Tron försätter berg och människosyn.

I bibeln står det att tro kan försätta berg. Om du ber ska du få, om du tror ska du få.

Om man är säker på att något ska ske händer det ofta, självuppfylld profetia kallar psykologer det.

Man konstruerar en verklighet som motsvarar det man tror ska ske. Man manipulerar människor så de uppför sig som man förväntar sig att de ska uppföra sig mot en. Bra eller dåligt.

Psyket är maktfullt och kan få tankar att komma och gå och få uppfattningar att realiseras. Forskning för att bekräfta den förförståelse man önskar få bekräftad görs ofta utan att forskaren själv förstår att projektet utarbetats för att få det bekräftat.

Man tror man är neutral i sin forskning eller sin undersökning men har omedvetet vinklat frågeställningar eller statistik vid utvärderingen för att bekräfta det man antar:

Arbetslösa som arbetsovilliga, sjuka som simulanter ju längre de är sjuka.

En arbetsmarknadspolitik där man antar att jobbskatteavdrag gör att människor hittar arbeten.

Listan kan göras lång, men utgångspunkt är en tro på en ideologi som, medvetet eller undermedvetet, ska bekräftas så den som delar denna blir säker på att den gör rätt, antar rätt och konstruerar största möjliga lycka för största möjliga antal.

De som inte får lyckan eller har möjligheten är de som inte förstår eller har en missvisande ideologi, i dag kallad ex bidragslinjen av de som har makten.

Det finns två sätt att se på verkligheten i svensk politik i dag, skillnaden mellan dessa ideologier står för tillfället mellan människosynen.

Medicinbyte till absurdum.

Den billigaste medicinens agenda råder på apoteken.

Vad läkaren skrivit ut för fabrikat har ingen betydelse, billigast möjliga förpackning gäller.

Men är allt vad patent heter borta ur medicinens tillverkningssfär?

Kan man experimentera med patienter hur som helst?

Två olika fabrikat av samma medicin, är de verkligen till 100 % identiska i innehåll och blandning?

Kan man utan hänsyn byta ut ett märke mot ett annat med enbart priset som utgångspunkt^?

Patienten har kanske under en lång tid haft en blandning från ett märke som fungerar, hur vet man då att detta fortsätter att fungera om man ändrar på det?

Olika människor är olika känsliga och de med allvarliga eller svårmedicinerade sjukdomar, som efter lång tid fått exakt den blandning de har behov av, hur kan då apotekspersonal bara byta ut detta mot ett, som de påstår, likvärdigt preparat?

Likvärdigt och exakt lika är inte samma sak! Vem tar konsekvenserna, om ens någon, om detta byte inte fungerar?

Knappast läkaren, då denne skrev ut det som behövdes. Jag misstänker att det är patienten själv som får stå för konsekvensen av klåfingriga politikers order till apotekspersonal.

Medeltidens romantik speglas i sagans värld.

Vi ser hur medeltidens sagovärld ännu fascinerar oss.

Romantiska äventyr med drakar och trollkarlar har ännu en stor dragningskraft på oss. Serier som Zena krigarprinsessan och Herkules, Merlin och Legend of the Seeker.

Alla med ett romantiskt skimmer från sagans värld.

Jag ska inte säga annat än att även jag har behållning av att se dessa serier.

Vad jag egentligen vill ha sagt är att många har ett behov av att drömma sig tillbaks till en enklare värld, där det enbart finns godhet och ondska och där det alltid blir godheten som segrar.

Om en sådan värld någonsin funnits, mer än som ideal i dagdrömmen, är tveksamt.

Men så är människans dröm och så måste den vara.

All religion har även målet att godheten ska segra till slut.

Allt kan bevisas med statistik och ideologi.

Statistik är själva instrumentet när man ideologiskt vill bevisa, eller visa, att en ideologi har substans.

Ideologin är början till en politisk åskådning som har sitt ursprung i någons tankevärld och som har lyckats påverka andra med dessa tankar.

Bakom en ideologi ligger alltid en egoism som ska gynna den uttänkte och ofta även dennes familj och närstående.

Så uppstod de flesta diktaturer och även maffian i USA och på Sicilien.

Politikens instrument för att visa på sina idéers bärkraft är statistiken, vilken kan ändras efter behov utefter hur man önskar mäta variabler.

Man kan öka på staplar och linjer så de ses som stora förändringar över kort tid fast de hos den politiske motståndaren görs tvärtom så förändringar ses som marginella.

Att ha makt och kunna manipulera med statistik är enkelt, och hur många kan egentligen läsa statistik?

Hur många tar en uppgift som riktig, istället för att försöka tolka en statistisk tabell?

Alla, eller nästan alla, misstänker jag.

Masspåverkan, är det detta som får Alliansen att vinna valet i höst?

I detta fall genom att påstå att den som inte har ett arbete inte vill arbeta och därför ska dessa som de anser bidragsälskare stoppas genom fortsatta ekonomiska sanktioner.

Majoriteten av svenska folket har arbete och en lön. Många av dessa tror att det finns arbete för alla som vill arbeta och att den som blir arbetslös kan få nytt arbete om denne lägger manken till.

Tyvärr beror möjligheten till nytt arbete på vilket arbete denne haft, vilken ålder den arbetslöse är i och om denne har kontakter eller inte.

Men den som aldrig varit arbetslös kan inte förstå detta och ser Alliansens jobblinje som det bästa och rättvisaste som tänkas kan.

Den som sett insidan av arbetslöshet blir allt mer apatisk när denne förstår svenska folkets mentalitet och Alliansens människosyn.

Men just detta, att mängden tror på sanningshalten ovan om jobblinjens välsignelse enligt Alliansens tolkning, kommer att få Alliansen att vinna valet och kommer att resultera i än mer ökade klyftor i samhället.

Men självfallet har de rätt att föra denna politik, de har inte brutit några vallöften och vi lever i en demokrati där alla uppfattningar får sägas, och är tillräckligt många av de som går till valurnorna av samma uppfattning blir det den politik som majoriteten önskar. En fortsatt sortering av människor, ekonomiskt och mentalt.

De som inte tycker som Alliansen kan försöka förändra politikens inriktning genom att visa att de inte delar denna människosyn vid nästa val. Men att få majoritet att förändra nu är nästintill omöjligt.

Den som får skattesänkningar med jämna mellanrum och högre standard vill självfallet inte mista detta för att de som de ser som arbetsskygga ska få mer att leva av.

Hårdheten och iskylan har åter fått fotfäste i Sverige.

Människosynen i dag är att människan inget är värd om ingen vill anställa henne eller honom.

Medias ledarspalters makt slår bakut mot tidningens lönsamhet.

Tidningars ledare vinklar politiken enligt sina värderingar.

Många mindre dagstidningars ledarspalter är hänsynslösa i sina ordval och förödmjukar långtidsarbetslösa och sjuka genom att höja jobbskatteavdraget till skyarna och öppet håna de bidragsberoende som en del av bidragssamhället som vi ska bekämpa.

Bekämpa i form av att minska bidragen och försäkringarna för att den vägen visa på lönsamheten av att arbeta.

Att sedan alla inte får möjligheten till ett arbete eller blir friska på kommando skrivs det inget om. Istället uppmuntras fördomar mot dessa.

Sedan ser de det som konstigt att deras prenumeranter minskar. De tar öppet ställning på ett obarmhärtigt vis, ställning för att ovanstående grupper ska klämmas åt ekonomiskt och förundras då över att fler och fler inte har råd eller ändå säger upp prenumerationen på en dagstidning. Man tar till ideologi före lönsamhet för sin egen tidning.

Många som läser deras uppfattningar säger upp sin prenumeration då de mår dåligt var eller varannan dag som de öppnar den och läser ledarspalten.

Detta gäller små landsortstidningar. Inte de större som Dagens Nyheter etc. Fast denna tidning är borgerlig och öppet tar ställning för Alliansen i ledarspalterna så uttrycker sig inte ledaren på ett sätt som förödmjukar de arbetslösa eller sjuka. Att ta ställning kan göras på ett sätt som inte sårar, detta har de stora rikstäckande tidningarnas ledare kunskap om, då de troligen är rädda om alla sina prenumeranter.

Ett stort beröm till dessa med DN i spetsen som har en ledarespalt vars uppfattningar jag inte delar men kan respektera då den skrivs utan att förödmjuka och såra. Ris till små dagstidningar, vilka vill jag inte nämna, men som gör motsatsen, sårar och förödmjukar vissa av sina läsare.

Skäms på ert omogna skrivande!

Att skriva av sig.

Många använder dator eller penna till att skriva av sig sina bekymmer och funderingar.

Det är många gånger därför som dagboksskrivande görs.

Men läsa det igen gör de flesta inte efter detta. Oberoende av om de skriver i det fördolda för byrålådan eller i en öppen blogg, anonymt eller inte.

En del skriver för att synas, andra för egenintresse i form av att skriva av sig och den vägen bearbeta upplevelser och tankar.

Vad kan då jag ses göra? Jag ser mig själv som en som skriver för att få ut tankar och kanske få andra som läser att tänka till på nya vis.

Men om jag lyckas eller inte och varför jag gör det kan jag inte svara på.

Men att skriva är lätt, anser jag, det går av sig själv. Ord kommer lika snabbt eller snabbare än tanken.

Troligen är det så det är för de som kan skriva av sig lätt. De som har svårare för detta ger nog många gånger upp då skrivandet för dessa inte blir ett nöje utan ett tvång. Vi är alla olika och har våra svagheter likväl som styrkor.