Ännu ett bevis för hur motsägelsefull och segregerande alliansens politik är.

Citat: Statsrådens arvoden höjs från den 1 juli. Arvodet till statsminister Fredrik Reinfeldt (M) höjs med 4 000 kronor per månad till 156 000 kronor. För övriga ministrar i regeringen blir höjningen 3 000 kronor i månaden, en slutlön på 124 000 kronor.

--- Ökningen för statsministern blir 2,6-procentig och för övriga statsråden 2,5-procentig.

– Vi följer utvecklingen på arbetsmarknaden, särskilt i offentlig verksamhet, och den ekonomiska utvecklingen i stort, säger Nilsson till Aftonbladet.

Han bedömer den procentuella löneökningen som ungefär genomsnittlig i landet. Slut citat.

Plus jobbskatteavdrag fem, vilket alliansen körde igenom fast de fick låna för detta, höjdes lönerna på arbetsmarknaden med i genomsnitt över två procent.

Men då ska vi veta att dessa summor segregerade arbetslösa än mer ekonomiskt. Gapet ökar år för år. A-kassan har legat still i kronor räknat - för de få som får denna - sedan 2002. Ja, 2002 – alltså 12 år!

Vad skulle svenska folket sagt om vi haft lönestopp och inga förbannade jobbskatteavdrag sedan 2002?!

Om så hade skett hade vårt samhälle sett ut som 2002 köpkraftmässigt och avståndet mellan de med lön och de utan arbete inte varit ett gap av orättvisa och ekonomisk segregation.

Vad vi kan utläsa av citatet är årets hitillsvarande ökning i ekonomisk segregation mellan de med och de utan arbete.

Sedan ska vi inte glömma - utöver att a-kassan inte är inflationsskyddad - att för de sämst ställda, de med lång arbetslöshet sänktes till och med a-kasseersättningen med 15 % när Fredrik Reinfeldt visade sitt fula ansikte och sin hemska syn på människan!

Vad har då alliansen ”lovat” de närmsta fyra åren om de vinner valet?

Jo, inte ett öre till de arbetslösa, utan 2018 - när nästa val ska ske efter detta - ska a-kassan ha legat still sedan 2001 - i 17 år alltså! Men löfte om än fler jobbskatteavdrag när ekonomin tillåter.

Tänk om vi haft lönestopp i 17 år, vilket liv det då skulle blivitMen de arbetslösa är kuvade av arbetsförmedlare på uppdrag av regeringen så de tiger och lider och sitter av sin tid på slutstationen fas 3 till sist. Där de när de närmar sig pensionen tar ut denna i förtid för att slippa förödmjukas längre och slutar sina dagar som fattigpensionärer.

 

Maud Olofsson fick som hon ville, ett kallt kontrollsamhälle där sjuka o arbetslösa är kontrollobjekten och ska ekonomiskt segregeras. Arvtagen Annie Lööf är lika kall och känslolös för utsatta.

Citat: Maud Olofssons politiska testamente: ”Jag är den jag är"  --- Maud Olofssons personliga, ­glödande hat mot Sosse­sverige. --- Maud Olofssons politiska projekt handlade aldrig om utanförskap, landsbygds­utveckling eller kvinnliga entreprenörer. Det var mycket större än så.

”Sossefilten breder ut sig”, citerar Maud Olofsson ur sin egen dagbok --- Maud Olofsson satsade allt och lyckades med något historiskt. Hon skapade Alliansen och förändrade Sverige i grunden. Hon offrade sitt eget parti för att skapa ett stabilt regeringsunderlag åt Fredrik Reinfeldt. Kosta vad det kosta ville, sossefilten skulle slitas av. --- ett gerillakrig mot Sossesverige.

Nu är fienden borta.

Göran Persson petar ingen i magen längre i svensk ­offentlighet. Den milde Stefan Löfven säger sig ­inte kunna skilja på höger och vänster.  --- Tänk att Maud Olofssons stora projekt skulle sluta här. Med ett Centerparti som har stöd av tre procent av väljarna. Och ett stort, runt hål i luften där Göran Persson brukade stå. Slut citat.

Maud Olofssons bok är således rakt på sak i frågan om hur hon offrade sitt parti för att omforma Sverige till ett ”vi och dom”. Sänka arbetslöshetsförsäkringen, skapa ett samhälle där sjuka utförsäkrades och där människor inte skulle kunna leva på sin a-kassa eller lämnas i fred under en längre tids sjukdom utan kastas ut i ingenting, självmord och socialbidragsberoende.

Ett samhälle där mantrat ”arbetslinjen” röts ut i alla sammanhang och var svaret när någon undrade vad som skedde. ”Arbetslinjen” som många trodde betydde att alla skulle få arbete men som i själva verket betydde skapandet av fler arbetssökande genom bland annat att utförsäkra sjuka från sjukförsäkringen. Målet var att skapa en låglöneklass. Något som görs lättast med att skapa fler arbetslösa över tid - vilket också lyckats.

Utöver det skattesänkningar på rad, den senaste med lånade pengar, det femte jobbskatteavdraget.

Nog njuter Olofsson idag över sitt lyckade stöd för att skapa ett samhälle av bidragstagare, båda arbetssökande och företagare, men där företagarna får det som inte får kallas bidrag utan stöd. Men vilket arbetslösa och sjuka när de får detsamma inte får kallas stöd genom a-kassa eller liknande, utan då ska kallas bidrag och ses som skamligt.

Nog lyckades Centerpartiet med Maud Olofsson i spetsen, och arvtagen Annie Lööf är lika kall och omogen i sin syn på människan vilket gör att hårdheten mot de som är utanför kommer att hårdna än mer om hon får som hon vill, posten som arbetsmarknadsminister efter 2014.

 

 

Jesus hade i dag valt vänsterns fördelningspolitik fast den drivs av ateister, bara syndarnas politik är kristen.

Kyrkan ska var självbestämmande, Boström har uppförstorat problemet för egen politisk vinning. Det är trams som Hasse Boström skriver i frågan. Detta då det kan få människor att rösta på Alliansen även nästa val.

http://www.dagen.se/blogg/politikblogg/2008/10/frivilligheten-bort-vid-maktskifte
Troende som röstar på Alliansen stöttar då åter ett ickekristligt fördelande av ekonomiska resurser i samhället. Alliansens politik vilkens mål är segregerande och segregerar arbetssökande i ekonomiskt undantagsläge genom sänkt a-kassa och ingen skattesänkning på grund av att de ses som ickearbetsvilliga är en skam för alla med kristen tro och medmänsklighet. Visst vänstern är inte troende men de för en kristen fördelningspolitik.
Jesus hade valt vänsterns omsorg och omtanke om människorna inte borgerlighetens egoistiska segregations och utanförskapande politik. Därför bör äktenskapsfrågan inte ges så stora rubriker den kan garanterat gå att lösa. Kyrkan är i dag skild från staten och kan agera själva utan att staten ska lägga sig i.


Magnus von Bromell

mineralrikets första svenska nedtecknare. Från grunden var han läkare och som sådan utbildad ute i Europa. Som så många andra akademiker under 1600-talet var han även samlare.
I hans fall av böcker och naturalier av allehanda slag.

Han undervisade på Uppsala universitet under ett flertal år. Det var först när han blev äldre som han koncentrerade sig på mineralriket. Och genom detta blev han vårt lands förste paleontolog. Han var även bland de första som ansåg att fossil var rester av tidigare liv och inte som många då ansåg en av naturens nycker.

Han tecknade av sina fynd av olika slag, som så många andra gjorde dessa år, innan kamerans uppfinnande.

Hans intresse för mineralriket resulterade i att han skrev en bok i ämnet, Inledning till nödig kundskap at igenkiänna och upfinna allahanda bergarter. Denna gavs ut 1730, året innan Bromell lämnade denna värld.

Mineralogi och fossil mm kan man läsa mer om på Naturhistoriska riksmuseets hemsida:
http://www.nrm.se/2.1286b10fdbe80efba80001.html