Aldebaran är en intressant ljusstark stjärna dit jordiskt informationsmaterial är på väg.

Den röda Aldebaran är nr 14 bland de ljusstarkaste stjärnorna på natthimlen.

Den kan sökas i Oxens stjärnbild. Namnet betyder följeslagaren på arabiska och syftar till att den följer stjärnhopen Plejaderna (sjustjärnorna). Men själv ingår den i stjärnhopen Hyaderna vilka även likt Plejaderna  ingår i Oxens stjärnbild.

Tvärs över är den 32 gånger större än vår sol. Utöver detta upptäcktes 1997 en brun dvärg alt större planet som satellit runt stjärnan.

1972 sändes Pioneer 10 ut på uppdrag i rymden.

 2003 förlorades kontakten med den. Dess färd går mot Aldebaran och med sig har den information om Jorden och oss. Den beräknas nå fram till Aldebaran om ca 2 miljoner år.

Varför kursen sattes mot denna röda stjärna vilken finns 65 ljusår från oss då det finns mer intressanta stjärnor av vår soltyp betydligt närmre är en gåta. Men troligen visste man inte detta då 1972.

I övrigt är det betydelselöst enda möjligheten för kontakt med denna plakett för Et är om de finner den av en slump på dess väg. Kommer den fram om 2 miljoner år är det en otrolig slump om det finns en planet i detta solsystem med liv då som kan upptäcka denna lilla plakett. 

Hjärnan förändras ute i rymden. Ska astronauter vara oroliga vid framtida längre rymdfärder

Den grå hjärnsubstansen förändras i volym därute. Gravitationskrafter tros vara anledningen.

Det är forskare vid universitetet i Michigan som undersökt detta och kommit fram till att förändringens storlek beror på längden av rymdvistelse.

Kunskapen är ny och nu ska det utvärderas om möjligt vilka effekter det får på människan och vad det kan innebära för framtida resor exempelvis till Mars.

Isbelagda Exoplanter är nästintill omöjliga att veta om det finns liv på. Medan det finns andra som kan misstänkas ha möjligt liv.

Sökandet efter utomjordiskt liv pågår för fullt. Exoplanter är planeter runt andra solsystem. Men de av dessa vilka ligger på långt avstånd från sin sol och har isbelagd yta kan vi aldrig veta om de har liv under denna. Planeter för nära sin sol är troligen lika svåra att vet något om då de är för heta och liv då måste finnas under ytan om det finns något.

Mellanskiktet det skikt där vår jorden är i förhållande till vår sol är de intressanta.

Nu har forskare en ny infallsvinkel vid sökandet av livsmöjligheter. Vulkanism. Vulkaner kan ge värme vilket kan ge en utökad beboelig zon runt en sol.

Väte, vatten och koldioxid är inget ovanligt i en planets atmosfär men rätt temperatur för liv som vi känner till är mer ovanligt. 

 Vid vulkanismblir en växthuseffekt möjlig och planeter vilka ligger för långt från sin modersol enligt den livsmöjliga zon vi hittills tänkt oss kan därmed utökas. Zonen runt en stjärna där liv kan existera har därför med dessa nya idéer utökats med ca 30-60% mot hur man tidigare antog och med det sökområdet.

Vid en dubbelstjärna bestående av en vit och brun dvärg har en unik miljö upptäckts.

En vit dvärgstjärna är rester av en normalstor stjärna vilken kollapsat inåt när bränslet taget slut. En brun dvärgstjärna är en stjärna med liten massa där kärnprocesser för att stjärnan ska få liv aldrig kunnat ske. Dubbelstjärnesystemet där dessa två som nämns här finns är ca 1000 ljus år bort i ett system kallat SSDS 1557.

I detta dubbelstjärnsystem  kretsar en mängd asteroider av sten. Möjligheten finns här att det finns en planet i området lik den i Star Wars beskrivna Tatooine

Till skillnad mot de dubbelstjärnsystem vilka tidigare identifierats med materia av is och  kolasteroider och gasplaneter finns här metall, magnesium, kisel och stenasteroider.

Nästa steg nu är att teleskopet Hubble ska studera mer i detalj stjärnsystemet för att uppgifterna om att det finns annat material än is och sten asteroider här kan bekräftas. Detta då en upptäckt av detta slag är unik. 

Enckes komet besöker oss vart 3,5 år

Enckes komet har gett namn åt en grupp kometer vilka periodiskt besöker vårt närområde och rundar solen. De återkommer relativt ofta. I detta fall vart 3,5 år . Den kan vara ett av upphoven till den årliga skuren av meteorregnet Tauriderna i november varje år vilken anses vara rester av kometen eller ha ett samband med kometen.

Det finns nämligen tankar om att denna komet kan vara resterna av en större komet vilken brutits sönder och från vars brytning en del hamnade i Irak och bildade sjön Umm al Biini sjön och är anledningen till Bronsåldern kollaps i området.

Men även andra händelser i det förflutna som gett mytologiska föreställningar kan ligga som grund för en händelse som ovan. Även Tunguskahändelsen i Sibirien 1908 och någon månkrater kan ha samband med att Enckes komet sönderdelning en gång och att ytterligare en rest av denna föll här från Tauridernas samling.

Senast besök i närområdet av denna komet vilkens vetenskapliga korrekta namn är 2P/Encke inträffade 10 mars 2017.

67P/Churyumov-Gerasimenko kometen där Rosetta landade har överraskande dyner

En vind sveper på kometens yta och detta överraskade forskare. En vind troligen ursprungen av temperaturskillnaden mellan kometens baksida och framsida vid dess närhet till solen.

Vinden sveper troligen med sakta mak över ytan och bildar dyner av samma slag som på Jorden. Dyner av grus, sand och damm.

Dynmönstret är en ny upptäckt från kometen. En vind på en så liten kropp är även en besynnerlig men nu antagen verklighet.

Stjärnors ljusstyrka visar inte avståndet till dem

Det finns stjärnor med ljusstyrka miljoner starkare än vår sol på otroliga avstånd från oss och så finns det stjärnor med så låg styrka att de endast kan ses med mänskliga ögon om de inte ligger för långt bort.

Många tänker inte på detta att en stjärna som ses lysa starkt kan ligga på miljoner ljusår från oss medan en ljussvag stjärna kanske ligger några tiotals ljusår från oss.

Ljusstyrkan är därför inget man kan bedöma avstånd med i rymden.

Kanske självklart för många men en ny kunskap för flertalet misstänker jag.