Människors mål just nu

Är att förverkliga sina idéer och att vara unika individualister.

Detta till skillnad mot för några generationer sedan kollektivt kämpa för kollektivets förbättringar genom fackföreningsrörelser och politiska organisationer. Man försökte få det bättre genom att ställa krav på arbetsgivare och politiker som då var adel eller företagare.

Det lyckades och accepterades till slut även av de högreresetåndsmän som hade rösträtt på grund av markinnehav eller kapital (eller både ock). Var det då synd om de ickebesuttna? 

Självklart ingen ska förtrycka någon annan. Det slutar alltid med revolution och våld.

I dag förtrycker regeringen de sjuka och arbetslösa. Kommer det i individualismens tidevarv att förändras? Nej inte nu. Men om någon generation eller två kommer individualismens agenda att förödmjukas och kollektivet åter att förhärligas. Individualismen har skapat miljöproblem, ekonomiska orättvisor, högerdiktatorer kommunistiska diktatorer likväl som militärjuntor.

Alla politiska system. Alla mänskliga inriktningar är tillfälliga. Nya generationer förändrar ordningen efter hand. Likt puberteten då ungdomar gör uppror mot sina föräldrar för att skapa sin egen tillvaro gör nya generationer uppror mot rådande ordning och förändrar.

Att knäcka en människa

Att knäcka en människa är att visa att den icke är behövd på arbetsmarknaden. Många arbetslösa har sökt flera 1000 arbeten på höga meriter och referenser. Inte bara invandrare utan även helsvenskar. Sjuka knäcks av sin sjukdom som aldrig förbättras.

Det finns fler anledningar till att en människa knäcks. Hur mycket en människa tål är individuellt.

Men när hela kollektiv ska knäckas, då anser jag att något är fel. Kanske jag är dum som tycker det. Kanske det är normalt och mänskligt att skapa förtryck och förtryckta. Det fungerar ju så sedan urminnes tider i de flesta stater.

Men fast diktaturer kämpar för att behålla sin makt på bekostnad av liv, anser jag att detta är fel.

I Sverige är vi en demokrati. Vi har haft ett samhälle där alla skulle ha ett lika värde som människor.

Men så kom de nya moderaterna, de övriga borgerliga partierna räknar jag inte då de upphörde som självständiga partier.

Men Alliansen kom, och snabbt och lätt knäckte de först de långtidsarbetslösa, vilka i dag är på steg 3 och i de flesta fall helt har upphört att söka arbete. De har gett upp sin självständighet och förlorat sin livsgnista, få av dessa protesterar mot sin slavbehandling och slavnaturen i deras inre har kommit fram. Alla har denna mentalitet sedan urminnes tider, nu har den väckts inom dessa.

Långtidssjuka var nästa grupp som skulle knäckas. Inga större protester här heller, mer än att ett fåtal tog sitt liv och tidningarna tog upp några fall för att  lösnummerförsäljningen skulle öka.

Människor, majoriteten som varken var sjuka eller arbetslösa, jublade och när nästa val kom fick Alliansen rekordsiffror. Människor hade bara ett för ögonen; jobbskatteavdrag. Skit samma vad det kallades, men skattesänkning var moroten för de besuttna.

De med arbete och friska kroppar och själar.

En passande fas3 syssla

Hur många har detta? Hur många får själva bestämma vad som är deras passande syssla för att försörja sig?

Förr var det att gå i sin faders fotspår som pojke och att ta hand om en familj för flickan. Inte alltid det som passade just detta barns personlighet. Men valen var få.

I dag kan många gå i skola för att utbilda sig till det som intresserar dem. Men få får arbete inom just det som de är utbildade i. Många får aldrig ett arbete.

Då placeras de till slut på en plats där de inte syns.

De placeras vind för våg på en fas 3 plats och får sitta av tiden där. Alternativt som på många av dessa platser, arbeta med samma sak som de anställda med skillnaden att de inte får lön, det får istället arbetsgivaren, för vänligheten att bereda denne utslagne en syssla.

En passande syssla har aldrig varit något merparten själva kunnat välja på arbetsmarknaden. Skillnaden mot förr är den att drängar och pigor då hade en lön, låg, men dock en lön.

I dag finns de moderna slavarna som likt de som auktionerades ut förr ska arbeta medan arbetsgivaren får bidrag för detta, eller den som förr gav lägst bud när fattiga auktionerades ut och tog minst betalt för att bereda den fattige arbete, mat och husrum. Självfallet fick denne, då som nu, inte lön för sitt arbete.

Skillnaden i dag är att slaven får en liten ersättning för att själv kunna ha mat och husrum. Men både slaven och arbetsgivaren får bidrag för detta i fas3.

När börjar dagens arbetsgivare att konkurrera om fas3platserna? Kan det då bli den som ger lägst bud som får fas3 personen? Den som tar denne för under 5000 kr i månaden.

Kanske det blir budgivning och i slutpunkten att de betalar staten för att ta emot någon? Då blir det lönande för staten.

Det är ju ändå gratis arbetskraft, så budgivning kanske kommer och tillåts om och när konkurrens om gratis arbetskraft blir populärt.

Var finns sanningssägarna?

Olof Palme var modig och vågade säga vad han tyckte, utan sidoblickar på vilka konsekvenser det kunde få. Ledare som gör detta ska - och kommer att - respekteras.

Få av detta slags människor finns i dag. Istället finns ja-sägare, som alltid. De som säger ja oberoende av vad de tycker, bara de får någon respons i form av fördelar för detta. Dessa har alltid funnits.

Sedan finns politikerna som inte vågar stöta sig med sina väljare, utan partibundet röstar som partiet beslutat utan att ta hänsyn till egen åsikt i en viss fråga. Dessa partibundna har ökat i antal i vår tid.

Men undantag har funnits. Tänk bara på ATP-valet på 50-talet och resultatet den gången.

Politiker i dag tiger hellre än talar klarspråk i många sammanhang. 

Varken politiker eller media visar i dag kurage. Värst är de så kallade rödgröna, som i en tid av orättvisor och segregation av sjuka och arbetslösa inte vågade stå upp för dessa, genom att pedagogiskt förklara för svenska folket hur dessa har drabbats.

Hur många svenskar vet detta i dag? Få, mycket få.

Hade ex en politiker av Palmes rang funnits i valet 2010 hade resultatet blivit motsatsen.

Svenska folket är inte sadister, men då ingen förklarat konsekvenserna av Alliansens fördelningspolitik och jobblinjens konsekvenser för de svagas ekonomi, kunde resultatet bara bli som det blev.

Rekordhögt resultat för Alliansen.

Vem vill inte ha skattelättnader?

Politiker som trodde på sin sak.

Olof Palme brann för sin ideologi. Hur många har gjort det i Sverige?

Få, mycket få, inom Socialdemokraterna, idag inga. Resultat: förlorade val. Katastrof för sjuka och arbetslösa, ekonomiskt. Segregation som är omöjlig att förstå. Slavarbete infört, men inte som tidigare praktikanter, vilka såg sitt arbete som skamligt då de utnyttjades. Nej, betydligt värre, jobb och utvecklingsgarantins steg 3.

Här finns starka friska människor som inte fått arbete på grund av att de inte har några kontakter som hjälper dem att få jobb, men som nu bestraffas genom att de tvingas arbeta gratis fram till sin pension, utan möjlighet till en enda krona i ersättning för sin segregation.

Protester medför risk för svält och att mista allt och bli uteliggare om personen orkar och inte istället tar livet av sig. Knäckta människor inom denna grupp ökar. Men det är troligen meningen med åtgärden. Den som blir apatisk håller tyst och lyder och syns inte.

Inom de borgerliga kom Alliansen, ett parti av flera, som styrs stenhårt av de nya idealisterna. De nya moderaterna, vilka anammat förändringshysterin i samhället. Allt ska förändras, slavsamhället återinföras.

Sjukdom ska ses som inbillning, och de som har pengar ska ha ännu mer, på bekostnad av de svaga som ska vara tacksamma att de får något alls att leva på. Detta är partiet med de nya illusionerna tagna ur historien och gammal konservativ andakt. 

Ny ideologi grundad på amerikansk ekonomisk teori plus gammalsvensk bestraffningspolitik.

Vi som inte delar denna ynkliga människosyn kan trösta oss med att i vårt förändringssamhälle kommer även denna politik att krascha förr eller senare.

När kunskapen når svenska folket om hur människor behandlas och när de till slut förstår att även de kan blir utsatta för detta.

Tills dess, håll ut ni svaga, er tid kommer igen då ni också ses som människor och inte som slavar och inbillningssjuka.

Halleluja Nya Sverige..

Tidigare klagade många på ofoget att äldre, men även yngre, skulle arbeta gratis under några månader, på så kallad praktik. Visst var det fel att arbetsgivare skulle ha gratis arbetskraft under en begränsad tid, under sken av att de skulle se om arbetstagaren passade in.

De flesta praktikanter fick gebitet att de inte passade in och så fick de gå medan arbetsgivaren tog in en ny för att utnyttja förmånen med gratis arbetskraft.

Detta stoppades efter hand så att praktikplatser fick en begränsad tidsperiod, 1- 4 månader är normal tid i dag, om det inte leder till arbete under denna tid så får det inte fortsätta.

Men då kom steg 3 ovan...

Gratis arbetskraft under 2 år för en arbetsgivare, med möjlighet till förlängning. Men utöver det, ett årligt tillskott av ca 60 000 kr i företaget, per styck av dessa 3stegare. Någon lön ska de inte ha, en del får istället försörjningsstöd av staten, det som tidigare kallades socialbidrag.

Medan arbetsgivaren får 5000 kr i månaden. Så bidragen flödar...

Arbetet ska ge sken av ickearbete men ändå vara ett arbete inom detta steg 3 trams. Arbetstagaren får inte klaga, då kan denne bli utan ersättning.

Slavarbetet har återkommit till Sverige.

Människor sorteras som ickedugliga, och som sådana ska de arbeta gratis utan lön, men den som ger någon arbete ska istället få betalt.

Oseriösa arbetsgivare utnyttjar detta fullt ut. Varför ta in praktikanter när man kan få gratis arbetskraft i minst 2 år och få betalt för denna??

Halleluja nya Sverige!

De nya oäktingarna

Den som föddes utanför äktenskapet var ofta mindre värd i forna Sverige. De var en skam för sin moder och släkten. De kallades ofta horunge och sågs ner på.

I dag finns inga som kallas oäktingar, vi har förstått att människor som föds utanför äktenskapet även de är människor som du och jag.

I dag har istället utanförskapet och segregationen drabbat de sjuka och de  långtidsarbetslösa. Dessa är de nya oäktingarna, de som ses ner på och värderas som sämre människor.

Skällsorden haglar och ekonomiska sanktioner drabbar dessa utan urskiljning.

Dessa ickeönskvärda svenskar har blivit mer segregerade än invandrarna var för några år sedan.

De nya oäktingarna, i betydelsen ickeönskvärda, hånas och begabbas med vår regerings tillåtelse, i syfte att de då ska få ett arbete hos en arbetsgivare. Man har uppfattningen att arbetsgivarna står på kö för att anställa dessa, bara de kommer.

Genom ekonomiska sanktioner, skattemässigt mm, försöker regeringen tvinga dessa oäktingar att gå till dessa på kö ropande arbetsgivare efter denna eftersökta arbetskraft.

Det är bara det att dessa arbetsgivare finns bara i regeringens fantasi.

Utanför regeringskansliet finns verkligheten. Här finns inga väntande arbetsgivare.

I bästa fall arbetsgivare som, mot betalning, kan ta emot några, för att den vägen tjäna en extra hacka på de bidrag de får om de tar emot någon av dessa utstötta.