Nu har för första gången en måne utanför vårt solsystem upptäckts

Exoplaneter har upptäckts i hundratals utanför vårt solsystem. Planeter runt andra solar.

Men nu har den första månen upptäckts utanför vårt solsystem. En måne (kallas exomoon)  runt en exoplanet vilken i sig kretsar runt en stjärna med namnet Kepler-1625. Namngiven efter det teleskop vilket fann den, Keplerteleskopet.

Systemet finns ca 4000 ljusår från oss i Svanens stjärnbild synligt på Norra stjärnhimlen och har bekräftats genom att även det kända Hubbleteleskopet har gett samma resultat.

För mer information av teknisk natur i rapporten se här.

Gasplaneten WASP 121b blev en intressant och unik upptäckt

Wasp121b är en jupiterstor gasplanet därute med en bana runt sin sol betydligt närmre än vår Jupiter runt vår sol. Så nära att temperaturen i atmosfärens övre skikt kan smälta metall (2500C).

Det intressanta med denna planet är att den visat sig likt Jorden ha stratosfär. Atmosfär vilken blir varmare ju högre upp man kommer i denna.

Detta är första gången så starka bevis hittats på en stratosfär på en exoplanet.

Planeten finns vid en sol med namnet Wasp 121 i stjärnbilden Akterskeppet synlig på södra stjärnbilden.

Upptäckten gjordes som så många andra av det berömda Hubbleteleskopet.

Bilden är en illustration av en Jupiterliknande het planet vid sin sol.

I 40 år har dessa farkoster haft kontakt med Jorden men avståndet till dem ökar hela tiden.

Voyager1-2 sändes upp hösten 1977. Dessa farkoster har snart lämnar det yttersta av vårt solsystems gränser. Fortfarande sänder de dagligen uppgifter till Jorden. De har inte tystnat.

Med sig har de guldskiva med samlad information om människan och vår plats i universum för ev främmande intelligensers upphittande av någon av farkosterna och dess då möjlighet att finna oss. Kanske inte helt intelligent från mänskligheten. Men gjort är gjort.

För att hålla farkostens sändningar i så långt det är möjligt sändningsbart skick tidsmässigt måste de som har hand om detta förstå den teknik vilken fanns på 1970-talet då de sändes ut.

Därför är de få personer kvar som fanns då och hade med denna slags teknik. Personer vilka är  värdefulla idag för Voyagers kvarvarande framtid som sändare. Men några är utbildade i vår tid på dessa 1970-tals nu antika tekniska lösningar.

Mycket har de upptäckt på sin långa färd vilken kan bli otroligt mycket längre tidsmässigt. Möjligen kan dessa farkosters guldskivor om människan bli de sista spåren från oss när väl vi eller vårt solsystem inte längre finns miljarder år från nu.

Bilden är på den guldskiva vilken upplysningarna finns om oss på farkosterna till eventuella upphittare därute.

Månen Titan är full av organiskt material och kanske bläckfiskar i dess hav

Saturnus måne Titan är en måne där vätskor av etan och metan  flödar i sjöar och vattendrag  och kväveatmosfär existerar. Komplexa organiska föreningar finns här.

Sanddynerna vid haven är inte som hos oss stenfragment och grus utan fruset plastmaterial i form av vinylcyanid.

Kolvätesjöar finns enbart här i vårt solsystem. Senaste upptäckten härifrån är bland annat att föreningar av vinylcyanid finns och det i en mängd av 10 miljarder ton i den näst största sjön Ligeia Mare.

Nu anser en del att celler av liknande slag som av jordiskt slag kan bildas av vinylcyanid i denna sjö.

Otroliga 36 miljarder jättebläckfiskar kan det finnas organiskt material för  i detta hav. Bläckfiskar vars ursprung kommer ur dessa organiska föreningar och membran av celler ur vinylcyanid och dess föreningar. Liv som uppstått av denna sörja.

Dessa tankar kommer troligen att en gång resultera i att en undervattensfarkost den gången en sådan följer med ett skepp dit i framtiden undersöker sjön. Redan nu finns tankar på detta.

Bilden är en fantasi av jättebläckfisk på Jordens hav.

Nya rön kommer hela tiden om materia och dess ursprung

Vi finner nya rön och upptäckter av materians uppkomst och förvånande platser där det kan ha sitt ursprung från.

Ofta är nebulosor en spännande plats att söka inom och kvantmekaniken är ett annat område vilket ger nya aha-upplevelser.

Ingen kan idag vara helt uppdaterad inom kvantmekaniken och dess områden. Olika forskningscentra finner och publicerar nya fakta snart dagligen.

En ny upptäckt i tidningen Nature kan det läsas om här under rubriken

BigBang gravitational effect observed in lab crystal Följ rubriken och läs om ytterliga en ny upptäckt.

Inget säger att det finns utomjordiskt liv men sökandet efter det är samhällsnyttigt.

Det har ingen betydelse om sökandet efter liv däruppe ger positivt resultat eller inte. Så länge det fortsätter och nya idéer uppstår om hur det ska bedrivas för då är samhällsnyttan stor.

Varför? Jo i många år nu har vetenskaper delats upp i olika grenar astrobiologi, biologi, geologi mm och  alla med en egen forskningsmetodik och vattentäta skott mellan grenarna sedan många år.

Så var det inte för länge sedan. Nu har i forskningen efter liv dessa plus flera andra grenar börjat arbeta tvärvetenskapligt för att hitta nya metoder och helheter sinsemellan för att söka liv däruppe.

Detta är bra för samhället då detta tvärvetenskapliga arbete kan ge effekter även på forskning och nya rön på jorden och forskning här inom skilda områden.

Varför uppdelning och specialisering en gång kom till är en gåta. Men kanske det var av egoistiska skäl forskare emellan vart område såg sitt som bäst och ville nedvärdera andra områden. Se bara på psykologi och psykiatri två områden som haft svårt att samarbeta. Många psykiatrer har sett psykologi som ickevetenskap.

En annan orsak att grenar har uppstått är att vetandet fått för stor omfattning och allvetare som på 1700-talet inte längre kan hålla koll på allt. De finns inte längre. 

Inflation i kunskap har även  blivit något i vår tid mycket beroende på enkelheten av att sprida kunskap och påståenden på nätet.  Sedan ska man komma ihåg att flertalet böcker om ett ämne är plagiat då de handlar om samma sak med andra ordval.

Så fortsätt sökande efter liv därute är det inte bortkastade pengar eller tid utan skapande av gemenskap och ny kunskap.

Förvånande upptäckt i Orions nebulosa

Tre miljoner år är ingen lång tid i universum. Stjärnor föds och dör under denna tidsrymd. Men i Orions nebulosa har det hänt förvånande ting.

Upptäckten är att under enbart tre miljoner år har tre generationer av stjärnor skapats.

Ingen sådan upptäckt har gjorts på någon annan plats i universum.

Visst har forskare tänkt sig på felmätningar av slaget att det handlar om dubbelstjärnor vilket ger rödfärgning och lurar mätinstrumeneten.

Men då något av detta slag inte setts från andra håll i universum är detta lite väl otroligt att det skulle ske här.

Mätningarna visar därför och ger forskare ahaupplevelser av rang då de måste försöka lösa gåtan att tre generationer av stjärnor sett dagens ljus här under en kosmisk kort tid.

Hur detta ska lösa vet ingen idag.

Kanske något accelererat stjärnbildningen i tre etapper här. Vad det skulle vara är då vad som ska sökas. Kanske det har med just denna nebulosas innehåll vilket kanske är unikt av något slag (egen fundering).