Mystiska moln döljer sig i atmosfären på Saturnus måne Titan

NASAS Cassini flög över Titan två gånger under sommaren 2016. Infraröda bilder från dessa turer visar moln under den dimmiga atmosfären. Mystiska moln vilka visade sig ibland men inte hela tiden. Varför ställde man sig frågan.

Detta mystiska förhållande visade sig fast bilderna togs mycket nära varandra och även tidsmässigt nära varandra. Det enda som var skillnad var en något ändrad vinkel på filmningen.

Molnen antas ses bäst på norra sidan av Titan och då den årstid som kallas sommar där och var den tid Cassini besökte månen.

Metan anses molnen bestå av. Den förklaring som ges till fenomenet när foton med infraröd våglängd tas genom den dimmiga atmosfären är att kameror med två olika våglängder har använts.

De med kort våglängd är mindre lämpliga här för att se genom dimman medan längre våglängder kan se. Det var den kamera med kort våglängd som inte kunde se molnen men motsatsen hände med kameran vilket tog bilder med lång våglängd.

Vera Rubin astronomen vilkens arbeten få utanför den akademiska världen känner till

Vera Rubin 1928-2016 var en astronom vilkens arbeten få känner till utanför fakulteterna. Det hon blev känd för är hennes arbeten om galaktisk rotation.

Hon upptäckte att galaxer inte roterar på samma vis som ett solsystemet.

Antagandet tidigare var att stjärnor längre in i den kompakta kärnan av en galax (där mängder av stjärnor  finns)  i en galax skulle rotera snabbare runt centrum än de stjärnor som finns i spiralarmarna där vår sol finns.

Så gör ju planeterna i vårt solsystem. Det tar betydligt längre tid för Pluto ex än Jorden att göra ett varv runt centrum (solen). Ju längre bort en planet är från solen desto längre tid tar omloppsbanan.

Inte så i galaxernas värld. Oberoende av avstånd till galaxens centrum kretsar allt med samma hastighet och varvar centrum med samma hastighet. 

Möjligheter och problem vid en kolonisering av månar i vårt solsystem

Kolonisering av månar runt våra gasplaneter är kanske möjlig i framtiden. Gasplaneterna däremot är omöjliga att kolonisera.

Mars och vår måne kan ske med avancerad teknik. Pluto troligen också och asteroiderna eller småplaneterna bortom Plutos bana troligen också.

Men det finns ett antal månar runt gasplaneterna Neptunus, Uranus, Jupiter och Saturnus vilka även de är möjliga.

Se medföljande länk här på vilka som är intressantast och vilka problem som då måste lösas för en kolonisering.

En av de intressantaste eller kanske lättaste att kolonisera av dessa månar är Saturnus måne Titan. Här finns utgångsmaterial för livsmöjligheter på plats. Låg ingående strålning och vatten etc.

Space Ship II testades för framtida turistresor i rymden

Glidplanet Space Ship II har testats för andra gången. Det är det plan vilket ska ta ner framtida resenärer vilka varit uppe i rymden som turister.

Ett reseprojekt finansierat och ägt av den brittiske miljardären Richard Branson.

Testet gick bra och projektet lever vidare för att realiseras.

Första titten på platsen där de första stjärnorna bildades.

Damm döljer platsen vi kan ana därute där de första stjärnorna en gång föddes. Men idag har man kunnat se något in i detta dammhöljda förflutna genom radioteleskop.

Almaoch VLA-teleskopet har sett in i utrymmen dit Hubbleteleskopet  inte kan se.

Det som sågs var kall gas vilket var ursprungsmaterialet till de första stjärnorna. Så långt har man hittills nått att se. Mer avancerade instrument behövs för att gå vidare.

Forskare anser att Betlehems stjärna var en verklig händelse.

När Jesus föddes mellan år 3 före Kristus. till 1 efter Kristus ska en konstellation har setts på himlen. Genom matematik och datorsimulering kan stjärnhimlen ses som den såg ut dessa år.

År 3 före Kristus den 12 augusti låg Jupiter och Venus i en läge mot varandra så att de på natten kunde ses som mycket ljusstarkt objekt.

Detta upprepades ett år senare den 17 juni på österns natthimmel.

Projektionerna såg ut som en klart lysande morgonstjärna.

Troligen kan detta ha varit Betlehems stjärna det talas om. 

En Ny metod att finna exoplaneter har utarbetats.

Konkurrensen om att bli först att hitta en planet därute med liv har ökat. Den som först finner en sådan där bevis för liv finns kommer att gå till världshistorien. Det är därför inte konstigt att nya fantasifulla och kreativa lösningar i finnandes tjänst utvecklas hela tiden.

Ännu en ny metod för att söka exoplaneter därute i andra solsystem kan man läsa om här.

Genom denna metod har det visat sig att den vanligaste storleken på planeter är av ungefär samma storlek som vår Neptunus.

Iskalla planeter i banor från sin sol som denna och oftast i denna storleken.

Stenplaneter eller gasplaneter men storleksmässigt av detta slag. Men om det kan finnas liv på stenplaneter av denna storlek och detta avstånd från sin sol beror på vilken storlek solen har.