Exoplaneter hittas lättare runt unga stjärnor.

Runt unga stjärnor där dammhöljen av stoff bildat ringar är det lättare att finna stora  exoplaneter.

Planeter vilka kretsar runt sin sol på längre avstånd från denna än kanske liv kan existera.

Att små exoplaneter kanske döljs bland damm och stoff bland unga stjärnor är kanske inte så konstigt om nu de finns i detta hölje svåra att upptäcka med de instrument vi har idag.

Större exoplaneter är lättare att se beroende på att dammet dämpar ljuset från solen och gör att det blir enklare att se de svagt lysande stora exoplaneternas skuggor. Storleken har betydelse genom att en större planet ger större skugga. De exoplaneter som hittas är ofta gasjättar  större storlek än vår största gasjätte här i vårt solsystem, Jupiter.

Kanske, om de nu finns intelligenser på andra solsystem de då i första hand genom sina teleskop  skulle hitta Jupiter i vårt solsystem och ha svårt att finna övriga planeter här.

Bilden ovan är på Jupiter. Kanske den enda ev utomjordiska intelligensers teleskop kan ha hittat just på grund av sin storlek. Om de nu finns och sökt exoplaneter i vårt solsystem.

Haumea en dvärgplanet i Kuiperbältet hade en överraskning för astronomerna att visa upp.

Tre gånger mindre än Neptunus finns Haumea därute i samma bälte av himlakroppar där även Pluto finns.

Pluto har det inte men Haumea har det, en ring. Likt Saturnus och i viss mån även Neptunus och Uranus vilka ha ringar har det för första gången hittats en ring runt en dvärgplanet och det ute i det avlägsna Kuiperbältet.

En överraskande upptäckt. Det var när en avlägsen stjärnas ljus i bakgrunden låg i ett läge från oss sett som ringen kunde skymtas.

Kanske är ringar av damm och stoff något vanligare än vi tidigare trott runt planeter och kanske även asteroider. Egentligen är det inte konstigt att dessa små partiklar fångas upp av större kroppar och får en egen bana runt dessa efterhand som dessa partiklar  blir fler och attraherar varandra och en ring bildas.

Bilden föreställer Haumea som vi antar den ser ut på nära håll.

Eridania ett urgammalt hav på planeten Mars

En gång fanns ett stort hav på Mars med en vätskemängd av 210 000 kubikmeter.

Inget säger att detta hav innehöll liv men ut i havet läckte från berggrunden mineral vilka skulle kunnat gett liv.

Det läckte ut från berggrunden ca 3,5 miljarder år tillbaks.

Men vattnet avdunstade och  liv uppstod troligen aldrig till skillnad från på Jorden.

Troligast därför att det på Mars finns för låg tyngdkraft för att flytande vatten skulle kunnat  behållas utan istället avdunstade det upp i rymden snabbare än det kunde bottenfrysas.

Men fynden av händelseförloppet i Mars barndom är indikationer på hur det en gång  troligen även  hänt på Jorden. Skillnaden här blev däremot att vätskan kunde stanna kvar och liv efterhand kunde uppstå och allt därefter utvecklades till vår tid.

Men jag undrar ändå hur vattnet kom till på Mars och här i de stora mängder de en gång enligt beräkningar fanns. Varför avdunstade inte  vattnet omedelbart om nu de mängder uppstod beräkningar visar och hur kunde dessa mängder först finnas? Eridania är inte heller det enda havet som en gång fanns här. Allt är ett stort mysterium.

Bilden är från Eridania-regionen på Mars.

I stjärnbilden Luftpumpen finns en vacker stjärna vilken bubblar upp ljusfenomen

På södra stjärnhimlen finns stjärnbilden Luftpumpen (Antlia) med en röd stjärna vars sken är av varierande styrka vecka för vecka. En stjärna som fått namnet

U-Antliae. 

För ca 2700 år sedan kastades stora mängder material snabbt ut från stjärnan under en kort period. Ett tunt skal av detta bildades runt stjärnan vilket Alma-teleskopet nu har upptäckt.

I detta bildades bubblor vilka ger effekten av varierande ljusstyrka över tid.

Forskare önskar förstå den kemiska uppsättningen hos stjärnans skal och atmosfär, samt hur skalet bildats när stjärnan förlorade materialet för att förstå liknande stjärnors handlingsmönster och bubbelsken.

Forskare vill förstå hur stjärnor utvecklades i det unga universum och även hur galaxer  och stjärnor utvecklas med tiden. Omgivningarna runt stjärnor likt U-Antliae visar en rik variation av kemiska föreningar med innehåll av kol och andra grundämnen. Mycket av detta stoff bidrar med upp till 70 procent av stoftet och dammet mellan stjärnorna därute.

All kunskap har som mål att bättre förstå den verklighet vi finns i.

Gåtan om varför solens corona är mycket varmare än ytan på solen kan vara löst

Solens yta har en temperatur av ca 5500 C medan yttre delarna av dess atmosfär dess  corona har en temperatur av ca 1-3 miljoner grader Celsius.

Nu diskuteras om inte nanoflares ligger bakom detta fenomen. Små från oss osynliga uppkastningar av soleruptioner vilka ger dessa effekter av temperatur i coronan.

Vi har inte teleskop av den beskaffenheten att vi kan se eller bevisa existensen av nanoflares men troligheten att de finns är mycket stor.

För att ge en ytterligare temperatur från solen bör kanske nämnas att solens centrala delar eller kärna har en temperatur av ca 15 miljoner grader Celsius.

För ytterligare fakta kan nämnas att det ibland sker en temperaturhöjning lokalt i coronan på upp till 40 miljoner grader Celsius

Proxima centauri b en exoplanet med ett grönt sken vid polerna

Planeten finns vid vårt solsystems närmsta grannstjärna Proxima Centauri och är en exoplanet där livsmöjligheter inte kan uteslutas.

Planeten ligger betydligt närmre sin sol än vad vår Jorden  gör vid solen. Ca 20 gånger närmre. Proxima Centauri är en röd dvärgstjärna Planeten Proxima Centauri b är något större än Jorden och det är mycket möjligt det är en stenplanet och att där finns vatten.

Ett år där är bara på 11.2 jorddagar. Den röda  solen  är mycket aktiv och avger farlig strålning vilket gör att liv troligen inte kan existera på planeten.

Nord och sydpolen här skimrar av grönt starkt ljus. Misstankar finns att detta gröna sken visar på att det finns syre i atmosfären och intensiteten i detta gröna beror på den stora aktiviteten från moderstjärnans strålning.

Men inget av detta visar att det kan finnas liv på planeten den starka strålning genom närheten till modersolen är nästan säkert en garanti för att liv inte kan finnas fastän syre troligen finns i dess atmosfär antaget genom det gröna sken polerna uppvisar.

Bilden är en trolig bild av hur det kan se ut på och från planetens yta med sin röda sol i skyn.

Vår måne hade en gång atmosfär.

Hur många har  i nutid trott att månen har eller har haft en atmosfär? Få mycket få anser det idag mot hur många som tidigare trott det för bara ca 100 år sedan då en hel del kunde tänka sig att det fanns månmänniskor.

Men likväl bör vi tänka om då det gäller atmosfären. Detta då nya rön visar att det funnits en atmosfär på månen,  i månens barndom för ca 3-4 miljarder år sedan.

Det var en tid med stora vulkanutbrott både på månen, Jorden och övriga planeter och månar därute.

Allt var nytt och oroligt med meteoritnedslag, vulkanutbrott och jordbävningar. Ytorna hade inte alltid svalnat och ytans struktur var lättrörlig.

Det var vulkangaser som bildade atmosfären genom att det bildats så mycket gaser på månen genom alla dessa oupphörliga utbrott  att gaserna inte hann sippra ut lika fort som nya bildades genom månens låga dragningskraft. Men precis som på Mars försvann det mesta av atmosfären ut i rymden efterhand. På Mars finns dock något kvar av atmosfär och på Jorden sipprar mycket lite ut. 

På månen finns ingen atmosfär kvar. Det var en tillfällig atmosfär som fanns på månen.