Anpassning till vad som helst är möjligt bland många människor. Varför?

Handlar det om överlevnad? Handlar det om uppgivenhet för att den vägen överleva?

Människor har överlevt långa tider i de otroligaste hemskheter och omänskligheter. Koncentrationslägren är ett bra exempel.

Alla har inte gjort det. Vissa ger upp och då går de under snabbt. Medan vissa kan överleva nästintill vad som helst om de inte blir avrättade.

Psykisk överlevnad är individuell. Varför är vissa bättre på detta än andra?

Säkert har det varit en ur evolutionssynpunkt bra förmåga, att överleva psykiskt när verkligheten har varit utan förbarmande. Vi har genom historien som människor upplevt alla slag av diktatorer som lyckats dupera människor och sedan utnyttjat massan för egna syften. Alla diktatorer har haft såkallade rövslickare i sitt följe för att kunna behålla sin makt. Dessa har sedan med terror plågat massan och spärrat in oliktänkande om nu inte massmord varit på agendan.

Utöver det har pester plågat mänskligheten i alla tider plus hungersnöd och naturkatastrofer. Många har gett upp och dött. Men de som lyckats anpassa sig i en ny situation har överlevt och fört dessa gener vidare. Så vi kan kanske se mänskligheten uppdelad i två grupper överlevare och ickeöverlevare vid en kris. Utöver detta de så kallade rövslickarna som gör vad som helst vid en katastrof eller för en diktator för att tjäna på situationen för egen del även om det innebär död och pina för övriga människor. Dessa kan också ses som överlevare.

Överlevandegruppen är nog numera den största gruppen. Om man ska dra in evolutionstänkandet i detta. Medan den andra gruppen troligen innehåller de som sammantaget är både de som inte orkar psykiskt med kriser i denna finns säkert även rövslickarna. Att bli en sådan är säkert förbihållet i första ickeöverlevarna den som inte vågar eller kanske kan stå för en uppfattning som innebär risk för liv och lem. De som lydigt istället för att riskera något säger ja och amen till vilken diktator som helst om det innebär fördelar för dem.

Kan en människa ha anlag för allt möjligt? Skapas nya anlag kontinuerligt?

Anlag, själva begreppet utstrålar positivitet. Anlag för teknik, matematik, hantverk m.m. Är det inte så många ser på anlag?

Men kan det inte också finnas anlag som inte är bara av godo och nytta?

Anlag för brott, tidelag, alkemi, nu snart utdött i så fall, finns de och skapas det efterhand nya anlag i DNA? Föds människor med anlag av alla slag och kan nya uppkomma? Muterar DNA och ger upphov till nya arvsanlag?

Troligen. Kan det vara detta som är det som benämns evolution? Nya anlag som kan vara till fördel för människan men som även kan vara till fördärv.

Har det funnits tider då människan varit mindre egocentrisk eller brottsbenägen?

Har även motsatsen funnits?

Fanns anlaget för att bli datorfreak tidigare eller är det något som människan nu fått anlag för? Var denna mutation först och datorns uppfinning resultatet av denna förändring av anlag i många människors DNA?

Var det tid för datorn i massupplaga och för att det skulle bli en ny mänsklig varje persons ting måste först intresset för den och möjligheten att konstruera den finnas. Anlaget för datoranvändande och konstruerande uppkom i många människors DNA. Tiden för detta bör ha varit 1940-50 tals generationens uppkomst.

Finns en tickande klocka i DNA som har ett mål i sig genom massutvecklande av samma slags förändring hos mångas DNA hos en ny generation? Är det även förklaringen till att samma nytänkande och uppfinningar många gånger utvecklas under samma tid av helt skilda personer som inte har vetskap om varandra? Telefonen är ett exempel av många på detta.

Frågor utan svar. Men tankeväckande anser jag.

H.C. Andersen avskedades på grund av sin fulhet från Kungliga teaterns sång och musikskola i Köpenhamn.

Senare skrev han sin berömda saga ”Den fula ankungen” Säkert hade han sin egen upplevelse i åtanke när han skrev den.

Den fula ankungen blev en vacker svan. Själv fick han uppleva sig själv som en berömd författare hyllad av bl.a. det svenska kungahuset.

Balett, sång och teater blev aldrig hans starka sida, däremot sagoberättandet. En sagoberättare är troligen en som lever kvar till viss del i barnets värld för annars kunde knappast berättandet bli så populärt bland läsarna, barnen.

Kan Andersen tagit till sig sagans värld i brist på sitt misslyckande som sjuttonåring när det gällde tillträde till balettskolan i Köpenhamn?

Att som sjuttonåring få höra att man är för ful skapar säkert tråkiga minnen av mindervärdeskomplex. Andersen blev aldrig gift. Han kan av sin händelse i ungdomen sett sig för ful fört att våga ta steget att kontakta en kvinna. Han kan ha varit rädd för att bli ratad på grund av fulhet åter igen.

I så fall var Andersens personliga liv tragiskt. Men som berättare, tecknare och nedtecknare av sina resor i Sverige var han storslagen. Ofta tar en människa igen på något annat sätt när denne blivit utsorterad inom något annat. Då något som den gärna önskat.

IQ-testet visar enbart vem som kan bli en bra eller är en matematiker.

IQ – tester vad visar de? Vilket slags urval har testet konstruerats för att klassificera människor och för vems syften?

Vad visar det? Logiskt tänkande? Troligen, men vilket slag av logiskt tänkande? Tekniskt?

Till viss del. Den del som naturvetenskapligt kallas matematik där man söker mönster och regler.

Ofta är IQ testen bilder eller mönster där det ena ska följas av det andra i en logisk följd utifrån föregående bilder.

Detta är grunden av all matematik. Mönsterpassning, i matematiken finns många regler som om man lär sig dem förenklar logiken inom området. Ett exempel är multiplikationen. 2*1=2, 2*2=4 och svidare. I detta fall följs varje nytt talpar ökat med 1 till vänster i talparet och med 2 i svaret. Vilket sedan åter blir talet till vänster om man istället dividerar svaret.

Man måste bara förstå principerna av multiplikation och division för att första talföljden och motsatserna av begreppen.

På samma sätt fungerar IQ-test. Den som vill kan lära sig logiken och reglerna i testet för att sedan lätt få ett bra slutresultat. Lättast att få bra resultat har den som har matematiskt sinnelag. Logiskt tänkande och matematiskt intresse.

För vem är då testet gjort. För den som söker personer av detta slag. Men var det detta som var meningen? Att jämföra intelligens som matematisk förmåga och intresse?

Visar det att en människa enbart ska ses som intelligent om den har detta intresse och ska den då ses som mindre smart om den inte är matematiker? Enligt testet blir resultatet detta. Men är det då ett bra test?

NEJ! Inte om man ser andra förmågor som intelligenta och bra och inte stirrar sig blind på IQ-test. Sätt IQ-testen i samma fack som hjärngymnastik och andra lekar och ta den för vad den är, en lek inget annat. Undantagsvis kan man kanske även se den som ett sätt att hitta matematiker. Här är en sida bland otaliga där man kan roa sig med testet.

Är närminnesbortfall på grund av ålderdom ett symptom på ointresse för vår tid?

Långtidsminnet däremot finns kvar och här finns minnen från en tid personen förstår och känner till väl men som nu inte längre finns.

Kan all slags demenssjukdomar som Alzheimers eller Korsakoffs sjukdom m.fl. uppstå hos personer som har svårt för förändring? Personer som har arvsanlag vilka gör dem osäkra vid förändringar av deras livsmiljö.

Ju äldre en människa blir desto mer har det samhället förändrats utifrån vilket de växte upp i och socialiserades in i. Kan vissa människors svårigheter att acceptera detta få dem att undermedvetet släppa dagens händelser? I så motto att de inte önskar minnas dagens samhälle som de inte förstår eller önskar förstå utan önskar en återgång till det samhälle de socialiserats in i.

Kan detta vara en förklaring till att långtidsminnet hos många äldre fungerar klanderfritt och till och med skärps vid högre ålder medan närminnet fungerar mycket uselt? Eller inte alls.

Jag påstår att det kan ligga sanningar i detta resonemang. Lite om minnesförlustfenomenet kan läsa om här

Varför låter sig vissa hypnotiseras eller kan detta jämföras med möjlighet att slippa ansvara för sina tankar och handlingar

Är hypnos bluff?

Är det enbart en möjlighet att slippa ta ansvar för den som låtsas bli det?

Kan någon få en annan människa att släppa taget om sin psykiska vilja? Kan någon få så stort förtroende för en annan människa att denne kan påverkas mentalt till det tillstånd vi kallar hypnos?

Vad är hypnos? Vad innebär det att tycka sig vara hypnotiserad? Är hypnos bluff? Är det något som kan jämföras med alkemi, slagrutemän och alla annan slags förvilloläror?

Jag är till stor del säker på att det är så. Att en människa kan bli påverkad psykiskt av kemiska medel är inte konstigt. Att en människa genom bekräftelse kan påverkas av en terapeut är inte heller det konstigt.

Men att någon kan påverkas genom att någon pratar vissa ord med ett visst tonfall som kallas hypnos är tveksamt. Visst personer har garanterat känt sig i ett tillstånd som de önskar kalla sig hypnotiskt vid dessa seanser. Men är det inte ett önsketänkande de själva försatt sig i för att vara till lags med hypnotisören?

Jag tror det.

Hypnos ser jag höra till samma mystik och förvilloläror som mediernas skara är. Många vill tro och ju fler som tror desto fler söker sanning i en upplevelse för att den vägen bekräfta att fenomenet finns. Men det innebär inte att det skulle hålla för en vetenskaplig undersökning.

Det går an skrev rektor Carl Jonas Love Almquist och så var rektorsbanan slut.

Boken var en hyllning till den fria kärleken och skrevs i en tid då detta uttryckssätt inte var lämpligt att framföra för rektorn vid nya elementarskolan i Stockholm under första hälften av 1800-talet.

Boken handlar om Sara som växt upp i en familj där fadern super av hjärtans lust och bråken avlöser varandra. Ett äktenskap som många säkert även i dag kan se tillbaka mot.

Sara är därför skeptisk till äktenskapet av det gamla beprövade slaget. Istället önskar hon vara en fri kvinna. Drömmen många kvinnor hade då av en familjbildning med många barn och idylliskt men händelselöst familjeliv tilltalar inte henne.

Fri kärlek tilltalar henne. Att under tidigt 1800-tal framföra sådana åsikter i en bok av en rektor på en skola för den tidens ungdomar sågs med fasa av kollegiet och säkert även kyrkan.

Avsked från tjänsten blev följden. Almqvist var nära 160 år före sin tid i dessa åsikter. Självfallet var han inte ensam om åsikterna men rektorer som framförde likartade åsikter var det ont om. Fri kärlek kom inte på svenskarnas agenda förrän på 1960-talet i samband med p-pillrets spridande i samhället.

Boken kan i sin helhet läsas här