Praktikanter och fas 3 arbetare är skyddslösa i alliansens arbetslinje.

Dessa ska arbeta utan lön och få tar ansvar för dem. De är vår tids slavar.

De gör riktiga arbeten - men får ingen lön.

De bestraffas för att samhället inte behöver dem och inte vill ge dem ett avlönat arbete.

De skadas mest av alla på arbetsmarknaden. Självklart egentligen, då de anvisas en plats de i många fall inte har förutsättningar att klara av.

Rätt man eller kvinna på rätt plats gäller inte här som det gör i en anställningssituation. Istället anvisas de till en plats, en arbetsgivare eller anordnare som ger sysselsättning, om denne får ekonomisk kompensation för denna anordningsplats.

Det blir fel person på fel plats och olyckorna kommer.

Detta är hur arbetslinjen fungerar. Gratis arbetskraft, ingen lön och olycksrisker av stora mått då ingen hänsyn till vad en person klarar av finns i platsanvisningarna av fas 3 och praktik, om inga valmöjligheter av platser existerar.

Det ska placeras utan konsekvenser på vad som då riskeras, när sjuka och personer som inte passar till ett visst arbete ändå placeras i slavliknande förhållanden.

Löfven räddar socialdemokratiska partiet

Om nu inte Aftonbladet hittar något som kan smutskasta Löfven, vilket de gjorde med Juholt, så kan socialdemokraterna ha förstärkts med den nya partiledaren.

Anledningen är lätt att förstå. Löfven har erfarenhet av att arbeta med händerna, han har varit en vanlig arbetare, inte en högskolestuderande som gått direkt in i politiken. Han har erfarenhet av arbete och arbetsmarknad. Varit facklig ordförande och vet vilka villkor vanliga enkla svenskar har att leva under.

Detta lockar självfallet vanliga löntagare och från början var socialdemokraterna ett arbetarparti, där ledning och fackliga medarbetare togs från fabriksgolven.  Vi har Gunnar Sträng och många av de tidigaste partiledarna - och nu Löfven.

Bra! Vi behöver människor som inte spekulerar i ideologi och testar teoretisk ekonomi, utan som taktfast tar tag i verkligheten.

Socialdemokraterna föreslår förändringar men Moderaterna är aldrig intresserade.

Låt kommuner frångå upphandling om vård för att stoppa vinstdrivande vårdbolag. Ett förslag Moderaterna säkert ser rött mot och helt säkert inte ens vill diskutera.

Socialförsäkringsminister Kristersson, vilken jag beskrev i går, skulle säkert hoppa av ilska om något sådant förslag gick igenom. Han skulle kanske t.o.m. avgå, om något förändrades på synen av vinstdrivande företag inom vården - eller för den delen - utförsäkringen av sjuka.

Socialstyrelsen har även sagt sitt: 

Ingen förändring ska ske. Vi är ideologiskt låsta i Moderaternas syn på sjuka och vård, blir svaret från dessa lakejer på försäkringskassan, som är rädda om sina jobb…

Socialförsäkringsministern är kall som stål i sin syn på sjuka.

Här tas inte hänsyn till att det nuvarande systemet resulterat i många människors självmord eller att majoriteten i riksdagen önskar en återgång till en mänsklig bedömning av arbetsförmåga.

Nej, säger Kristersson, vilken säkert valts ut till sin uppgift som minister utifrån sin känslokyla. Vi kan säkert hitta på ett bättre system till valet 2014 säger han, och har - som den han är - ingen tanke på, att under tiden krossas många människor ekonomiskt och många tar sitt liv i förtvivlan, på grund av denna syn på sjuka som denne minister har. Numera vet vi även att denna förändring troligen kommer redan 2013 och innebär en ytterligare skärpning av reglerna - inte en uppmjukning.

Att opponera sig mot moderaternas politik är som att kasta sten på en betongvägg, oberoende av om man får hela riksdagen med sig så händer inget.

Är detta demokrati? Mitt svar är NEJ!

Den löjeväckande arbetsmarknadspolitiken fortsätter som ett tåg utan stopp på rälsen.

Vi som följer arbetslivsdebatten och har kunskap om vad jobb och utvecklings- garantin innebär och kunskap om att arbetslösheten ökar, och detta oberoende av att fler jobb finns idag än tidigare, frågar oss hur moderaterna kan inbilla folk att något blivit bättre på arbetsmarknaden??

Om man nu inte stirrar sig blind på att de som har ett arbete fått minskad skatt. Om det är detta som är en lyckad arbetsmarknadspolitik - då har den lyckats.

Om det är en lyckad arbetsmarknadspolitik att ha sänkt ersättningen för arbetslösa och att denna ligger fast oberoende av inflation år för år - då har den lyckats.

Om det är lyckat att ha fått ett antal utförsäkrade att ta sitt liv - då är den lyckad.

Men jag protesterar vilt mot att detta skulle vara något att vara stolt över!

Jag ser ovanstående som ett enda stort misslyckande och ett väntat sådant.

Hur kunde någon tro att minskad ersättning för arbetslösa skulle ge arbete?? Långtidsarbetslöshetens ökning visar - svart på vitt - att det finns inget samband mellan lägre ersättning och att fler långtidsarbetslösa får ett arbete.

Arbetsmarknadspolitiken av idag vilar på människors fördomar mot arbetslösa och sjuka - inget annat!

Nu har även clownen Reinfeldt talat på mötet i Örebro i dagarna och han har mage att säga att Sverige är på rätt väg. Läs ovanstående är detta rätt väg för sjuka och arbetslösa? Det är inte värt att kommentera bara att sucka över naiviteten och känslokylan i uttalandet.

Kärnkraften avvecklar sig själv.

Nu diskuteras ett ev. nytt kärnkraftverk. För inte så länge sedan diskuterades takten i kärnkraftsavvecklingen.

Sanningen är att kärnkraften avvecklar sig själv. Det svenska samhället använder mindre och mindre kärnkraft då reaktorerna oftast ligger nere den kalla årstiden, för underhåll mm.

Detta är säkert uträknat av bolagen för då kan de höja elpriset då vi får importera el och då blir kontrollen av priset svår att hålla reda på för konsumenten. Ringhals ligger i spetsen av avvecklingen, när fungerade alla reaktorerna en vinter där senast?

Kärnkraften är för dyr i Sverige då den inte fungerar. Vi har snart ingen annan än en stillastående kärnkraft som kostar. Lägg ner den helt, det blir billigare och detta beslut kommer troligen i framtiden. Staten har börjat reagera på allt stillastående.

Arbetsbluffen färre i sysselsättning döljs av alliansens arbetslinje

Man påstår att det har blivit 200 000 fler i arbete sedan 2006 men bakom dessa siffror döljer sig följande. I september 2006 var 4 460 200 personer sysselsatta att jämföra med 4 660 900 i september 2011, det ger en sysselsättningsgrad på 66,1 respektive 65,8 procent.

Bluffen ska ge mandat för arbetslinjen. Men man räknar inte med att sysselsättningen minskat utan ser bara på att fler arbetar.

För att visa på ett mer förståeligt exempel. Om vi är 100 personer 2006 och 10 procent av dessa inte har arbete är det samma sak som att 90 personer har ett arbete och 10 inte har det.

Sedan ökar dessa 100 personer i arbetsför ålder med 10 personer till 2011 och nu finns 110 personer samtidigt är 92 personer i arbete vilket innebär att två personer fler i arbete nu mot 2006.

Det är nu alliansen slår sig för bröstet och påstår att fler arbeten skapats fler är i arbete. Men av de som nu är 110 personer är inte längre 10 arbetslösa utan 98 personer och vilken människa som helst förstår då att arbetslösheten ökat i befolkningen.

 En befolkning är inte statisk den förändras över tid och det är mot denna arbetslösheten ska ses inte mot siffror av arbete utan hänsyn till befolkningens antal.