En asteroid överraskade oss den 20 juli på kvällen men först tre dagar senare upptäcktes besöket.

Tre dagar efter relativ närkontakt upptäcktes att en asteroid passerat på ett tredjedels månavstånd från oss. Nära kan det ses som.

Namnet den fått nu är 2017001. Storleken på den är mellan 25-78 meter. En mörk stenbumling vilket kan förklara att den först efter att den varit i närområdet upptäcktes på sin färd härifrån av ett teleskop på Hawaii i solens sken.

Det är en större storlek mot den asteroid vilken överraskande slogs ut i atmosfären över Chelybinsk i Ryssland för några år sedan och ca 1000 personer fick glassplitterskador av söndersprängda fönster orsakade av tryckvågen.

Händelser av detta slag är nästintill omöjliga att förutse och säkert kommer olyckor orsakade av oväntade asteroider att ske även i framtiden.

Om en bättre övervakning av solsystemets objekt kan göras är troligen möjligt i framtiden. Men just nu ser det inte ut att vara det. Många gånger är det istället idag slumpen som gör att mindre asteroider upptäcks.

Bilden ovan har inget med texten att göra utan är enbart en illustration av hur ett besök av asteroid kan se ut från Jorden.

Forskare har upptäckt att det finns stora mängder vatten på månen

I vulkaniska avlagringar undersökta av forskare på Brown University visar överraskande att tidigare rön om sparsamt med vatten på månen inte stämmer.

Undersökningarna kommer från satelliter vilka gjort mätningar vilket ska bekräfta detta.

Undersökningar av detta slag tar tid och är svårt. För att mer utförligt förstå hur det gått till läs om detta på medföljande länk i detta inlägg.

Det intressanta är att finns mycket vatten där vilket ger större möjligheter för en framtida bas på månen att klara sin vattenförsörjning.

Bilden ovan har inte med månen att göra där vattnet är bundet utan istället en bild av en framtida resa till månar där vatten finns flytande på ytan.

 Exempelvis till Jupiters måne Europa där visserligen stora saltvattenhav är frusna men dit forskare idag anser att det under denna is är mest troligt det finns liv i vårt solsystem. 

Men bilden kanske bättre illustrerar en färd till månen Titan vid Saturnus där flytande metan finns hav vilka säkert är möjliga för båtar att framföras på. 

Det ska finnas en del ensamvargar av planeter däruppe

För ett tag sedan antogs att det ska finnas ett stort antal av ensamma jupiterstora planeter vandrande mellan solsystemen i vintergatan och troligen även i andra galaxer.

Säkert även mindre objekt eller planeter än av jättegasplaneten Jupiters storlek också.

Inget har på senaste tiden motsatt sig detta förutom en sak. Mängden som antogs bör räknas ner. De finns men inte i det stora antal som förmodats. Kanske en per fyra solsystem däruppe. Men inte mer. Säkert är vissa gasplaneter men säkert finns även stenplaneter också därute i ensamt majestät.

Nu ska vi  inte i dessa räkna in den gäckande planet 9 vilken antas finnas mörk och ensam någonstans i eller lite utanför Kuiperbältet där  Pluto ingår. Mycket tyder på att den finns. Men den ska ses som tillhörande vårt solsystem.

Bilden illustrerar en ensam gasplanet någonstans utanför solsystemen i Vintergatan ensam och fri. Illustrationen kommer från NASA.

Antimateria vet vi finns men nu har en ny partikel förvånat forskarna änglapartikeln är funnen.

Antimateria finns. Att den inte är vanligare är förvånande. Men kanske finns galaxer uppbyggda av antimateria.

Alla partiklar verkade ha sin antipartikel. Uppbyggd av atomer där vår materia är uppbyggd spegelvänd och kallas då antimateria. Där den elektron är positivt laddad istället för som  den elektron vår värld är uppbyggd av negativt laddad. Där positronen är negativt laddad till skillnad från vår materias positivt laddad. Mötet mellan dessa atomers motsatser innebär omedelbar utplåning av båda.

Men det finns en kvasipartikel uppkommen ur elektroners kollektiva beteende. Dessa partiklar är både materia och antimateria samtidigt och kan ses som vandrande bomber.

Man kan se dem som bubblor i en drink de uppstår och finns. Men är likväl inte helt som en partikel i sin konsertens.

Förslagsvis har namnet på dessa partiklar bland en del forskare blivit  änglapartikel. Läs mer om dessa partiklar vilka inte helt är partiklar utan något annat frågan är vad här.

Partiklar vilka ibland ses som spökpartiklar är något forskare söker mer kunskap om.

Bilden kan illustrera människans tänkande över sig själv och universum. Något människan alltid gjort.

De partiklar vi här intresserar oss för kallas av en del för spökpartiklar och finns överallt men gäckar forskare som försöker veta mer om dem.

De genomtränger allt och finns överallt. Namnet på dem är neutrinos.

De skapas i kärnreaktioner och i betastrålning.

I solen skapas varje dag så många att en människa dagligen genomströmmas av 100 miljarder av dessa partiklar om de nu ska kallas partiklar vilket diskuteras.

Underjordiska laboratorier försöker mäta och fånga någon av dessa objekt för att förstå mer om dem och hur de agerar.

Det är ett spännande forskningsfält och för att förstå mer om detta ämne läs vad som står här på medföljande länk.

Skolbarn hjälper till att mäta storleken av galaxers svarta hål.

I troligen alla galaxers  centrum finns ett svart hål. Tills för inte så länge sedan var det svårt att mäta hur stort detta var i en speciell galax.

Men nu har en formel hittats för hur sambandet mellan en spiralgalax armar och storleken på en galax svarta hål upptäckts.

OBS: det gäller bara spiralgalaxer vilka kan delas upp klassmässigt utefter storleken av dess spiralarmar. Övriga former av galaxer har ännu inte upptäckts en formel eller ett samband med för att räkna ut deras svarta hål utifrån deras formbildning. Men troligen finns det.

Formeln utefter olika slag av spiralgalaxer och dess mätning är relativ lätt och kan läsas mer om här.

Även skolbarn kan i sina klassrum om de har rätt mätutrustning hjälpa till med mätningar av nyupptäckta eller tidigare ej mätade spiralgalaxers armar för att den vägen katalogisera dessa.

Ett säkert intressant område för många skolbarn på en eller flera matematiklektioner eller fysiklektioner.

OBS bilden har inget med artikeln att göra men i länken ovan kan lösas om projektet.

Trappist 1 solsystemet med sina sju planeter sågs som ett planetsystem med stora livsmöjligheter. Men skenet bedrog.

Det var i början av detta år 2017 upptäckten av detta system gjorde många extatiska. 40 ljusår från oss i vattumannens stjärnbild hittades detta spännande solsystem med en röd dvärgstjärna och dess sju planeter. Planeter vilka i flera fall låg på ett avstånd från sin sol vilket skulle göra dem till livsmöjliga exoplaneter.

Spänningen och undersökningen av detta område har sedan dess varit omfattande.

Men som vi vet är röda solar svala solar i förhållande till gula och blå. Detta gör att liv på planeter runt en röd sol innebär betydligt närmre avstånd mellan planeten och dess sol.

Först kanske man inte tänker på att detta är något problem. Men det är ett stort problem för livets uppkomst.

Radioaktivitet från solen blir betydligt starkare i utkastningarna från solen som når planeten då denna ligger närma sin sol.

En strålning vilken till nära 100% säkerhet av vad vi idag förstår kan och får planetens atmosfär att förstöras och därmed livets möjligheter att existera och uppstå. Detta är vad troligast risken är i detta solsystem.

Trappist1 och dess planeter blev därmed inte vad vi hoppades utan ännu ett solsystem där inget liv kan finnas. Sökandet fortsätter på andra platser.