Långt därute finns en rad av galaxer med sina hemligheter i ett supercluster.

Varför ser det ut som det gör? 

Big Bang vad var du? 

Hur uppstod du?

 Finns en intelligens bakom? 

Gud? 

Finns Big Bang i massupplagor genom evigheten och därmed multiuniversum? 

Finns obegränsat av kopior av oss  skilda åt i tid och rum i andra universum?

 Finns andra varelser från vårt eget universum och kan de besöka oss?

 Är det vi själva i en annan upplaga som finns i eventuella besök här i de UFO vilka en del anser har besökt oss?

Tankar människan kan fundera över och som illustreras genom bilden ovan.

Nu till ett mysterium från vårt universums skapelse och troligast BigBang.

4000 miljoner ljus år från oss i riktning mot Fiskarnas stjärnbild ligger ett cluster med galaxer på rad.

En syn vilken behöver stora teleskop för att avnjutas.

Men det är inte detta som i första hand är intressant utan istället varför en så stor samling av galaxer ligger radad upp på detta sätt.

Något från universums skapelse måste detta visa. Men vad?

Tre rymdskepp ska sändas till Merkurius för en ordentlig utforskning av denna planet.

Nytt rymdäventyr väntar. Två rymdskepp från Europa och ett från Japan ska ge sig iväg till Merkurius nästa år.

Merkurius är den planet som ligger närmst vår sol. Här finns på den sida som alltid riktas mot solen en yttemperatur av 430C. Det kan illustreras genom bilden ovan.

Nattsidan har däremot en temperatur av -170C. 

Kraven är stora på dessa rymdfarkoster. Strålningen från solen är mycket stark  och värmen är ett annat problem när planeten ska besökas.

Men när nu detta dyra projekt sker ska undersökningen av närområdet och planeten göras så ordentligt och noggrant som möjligt.

Säkert blir det en hop överraskande upptäckter här likt det blev vid New Horizons besök vid Pluto. Vi ser fram emot uppdragets upptäckter

Synvillor får oss att upptäcka exoplaneter där de inte finns.

Det har hittats hundratals exoplaneter därute den senaste tiden. Planeter vilka ses som att ha ungefär samma  storlek som Jorden. Är stenplaneter och ligger på rätt avstånd från sin sol för att kunna innehålla livsmöjligheter.

Men har vi tolkat rätt?

Nya rön visar att det av dessa kan finnas en stor mängd  storleksmässigt feltolkade planeter vilka då blir för stora för att kunna hysa det slags liv vi känner till. Tyngdkraften skulle sätta stopp. Vissa kan även vara feltolkade som stenplaneter men är jättegasplaneter.

Vad vi har missat är att vissa kanske många av dessa planetsystems  solar inte är en sol utan två vilka ligger på ett avstånd från varandra vilket döljer den ena så mycket att en planets mörka sken framför dessa ger teleskopen en förminskningseffekt av hur stor planeten är.

Den är helt enkelt förminskad från vår synvinkel. En synvilla vi inte tänkt på tidigare.

 Därför bör säkert många av de stenplaneter vi tror oss upptäckt som möjliga livsvänliga planeter omtolkas. Frågan är bara hur många och vilka. Instrument för att se bakom synvillan vilka vi säkert kan lita på finns inte idag.

Ministjärna upptäckt

Den minsta stjärna som hittills upptäckts finns 600 ljusår från oss och har fått namnet EBLM J0555-57AB. Att den lyckats få fusionen av  vätekärnor att bilda helium och därmed bli en stjärna och inte en misslyckad stjärna en så kallad  brun dvärg där detta inte fått fart är förundrande. 

Stjärnan är en bråkdel mindre än Saturnus. En brun dvärg är oftast betydligt större.

Men kanske ska man här som i övriga verkligheten räkna med slumpen?

Allt verkar möjligt i universum. Ingen kunskap kan ses som säker. Nya upptäckter ger nya obesvarade frågor och naturvetenskapen får göra lappkast (tänka annorlunda ibland). Den trygga verklighet vi tidigare ansett oss leva under i generationer fanns inte. Men vi lyckades genom vetenskap fås att tro detta.

Nu vet vi att den inte finns allt är mycket mer komplicerat än vi tidigare trott och om vi en gång kan förstå vad vi är och var vi finns är tveksamt för att inte tala om hur allt fungerar och kom till och vart det är på väg. Om det nu finns bara ett svar eller ett svar överhuvudtaget.

1987 upptäcktes en supernova vilken har gett oss nya rön om molekylers bildande

1987 och på ett avstånd från oss av 160000 ljusår i vintergatan fann vi en supernova vilken sedan fick namnet supernova-1987a.

Upptäckten i det dammoln vilket omger denna har gett nya rön i molekylvärlden. Här har upptäckts bland annat svavelkolmonoxid och formylium.

Tidigare har ansett att en supernovaexplosion skulle förstöra eventuella molekyler i dess närområde. Men nu har det istället verkat som om molekyler bildas efter att supernovaexplosionen svalnat något i sitt dammoln.

Att dessa moln kan bli nästa generation av stjärnor med medföljande material för planeter och solsystembyggen är även vad som bör kunna ske här.

En slags återfödelse däruppe av material och möjligheter.

Bilden försöker illustrera en stjärnas liv död och återfödelse.

Ett 60-tal Gasplaneter av Jupiters storlek har hittats

Jupiter är en gasplanet i vårt solsystem. Den största av de fyra vilka finns utanför Mars bana. Storleken är ca 1300 gånger större än Jorden.

De 60-tal vilka nu hittats i omloppsbanor runt andra solar (stjärnor) ligger dock på ett mycket närmare avstånd från sin sol än Jupiter gör runt vår sol och lyser därför betydligt skarpare.

Jupiter tar över 11 år på sig för att göra ett varv runt solen. Av de nu funna finns de vilka enbart tar en vecka på sig att runda sin sol. Men det beror på att de ligger betydligt närmre sin sol än våra gasplaneter gör.

Den planet som ligger närmast vår sol är Merkurius vilken tar 88 dygn på sig att varva vår sol. De gasplaner nämnda ovan vilka finns därute ligger nära 12 gånger närmre sin sol än vad Merkurius gör vår sol.  Obs Merkurius är en stenplanet.

Bilden kanske i viss mån kan illustrera hur det kan se ut därute.

Amatörastronomer hjälper till med att kartlägga Neptunus.

Bilden är på den blå Neptunus och väderfenomen där.

En efterlysning gick ut för att finna amatörastronomer med tillräckligt stora teleskop för att hjälpa till med att kartlägga och undersöka Neptunus atmosfär från Jorden.Ett flertal hittades vilka nu är medförfattare till en rapport om Neptunus atmosfär.

Vad man fann är att likt på Jupiter finns även här stormar som sveper i atmosfären.

Inte stora som den röda fläcken på Jupiter men likväl stora nog för att vidare studera för att förstå vad som händer i Neptunus atmosfär och varför.