Väte och Helium blev resultatet i BIG Bang men sedan då? Ingen vet men många tror sig veta.

I tidens början small det ur ingenting i ingenting och utvidgades sig ingenting i en punkt från ingenstans och Big Bang blev resultatet. I denna expansion vilken fortsätter och accelererar ännu idag ut i ingenting men som blir ett allt större universum i tid och rum där blev väte och helium till vid startpunkten Big Bang.

Men vad hände sedan? Ingen vet säkert hur alla andra grundämnen sedan kom till och från dessa de föreningar vilka sedan blev liv.

Tron är att en mängd supernovaexplosioner och föreningar av väte på något sätt bildade det andra.  Hur det skulle vara möjligt räknar forskare ut med allt mer avancerade teorier. Allt kan ju bevisas bara tillräckligt med idéer kan luftas. Men som sagt allt är teorier.

Många tror att livet uppkom ur metanföreningar när väl komplicerade beräkningar tänkts ut vilka genom slumpen i supernovaexplosioner på rätt platser mm tänkts ut.

Nu har en del forskare bytt ut metan i sina teorier mot träsprit. Hur denna uppkommit ska även det i teorin med mängder av slumpvisa händelser kunna bevisas och i dessa kometers spridande av detta ursprung av livselixir.

Det är öppet för alla och majoriteten i Sverige tror på allt som teorier kommer fram till bara de slipper religionen där Gud enkelt och snabbt när Gud så ansåg lämpigt skapade allt ur intet.

I Sverige med få andra avreligiösa  samhällen där religion är  tabu i skolor mm ex i kommunistiska Nordkorea får skapande av Gud inte tas upp utan  enbart Big Bang och explosioner med allt fantasifullare lösningar för att misskreditera synen på en skapande Gud.

Asteroider passerar Jordens bana lite då och den 5 mars är det dags igen.

Något närmre än Månens bana runt Jorden kommer den att passera närområdet men kollisionsrisken med Jorden är inte stor. Den passerar,  inget annat.

Någonstans mellan 900-1700 mil från Jorden passerar den med en storlek av ca 30 meters  diameter.

I september 2017 har vi den i närområdet igen sedan är närmaste passager efter detta 2046 0ch 2097.

Självklart ger en asteroid av denna storlek skada om den skulle slå ner. Mängder av sådana har slagit ner i solsystemet tidigare. Månen är full av kratrar efter nedslag i historien. Jorden har även många de flesta dolda idag under mylla och jord. Ett av de senaste var i Tungunska i Sibiren den 30 juni 1908.

Men den sten som nu passerar i närområdet den 5 mars är ofarlig för Jorden. Den är en av de som med skilda mellanrum passerar i närområdet. Idag finns inte de mängder av passager som en gång fanns. Flertalet av de som  kraschade oss och andra himlakroppar i vårt solsystem är borta genom att de kraschat. De som är kvar är i ofta ofarliga  men det kan dyka upp helt okända objekt utifrån eller kan något känt objekt ändra bana vilket gör att vi ligger i kollisionsriktningen

Tabbys star namngiven av astronomen som upptäckte dess egenheter eller KIC 8462852 i Svanens stjärnbild har egenheter vilka sedan i oktober 2015 misstänkts ha med intelligenta varelser i närheten som utgångspunkt.

Denna stjärna uppför sig onaturligt enligt den kunskap vi har idag om hur stjärnor kan uppföra sig.

Ljuset dämpas emellanåt 20% från stjärnans närområde vilket tyder på att något dämpar ljuset.

Att det skulle vara en planet är omöjligt då det skulle vara en dämpning på ca 1%. En stor mängd kometer som kretsar runt stjärnan kan vara möjligt men verkar långsökt.

En teori vilken kan stämma av vad som ses men inte kan bevisas just nu är en stor mängd damm efter kometer vilka kretsar runt en näraliggande planet. Men det skulle innebära en sfär runt planeten av en storlek runt 1500 gånger större än Jorden.

Lite långsökt men inte omöjligt. Gåtan av vad som sker består och flimret som upprepas fortgår och får forskare att förundras över hela den astronomiska världen.

Bevis börjar hittas för att Jorden och Månen bildades av varandra. Planeten Theia kan ha varit den ursprungliga källan för detta skeende.

Theia  planet vilken setts som fantasiprodukt av många då den anses ha krockat med Jorden för länge sedan och av de spillror som uppkom bildat Jorden som vi känner den och även Månen.

Idag är det fler som anser att Jorden och Månen måste ha samma ursprung än vad som tidigare troddes. Bevis är Apollofärdernas hemtagna material från Månen.

Ett bevis är att Jorden och Månen har samma slag av syreisotoper vilket knappast kan vara en slump. Ett annat bevis är att  av de stenar apollobesättningar tog hem från Månen hade sju stenar exakt samma sammansättning som Stenar tagna från Jordens mantel insamlade i Arizona och på Hawaii.  En nästintill omöjlighet om inte Jorden och Månen skapats samtidigt.

Theia har med detta mer bekräftat sin existens en gång för länge sedan. Theia var i storlek som Mars enligt matematiska beräkningar. Framtiden får visa om mer stämmer för Tehias existens den gången olyckan hände ca 100 miljoner efter det första originaljorden bildats.

Jakten på mörk materia fortsätter.

Jakten och tron på mörk materia fortsätter. Vi har ännu inte funnit mer än antydningar och beräkningar på att den måste finnas. I annat fall har vi totalt misslyckats med våra teorier om vad som finns därute.

Materia har sökts och söks som kan vara uppbyggnaden av denna materia vilken troligast ska ses i samband med mörk energi. Det finns många beräkningar av hur universum är uppbyggt och procenttalen varierar av hur allt ska beräknas.

En beräkning säger att 23% av allt som existerar är mörk materia, 72% mörk energi och resterande materia i form grundämnen och dess blandningar som vi kan se och uppleva i en mängd av  4,6%.

Vi lever därför i en nästan osynlig verklighet då vi enbart kan uppleva ca 5% av verklighet. 

PÅ södra stjärnhimlen finns stjärnbilden Floden där kan man se en av de galaxer vilka liknar Vintergatan men som mystiskt utsänder en stor mängd radiostrålning.

LO95 313-192 är namnet på galaxen vilken ses i Flodens stjärnbild och kan ses som mycket lik vår Vintergatan i utseende. Men där tar likheten slut.

Det var Hubbleteleskopet som upptäckte vad som skilde galaxen från flertalet andra galaxer. Den har en kärna varifrån stark  radiostrålning strömmar ut.

Det verkar som om det finns ännu ett område i galaxen där stark radiostrålning från hela skalan av denna form av strålning sänds ut. Varför vet vi inte. Hur är osäkert. Men en sak vet vi det är extremt ovanligt att så sker i en galax.

Därför är galaxen en källa till forskning för att lära mer om galaxer av detta ovanliga slag och försöka förstå varför det sker här och varför det inte sker i alla galaxer. 

Om 30 miljoner år kraschar ett gigantiskt gasmoln in i Vintergatan. Frågan är om detta är vanliga rutten för detta eller är ett unikt fenomen.

Gasmolnet kallas Smiths Cloud och har sitt ursprung i Vintergatan där det utgick ungefär samtidigt som T-Rex hade sin glansperiod på Jorden.

Molnet av gas med stort innehåll av ex svavel upptäcktes av en Mr Smith på 1960-talet. Gasmolnet  är ca 11000 ljusår långt och 2500 ljusår brett.

Nu har dess bana inte längre riktningen  ut från Vintergatan utan in mot den och om 30 miljoner år är det inne i Vintergatan varifrån det en gång kom.

I molnet finns material räckande till ca en miljon nya solar. Men inget säger att det kommer att ske  någon skapelseprocess när molnet når Vintergatan igen eller sker just nu.

Frågan är om molnet har en omloppsbana av slaget ut och in i Vintergatan sedan tidens början?

Kanske något av molnet används varje gång det kommer in i Vintergatan för bildning av nya solar eller planeter. Grundmaterialet finns där. Molnet hamnar inte heller när de nu kommer tillbaks på samma plats varifrån det utgick.

Galaxens rörelser förhindrar detta. Det ställer frågan om molnet alltid gått ut och in i vintergatan och varje gång  hamnar då stjärnstoff för stjärnbildning?

Det förs även diskussioner om ifall mörk materia tryckt ut det för ca 70 miljoner år sedan vilket då ger teorin att det innan dess alltid funnits inom galaxen.

Jag tror inte detta utan tror på ovanstående mer spännande och enligt mig troliga teori.  Kanske moln av samma slag finns och gör sina banor i alla galaxer och är förutsättningen för ny stjärnbildning? Där så inte sker skulle då ingen stjärnbildning ske. Molnet kanske hämtar något därute varje gång vilket sedan släpps ut i galaxer och detta som då släpps ut är förutsättningen för nya stjärnor?