Ledaren i SVD Maria Ludvigsson resonerar som en propagandaminister för jobbskatteavdrag, men talar i cirklar och sammanhangslöst.

I en artikel skriver en högavlönad, Claes de Faire chefredaktör på Resumé, att nu räcker jobbskatteavdragen, nu vill vi ha pengar till vård o skola och det finns andra människor i samhället som nu behöver ekonomiska förbättringar.

Helt rätt, akut är det sjuka och arbetssökande.

Maria Ludvigsson: Citat: För medborgare med trygga marginaler är 600 kronor (som det handlade om i nämnda redaktörs fall) hit eller dit inte avgörande, eftersom de lever i den lyckliga omständigheten att de kan avstå. Det är för dem med begränsat ekonomiskt utrymme som minskad skattebörda är viktigast. Slut citat.

SVD anser då att detta är fel, de lågavlönade behöver en skattesänkning och jobbskatteavdragen ska inte stoppas för att högavlönade inte ser behovet av dessa.

Inte ett ord om de som inte har arbete - de sjuka och arbetslösa - nämner ledarskribenten!

Jag undrar vad ledarskribenten anser om det diskuterade och avskydda från de rödgröna, nya brytpunkten för statlig skatt. Detta är även något som enbart högavlönade får. Inte lågavlönade eller sjuka och arbetssökande kan få något av detta.

Säkert önskar ledareskribenten att även detta ska gå igenom, men vilka lågavlönade gynnar detta?

Varför ska vi låna för att sänka skatten för de som har ett arbete?

Varför ska riskkapitalister profitera på vård o skola?

Ledarskribenten Maria Ludvigsson ger sken av en iskall människosyn där rika ska ta emot det de får och inte börja snegla på hur de som inte fått ett öre i ekonomisk förbättring, de arbetslösa, och börja tänka på deras situation.

Media har länge dolt hur alliansens ekonomiska segregation av arbetssökande och sjuka ser ut.

När det gäller arbetssökande placeras de i meningslöshetens fas 3.

Sedan 2002 ligger a-kassans brytpunkt fast. De som tvingats vara långtidsarbetslösa på grund av en usel arbetsmarknadspolitik o en usel arbetsförmedling har fått se sin a-kasseersättning sänkas till 65 % av brytbeloppets högsta summa, om de kommer upp till denna. Utöver det finns inga basbeloppshöjningar, utan summan har mindre köpkraft år för år genom inflation och avgiftshöjningar!

Nej, de ev. pengar man nu ska dela ut i ett femte jobbskatteavdrag skulle behövts till att höja a-kasseersättningen radikalt.

Förr betalades skatt efter bärkraft, alla betalade efter samma skattesats (något mindre om det var ensamstående med barn eller liknande) Idag betalas skatt utefter om du har arbete eller ej o som grädde på moset utöver avtalshöjningar genom kollektivavtal, ges jobbskatteavdrag – det ena efter det andra!

Resultatet blir utanförskapande och segregation av ekonomiskt slag av arbetsslösa och sjuka.

Målet är att de med bra inkomst ska kunna välja skola och läxhjälp till sina barn. RUT o ROT avdrag ska kunna användas, vård köpas och de arbetslösa och sjuka ska segregeras - plus självklart även deras familjer - ekonomiskt o hälsomässigt.

Detta stöttar den borgerliga pressen!

Ska de som tillhör dessa utsatta grupper då gynna dessa medier som propagerar för det riktiga i detta?! Svaret får var och en själv ta.

Att minska klyftorna mellan rika och fattiga, arbetslösa och arbetande är inget mål i svensk politik. Säg upp Prenumerationen på SVD om du är arbetslös

Den som önskar detta är vänstersinnad och det är inget vi önskar i Sverige av idag, påstår ledarskribenten i Svenska dagbladet skadeglatt och hånfullt med udden riktad mot de arbetssökande och sjuka.

Så bör följande uttalande tolkas.

Citat: Att en borgerlig regering utmanar S i en minsta inkomstklyft-tävling är detsamma som att rätta sig efter vänsterns agenda. Klyftor, eller inkomstskillnader, ska inte tillåtas bli för stora, men i ett fritt samhälle är de naturliga och nödvändiga för människors motivation och rörlighet och därmed för tillväxten. Slut citat.

Härmed har Svenska dagbladets ledare förklarat sin syn på hur arbetslösa och sjuka ska behandlas. Hårt och skoningslöst,  ekonomiskt. All sänkning av a-kassan, 

utförsäkringen och den inbyggda sänkningen år för år av arbetslöshetsersättningen ses som riktig av tidningen.

Med det visar tidningen tydligt att de arbetslösa eller sjuka är av ringa intresse för denna och som sådan bör de som är detta omedelbart säga upp sin eventuella prenumeration på densamma.

För sparsamhet är av nöden för dessa grupper och att då prenumerera på en tidning som öppet ser ner på vissa prenumeranter är knappast något man bör uppmuntra!