IRAS 16399-0937 ligger 370 ljusår från jorden och är en megamaser

Det innebär att IRAS16399-0937  är en galax 399 ljusår från Jorden vilken sänder ut 100 miljoner starkare laserljus än vår vintergata. Det är en jättelik mikrovågsutskickare.

Här konstrueras nya stjärnor på löpande band sett ur universums födelsetakt av stjärnor.

Galaxens kärna består troligen av två centrum vilka slagits ihop men vilka likt väl ligger på ett avstånd i centrum av 11000 ljus år från varandra. Namnet på dessa är 16399N och 16399S.

Det är i regionen 16399S stjärnor kan ses som konstruerande på löpande band.

I den andra regionen 16399N finns ett svart hål med en vikt av ca 100 miljoner solars vikt av vår sols vikt.

Tio intressanta fakta om stjärnorna som få vet ex hur många vet att alla stjärnor vi ser är ljustrakare och större än vår sol.

Följ länken och läs om 10 fakta vilka för många kan bli överraskande och för än fler är okända fakta om stjärnorna däruppe.

Ett ex är att få vet att de stjärnor vi ser på natthimlen utan teleskop  är större och ljusstarkare än vår sol vilken ska ses som en medelstor stjärna i jämförelse med stjärnorna däruppe. Solen är varken stor eller ljusstark men lagom stor för att vara en stabil och relativt lugn stjärna.

3200 Phaethon troddes först vara en komet med svans

Mindre eller större kometer finns det gott om däruppe och även asteroider av skilda storlekar. En del kommer att bli eller är redan farliga då de närmar sig Jorden. Ett nedslag kan bli katastrofalt.

3200 Phaethon är inget stort objekt men för delen inte ofarligt på sin bana runt solen. Länge ansågs detta objekt vara en komet då det har den karaktäristiska svansen efter sig. Kometers svansar består av is från kometen.

Men i detta fall var det inte is utan små fragment av sten o grus. Kometen omtolkades 2010 till en asteroid.

En asteroid vilken i ultrarapid sakta sönderdelas genom att den vid varje varv runt solen påfrestas i sin massa av icke hård sten vilken upplöses i mindre bitar av solen dragningskraft och farten runt denna.

Det är dessa söndriga partiklar vi kan se som en svans följande sin moderkropp därute. Asteroiden 3200 Phaethon.

Ljusspektrum av antimateria upptäckt för första gången

Vid ett projekt på Cern kallat Alpha har det nyligen gjorts en stor upptäckt. En antimateriaatom av väte har studerats och en spektrallinje funnits av denna atom.

I tjugo år har det studerats antimateria för att försöka få veta om antimateria följer samma naturlagar som den materia vi känner till.

Då väte är den enklast uppbyggda atomen ser man den som enklast att börja studera. resultaten hittills visar att antimateria och materia följer samma naturlagar.

Men precisionen av mätningar ska bli än bättre i framtiden för att fortsätta mätningar etc för att säkert veta om så är fallet. Men hittills visar resultaten att allt följer samma naturlagar inga överraskningar här.

Mystiska moln döljer sig i atmosfären på Saturnus måne Titan

NASAS Cassini flög över Titan två gånger under sommaren 2016. Infraröda bilder från dessa turer visar moln under den dimmiga atmosfären. Mystiska moln vilka visade sig ibland men inte hela tiden. Varför ställde man sig frågan.

Detta mystiska förhållande visade sig fast bilderna togs mycket nära varandra och även tidsmässigt nära varandra. Det enda som var skillnad var en något ändrad vinkel på filmningen.

Molnen antas ses bäst på norra sidan av Titan och då den årstid som kallas sommar där och var den tid Cassini besökte månen.

Metan anses molnen bestå av. Den förklaring som ges till fenomenet när foton med infraröd våglängd tas genom den dimmiga atmosfären är att kameror med två olika våglängder har använts.

De med kort våglängd är mindre lämpliga här för att se genom dimman medan längre våglängder kan se. Det var den kamera med kort våglängd som inte kunde se molnen men motsatsen hände med kameran vilket tog bilder med lång våglängd.

Vera Rubin astronomen vilkens arbeten få utanför den akademiska världen känner till

Vera Rubin 1928-2016 var en astronom vilkens arbeten få känner till utanför fakulteterna. Det hon blev känd för är hennes arbeten om galaktisk rotation.

Hon upptäckte att galaxer inte roterar på samma vis som ett solsystemet.

Antagandet tidigare var att stjärnor längre in i den kompakta kärnan av en galax (där mängder av stjärnor  finns)  i en galax skulle rotera snabbare runt centrum än de stjärnor som finns i spiralarmarna där vår sol finns.

Så gör ju planeterna i vårt solsystem. Det tar betydligt längre tid för Pluto ex än Jorden att göra ett varv runt centrum (solen). Ju längre bort en planet är från solen desto längre tid tar omloppsbanan.

Inte så i galaxernas värld. Oberoende av avstånd till galaxens centrum kretsar allt med samma hastighet och varvar centrum med samma hastighet. 

Möjligheter och problem vid en kolonisering av månar i vårt solsystem

Kolonisering av månar runt våra gasplaneter är kanske möjlig i framtiden. Gasplaneterna däremot är omöjliga att kolonisera.

Mars och vår måne kan ske med avancerad teknik. Pluto troligen också och asteroiderna eller småplaneterna bortom Plutos bana troligen också.

Men det finns ett antal månar runt gasplaneterna Neptunus, Uranus, Jupiter och Saturnus vilka även de är möjliga.

Se medföljande länk här på vilka som är intressantast och vilka problem som då måste lösas för en kolonisering.

En av de intressantaste eller kanske lättaste att kolonisera av dessa månar är Saturnus måne Titan. Här finns utgångsmaterial för livsmöjligheter på plats. Låg ingående strålning och vatten etc.