Olofssons politiska projekt handlade aldrig om utanförskap, landsbygds­utveckling eller kvinnliga entreprenörer. Det var mycket större än så.

”Sossefilten breder ut sig”, citerar Maud Olofsson ur sin egen dagbok --- Maud Olofsson satsade allt och lyckades med något historiskt. Hon skapade Alliansen och förändrade Sverige i grunden. Hon offrade sitt eget parti för att skapa ett stabilt regeringsunderlag åt Fredrik Reinfeldt. Kosta vad det kosta ville, sossefilten skulle slitas av. --- ett gerillakrig mot Sossesverige.

Nu är fienden borta.

Göran Persson petar ingen i magen längre i svensk ­offentlighet. Den milde Stefan Löfven säger sig ­inte kunna skilja på höger och vänster.  --- Tänk att Maud Olofssons stora projekt skulle sluta här. Med ett Centerparti som har stöd av tre procent av väljarna. Och ett stort, runt hål i luften där Göran Persson brukade stå. Slut citat.

Maud Olofssons bok är således rakt på sak i frågan om hur hon offrade sitt parti för att omforma Sverige till ett ”vi och dom”. Sänka arbetslöshetsförsäkringen, skapa ett samhälle där sjuka utförsäkrades och där människor inte skulle kunna leva på sin a-kassa eller lämnas i fred under en längre tids sjukdom utan kastas ut i ingenting, självmord och socialbidragsberoende.

Ett samhälle där mantrat ”arbetslinjen” röts ut i alla sammanhang och var svaret när någon undrade vad som skedde. ”Arbetslinjen” som många trodde betydde att alla skulle få arbete men som i själva verket betydde skapandet av fler arbetssökande genom bland annat att utförsäkra sjuka från sjukförsäkringen. Målet var att skapa en låglöneklass. Något som görs lättast med att skapa fler arbetslösa över tid - vilket också lyckats.

Utöver det skattesänkningar på rad, den senaste med lånade pengar, det femte jobbskatteavdraget.

Nog njuter Olofsson idag över sitt lyckade stöd för att skapa ett samhälle av bidragstagare, båda arbetssökande och företagare, men där företagarna får det som inte får kallas bidrag utan stöd. Men vilket arbetslösa och sjuka när de får detsamma inte får kallas stöd genom a-kassa eller liknande, utan då ska kallas bidrag och ses som skamligt.

Nog lyckades Centerpartiet med Maud Olofsson i spetsen, och arvtagen Annie Lööf är lika kall och omogen i sin syn på människan vilket gör att hårdheten mot de som är utanför kommer att hårdna än mer om hon får som hon vill, posten som arbetsmarknadsminister efter 2014.

 

 

Förödmjukningens politik sparar på de svaga och sjukas livskvalité och åberopar arbetslinjen som skäl.

Det betalas in mycket mer till sjukförsäkringen än vad som betalas ut.

Vad det beror på är självfallet att människor vägras vara sjuka och läkares kompetens ifrågasätts vid en sjukskrivning.

Läkares roll har tagits över av handläggare - utan läkarkompetens - som istället är stora paragrafryttare och dessa utförsäkrar människor på löpande band ur sjukförsäkringen.

Allt under det att mantrat ”arbetslinjen” skallar - och detta på direkt order av 

moderaternas ideologer.

Troligen kommer nu arbetsgivares överskottsavgifter till sjukförsäkringssystemet istället att gå till annat.

Misstanken är att det går till jobbskatteavdragens kostnader…

Det skulle vara en hånfull gest mot de sjuka som kastats ut ur sjukförsäkringen och helt i linje med moderaterna människosyn.

Ett bevis på att det ånnu finns godhet i vårt Sverige.

Godhet det de starka och framgångsrika kallar svaghet och utefter vilkens ideologi Sverige styrs i dag.

Nåväl Åhléns bränner inte längre upp reakläder som inte blivit sålda. Istället skänks de till välgörenhetsorganisationer.

En självklarhet kan man tycka då de som sedan får dessa plagg ändå aldrig hade kunnat köpa dem. Varför har människor så svårt för att ge av sitt överflöd till de som inget har och inget har möjlighet att skaffa? Ingen tror väl på fullt allvar att hemlösa, utanförlevande har valt detta för sin bekvämlighet eller att det skulle bli en ökning av denna grupp om man skänker kläder eller mat och husrum till dem?

Kanske det finns någon dåre som tror så men den dåren skulle troligen inte själv vilja leva som hjälplös för att få dessa förmåner av kläder, mat och husrum. Nej men att misstänka andra som snyltare har vi under Alliansens tid fått lära oss. Många med glädje, då de sett sina medmänniskor som sådana länge, medan andra med empatimöjligheter förfasar sig över Alliansens agenda när det gäller synen på människan. Nej, låt oss hjälpas åt att stoppa utslagningen av våra medmänniskor och inte misstänka alla utom oss själva som missbrukare av välfärden som snart inte existerar och som numera inte har små hål att falla igenom utan jättehål där så många som möjligt ska falla igenom.


Jean-Baptiste Colbert var den

som förändrade skattesystemet i Frankrike. Han var merkantilismförespråkare. I Frankrike var innan dennes reformer skattesystemet sådant att all skatt lades på och betalades av de sämst ställda i samhället. De fattigaste och hjälplösaste. Ungefär samma slag av ide som nu genomförs i Sverige. Här ska långtidsarbetslösa få en rejäl sänkning av levnadsstandarden medan de priviligerade med arbeten ska få skattesänkning. Så mer skatt ska betalas även i dag och här, av de sämst ställda.

Skillnaden mot då och nu är att man upprördes i Frankrike under 1700-talets mitt över denna orättvisa där skatterna vräktes över på de sämst ställda i sin helhet. I dag och här betalar alla skatt, att sedan de med arbete ska öka sin inkomst på bekostnad av de utslagna tas med en klackspark i dagens samhälle. Syndabockarna för skattesystemets misslyckande då var adelns manipulationer. Dagens kommande orättvisor är komna av dumheter av de som drabbas, soffliggarna och smarthet från den yngre medelklassen i socialgrupp 1 som nu har makten att förändra samhället till sin fördel.

Kanske man kan kalla dessa för dagens adel. Så tider går igen och igen med stora likheter. När kommer vår tids Colbert som förändrar skattesystemet tillbaks där skatt efter bärkraft åter blir och ses som rättvisst? Kanske aldrig, men troligen ser vi förändringarnas samhälle nu även i socialförsäkringsväsendet genom de snabba lappkast vi upplever nu. Inget ont över de som nu styr vårt land. Svenska folket har röstat fram dem så de har mandat att skapa det samhälle de önskar, liksom adeln en gång hade det på de premisser som fanns då.
Tider förändras det måste vi alla acceptera.

För att läsa lite om Colbert o merkantilismen rekommenderar jag följande länk.