Språkundervisning är inte möjligt för alla att ta till sig.

Fördelen med att förstå flera språk är uppenbar för de flesta i vår tid när folkomflyttningar berör oss alla och handel och turism ökar globalt.

Många kan i dag flera språk och det ses som självklart i många arbeten att de anställda kan tala och skriva engelska obehindrat.

Men som i allt annat finns det handikapp. Människor som har svårt att ta till sig och lära sig ett annat språk än sitt modersmål.

Jag anser mig vara en av dessa. Fastän jag har högskoleutbildning har jag aldrig fullt ut lärt mig engelska, hur många gånger jag än försökt.

Det handlar inte om pedagogikbrister hos undervisare, utan på oss som lär bäst och enklast genom att läsa oss till kunskaper. Learning by doing fungerar inte på oss. Därför faller idén med att lära språk genom att tala dem, för oss.

Att bara läsa sig till ett nytt språk blir aldrig bra. Så därför lär sig personer som mig aldrig ett nytt språk lätt eller riktigt och är därmed språkligt handikappade. Med de konsekvenser det för med sig i vårt samhälle av i dag.

Vad är ett värdefullt resultat?

Kanske det är självklart för många, för andra inte.

Resultat bör väl överensstämma med det mål som var menat med handlingen.

Jag skulle dock vilja komplettera svaret med att säga det som förändrar något. Det behöver inte alltid vara det som var menat som resultat utan lika gärna något oväntat.

Men för att det ska vara värdefullt bör det vara något som går att använda eller som ger ny kunskap.

Om inte de kriterierna ingår eller något av dem är det inget värdefullt resultat utan kanske istället något som är oförståeligt och då var utgångspunkten fel. Målet var inte utarbetat nog och det som hände blev något helt annat än vad som var menat och alla är lika konfunderade och istället för en reform av värde blev det en försämring av det som skulle målfyllas.

Ex de reformer Alliansen arbetat för.

De har försämrat möjligheterna till ett bra liv för sjuka och långtidsarbetslösa, detta var väl inte meningen i reformarbetet?

Man hade en vision av att det skulle bli en ekonomisk förbättring för dessa grupper men man bör i dag ha förstått att det blev tvärtom, men detta kan man inte säga utåt. Istället försöker man visa på hur bra reformer det var genom mörkläggning och istället visa upp förbättringar för de som fått jobbskatteavdrag.

Media nämner inte heller misslyckandena då dessa ofta styrs av borgerliga värderingar. Skulle sanningar för ofta omtalas i media skulle Alliansens dagar vara räknade och det skulle försämra för de som har arbete men istället göra fördelningen av levnadsstandard rättvisare då de utsatta inte längre skulle ses som ickevärda ett bra liv. Därför tiger media.

Värdefulla resultat eller sanningar av resultat visas inte alltid upp för allmänheten utan ideologi går i bland före sanningen.

Har du inflytande på något?

Det är inte alltid så troligt som du kanske tror.

Du kan vara ett såkallat offer utan möjlighet att påverka din situation.

Om du är sjuk är det Försäkringskassans regler som avgör om du får vara sjuk, inte din läkares bedömning av ditt hälsoläge eller din egen bedömning.

Du blir ett offer för politiska segregationsbeslut som ska förverkligas av lekmän på Försäkringskassan, för någon läkare som kan lägga in veto har de inte längre.

Är du arbetslös är det arbetsgivare som bestämmer om någon vill ha din arbetsförmåga. Annars kan du med tiden sändas som gratisarbetare resten av livet genom Jobb och aktivitetsgarantins steg 3.

Om du tror att du kan påverka detta tror du fel. Du kan bara söka jobb men konkurrensen är svår om jobben och varför skulle någon välja den som sjunkit så lågt som till steg 3 ovan när många som söker är personer som redan har arbete och önskar byta?

Bidrag i all ära men riktiga arbeten blir inte bidragsarbeten där arbetsgivaren får nystartsbidrag mm för en anställd.

Konstlade, korta, enkla arbeten, javisst. Men inte annars. Du blev ett offer och tro inte på coacher och AF när de påstår något annat.

Tankegestalter har ibland fysisk existens

Du ser en hallucination någon ses i ögonvrån som inte är där. Jag beskriver händelser som inte har med drogpåverkan av något slag.

Det kan vara en reflex av något slag som du upplever som en välkänd person. Någon närstående eller annan person du har eller har haft något slag av relation till.

Om denne inte längre finns i livet upplever du det som en andevarelse som kommit för att besöka dig.

En hälsning. Men är det så? Kan det inte istället ses som en skapelse från hjärnan då denna upplever något slag av stimuli reflex eller snabb ljusglimt och tolkar det utur sin förförståelse av upplevelser.

Genom att tänka utefter detta så kan man förstå att tankegestalter. Gestalter vi ser enligt ovan och som bevisligen inte finns där vi ser dem ändå har eller har haft en fysisk existens. Det är inte hjärnspöken utan ett försök av hjärnan att förstå utifrån något hjärnan har förståelse från. Ett igenkännande som återupplevs.

Ilska är individuellt konstruerad.

Du blir kanske ilsken över en sak som någon annan inte reagerar över alls. Ilsken över något en annan ser som humoristiskt.

Ilsken över vad du läser som andra ser som fakta, en bra ideologi, rätt att arbeta för.

Allt är beroende på din nuvarande situation i samhället. Hån mot arbetslösa och sjuka får dig att må dåligt, bli rädd och känna dig värdelös om du tillhör dessa grupper och följer med agendan i politiken.

Rätt och riktigt tycker du det är om du tillhör de friska och har ett arbete och anser att de grupperna inte är annat än arbetsskygga och därför hoppas du på fler jobbskatteavdrag, höjda löner och neddragningar för de sjuka och arbetslösa.

Vi är alla olika, många av de långtidsarbetslösa och sjuka ansåg även de att dessa grupper var pack och pina - innan de själva drabbades. Så tankarna finns och har alltid funnits men personerna som tänker på något av ovanstående vis är ofta samma personer som ändrat uppfattning, beroende på var de är eller hamnar senare i samhället.

Även de som drabbas skoningslöst av Alliansens människosyn skulle med stor sannolikhet stötta deras politik om de blev helt friska, kunde arbeta eller fick ett avlönat arbete.

Människan är som en kameleont, hon vänder, i många fall, kappan efter vinden.

Alla gör det inte men majoriteten gör så och detta beror på egoismen, vilken är människans och mänsklighetens drivkraft.

Iakttag vad du vill, men förstår du vad du iakttar?

Du ser och upplever saker hela tiden.

Men ser och upplever du det riktiga och äkta? Troligen inte. Du tillrättalägger det du ser enligt din förförståelse och får det att passa in i vad du anser och tycker enligt det schema du har inom dig.

Det du upplever, upplever du som unik personlighet och därför är det subjektivt värderat.

Ingen har samma bakgrund, samma arv eller samma verklighetsbild.

Alla är vi unika och upplever det vi ser som bra, dåligt, trevligt, humoristiskt eller något annat, beroende på vem vi är eller med vem vi upplever.

Fortsätt iakttag, du upplever det unikt och ensamt men lär dig samtidigt något nytt i ditt uppbyggande av din till viss del föränderliga personlighet.

Att planen fungerar är inte vanligt i dag.

I alla tider har det planerats.

Gjorts upp planer för att sedan förverkliga dem över tid. Många gånger var det planer som skulle förverkligas långt senare.

Man följde den plan man genomarbetat och bestämt sig för att använda. Det var en heder att fullfölja det man kommit överens om.

I dag görs även planer. Men dessa är inte stabila över tid tills de genomförts. De omarbetas istället kontinuerligt. Den plan som görs blir därmed efter kort tid mer eller mindre omarbetad, kanske till och med innan något av planen börjat genomföras.

Vi lever i föränderlighetens tid. Inga fasta värden finns, allt är lösa planer som omarbetas hela tiden och ingen vet från dag till dag vad som händer.

All form av trygghet försvinner, de sociala systemen omförhandlas. Arbeten försvinner från den ena dagen till den andra. Trygghetssystemen försämras för de som inte ses passa in.

Ideologier förvandlas.

Människor blir vilsna.

Men över allt lyser en enda tanke, förändringens tanke. Vad som planeras eller förändras har ingen betydelse. Förändring är mantrat i hela vårt samhälle.

Man söker något som hägrar i fjärran men finner det inte, utan får förändra, omplantera och drömma vidare för att inte hägringen ska försvinna och med den förändringshysterins spöke som i dag håller upp samhället så det fungerar ytterligare en tid.