Byråkratins kostnader ökar i moderaternas arbetslinjes Sverige.

Istället för att de minskat, vilket var moderaternas mål redan vid tillträdet 2006, så har  byråkratins kostnader ökat. Alla sammanslagningar av myndigheter, stängda myndigheter och öppnandet av andra har resulterat i att det är 13 myndigheter mindre idag än 2006.

Men att minska antalet innebär inte mindre arbete, vilket även visats genom att anställda inom gruppen inte minskat.

Idag är kontrollen av medborgarna större än den var 2006.

Nya lagar som FRA-lagen har tillkommit. Hårdare kontroll av arbetslösa och sjuka har tillkommit.

Vi har ett ”storebror ser dig” syndrom idag, då moderaterna konstruerat ett samhälle där alla som inte får ett arbete misstänkliggörs som bidragsfuskare.

Men något positivt är det att inte de anställda inom myndighetsområdet minskat. ”Arbetslinjen” har gjort att arbetstillfällena är lika stora nu som 2006.

För arbete går ju före alla kostnader. Det ser vi bara på fas 3 - kosta vad det kosta vill - bara de långtidsarbetslösa ger inkomst till anordnare.

Sjukförsäkringen skärps ytterligare.

Nu ska det bli nästintill omöjligt att få sjukpenning vid värk, oro, sömnproblem eller andra tillstånd som enbart grundar sig på den sjukes upplevelser där upplevelsen inte kan mätas konkret av apparatur eller ses tydligt.

Läkare ska även mycket noggrant kunna beskriva hur ett tillstånd är och vilka symtom som mätts och kan bevisas konkret genom mätapparatur.

Patienten kan vara hur sjuk som helst men ändå, genom de nya reglerna, vägras sjukpenning om inte läkaren genom mätningar och konkreta bevis kan visa på tillståndet.

 Ex en amputerad arm kan ju ses som ett handikapp men värk i en arm utan synligt tillstånd bedöms som att det inte är smärta utan som att personen är helt arbetsför.

Moderaternas arbetslinje fortsätter krossa människor genom att fortsätta nonchalera människors sjukdom och smärtupplevelser.

Vi är snart där vi en gång var. Det finns bara arbetsföra människor eller dödssjuka, däremellan finns bara slöhet.

Så ansågs det en gång, och så fick människor som inte klarade av att arbeta självdö av svält och oro.

Tro inte på att ett arbete som ger upp till 30,000 kr/mån ratas av ungdomar. Det är politisk propaganda.

I artikeln påstås det att ungdomar ratar skogsarbete och planteringsarbete.

Ja, om det är en usel lön kan jag förstå om de hoppas på bättre arbeten. Men lönen är upp till 30,000 kr i månaden och ingen som har fysisk kroppsstyrka och inte är handikappad för detta slags arbete ratar en inkomst av detta slag.

Artikelförfattarna eller media har sökt ungdomar som uttalar sig som media vill och så har moderaternas samhällssyn på att människor ratar riktiga arbeten och hellre går till fas 3 fått gehör. Fas 3 med en 65 % procentig ersättning och hög skattesats, där arbeten ska göras med denna ersättning och anordnaren få skattefritt bidrag på ca 5000kr/mån i ersättning för att ta emot fas 3 ungdomar.

Men även i fas 3 finns skogsarbete.  

Detta blir resultatet av en så vinklad historia (politiskt beställd?)  att unga inte vill plantera utan önskar andra  arbeten är inget att bry sig om. Alla har framtidsdrömmar.   Men att påstå att de vägrar för hopp om annat och istället hamnar i fas 3 eller andra skitbetalda åtgärder är bluff.

Artikeln är propaganda för att misskreditera ungdomar och ge moderaternas flumlinje ”arbetslinjen” en puff och därmed även fas 3 som en alldeles för trivsam åtgärd. Skäms!

Nya lagar har kommit. Vad ska slå mot de arbetslösa nu?

”I lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor tas bestämmelserna om medverkan av nämndemän i kammarrätterna bort. Ändringarna innebär att nämndemän inte längre kommer att medverka när kammarrätterna avgör mål om arbetslöshetsersättning, mål om medlemskap, mål om medlemsavgifter eller mål om särskild uttaxering.

Ändringarna träder i kraft den 1 juli 2012.” Slut citat.

Kan detta innebära att en hårdare syn ska gälla, då nämndemän ansetts gå mer på känsla än på lagparagrafer?

Troligen, för nu blir det enbart jurister och paragrafryttare som beslutar och då tas inte hänsyn till människan utan till lagen och vad denna säger, oberoende av hur det drabbar den enskilda.

Det lilla och empatiska tas bort. Man får en tuff, hård paragraftolkning, lik den försäkringskassans handläggare gör mot sjuka.

Hårdheten tilltar och hål täpps till när moderaternas ideologi/arbetslinjens fula ansikte visar upp sig.

Hur tänker de som anser att sjukpenningen ska höjas?

Citat: ”Sjukpenningen är anpassad för alla som tjänar upp till 27,500 kr i månaden, en lön som ger en sjukpenning på 21,060 kr per månad, men högre blir det inte. Oavsett vad man tjänar.

”Numera är en svensk genomsnittslön cirka 29,000 kr i månaden.”

Hur förödmjukande är det inte att läsa ovanstående och sitta fast i fas 3 med en bruttoinkomst av oavlönat arbete på ca 12,000 kr i månaden och detsamma vid sjukdom? Dessa räknas inte, samtidigt anses det vara av större vikt att höja taket för de som en fas 3 are ser som höginkomsttagare.

En medelinkomst av 29 000 kr/mån är en fantasilön för den som varit i fas 3 flera år. Men visst har en del fas 3 are arbetskamrater med denna lön. Arbetskamrater som gör samma arbete som de själva, men som de som fas 3 are inte får lön för.

Nog borde fas 3 eländets ersättning  först priviligeras innan man höjer det så förhatliga bidragen i moderaternas ideologi till de som redan har en inkomst det lätt går att leva på. Att dessa sedan får en lägre ersättning vid sjukdom är inget mot vad fas 3 are får - kanske livet ut.

Tänk på Engströms raljerande av fas 3 are. Här läggs inga fingrar emellan utan Engströms ord ska gälla, vad sedan fas 3 are upplever,  ses som betydelselöst. Hon visar med dessa ord att fas 3 are ska ha förmyndare och inte tas på allvar. Men för att det inte ska låta för kallt lägger hon till hoppet i slutet av ordvalet. Hoppet är ju det sista som lämnar människan och detta hopp hoppas hon fas 3 are ska behålla.

Citat; protokoll, 

”Många kommer från långa sjukskrivningar och har nedsatt arbetsförmåga. De har kunnat ta emot erbjudande om arbetsmarknadsutbildning, men trots det har de inte lyckats. Då tycker jag att det är mycket bättre att man är hos en anordnare - en kommun, en kyrka, Stadsmissionen, en fotbollsklubb eller en bondgård - och har en meningsfull sysselsättning. Den ska dock definitivt inte ersätta ett ordinarie jobb. Jag frågar återigen Hillevi Larsson om det verkligen finns belägg för att detta är någon form av straffarbete. Jag skulle vilja se det. Då är jag beredd att vidta åtgärder. Jag hoppas också att interpellanten inte bara sprider villfarelser utan i sådana fall agerar och anmäler till en myndighet, för så får det inte gå till i Sverige. Min högsta önskan är att dessa personer får ett arbete och en lön att leva på. Det näst bästa är att de är på arbetsmarknaden och får arbetskamrater.”

Min uppfattning är att det kan ses som straffarbete och förödmjukade åtgärd mot de som ingen arbetsgivare önskar och idag i många fall inte heller som fas 3 are fastän de får skattefri ersättning för att ta emot en person i denna konstiga impopulära åtgärd av många, både arbetare och arbetsgivare.

Förändring av fas 3 på väg, hoppades säkert många anordnare.

Hillevi Engström reagerade över jämförelsen mellan fas 3 och slavarbete och uppmanade Hillevi Larsson (S):


– Ring polisen, gärna på larmnumret 112, om du verkligen stöter på slavarbete. Det är väldigt starka ord.


Hillevi Larsson svarade att slavarbete är den beskrivning som många fas 3 deltagare själva använder. Orsaken är att de tvingas jobba för låg ersättning eller socialbidrag.


Med andra ord anser Hillevi Engström att det inte är slavarbete om någon form av ersättning betalas ut. Om det sedan är försörjningsstöd eller låg a-kassa är betydelselöst. Att sedan samma arbetsuppgifter görs av avtalsenligt betalda anställda ser hon inte heller som negativt. Inte heller anser hon känslolivet för de som deltar i fas 3 är värt något. De ska tiga, kan man mellan raderna läsa att hon menar, då de inte har något att säga till om.


Peter Persson (S) påpekade att fas 3 är en guldgruva för en del privata företag. Det föranledde Hillevi Engström att säga att Arbetsförmedlingen ska komma med ett förslag om ändringar i anordnarbidraget, det vill säga de 5000 kronor i månaden som anordnarna får för varje deltagare i fas 3.


Det har tidigare diskuterats om att höja anordnarbidraget till 7000 kr i månaden för de som anordnar en plats för en fas 3 are och det är väl summan på detta stöd som många ansåg skulle bli arbetsförmedlingens förslag. Troligen till högre nivå. 


Fas 3 aren, som jag likväl önskar kalla slavarbetare, skulle inte få några förbättringar enbart försämringar per automatik genom att ersättningen även fortsättningsvis ska  urholkas genom inflation och prishöjningar i samhället. Ingen basbeloppshöjning här inte.


Så slutade troligen årets diskussion om fas 3. Kan en ny diskussion komma om ytterligare ett år? Det beror på media och oppositionen. Årets förändring var vad många trodde  anordnarbidragets storlek, inget annat.
Men så blev det inte. Arbetsförmedlingen kom inte med några nya förslag angående anordnarbidragets storlek eller andra förslag.

Att följa det politiska beslutet i riksdagen 2011 om stopp för fler anvisade till fas 3 besvarades inte av arbetsmarknadsministern. Detta nämndes inte med ett ord av henne så demokratiska beslut gäller inte i moderaternas Sverige

Inför absolut inte fettskatt!

Jag har inget till övers för den regim som idag regerar i Sverige.

Men är helt överens med Hägglund när han säger nej till en ny skatt som denna vilken enbart fördyrar för hushållen.

Det räcker att se vad höjda tobaksskatter gör. Inte slutar en inbiten rökare vad än tobaken kostar. Däremot får denne mindre pengar till mat och annat.

Att tobaksförbrukningen gått ner beror inte på priset utan på propagandan om dess dödlighet.

Detta är även lösningen för fettförbrukningen. Propagera för hur hälsovådligt det är, kanske med varningstexter på godis. Detta ger resultat, men inte nu, utan det tar lång tid, precis som det gjort med tobaksanvändningen.

Förbjud även, likt tobaken, reklam för kakor, choklad och andra sötsaker.

Då kan konsumtionen minska efterhand, likt den gjort angående tobaken.