1859 hände det som absolut inte får hända idag. Carrington Event

Det var mellan den 28 augusti till 2 september 1859 solen plötsligt hade mängder av solfläckar och solutbrott. Plötsligt syntes den största solfläck som någonsin setts tidigare eller senare och en stor solstorm slungades ut på väg mot oss. Den tog inte som normalt med mindre solstormar 3-4 dagar att nå Jorden utan 17 timmar.

Den. största magnetiska storm som hittills nått Jorden var här. Norrsken av stora format sågs.

Men effekterna för människans kommunikation var inte så stora som de skulle blivit om det hänt i vår tid. Telegrafen var det enda som drabbades då den slogs ut. Idag hade det blivit katastrof då all kommunikation av mobiler eller datatrafik och all annan form av elektronik garanterat slagits ut inklusive elproduktion.

En kort film om händelsen kan ses här.

Sköldpaddsliknande skugga krälar över solens yta just nu.

Alma radioteleskop i Chile har upptäckt en mystisk sköldpaddsskugga stor som två Jordar som drar fram över solens yta.

Det är en tillfällig  solfläck vilken vi tolkar till sköldpaddslik då formen påminner om en krälande sköldpadda i vår värld.

Solfläckars mörkare färg vilket detta bör vara är tillfälligt skapade magnetfält under en tidsperiod tillfälligt hindrar solens fulla hetta att till fullo stråla ut från det fält solfläcken ses dessa fält.

Men nog är det fantasieggande att se som i detta fall en sköldpaddas skugga kräla fram på solens yta.

Planet 9 ensamvargen som fångades in av vårt solsystem

Planet 9 är planeten vilken anses vara ca 10 gånger större än Jorden och finnas långt utanför Plutos bana.

Nu har teorier kommit som säger att den inte alltid funnits där eller bildats här likt de planeter och småplaneter vilka existerar i vårt solsystem.

Den verkar istället likt en del asteroider ha varit en planet kretsande i tomrummet utanför solsystemet och i tomrummet mellan solsystemen därute. En mörk värld i tomheten och hemlösheten därute vilken fångats in av vårt solsystem.

Infångandet är något mycket ovanligt då teorier säger att objekt av denna storlek inte fångas in så lätt utan går sin egen väg kanske med månar som följeslagare.

Men slumpar det sig så att allt stämmer med plats, tidpunkt och gravitation kan de fångas in. Detta tros ha hänt med planet 9. En planet som antas finnas därute på grund av störningar i närområdet men vilken aldrig ännu setts eller visat sig så den bevisligen kan sägas visas exakt var den finns.

Svensk kemist ska utarbeta perfekt återvinning till de stundande Marsresorna i framtiden.

Under 2030-talet ska människor resa till Mars enligt Nasas. planer. På en sådan resa bör inte besättningen slösa på resurser eller kasta dem ut i rymden för evigt kretslopp.

Istället bör dessa sopor återvinnas ombord.

Arbetet med hur det ska gå till ska bland annat en svensk kemist från Umeå universitet hjälpa till med på Kennedy Space center i Florida.

För mer information om de problem som måste lösas av sophantering o återvinning  innan dagen Marsfärd, se medföljande länk här.  

En ny metallmeteorit har hittats på Mars av rymdbilen Curiosity Rover

En högblank meteorit hittades för ett tag sedan av rymdbilen på Mars. Detta är inte den första men likväl är det intressant.

Meteoriten består av nickel och järn. Fotot vilket medföljer artikeln här är taget den 12 januari i år och släppts av NASA.

Genom att läsa och se på bilder genom den medföljande artikeln kan man se även de tidigare upptäckta järnmeteoriternas utseende och form.

Nya verktyg för att söka liv i rymden konstrueras hela tiden

Vi kan vara överens om att vetenskapen inte ger sig. Denna har bestämt sig för att det ska finnas liv därute och konkurrerar nu med varandra om att vara den som först hittar detta och därmed går in i historieböckerna som den som upptäckte liv därute först.

Nya och mer avancerade teleskop vilka söker på alla slag av våglängder efter tecken på aktivitet därute skapas på löpande band.

Man ska snart söka än mer avancerat efter signaturmönster och aminosyror med en känslighet av 10000 mer än tidigare.

Ännu har nämligen all forskning efter liv på planeter eller månar etc i vårt solsystem gett noll resultat. Samma sak när vi sett utanför vårt solsystem.

Inget visar att vi inte är ensamma. Men forskarna ger sig inte det handlar om att de bestämt sig för att hitta något därute. Ett arbete som aldrig kommer att ta slut.

Jätteglorior runt gamla galaxer förvånar

Galaxer vilka sände ut sitt ljus för miljarder år sedan visar hur de första galaxerna såg ut.

Vi kan se att dessa galaxers ljus då hade en blå gloria runt sig av fotoner (ljuspartiklar).

De äldsta galaxer vi kan se har ett spektrum där  Lyman alfa (vätgas) spektret visas.

Hettan i de första galaxerna var så hög vätgas bröts ner till de  fotoner som vi idag ser miljarder år senare efter att det skedde.

Resultaten från ovanstående undersökningar sammanställs av Isaac Newtonobservatoriet på Kanarieöarna.