James Webb Space Telescope lanseras 2021 därefter kan vi upptäcka mer om vår verklighet

James Webb Space Telescope lanseras under 2021 och kommer då att bli en stor uppgradering i avsökningen av universum.

Observatoriet (se bild ovan) kommer att söka efter skenet efter de första stjärnorna och galaxerna som uppkom efter Big Bang. Observatoriet kommer även att utforska avlägsna planeter runt andra stjärnor därute. Men även att lösa mysterier i vårt eget solsystem.

Anläggningen kommer att styras från Mission Operations Center (MOC) på Space Telescope Science Institute i Baltimore i Maryland.

James Webb Space teleskopet blir världens främsta rymdobservatorium i framtiden. Det kommer att lösa mysterier i vårt solsystem, se bortom det till avlägsna planeter runt andra stjärnor och de mystiska strukturerna och ursprunget till vårt universum och vår plats i detta. Observatoriet är ett internationellt projekt som leds av NASA med sina partner, den Europeiska rymdorganisationen (ESA) och Canadian Space Agency (CSA).

Förhoppningarna är stora på vad som kan hittas med detta teleskop. Självfallet är jag lika nyfiken på vad som kommer att hittas och (förmodar jag)  kommer många överraskningar att hittas som kommer att förvåna mänskligheten.

Bild på hur det ska se ut.

Mars kan ha funnits betydligt närmre Venus en gång för länge sedan.

För några miljarder år sedan flödade vatten på Mars yta och även atmosfär fanns här. Men efter ytterligare många år förlorade planeten sin atmosfär och förmågan att hålla fast flytande vatten på ytan. Det finns en del teorier om vad som orsakade detta.

Nu läggs ytterligare en till dessa. I den ses Mars en gång ha legat nära Venus och båda påverkade varandra. Flytande vatten och atmosfär kanske fanns på båda två. 

I ett skede av ca 100 miljoner år var allt frid och fröjd men deras närhet till varandra blev ostabilt och snart försvann Mars ut från och bortom Jorden och vatten och atmosfär försvann ut i rymden men en stabil bana uppstod snart för Mars. Obs Jorden hade troligen redan en stabil bana och ska inte ses som en ytterligare partner i närheten av ovanstående planeter men likväl i närheten annars hade inte vatten etc kunnat vara flytande under en längre tid. Men jag undrar dock varför banorna ändrades för dessa planeter? Vad hände? 

Venus försvann mot solen upptog en ny stabil bana och här inföll en katastrof av växthusformat. Atmosfären blev en drivkraft för att hålla kvar värme och ingen möjlighet för att något levande skulle kunna existera uppstod. 

Hur mycket av detta som inträffat och varför vet ingen men scenen är inte omöjlig. Genom lägre gravitation försvann merparten av Mars atmosfär och flytande vatten då Venus närhet inte längre påverkade Mars (om jag inte missuppfattat teorin). 

Medan växthuseffekten genom Venus närmare bana till solen fick denna att få en mycket molnig atmosfär där värmen ökade till en nivå att inget vatten kunde finnas.

Hur kommer en framtida Marsbosättning att se ut?

Mer än 87000 personer använde sin kreativa sida för att designa den perfekta Marskolonin i HP Mars hem Planet Rendering utmaningstävling.

Idéerna vällde in och resulterade i en stor uppsjö av framtida Marsteknologi allt från science-fiction-liknande fordon till skilda fantasifyllda livsmiljöer.

De vinnande projekten bedömdes hur väl underbyggda de var och användbara utifrån dagens vetenskap och tekniska begränsningar men även utefter  deras kreativitet.

Kolonier med bostäder, butiker, skolor, utrustning, kollektivtrafik och allehanda viktiga bekvämligheter som behövs för människor ska kunna existera i den hårda Marsmiljön. Den gången kolonisering blir verklighet (om det nu blir så).

Se medföljande länk där ett flertal exempel på framtida Marskolonier är beskrivna bildmässigt.

Bilden är ett exempel men inte ett av de som deltog i tävlingen utan ett legobygge.

Vattenvärldar kan finnas därute med livsformer av intelligent slag

Möjligheten till liv i helt vattentäckta planeter kan vara större än vi tidigare antaget. Liv, inte bara i form av enkla bakterier och arter likt våra fiskar med mera. Inget motsäger nämligen att livsformer av intelligent liv och civilisationer kan finnas i dessa vattenvärldar.

De kan vara beboeliga planeter sägs det i en ny rapport från University of Chicago och Pennsylvania State University.

Fler och fler exoplaneter (planeter runt andra stjärnor) hittas och vissa av dessa är säkert vattenplaneter  (helt vattentäckta). Men även planeter med fast yta och  djupa hav finns säkert. Se på Jorden ex. En planet lik Jorden kan ha utvecklats med intelligent liv under en havsyta istället som här på Jorden tvärtom.   

Ny forskning har visat att det bör vara möjligt att liv finns i dessa vattentäkta planeter vilka kan ha djup på hundratals meter.

Genom att dessa planeter i de fall de ligger i en zon runt sin stjärna där vattnet kan ha en temperatur lämplig för liv eller där vulkaner värmer vattnet kan liv ha bildats under ytan.

För mer info om detta spännande sätt att leva eller hur liv kan uppstå i dessa avlägsna oceaner därute se medföljande länk från en artikel från University of Chicago News.

Nog är livsformer av skilda slag troliga under vatten i vattenplanetvärldar likväl som på fastytaplaneter med vatten i form av hav och sjöar mellan öar och kontinenter. Se bara hur mycket livsformer det finns i våra hav och sjösystem.

Om en dysonsfär hittas är det en supercivilisation vi funnit därute i universum

Finner vi en dysonsfär finner vi en mycket tekniskt avancerad samhällsbyggnad. Att kalla det en supercivilisation kan dock bli missvisande då det kan vara en förtryck och invasionsintensiv  art av liv som byggt upp det.

Men dysonsfär innebär en tekniskt avancerad megakonstruktion tänkt att omsluta en stjärna. Syftet med konstruktionen är att fånga upp den energi som strålar ut från stjärnan och använda den. Freeman Dyson beskrev  detta redan 1959.

Freeman Dyson, född 15 december 1923, är en brittisk matematiker och teoretisk fysiker, och medlem av Royal Society.

Han är känd bland annat för att ha tänkt ut Dysonsfären och Dysonträdet. Han tilldelades Lorentzmedaljen 1966 och Hughesmedaljen 1968.

De flesta Dysonsfärsökningar hittills har sökt efter överskjutande infraröd strålning. Tecknet som visar att här kan vi ha hittat något intressant angående energianvändning på icke naturligt vis utan en teknisk avancerad nivå. Sökningar efter infraröd överdriftsstrålning har däremot hittills inte resulterat i något.

Vad som används i detta sökande finns inom projektet Gaia ett av ESA (europeiska rymdorganisationen) ambitiösa uppdrag för att kartlägga en tredimensionell karta över Vintergatan för att söka sammansättning, bildandet och utvecklingen av galaxen.

Bild Dysonringar

New Horizon har vaknat och börjat fotografera Ultima Thule

New Horizon farkosten vilken för några år sedan (sommaren 2015)  gav oss så mycket nya rön om dvärgplaneten Pluto har väckts till liv. De har sedan mötet med Pluto varit på väg ut i Kuiperbältet och det objekt man bland tusentals andra valt för farkosten att undersöka Ultima Thule (2014MU69). I januari 2019 ska mötet ske.

Men för att spara på elektroniken och energiåtgången har farkosten varit avstängd under en längre tid. Men nu väckts till liv.

Första bilderna av Ultima Thule är nu mottagna. Suddiga men likväl historiska då inget objekt fotograferats därute på så nära håll tidigare.

Objektet finns där man räknat ut att det skulle finnas så uppdragets mål ses nu kunna bli som man hoppats att komma rätt utan att en korrigering av kursen behövs.

Det ska bli spännande att få information om detta objekt snart. Vad Farkosten efter detta ska göra är inte bestämt.

Illustration av hur eventuellt Ultima Thule kan se ut. Vi får se om det stämmer i januari 2019.

Asteroiden Itokawas ålder konstaterad av Hayabusa

Asteroiden Itokawas ålder är konstaterad genom uppsamlingen  och analysen av materia av japanska sonden Hayabusa.  

 Sonden vilken sändes upp 2003 misslyckades först med sitt uppdrag under 2005 då den var framme men redan 25 nov samma år lyckades ett prov tas och att det kom från denna asteroid konstaterades 2010.

Dessa stoftkorn från Itokawa är värdefulla för otaliga forskare och undersöks ännu av forskare i laboratorier över hela världen.

Genom att fokusera på bara några tillgängliga mikroskopiska fosfatmineraler – vilka är ovanliga bland partiklarna har man mätt hur mycket uran det finns i fosfatet. Då uran  sönderfaller i en känd tidsrymd har forskarna uppskattat åldern av asteroiden till 4,64 miljarder plus minus180 miljoner år.

Genom att analysera olika urinmängders sönderfall och blyisotoper har forskarna också räknat ut att asteroiden Itokawa var med om en katastrof med ett annat objekt för omkring 1,51 miljarder år sedan.

Forskarna säger dock att tidpunkten för denna händelse är mycket oviss. Det kan ha hänt då men likväl för 660 miljoner år sedan eller så länge sedan som 2,36 miljarder år sedan. 

Vilket objekt krocken skedde med är dock inget att man kan veta i dag. Men all kunskap är viktig.

Bild sonden Hayabusa.