Asteroiden Gault är i kontrollöst tillstånd och det kommer att sluta med utplåning

6478 Gault är en asteroid i de inre regionerna av asteroidbältet mellan Mars och Jupiter. Den är ungefärligt 3.7 km i diameter och upptäcktes första gången den 12 maj 1988 av astronomerna Carolyn och Eugene Shoemaker vid Palomarobservatoriet i Kalifornien.


Asteroiden har fått sitt namn för att hedra planetgeolog Donald Gault som var känd för sitt banbrytande arbete i förstå nedslagskratrar.


Den 5 januari 2019 upptäcktes att Gault har en kometsvans vilket  inte setts på tidigare bilder. Asteroiden sågs även ha börjat rotera i  accelererad takt och hastighet i en hastighet av två timmars rotation vilket är nära gränsen för stabilitet för en asteroid. Det hade skapades två svansar varav den ena  uppskattats till över 800 000 km lång och den andra till 200000 km.


Hypotesen är att en kollision med en annan asteroid är källan  till dammsvansarna och rotationsökningen. En händelse som antas ha skett någon gång mellan 28 oktober och 30 december 2018.



Det är astronomer vid NASA och Europeiska sydobservatorie (ESO) som har mätt svansarnas dammlängd efter Gaults numera irrande färd däruppe.


Dessa långa svansar är tecken på att Gaults  rörelser är utom kontroll och att den kommer att utplånas. Därav intresset för att se detta skede vilket inte bör vara långt borta tidsmässigt. Ur detta skede kan man lära mer om skeden i universum och bland asteroider. 


Bild Wikipedia. Gaults två kometliknande svansar sedda från Hubble i mars 2019.

I miljoner år fanns det stora forsande floder på Mars. Men varför?

Forskare från University of Chicago har med ledning av forskaren  Edwin Kite  sett på datainsamling av flodbäddsbilder från Mars och publicerat sina fynd den 27 mars i journalen Science Advances. 


Forskarlaget säger att de var förvånade över att finna potentiella bevis för att stora vattenflöden flödat under den senast miljarden år på Mars. Det är under den tidsperioden astronomer även tror att Mars förlorade sin atmosfär och torkade ut till den ökenmiljö som finns där i dag.


Hur en planet med så lite solljus och atmosfär varit varm nog för stora flodflöden  är svårt att förklara. Det är ett icke löst mysterium.


 Forskarna betonar att medan vattnet kan ha dykt upp och försvunnit över långa perioder säger Kite att något måste vara feltänkt om resultaten från forskningen är korrekt. Kanske är floderna äldre än forskare tror eller har Mars torkat ut mycket snabbare än nuvarande teorier föreslår.


Men något okänt förlopp kan även vara förklaringen till att det varit tillräckligt varmt under en längre tid för att stora floder kunnat strömma även efter det att det mesta av atmosfären hade försvunnit.


”Alla tre alternativen är obehagliga”, säger Kite. ”Alla tre av dessa lösningar skulle kräva betydande revidering av vår nuvarande förståelse”. Hur ska man förklara hur Mars, som är längre bort från solen än jorden varit tillräckligt varm då den unga solen var  mindre ljusstark (och het) än den är nu? Vi bör dock acceptera utifrån nuvarande undersökningar  att Mars var en gång en mycket våt värld.


Vi måste även förstå genom undersökningar från NASA:s MAVEN uppdrag att övertygande bevis från denna farkost visar att solvinden långsamt får atmosfären att försvinna från röda planeten och att detta skett under  en lång tidsperiod. Reviderade modeller skulle behöva förklara både MAVENS atmosfäriska uppgifter och bevis på stora mängder från tidigare av ytvatten är svåra att bortförklara.


Det tredje alternativet för varmhållning på Mars även med en tunn atmosfär skulle bero på någon form av växthusgaseffekt. Möjligt genom växthuseffekt från vattenismoln som skulle göra att infrarött ljus som skulle skapa värme. Detta skulle då troligen göra det omöjligt efterhand för att flytande vatten skulle kunna finnas i stora flodsystem på ytan.


Nej ännu är är Mars en gåta. Själv funderar jag på om solen kan ha fluktrerat så till vida att den en gång var varmare (men det skulle påverkat Jorden) eller att Mars haft sin bana närmre solen. Men det är bara tankar.
  

Bild på från ytan av Mars tagen i mars i fjol av marsbilen Oppornity.

Vad som kan ha hänt före BigBang

Vad fanns innan vårt universum kom till? Vissa teorier tyder på att det före Big Bang funnits ett tidigare universum vilket efter en lång expansion dragits ihop igen till en punkt. En punkt i ett ingenting som sedan vid en kritisk tidpunkt utanför tid och rum och plötsligt uppstod BigBang. BigBang kan ha varit en sedan evighet återupprepad händelsekedja. Teorin kallas Big Bounce. Men ska vi se det krasst finns inget som bevisar detta.



Nu har ett team av forskare vid Harvard-Smithsonian Center for Astrophysics (CfA) angett en metod som kan användas för att förfalska inflationen (den expansion som gick igång vid BigBang åt alla riktningar och fortfarande ökar i hastighet i det universum där vi finns). Man kan se det som en ballong som blåses upp i alla riktningar allt snabbare. Detta är den mest troliga teorin i dag.


 Inflationen är teorin som talar om en tid omedelbart efter Big Bang. Den beskriver ett universum som dramatiskt expanderat i storlek under en flyktig bråkdel av en sekund efter smällen. Inflationsteorin löser några viktiga mysterier om struktur och utveckling av vårt universum i den teori vi använder i dag.


 Ett forskarlag lett av Cfa's Xingang Chen tillsammans med Loeb och Zhong-Zhi Xianyu på fysikinstitutionen på Harvarduniversitetet har tillämpat en ny idé som kan användas för att förfalska inflationsteorin (den finns i olika uppslag) experimentellt.


I ett försök att hitta vissa kännetecken som kan separera inflationen från andra teorier började laget med att identifiera och definiera egenskapen av de olika teorierna – utvecklingen av och storleken på det primära universum säger Xianyu.


Exempelvis, under inflation växer storleken på universum exponentiellt. I vissa alternativa teorier går det mycket långsamt medan det i andra går mycket snabbt. Det finns även teorier där den går olika snabbt beroende på tid eller riktning. Men den förhärskande teorin är att det gick (och går fortfarande) snabbt åt alla håll vid BigBang och att denna expansion ökar hela tiden än i dag. 

Detta har visats utifrån rödförskjutningen.

Men forskare anser att en teori måste kunna förfalskas för att kunna diskuteras annars är det ingen teori utan ej diskussionsmöjlig innebärande att vad man än säger blir svaret detsamma. Vi kan inte bevisa BigBang och dess effekt därför är det är en ej bevisbar teori. Men enligt mig troligen svår att förfalska utan att ta till religion.

Virus aktiveras vid rymdfärder

Forskare har överraskande upptäckt att herpesvirus aktiverades i mer än hälften av besättningen ombord på rymdfärjan och Internationella rymdstationen (ISS).



"NASA-astronauterna vilka under veckor eller månader är i rymden utsatta för låg gravitation, kosmisk strålning och extrema G-krafterna vid start och återinträde till Jorden har vilande virus som aktiveras vid dessa förhållanden", säger senior författare Dr. Satish K. Mehta från KBR Wyle på Johnson Space Center.


"Den här fysiska utmaningen samverkar med stressfaktorer social separering och förändrad sömncykel." "Detta blir ökning av utsöndring av stresshormoner som kortisol och adrenalin. Hormoner kända för att undertrycka immunsystemet. 


I enlighet med detta finner vi att astronauters immunceller - särskilt de som normalt undertrycker och eliminerar virus blir mindre effektiva under en rymdvistelse och upp till två månader efter att de landat på Jorden igen.


"I en undersökning har det visat sig att 47 av 89 (53%) astronauter på korta rymdfärdsflygningar och 14 av 23 (61%) på längre ISS-uppdrag har  aktiva virus i saliv- eller urinprover", rapporterade Mehta.



"Dessa frekvenser - liksom kvantiteten av virus är betydligt större i kvantitet som i aktivitet under och efter en rymdfärd mot de var innan färden. (obs flertalet människor har vilande virus inom sig detta sagt så ingen tror att just astronauter är stora virusbärare)


Undersökningar som dessa visar att det bör forskas mer om hur man kan ge lugnare färder upp och ner liksom lugnare miljö däruppe.


Bild på ISS den internationella space stationen.

Överraskande data visar var Jupiter en gång bildades

Planeten Jupiter har överraskande bildats fyra gånger längre bort från solen än dess nuvarande omloppsbana. Det är samma sak med Saturnus, Uranus och Neptunus.


 Under 700000 år vandrade Jupiter sedan in mot solen och stannade upp i en bana där den i dag ligger. Med sig på färden samlades en hop asteroider in och dessa finns nu i bana runt planeten. De så kallade Trojanerna.


Genom att upptäcka beröringspunkter med dessa Trojaner och dess sammansättning kunde man förstå var Jupiter en gång bildats. Jupiter var vid sin tillblivelse inte en gaskropp utan en fast kropp. Vad som sedan skedde är en annan historia.


Jupiter vilken ligger utanför Mars bana fungerar även i dag genom sin storlek som infångare av mycket av de farliga stenbumlingar som svävar därute. Många asteroider har därmed Jorden sluppit nedslag från.


För 2-3 miljoner år senare påverkades himlakroppen av gravitationskrafter från den kringliggande gasen i solsystemet. Det var då förflyttningen på cirka 700 000 år inleddes.



Lundaforskarna vilka ligger bakom studien som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Astronomy & Astrophysics har även gjort beräkningar kring gasjätten Saturnus samt isjättarna Uranus och Neptunus. De konstaterar att även de här planeterna bör ha rört på sig på likartat vis.


Vi kan fundera över alla de observationer av exoplaneter vi upptäckt i andra solsystem där ofta stora gasjättar finns mycket nära sin sol. (se ex min blogg av den 25 mars där jag senast skrev om de så kallade  heta jupitrarna därute) Betydligt närmre än Jupiter till vår sol. Troligen har även de gjort en vandring in mot sin sol men inte stannat på sin vandring förrön mycket nära sin sol. Man kan fråga sig varför det är så.  Men det är inget vi vet utan bara kan tänka oss utifrån vad som skett i vårt eget solsystem.

Asteroiden Pallas är högintressant att besöka

Pallas är den tredje största asteroiden i asteroidbältet (vilket finns mellan Mars och Jupiter). Det var den tyska astronomen och läkaren Wilhelm Olbers som den  28 mars 1802 upptäckte Pallas.


Pallas är helt outforskad och Nasa hoppas nu på medel för att skicka upp en farkost till asteroiden 2022. Men projekten är många så konkurrensen om pengar är stort för rymdprojekt.


Pallas är en protoplanet innebärande en värld i förstadiet till att bli en dvärgplanet (planet). Dess diameter är 512 kilometer.  Den har likt Pluto en excentrisk bana vilket gör Pallas nästan oåtkomlig för rymdfarkosters landning. Det behövs här likt vid besöket förbi Pluto mycket noggranna uträkningar för att inte missa den och i detta fall än mer då det handlar om landning.



NASA kommer troligen att ta det slutliga beslutet om finansiering av detta uppdrag runt mitten av april i år.


Säkert kommer mycket ny och överraskande kunskap att bli följden vid en färd hit (om den blir av) likt det alltid blir vid besök vid eller på objekt därute vilka aldrig tidigare besökt.


Bilden visar de fyra största asteroiderna i asteroidbältet Ceres, Vesta, Pallas och Hygiea.

Fermis paradox lyder var finns civilisationer i universum?

Var är de? Den italienska fysikern Enrico Fermi ställde frågan  1950 och frågan är känd som Fermis Paradox eller The big silence. Fermi undrade och det finns civilisationer på andra planeter än vår i Vintergatan och om de har spridit sig genom galaxen? Om de finns varför har vi inte hört från dem? 


Frågan varför vi inte har upptäckt utomjordiskt liv har diskuterats ofta. Kanske (enligt mig) svaret är att de inte finns.


Under 1970-talet uppstod en idé kallad Zoo hypotesen. Den innebär att utomjordingar har människan under uppsikt likt vi ser på djur på Zoo. För min del anser jag det är långsökt men fantasifullt och det ämnet har tagits upp i fler science fiction berättelser. Dock kan jag inte komma på namn på någon just nu men jag har läst någon för länge sedan.


 Människan av i dag söker febrilt på tecken efter liv därute. Många planeter har hittats i bana runt andra solar men liv har inte kunnat bevisas på någon plats.


Ett konkret fysiskt möte med en mycket avancerad civilisation kan dock vara farligt vilket påpekas av Danielle Briot astrofysiker vid Observatoire de Paris.

Tidigare erfarenheter visar att ett första möte mellan två civilisationer på Jorden blev farligt för båda. Exempelvis européer kontra mayafolket och européer och indianer båda dess och många fler möten blev krig och ockupation.


Vi kan vara under observation av främmande intelligenser.  En civilisation  som förstår problemen som uppstår om de söker kontakt med en så krigsvillig, terroristintresserad, individualistisk och egocentrisk mänsklighet som lever på Jorden i dag.


Vi kan kulturellt och utvecklande vara intressanta för en främmande civilisation men samtidigt ointressanta att träffa i fysisk form.


Jag kan dela uppfattningen av att vi kan vara under observation men jag kan även dela uppfattningen av att vi är ensamma.


Om det finns främmande civilisationer finns säkert även då de som är krigsvilliga och inte skulle tveka om att invadera oss om de fann oss.