Ordet fanns först, då som nu.

I begynnelsen fanns ordet och ordet var Gud. Johannes evangeliet, 1:a kapitlet.

Innan skapelsen fanns bara Gud som är evig, vilken skapade allt.

Big Bang eller om det nu var något annat som var det Gud först skapade för att konstruera allt.

Även allt som skapas eller konstrueras i dag har först tänkts ut av någon människa.

Med mänskliga skapelser menar jag då självfallet inte naturkatastrofer eller evolutioner, vilka är skapade i samband med Guds skapelse.

Evolutionen är en skapelse av Gud, utan den skulle ingen utveckling finnas, ingen fri vilja eller fria val.

Människans skapelser är teorier som konstruerats utefter ord och tankar i en människa och mellan människor. Människans samarbete i en fråga, val och vilja har skapat vår civilisation.

Ibland diktatoriska skapelser, ibland gemenskap för allas bästa.

Ordet var början och ordet blir slutet av vår värld och våra skapelser.

Någons tanke startar något, någon annans avslutar det.

Medan Guds planligger fast utefter det man kan utläsa ur bibeln.

Fred i Mellanöstern är omöjligt i vår tid.

Sista striden innan den jord vi känner är troligen snart här och den ska starta enligt bibeln i Mellanöstern.
Utsagornas förverkligande bör inte vara så långt borta numera, vi har sett många tecken som visar på att tiden närmar sig. Jerusalems dom en israelisk stad inte delad var det inte så länge sedan som den profetian slog in. Att människor segregeras och väljer egoismens väg har vi länge sett. Inte minst har vi i Sverige tagit till oss den stilen sedan Alliansen fick makten. Solidaritet med de sämst ställda blir mer och mer ovanligt i Europa. Dessa ses istället som syndabockar för problemen i samhället och problem för de bäst ställda som önskar mer frihet på bekostnad av de sämst ställda, skattemässigt och karriärmässigt mm.

Fred i Mellanöstern är omöjligt innan den yttersta tidens slutstrid. Detta tecken är så stort utifrån hur mycket och hur många som gjort allt i sin mänskliga makt för att lösa konflikten men alla har misslyckats. Det finns och ska inte finnas en mänsklig lösning.


Menius Consensus ytterligare en mystiker.

Vishetens pelare var Hermes Trismegistos där Mose är denna pelare av visdom för mystikerna. Denna mystiska skrift är en bokstavstolkning av första mosebok.

Menius levde som många andra mystiker farligt om man ser till den tid det handlar om,
1600-talets icke toleranta religionsfrihet. Det fanns ingen med andra ord.

Han gav nämligen utryck för tvivel på treenigheten och det var farligt, många hade mött döden efter sådana uttalanden. Han ansåg att Kristus haft en andlig kropp och aldrig en jordisk kropp av kött och ben. Han ansåg även som platonisterna att vår värld framsprunget ur en osynlig värld.

Efter att ha publicerat tankar som dessa kastades han utan förbarmande i fängelse och en religionsprocess tog sin början. De som anklagade honom tyckte det var bäst att ta det säkra före det osäkra och halshugga dåren.

Detta hände dock inte men han tvingades snart avsvära sig sina villoläror. Därefter försvann han ur historien. Vi vet inte vart han försvann. Det blev tyst.

d`Autrecourt sa att det finns mirakler

med bestämdhet som förklaring till att man aldrig kan vara för säker på någonting. Något som alltid inträffar efter en viss händelse kan bli helt annorlunda i resultat nästa gång det sker även om all erfarenhet visat att alltid en viss händelse resulterar i ett visst resultat. Som exempel tog han elden. Om man för in sin hand i lågan visar all erfarenhet att man bränner sig. Men det finns inget som säger att detta alltid måste bli resultatet. Det finns mirakler. Jesus utförde sådana, bibeln är full av dem.

Vi måste alltid i alla beräkningar ha med möjligheten av ett mirakel. Därför kan vi aldrig vara helt säkra på någonting menade han.

Ja det finns säkert viss sanning i detta. Oväntade resultat av överraskande slag efter en viss handling har vi säkert alla upplevt. Oförklarliga upplevelser vi ej kan förklara har säkert också många av oss upplevt. Även om vi har rutiner av exakt samma slag i många fall när vi gör något och gjort exakt samma sak under lång tid för att vara säkra på att göra rätt så inträffar en dag plötsligt något helt oväntat som vi inte kan förklara, som resultat av handlingen.

Tänk efter, vi har alla upplevt detta, i smått som stort. Man kan kalla det mirakel, otur, tur eller bara bli förbannad eller irriterad när detta sker. Men förklara, det kan vi inte. Livet är inte något vi kan förutse fortsättningen av. Därför är egentligen all planering framåt meningslös. Då händelsekedjor vi inte rår över krockar med vår händelsekedja i livet dagligen och ändrar planering och händelser vi tror oss möta till helt andra slag av händelseresultat. Ett aktuellt exempel på ett mirakel av det slag som bara händer utan att någon förstår hur eller varför är detta som beskrivs här. http://www.svd.se/nyheter/vetenskap/artikel_807237.svd

Hur vi än planerar så blir livet ändå inte som vi planerat och ju längre fram i tiden vi planerat våra liv desto större felmarginal måste vi räkna med.

Hippokrates den förste läkaren

Dennes läkare-ed är lika aktuell i dag som den var under 300 talet f.kr. Den Hippokratiska eden är ännu ett rättesnöre i läkareutbildningen. arbetas det ännu utefter.
http://www.shenet.se/referens/medicinlakared.html

Eden säger bland annat följande: Jag ska aldrig ge något läkemedel som leder till döden. Inte ens om jag ombeds göra detta och jag ska inte heller ge råd i den riktningen. Jag ska heller aldrig ge en kvinna något medel för att döda det spirande livet.

Vad detta handlar om är dödshjälp och abort. Nog kan man förstå att läkare även idag kan få samvetskval om de tvingas ge råd och hjälp i dessa ting. Så de läkare som lever enlig eden bör slippa utföra det de inte anser rätt. Likväl som präster samvetsgrant bör få följa sin tolkning och kunskap om bibeln i frågor som homosexuell vigning i kyrkan. Vi kan när det gäller religion inte förändra grundtexter till förmån för tidsanda. Skulle vi göra detta hade vi haft en relativ religion som skulle kunna värderas som världslig. Vi kunde likväl då hitta på en ny trosinriktning utefter det politiska läget i landet.

Nej läkar-ed och bibeltolkning bör vi inte förändra utefter tillfälliga förändringar i samhället. Det skulle bara göra vårt relativa samhälle relativt utefter ännu fler områden. Några områden bör vara trygga stöttepelare oberoende av politiska förändringar och människors sekualisering.

Det innebär inte att samhället skulle bli mindre demokratiskt utan tvärtom mer demokratiskt. I den bemärkelsen att religion, tro och läkareetik skulle respekteras. I annat fall kunde exempelvis all religion läggas ner och vi kunde uppfinna en ny grundad på det för tillfället politiska läget. En politisk religion där man förbjöd gamla dogmer ungefär som det var i forna Sovjet. Dit hoppas jag inte att vi kommer i religionsförändringsiver i vårt sekualiserande tidsavsnitt av verkligheten av idag.