Förakt präglar arbetsgivares syn på de som anställs med lönebidrag. Facket reagerar inte, vilket de skulle gjort om personen anställts på normala grunder - med lön utan bidrag.

Citat: Våren 2012 kunde Dagens Arbete avslöja att Arbetsförmedlingen skickar sjuka och funktionshindrade till arbetsgivare som struntar i försäkringar och pensioner. --- att tusentals av de arbetsgivare som riksdagens utredningstjänst kontrollerat, fortfarande inte tecknat arbetsskadeförsäkring för sina anställda. Slut citat.

Nog förstår man det förakt arbetsgivare har om personer de inte anställer med riktig lön. De som får riktig lön skulle de aldrig fuska med försäkringen för. De ses som medarbetare och viktiga för företagets lönsamhet och produktion.

Arbetsgivaren vet även att dessa får all hjälp av facket, om det finns ett sådant på arbetsplatsen, då facket stöttar och hjälper anställda som är med i deras avdelning. Skulle fusk uppstå blir det en dyr affär för företaget.

Men lönebidragsanställda är sällan fackmedlemmar och lämnas därför i sticket. De ses som icke helt arbetsdugliga och ses av arbetsgivaren som personer att utnyttja under en tid. Den tid de kan få lönebidrag för dem.

De ska vara så billiga som möjligt, därför betalas inga försäkringar för denna arbetskraft, som ses som tillfällig och mindre värd.

Facket bryr sig inte heller om dem utan ser dem som personer i åtgärd från arbetsförmedlingen och ickeanställda.

Vi har två arbetsmarknader, en med anställda o en med lönebidragsanställda, denna senare grupp ses med misstro av arbetsgivaren och många arbetsgivare tar inte in personer som de kan få bidrag för då dessa ses som ickearbetsdugliga och icke att lita på. Detta oberoende av vilka bidrag de kan få för att ta emot dessa.

Därför är det även en majoritet av företagare av mindre seriöst slag som tar in dessa lönebidragsanställda.

Därav förklaringen till att de inte försäkrar sina bidragsanställda och arbetsförmedlingen ser mellan fingrarna på detta då deras uppgift är att sända ut så många arbetssökande som möjligt på en åtgärd på en arbetsplats och för detta får de tumma på regelsystemet, om det ska ge maximal utdelning av platser.

Det finns inte obegränsat av företag som önskar personer med bidrags anställning.

Jag tar inte upp praktikanter eller fas 3 här, dessa är inte bara andraklassens arbetsmarknad utan av alliansen segregerade personer placerade i utanförskap och har inget med bidragsanställning att göra. Med undantag av fas 3 placerade där arbetsgivaren får bidrag för at förvara dessa som arbetskraft eller som ting utan annat värde än ett ekonomiskt.

Arbetsförmedlingen är ett kontrollorgan av arbetssökande, inte en arbetsförmedling, vilket kan utläsas nedan. Alla företagare har inte förstått detta, som vi kan se nedan.

Arbetsförmedlingen gör enbart följande när det gäller förmedling av arbeten idag. Uppdaterar platsjournalen, ger ibland anvisningar på vilka arbeten en arbetssökande ska söka, förmedlar bidrag till arbetsgivare som söker detta när de ska anställa eller erbjuder en arbetsgivare detta när en arbetssökande ev. har hittat en arbetsplats.

Det enda slag av arbetsplatser arbetsförmedlingen söker aktivt är fas 3 platser.

Praktikplatser etc. har de överlåtit åt jobbcoachfirmor till en hög kostnad för staten eller skattebetalarna.

Allt görs på order av arbetsmarknadsministern och staten.

I övrigt går resurserna mer och mer till kontroll av arbetssökande och deras rätt till ersättning under sitt arbetssökande. En åtgärd som den 1 september ska skärpas och längre fram ytterligare skärpas. Administration av de arbetslösas rätt till ersättning läggs arbetsförmedlingens resurser till mer o mer.

Citat: Dessvärre är vår erfarenhet av att samarbeta med Arbetsförmedlingen inte god. Trots att de känner till att vi har ett stort arbetskraftsbehov tar de sällan kontakt med oss för att presentera arbetssökande. Överlag uppvisar de en trött attityd och en ovilja att betrakta oss företagare som sina kunder. När vi tar kontakt med dem är de långsamma med att återkoppla. Och deras handläggningstider är obegripligt långa. Till exempel tar det Arbetsförmedlingen en vecka att godkänna en vanlig praktik. Beslut om stöd för nystartsjobb ska fattas inom fem dagar men kan i praktiken dröja i fem veckor – ett allvarligt problem eftersom stöd inte betalas ut för arbete påbörjat innan Arbetsförmedlingen fattat sitt beslut.

--- Att en genomsnittlig handläggare på Arbetsförmedlingen förmedlar färre än ett jobb per månad förvånar alltså inte oss ett dugg. Istället för att ta tag i problemen lägger regeringen skulden för arbetslösheten på företagen. Det märks att statsministern själv aldrig jobbat som företagare. Slut citat.

Ja, om inte detta säger än mer om hur arbetsförmedlingen arbetar vet jag inte vad som mer behövs för att visa hur dålig arbetsmarknadspolitik alliansen konstruerats.

Däremot är jag övertygad om att ingen går arbetslös om denne får erbjudande om ett arbete. Arbetssökande är otrygghet och idag får en arbetssökande även en usel ersättning.

Därför är följande osann propaganda.

 Citat: Problemet är förstås att det fortfarande lönar sig alldeles för dåligt att gå från sysslolöshet till arbete, trots jobbskatteavdragen. Det har hänt oss flera gånger under de senaste åren att arbetssökande tackar nej till en anställning med låg ingångslön därför att de bara tjänar ett par tusen kronor extra i månaden på att jobba. Slut citat.

Ingen säger nej som arbetssökande om denne får flera tusen mer i månaden att leva och konsumera av. De enda som ev. säger nej är unga som bor hemma och inte behöver dessa extra pengar utan hellre sitter o spelar datorspel. Ev. fruar till högavlönande män vilka inte behöver mer än några små summor i månaden i inkomst och ser fas 3 som en möjlighet att komma ut och träffa folk och prata av sig lite.

I övrigt tar alla arbetssökande vilka arbeten som helst om de bara klarar av dem och får en möjlighet!

Sanningen är att arbetsgivare gallrar ut långtidsarbetslösa och arbetsförmedlingen av idag förmedlar inte kontakter utan kontrollerar arbetssökande i första hand. 

I Bidrags-Sverige är snart arbetsgivarna de största bidragstagarna.

Största bidragstagarna är snart - om inte redan - arbetsgivarna. Samtidigt som alliansen påstår att de arbetslösa och sjuka är de som går på bidrag och därför ska bekämpas så de tar ett jobb.

Hur det går ihop vet ingen. Men arbetsgivarna idag får fler och fler RUT och ROT arbeten. När det gäller RUT är bidraget 1,1 miljarder och ROT 8,8 miljarder. Här görs arbeten till halva kostnaden för de som anställer människor för arbete i hushållsnära tjänster och renovering och ombyggnad.

Den andra halvan av kostnaden får skattebetalarna stå för.

                            

Andra bidrag är nystartsjobb och särskilt anställningssstöd mm inom arbetsmarknaden. Allt betalas av skattebetalarna - och då i första hand av de sjuka och arbetslösa - vilka inte får ett öre mer, utan dessa är dels utan basbeloppshöjningar, såvida de inte är socialbidragstagare, och de får heller inte jobbskatteavdrag, ens när de gör arbeten inom fas 3.

Alliansens politik är dubbelmoral av ett slag vi inte sett sedan ståndsriksdagens dagar där adeln var skattebefriad och skatt istället togs av övriga befolkningen