Är vissa egennamn mer respektingivande än andra?

Kanske vissa namn ger den som har detta, och de som möter denna person, mer respekt. 

Förr sågs personer med namnet Varg som betydligt mer farliga än den som hette något som Johannes etc. Namn har en betydelse från början. Alla hade något i sig som beskrev personen, allra vanligast är de bibliska namnen som alla betyder något.

Detta kanske inte är så konstigt. Konstigare anser jag det vara att många personer med ett visst arbete har efternamn som beskriver vad de gör.

Tänk på det, exemplen kommer ofta från artiklar där någon med ett visst efternamn arbetar med just det som namnet betyder.

Några exempel här tar jag inte upp, men jag har många gånger förvånats när en persons efternamn speglat vad denne sysslar med. Det är då ovanliga namn men det kan ses som att personen sökt och fått arbetet av den anledningen att efternamnet passat in som benämning för arbetet.

Uppmärksamma personers efternamn nästa gång någon uttalar sig i media. Många gånger speglar detta vad denne arbetar med och den befattning denna har.

Vad är du bunden till? Vem blev du?

Är du mest bunden till dina värderingar, din moral eller dina fördomar?

Finns det någon skillnad mellan dessa begrepp i förhållande till vem du är och vad du tycker?

Din uppbyggda moral, präglad av arv och miljö, skapade dina värderingar och fördomar, därför är dessa synonyma med dig som person och din personlighet.

Du är hårt bunden till denna personlighet i livet och ju längre du låtit bli att testa riktigheten i denna din verklighetsuppfattning desto svårare blir det, även om du förstår att något i denna inte stämmer med vad du ser, läser eller uppfattar andra anser i din omgivning.

Du har fastnat i en roll som du inte själv skapat. En roll vilken kan bli allt svårare att spela ju mer verkligheten runt dig förändras genom åren och samhället runt omkring.

Du får en psykos vilken du kanske med all din kraft och med hjälp kan bryta dig ur så du hittar en balans att leva med. Men att helt omskapa dina värderingar enligt ovan blir omöjligt då de sitter för djupt och har gällt för lång tid.

Att omskapa, kritisera och omformulera verklighetsuppfattningen skulle därför vara mycket viktigt att lära i skolorna, inte som i dag bara genom utbildning i kritisk tänkande, vilket är förbehållit studerande på akademisk nivå.

Där floden rinner där finns liv, nu som då.

Vatten var förutsättningen när nya platser befolkades för länge sedan. Jag menar då inte bara dricksvatten i form av källor utan även floder och sjöar.

Floderna var viktiga då dessa var den enda bekväma möjligheten att färdas. Vägar fanns inte, bara djurstigar att följa och det var lämpligast att följa en flod utmed dess fåra om man färdades landvägen likväl som vattenvägen.

I annat fall kunde resan bli mycket strapatsrik och att hitta tillbaks omöjligt om man inte var en duktig stigfinnare.

Skogarna var i många fall ogenomträngliga och kärren stora, och att gå vilse i kärrmarker kunde kosta livet.

För att bosätta sig var därför en flod eller sjöstrand lämpligast. Här fanns fisk och efterhand som man lärde sig hitta i terrängen utökades jaktmarkerna.

Naturen i sig var skrämmande då man såg all slags varelser här och tolkade ljud som att onda andar och annat oknytt rörde sig i mörkret.

Det var en spännande men skrämmande tid att leva i. En kamp för liv och överlevnad var vardagen. Men även av det vi idag har så svårt för, trygghet och sammanhållning inom familjen.

I dag är trygghetsskapande något som ses ner på. Därav har vårt moderna välfärdsbygge börjat kläs av. Sakta och smygande så många inte märker det ännu. Förr var trygghetsskapande det viktigaste för att överleva och må bra.

Tider förändras, människan är densamma, därav all oro i dag. Alla människor behöver en trygg tillvaro, det ligger djupt rotat i människan, men färre och färre får denna trygghet i en gemenskap numera.

Vi har förlorat den mänskliga grunden och samhället har börjat upplösas i individualism och egoism.

Julseder var viktiga förr

Det fanns många mer eller mindre viktiga. Det började redan med slakt i oktober och julkorv, sylta mm skulle anrättas. Senare skulle lutfisken läggas i blöt på Anna-dagen mm mm.

På julafton gavs även djuren lite extra gott av havre etc. Gröten sattes ut till tomten på julaftonskväll. På juldagens morgon gick man man ur huse som det hette. Till fots eller kanske häst o släde togs färden till bykyrkan för att i skenet av levande ljus höra på julottan.

Ofta var det mycket tidigt på juldagsmorgonen, klockan 5 var inte ovanligt.   Inte som i dag tidigast klockan 7 eller ännu senare. Stämningen var hög.

Nog var det något som var högtidligt att i morgonmörkret få vara med på julottan. I dag är det få som går på detta. Jul i dag är ledighet, några julklappar. 

En längtan efter julmat för en del. För många är det enbart sprit som gäller, teve och fest.

Helgen har förändrats till en handelshelg. Människor har inte den högtidliga stämning som en gång fanns med den. Det har blivit ledighet, inget annat.

Affärer har öppet som vanligt. Restaurangers utbud finns likt andra dar. Supandet fortsätter för många. Meningslöshetens tidevarv har även här satt sin prägel. 

Det du anser kan inte andra förstå, vi är alla ensamma

Kunskap läggs till kunskap. Erfarenhet till erfarenhet. Ur detta skapas vår personlighet och vår bild av verkligheten.

Vi är ett subjekt som är unikt i förhållande till andra subjekt. Vår bild av verkligheten är aldrig och blir aldrig lik den som tillhör andra subjekt (personer).

Likväl ska alla vi subjekt i många sammanhang komma överens om en uppfattning. Lagar, normer och ex ideologi.

Men dessa objekt som vi måste dela för att ett samhälle ska kunna fungera utan anarki kan vi många gånger inte alltid förstå däremot måste vi respektera dem.

Vi kan därför aldrig veta något objektivt då alla objektiva sanningar skapats av något subjekt som fått gehör för sin subjektiva idé.

Alla är vi olika men vissa ting och normer regler mm delar vi villigt eller ovilligt med andra subjekt.

Människan, det observerande däggdjuret

Vilddjuren observerar först sitt byte för att snabbt kunna bestämma sig för hur man bäst tar det. Rovdjuren observerar först innan de anfaller. 

De djur som är bytesdjur observerar inte rovdjuret utan flyr så fort de misstänker att ett sådant är i antågande.

Människan observerar både djur,  medmänniskor och ting innan ett agerande sker.

Man ser fördelar och nackdelar med olika ställningstaganden innan något sker.

Inget djur är så observerande som människan. Inget djur är så nyfiket som människan.

Inget djur har sådan kunskapstörst som människan.

Inget djur är så förändringsbenäget och otåligt som människan.

Vad kan detta bero på, om inte att människan har en hjärna som är empatisk och kan se framåt och planera utifrån skilda scenarier.

Varför har vi skapats så?

Troligast för att vi ska kunna välja och göra egna val och inte minst påverka verkligheten. Hjälpa evolutionen på än fler vägar och snabbare än om denna fick verka ensamt. Både människan och den tickande evolutionen är inbyggd i skapelsen.

Varför? Vad är målet? Finns det något sådant?

Vad är meningen med skapelsen?

Gudstanken ser jag i det som andra ser en meningslös ickemeningsskapande  Big Bang i. Ungefär som i vissa filmer, där slutet är en stor explosion där allt försvinner. En lätt lösning på en svår avslutning för producenten.

Likt BigBang, en explosion och så var det inte mer. Med det blev allt förklarat, utom varför det började så ur ingenting.

Vad var då ingenting?

Utan järnets upptäckt hade allt sett annorlunda ut

Järnåldern känner vi till. Den uppstod på nästan alla platser där människor existerat en gång i forntiden.

Det var genom upptäckten av järnet som man kunde plöja jorden enklare och tillverka bättre knivar och verktyg. Bronset som tidigare funnits har förbehållits vissa delar av mänskligheten (den där detta producerats och de rikaste och förmögnaste) medan järnet oftast var det material som för alla med tiden ersatte sten, trä och benverktygen.

Utan järnet hade knappast heller Sverige förblivit neutralt under andra världskriget, då hade inte Tyskland behövt en fristat där de kunnat få malm för sin krigsindustri i lugn och ro.

Men vad som då skulle varit redskapen i detta krig är svårt att förstå. Kanske kriget hade utkämpats på hästryggen eller till fots med trälansar. Pilbåge, armborst och bronssvärd.

Det är mycket möjligt. Om inte järnets möjligheter upptäckts hade vår värld säkert sett mycket annorlunda ut. Hur annorlunda kan vi inte veta. 

Det är möjligt att något ersättningsmaterial kommit istället. Träslag, sten eller någon metall, ingen vet. Men vår värld hade sett annorlunda ut och utvecklats annorlunda.