Det beräknas att det passerar ca 7 interstellära objekt genom vårt solsystem per år.

 

Den 19:e  oktober 2017 kom det först upptäckta interstellära objektet som någonsin upptäckts förbisvepande under sin  snabbvisit in och ut ur solsystemet "Oumuamua". Mindre än två år senare upptäcktes ett andra objekt, en lätt identifierad interstellär komet "2I/Borisov". Utifrån dessa två objekt verifierades tidigare teoretiska arbeten som drog slutsatsen att interstellära objekt (ISOs) regelbundet kommer in i vårt solsystem.

Frågan om hur ofta detta sker har varit föremål för omfattande forskning sedan dess. Enligt en ny studie ledd av forskare från Initiative for Interstellar Studies (i4is)  kommer ungefär sju sådana besök  i vårt solsystem varje år och följer förutsägbara banor medan de är här (in mot solen).

Forskning och sökande efter dessa objekt skulle kunna göra det möjligt för oss att skicka en rymdfarkost för att möta ett av dessa objekt inom en snar framtid och ta prov från detta. Något som är mycket spännande då dessa objekt inte kommer från vårt eget solsystem utan har varit på väg hit i kanske miljontals år.

Förutom att vara fysiker i  i4is (och huvudförfattare till studien), är Marshall Eubanks chefsforskare för Space Initiatives Inc. och VD för Asteroid Initiatives LLC.

Han uttalade sig till Universe Today via e-post  om att upptäckten av "Oumuamua och 2I/Borisov är betydande på ett sätt som inte kan överskattas: "Genom att bevisa att de existerar har det haft en djupgående inverkan och skapat ett studieområde nästan från ingenting” (ett område som finansiärer bara börjar inse). Interstellära objekt ger oss möjlighet att studera, och i framtiden bokstavligen röra vid exokroppar.

Dessa forskare fann att under ett genomsnittligt år skulle solsystemet besökas av upp till sju interstellära objekt. Hur de kom till denna siffra är en gåta anser jag (min anm.) men så beskrivs det efter datakörningar av statistik och data av skilda insamlade slag. OBS det finns andra idéer om objekt av detta slag. Den 26 mars kommer jag att publicera nya rön från andra forskare inom området. Olika skolor anser olika. Detta ovan är en. En sak i taget med det sagt ligger jag några dagar före i skrivande för att alltid ha något inlägg klart i förväg ifall något sker som gör att jag inte kan skriva eller söka ny info en dag. Men alla inlägg är högaktuella.

Bild från flickr.com vad det liknar får var och en bedöma inget säkert svar finns. Fotot kommer från Hubbleteleskopet och ska föreställa gas i universum. Läs mer om det här https://www.flickr.com/photos/geckzilla/49452041152

Nytt om exoplaneten TOI-1685b

 

TOI-1685 b är en exoplanet som cirklar omkring  en dimröd dvärgstjärna cirka 122 ljusår från jorden med ett var på 0,67 jorddagar.

Röda dvärgar, även kända som M dvärgar, är mycket mindre och mindre ljusstarka än jordens sol. TOI-1685 b:s extrema närhet till sin sol ger planeten en roströd färg. Teamet som upptäckte objektet uppskattar att dess ytas temperatur är cirka 790 grader Celsius. Forskarna som leddes av Paz Bluhm vid Heidelbergs universitet i Tyskland upptäckte först TOI-1685 b i observationsdata från NASA:s Transiting Exoplanet Survey Satellite (TESS).

Namnet TESS visar vad detta teleskop arbetar med. Det letar efter transiteringar, av små ljusförändringar som orsakas av att planeter korsar sin sols framsida.

TESS noterade ett sådant dipp runt den röda dvärgen TOI-1685.  Bluhm och hennes kollegor bekräftade därefter planetens existens med ytterligare data som samlats in av CARMENES spektrografinstrument vilket finns på det 3,5 meter långa teleskopet vid Calar Alto-observatoriet i Spanien. (CARMENES är en förkortning för "Calar Alto high-Resolution search for M dwarfs with Exo-earths with Near-infrared and optical Echelle spectrographs.)

TOI-1685 b är en så kallad "superjord" cirka 1,7 gånger större och 3,8 gånger större än jorden. Den uppskattade densiteten är ca 4,2 gram per kubikcentimeter, eller 0,15 lbs. per kubiktum,   TOI-1685 b till "den minst täta ultra-korta periodplaneten (den tid en planet tar på sig att runda sin sol låg densitet och snabb rundning av sin sol. I detta fall 0,67 jorddagar, att jämföra med jordens något mer än 365 dagar runt solen min anm.) runt en M-dvärg som hittats", skrev Bluhm och hennes kollegor i rapporten om upptäckten.

Något om en ny exoplanets upptäckt blev det idag (min anm).

Bild från youtube på hur denna planet kan se ut se gärna filmen också genom länken det är en upplevelse anser jag. https://www.youtube.com/watch?v=MXaNk9MUvcU

En förlorad atmosfär på Planet GJ 1132 b ersätts med en andra något annorlunda.

 

NASA:s rymdteleskop Hubble har funnit bevis på att en planet som kretsar kring en avlägsen stjärna kan ha förlorat sin atmosfär men förvånande nog får en andra genom vulkanisk aktivitet.

 

Planeten, GJ 1132 b som finns 42 ljusår bort i riktning mot stjärnbilden Seglet  har enligt teorin troligen från början haft en atmosfär. Planeten är en så kallad subNeptunus. Storlek som och gasplanet lik Neptunus,

Planetens atmosfär bestod troligen tidigare av väte- och helium. Men då planeten ligger så nära sin sol GJ 1132 att ett varv runt denna sol enbart tar 11 timmar har atmosfären avdunstat. I sammanhanget ska även sägas att samma sida alltid riktas mot solen.

På kort tid kommer  en planet i detta läge runt sin sol få en bar kärna i detta fall av storlek ungefär lika med jorden. Då tecken på detta kunde ses blev forskarna intresserade men det är inte slut med detta.

 

Till astronomernas förvåning observerade Hubble en atmosfär som enligt deras teori är en "sekundär atmosfär" (därav kan man se denna planet likväl som en gasplanet min anm.). Baserat på en kombination av direkta observationsbevis och infarens genom datormodellering rapporterade teamet att atmosfären består av molekylärt väte, vätecyanid och metan och finns i ett ett moln av kolvätedis som kan ses som smog. Modellering tyder på att smogen är baserat på fotokemiskt producerade kolväten liknande smog är på jorden. Forskare tolkar det nuvarande atmosfäriska vätet i GJ 1132 b som väte från den ursprungliga atmosfären som absorberades i planetens smälta magmamantel och nu långsamt släpps ut genom vulkaniska processer som en ny atmosfär. Atmosfären vi ser där idag tros ständigt fyllas på för att balansera vätgasen som läcker ut i rymden.

 

"Det är superspännande eftersom vi tror att atmosfären som först fanns  regenereras, så detta kan vara en sekundär atmosfär", säger studiens medförfattare Raissa Estrela vid NASA:s Jet Propulsion Laboratory (JPL) i södra Kalifornien. " Vi trodde  mycket bestrålade planeterskulle vara ganska tråkiga eftersom vi trodde att de förlorat sin atmosfär. Men vi tittade på befintliga observationer av den här planeten med Hubble och sa: "Åh nej, det finns en atmosfär där."

"  Vissa kan börja som sub-Neptunes  för att sedan mista sin atmosfär genom en mekanism av avdunstning av den ursprungliga atmosfären. Den här processen sker  tidigt i en planets existens när stjärnan är varmare," säger huvudförfattaren Mark Swain på JPL.

 

GJ 1132 b har en del paralleller till jorden men på vissa sätt är den väldigt annorlunda. Båda har liknande densitet, liknande storlek och liknande ålder som är cirka 4,5 miljarder år. Båda började med en vätedominerad atmosfär och båda var heta innan de svalnade. Teamets arbete tyder till och med på att GJ 1132 b och Jorden har liknande atmosfärstryck vid ytan.

 

Men planeterna har helt olika formationshistorier. Jorden tros inte vara den överlevande kärnan i en sub-Neptunus. Jorden kretsar på bekvämt avstånd från vår sol.

 Denna extremt nära närhet av GJ 1132 b till sin sol har gett effekten att planeten är låst den snurrar inte och visar därför samma sida till sin sol - precis som vår måne håller ena sidan permanent vänd mot jorden.

Ytterligare en spännande upptäckt av Hubbleteleskopet (min anm.) 

Hubbleteleskopet  har använts mycket och hittat otroligt mycket däruppe under sin 30 åriga historia. Under detta år ska det tas ur det och ersättas av Jameswebbteleskopet. 

Bild från vikipedia. GJ 1132b vid sin sol enligt en illustratör.

I dag den 21 mars passerar en stor asteroid oss

 

Den största asteroiden som passerar jorden 2021 kommer att passera oss den 21 mars (i dag) och då vara som närmst oss på ett avstånd av  cirka 2 miljoner kilometer enligt ett uttalande från  National Aeronautics and Space Administration (NASA).

Asteroiden, 2001 FO32, uppskattas vara cirka 915 meter i diameter och upptäcktes för första gången för 20 år sedan.

 

"Vi känner till omloppsbanan för 2001 FO32 runt solen mycket exakt", säger Paul Chodas, chef för Center for Near Earth Object Studies. "Det finns ingen chans att asteroiden kommer närmare jorden än ungefär 5,25 gånger avståndet från jorden till månen. Men det är fortfarande tillräckligt nära för att 2001 FO32 ska klassificeras som en "potentiellt farlig asteroid". Dess hastighet är hög 124 000 km/h vilket är snabbare än den hastighet med vilken de flesta asteroider sveper förbi. Detta enligt NASA astronomer vilka hoppas få en bättre förståelse för asteroidens storlek och en grov uppfattning om dess sammansättning genom att studera ljuset som reflekterar från dess yta.

"Asteroiden kommer att vara som ljusast medan den rör sig genom södra stjärnhimlen", säger Chodas och tillägger. "Amatörastronomer på södra halvklotet och på låga nordliga breddgrader bör kunna se asteroiden med hjälp av teleskop i måttlig storlek dock bör dessa teleskop ha öppningar på minst 8 tum men det kommer förmodligen att behövas stjärnkartor för att hitta den", säger han.

 

NASA säger att mer än 95 % av jordnära asteroider stora som 2001 FO32 eller större har katalogiserats och av dessa ses ingen som farlig för oss under det närmsta seklet.

Vi ska dock (min anm.) ha i åtanke att det beräknas att 5 % okända stora objekt kan vara på väg och överraska oss. Vi ska även ha i åtanke att mindre asteroiders nedslag även de kan orsaka skador och få av dessa kan vi hitta innan de utgör en fara.

Bild från vikipedia, diagram som illustrerar 2001 FO32' s nära inflygning till jorden i dag 21 mars.

En mycket het planet fräser runt stjärnan Vega

 

Astronomer har upptäckt spår som visar att det troligen finns en gigantisk brännande het planet (troligen av Neptunus storlek min anm.) runt Vega som är en relativt ung stjärna. Vega är en av de ljusaste stjärnorna på natthimlen och kan ses redan vid solnedgången med teleskop även på dagtid.

Forskningen om fyndet publicerades denna månad i The Astrophysical Journal och leddes från University of Colorado Boulder av en  student med namnet Spencer Hurt som är under grundutbildning vid institutionen.

Vega är en del av stjärnbilden Lyran och har en massa som är dubbelt så stor som vår egen sol och finns 25 ljusår från oss.

Trots stjärnans berömmelse i mytologin har forskare tills nu inte hittat en enda planet i omloppsbana runt Vega. Ljusstyrkan från Vega gör det svårt att hitta eventuella planeter.

 Det kan ha förändrats nu. Med ett decennium av observationer från skilda håll hittade Hurt och hans kollega Quinn genom analys av data från ett decennium en intressant signal som kan komma från  en planet vid Vega. Om teamets fynd stämmer skulle den främmande planeten kretsa så nära Vega att ett år på planeten skulle vara mindre än två och en halv dag. ( I jämförelse tar Merkurius 88 dagar på sig att cirkla runt solen innebärande att ett år på Merkurius är 88 dagar).

Exoplaneten vid Vega kan också rankas som den näst hetaste värld som är känd för vetenskapen - med en beräknad yttemperatur av i genomsnitt 3000C.

 

Hurt säger aven att gruppens forskning också hjälper till att begränsa var andra exotiska världar kan gömma sig i Vegas grannskap.

"Det är ett massivt system, mycket större än vårt eget solsystem", säger Hurt. " Det kan finnas fler planeter i detta solsystem. Det är bara fråga om vi kan upptäcka dem."

Vega är vad forskare kallas en stjärna av A-typ, namnet på stjärnor som tenderar att vara större, yngre och mycket mer  snabbt snurrande runt sin axel än vår egen sol (och hetare och med mindre livslängd min anm.). Vega roterar till exempel runt sin axel en gång var 16:e timme – mycket snabbare än solen som har en rotationsperiod av 27 jorddagar. En sådan snabb takt, sade Quinn, kan göra det svårt för forskare att samla in exakta data om stjärnans rörelse och i förlängningen hitta eventuella planeter i omloppsbana runt Vega.

Själv anser jag att det troligaste är att det finns fler planeter här. En ensam planet tvivlar jag på (min anm.) ,

Vega är den ljusaste stjärnan i stjärnbilden Lyran. Det är en blå stjärna. Blå stjärnor är de hetaste i universum och de som har kortast livslängd.

Bild från vikipedia på Vega.

Något finns inuti Jorden som vi inte vet vad är.

 

Enligt en ny teori utgående från mystiska mätresultat kan Jorden ha fler lager än forskarna trott.

Ny forskning visar att det kan finnas ett dolt lager inuti jordens fasta inre kärna. Något som kan ses som en inre, inre kärna. Detta eventuella skikts natur är inget vi förstår men kan ha något att göra med förändringar i järnets struktur under extrem temperatur och extremt tryck. Studien visar att det finns mer komplexitet i den inre kärnan än vad som tidigare uppskattats, säger Jo Stephenson, doktorand i seismologi vid Australian National University i Canberra, som ledde forskningen om fenomenet.

 

"Den inre kärnan är inte bara en solid järnboll", säger Stephenson till Live Science. Jordens kärna består av delar. Den flytande yttre kärnan som börjar cirka 2 897 kilometer från jordens yta består av flytande metaller och har en temperatur på mellan 2204 till 4982 grader Celsius. På cirka 5150 km djup övergår  kärnan till massivt järn (och lite nickel).

En första aning om att det kan finnas något i mitten av den inre kärnan kom redan på 1980-talet. Men då det inte fanns något sätt att komma ner till den inre kärnan där temperaturen närmar sig den vid solens yta, använde forskare jordbävningsvågor för att göra bilder av kärnan.

Resultat av detta har visat att vågor som  passerar genom kärnan från norr till söder färdas snabbare än vågor som passerar genom kärnan parallellt med jordens ekvator. Ingen vet varför det är så, säger Stephenson men det är ett konsekvent fynd. Den tekniska termen för denna märklighet är anisotropi. 

Forskarna arbetar nu tillsammans med mineralfysiker och geodynamiker för att försöka komma fram till modeller av den inre, inre kärnan som skulle kunna förklara denna förändring. När planeter svalnar  expanderar den inre kärnan, sa Stephenson, så den inre, inre kärnstrukturen kan ha något att göra med hur järn kristalliseras när det svalnar eller det kan bero på förändringar i hur metallen beter sig vid stora temperaturer och tryck.

Man kan se det som att vi ännu inte vet hur det klot vi lever på ser ut eller fungerar för att inte säga innehåller (min anm.). Jag har dock en tanke på att det vi ser som något mystiskt vi ännu inte förstår i jordens kärnuppbyggnad inte är uppbyggnaden i sig själv utan effekter av jordens magnetism som vi inte helt förstår  (något som borde tas med i beräkningarna anser jag vid fortsatta undersökningar).

Bild från https://sciencesprings.wordpress.com/

Planeten LHS 3844b lyser upp av hög vulkanism.

 

Forskare har tills nu inte hittat några bevis på global tektonisk aktivitet på planeter utanför vårt solsystem (jordbävningar, vulkanism). Men nu har ett team av forskare ledda av Tobias Meier från Center for Space and Habitability (CSH) vid University of Bern och med deltagande av ETH Zurich, University of Oxford och National Center of Competence in Research NCCR PlanetS upptäckt vulkanism på en planet som ligger 45 ljusår från jorden där  vulkanutbrott sker å ena sidan av planeten (vi ser inte andra sidan  min anm.  då planeten alltid antas vända samma sida mot sin sol, likt månen gör mot oss).

 Planeten är LHS 3844b vilken kretsar kring den röda dvärgstjärnan LHS 3844, upptäckt med hjälp av Transiting Exoplanet Survey Satellite (TESS). LHS 3844b kretsar i bana runt sin sol en gång var 11: e timme och dess radie är 1,32 gånger jordens. 

Resultatet av upptäckten publicerades nyligen  i Astrophysical Journal Letters." Att observera tecken på tektonisk aktivitet är mycket svårt, eftersom planeter (och avstånd till andra stjärnors planeter är långt min anm.) vanligtvis är dolda under en atmosfär," säger Meier.

Men LHS 3844b har enligt analys förmodligen ingen atmosfär. Den är något större än jorden och sannolikt en stenplanet likt jorden och kretsar runt sin stjärna så nära att den ena sidan av planeten är i konstant dagsljus och den andra i permanent mörkert. Samma som vår måne vilken alltid vänder samma sida till jorden.

 Utan atmosfär som skyddar den från den intensiva strålningen blir ytan mycket het. Beräkningar visar att det kan vara upp till 800 °C på dagsidan. Nattsidan, å andra sidan, är iskall. Temperaturen där kan falla till under minus 250°C. " Vi misstänker att denna stora temperaturkontrast mellan planetens sidor kan påverka materialflödet i planetens inre", säger Meier.

Jag anser upptäckten enbart visar det man bör ha misstänkt sedan länge att även flertalet planeter och månar utanför vårt solsystem likt här har vulkanisk aktivitet. Vulkanisk aktivitet från en het kärnas innanmäte är säkert universellt. Men innan man kunde bevisa detta på en himlakropp utanför vårt solsystem kunde man inte vara säker (min anm.) Man får aldrig ta något för givet.  Vår närmsta granne därute månen har visat sig ha vulkanism.

Bild från vikipedia som visar en illustration av hur LHS 3844b kan se ut.