SIMP J01365663 + 0933473 en planet med ett magnetfält man knappt kan föreställa sig.

SIMP J01365663 + 0933473 är klassificerad som en brun dvärg (en misslyckad stjärnbildning). Men nya rön har gjort att flera forskare numera vill omtolka den till en planet. En gasplanet lik Jupiter men ändå inte. Det är ett gränsfall för klassificering och kan kanske tolkas som antingen eller utan säkerhet på vad som är rätt enligt de normer vi tolkar olikheter med.

20 ljusår bort i stjärnbilden Fiskarnas konstellation finns objektet.

Det är ett objekt med förvånad egenskap. Här existerar norrsken av ett slag man inte som människa bosatt på Jorden kan föreställa sig i styrka.

Här finns ett magnetfält av en styrka som känns omöjlig om nu inte mätningar visat att den verkligen existerar. Det starkaste magnetfältet i vårt solsystem finns på Jupiter vilket har ett magnetfält ca 20 000 gånger starkare än Jordens. Men SIMP J01365663 + 0933473 har ett magnetfält fyra miljoner gånger starkare än Jordens. Otroligt men sant.

Temperaturen på planetens yta (eller bruna dvärgen, vilket det är diskuteras bland de lärde) ligger på ca 825C. Storleken på objektet är 1,2 gånger större i radie än Jupiters så det är ungefär likartat. Stort för att vara en planet men mycket litet för att vara en stjärna dock tillräckligt för att vara en brun dvärg. 

Det är vad man vet i dag som det mest intressanta därifrån om den har någon måne vet man inte men omöjligt är det inte.

Jag anser att den likväl bör klassificeras som en brun dvärg med ett starkt magnetfält istället för att omtolkas till en planet. Tycker att ett starkt magnetfält av denna kaliber inte hör hemma på det som klassificeras som planeter.

För att se en illustration av ovanstående objekt gå in på medföljande länk ovan. Själv fann jag ingen fri bild att publicera utan publicerar ovan istället storleksförhållande mellan Jorden, en brun dvärg och några solar.

Io den vulkanintensivaste månen i vårt solsystem.

Jupiters storleksmässigt tredje måne Io är den mest vulkanaktiva kroppen i vårt solsystem.

Plymer av svavel stiger upp från en del av de aktiva vulkanerna. Ytan på själva Io är full av lavaflöden och lavasjöar där sten flyter omkring.

Cirka 150 aktiva vulkaner har registrerats på månen av vilka några kastar lava upp till 400 km ut i rymden. Vulkaner finns på hela Io:s yta.

Yttemperaturen där fast yta finns är ca -130C  vilket resulterar i bildandet av svaveldioxidsnöfält.

Men i själva vulkanerna kan temperaturen nå upp till mätta 1 649 C.

Io ses ofta som en himlakropp av eld och is. Det inre av Io består av järnsulfid eller svavelväte med en järnkärna i centrum och ett brunt silikat i det yttre skiktet. Detta ger planeten ett oregelbundet orange, gult, svart, rött och vitt utseende.

På grund av den vulkaniska aktiviteten innehåller Io:s atmosfär mestadels svaveldioxid.

Minimånarna runt Jorden ska undersökas

Minimånar kallas de. Asteroiderna vilka fångas in av Jordens dragningskraft och under en begränsad tid kretsar runt Jorden innan de försvinner från oss igen eller sönderdelas om de faller in i Jordens atmosfär och bränns upp.

De har tills nu varit svåra att upptäcka då de enbart ofta bara är några meter i diameter.

Snabbt kommer de in i Jordens närhet och här stannar de enbart oftast en kort tid för att lika snabbt försvinna bort. Deras ursprung är oftast från asteroidbältet mellan Mars o Jupiter.

Nu har ett nytt teleskop tillkommit Large Synoptic Survey Telescope (LSST).   Detta teleskop i Chile  kommer lättare än tidigare teleskop att upptäcka de små minimånarna (asteroiderna).  Det kommer då att bli lättare att verifiera deras existens och spåra dess vägar runt Jorden.

För närvarande förstår vi inte helt vad asteroider är gjorda av," säger doktor Mikael Granvik, medförfattare till en ny rapport. Granvik är ansluten till både Luleå tekniska universitet i Sverige och Helsingfors universitet i Finland.

Granvik säger följande "När vi börjar hitta mini-moons i högre grad kommer de att vara perfekta mål för satellittuppdrag. Vi kan starta korta och därför billigare uppdrag, använda dem som testbäddar för större rymduppdrag och ge en möjlighet till den framväxande asteroidutvinningen för industrin att testa sin teknik. "

"Vi vet inte om små asteroider är monolitiska stenblock eller bräckliga sandhögar eller något däremellan", säger Granvik. "Mini-moons som spenderar betydande tid i omlopp runt jorden tillåter oss att studera densiteten hos dessa kroppar och de krafter som verkar inom dem, och därmed kan vi lösa dessas mysterium."

Säkert finns nya möjligheter när vi nu kan använda och kanske förstå dessa minimånar och kanske även förutsäga om några av dessa kan bli till fara för Jorden (min anm).

Bild av Nasa på Asteroid 2008 TC3 en ca 2 meter stor sten.

WASP-121b är en het gasplanet därute med betydligt större hetta än sin liknande gasplanet Jupiter.

WASP-121b är en gasplanet med ungefär samma storlek som Jupiter. Den finns runt solen Wasp-121 i stjärnbilden Akterskeppet på södra stjärnhimlen ca 850 ljusår från oss.

Men medan Jupiter i sin dagsidas atmosfär har ca -150C och nattsidan -85C är temperaturen på Wasp 121b ca +2000C på dagsidan och ca +1000C på nattsidan.

Men likväl har nya studier av denna heta planet visat att där finns vatten.

Noga beskrivet inte rinnande vatten men ingressen till att bilda vatten väte och syreatomer. Men  enbart lösa atomer för vattens bildande.

Detta påtalar huvudförfattaren till en ny studie. Vivien Parmentier astrofysiker vid Aix Marseille universitet i Frankrike

Bilden visar en illustration av Wasp-121 och dess gasplanet Wasp-121b

Påfyllning av materia för stjärnbildning från Magellanska molnen i Vintergatan

Ett par dvärggalaxer kretsar nära Vintergatan och kommer en gång att dras in helt i Vintergatan. Det handlar om det stora och lilla Magellanska molnen. Dvärggalaxerna vilka var mitt uppe i en sammanslagning när de föll in i vår galax. En sammanslagning vilken ännu inte är total men varifrån i dag gas faller in i Vintergatan från molnen. Gas vilken är av tillräcklig omfattning för att bilda nya stjärnor när den infaller i Vintergatan.

Det stora Magellanska molnet och lilla Magellanska molnet bilden ovan är ett par av de dvärggalaxer som höll på att slås samman när de föll i Vintergatan. Magellanska Molnens gas förväntas fylla hälften av den gas som förbrukas av vår galax som bildar det nya stjärnor.

Ett annat exempel är NGC 4490 och NGC 4485 belägna i stjärnbilden Jakthundarna  23 miljoner ljusår från oss. NGC 4490 integrerar med sitt mindre sällskap den mindre galaxen NGC 4485 (en dvärggalax)   varifrån gas dras in i den större galaxen och genom denna integration sker ny stjärnbildning.

Detta är ett liknande skeende som i de Magellanska molnen kontra Vintergatan.

 Ju mindre densitet i ett gasmoln desto lättare för en större galax ska sluka den. Då ex de Magellanska molnen började närma sig Vintergatan var det lätt för denna stora galax att dra till sig gas från molnen och desto närmare molnen kom och  kommer desto mer försvinner in i Vintergatan. En dag är molnen en del av Vintergatan i sin helhet. Obs som de flesta vet är de Magellanska molnen bestående av lilla och stora Magellanska molnet båda dvärggalaxer än så länge.

 Bild längst upp; NGC 4485 and NGC 4490

Nasaforskare på bakteriejakt i universum med nya instrument

En av NASA;s  forskare Melissa Floyd har utvecklar en apparat vilken innehåller hennes 3D-tryckta FISH-bot prototyp (se länk där bild på denna finns) vilken ska inbakas i en robotfarkost för sökning efter bakterier därute  på planeter och andra objekt.

Detta projekt är ännu i sin linda men ska realiseras och kommer då att ta ett ytterligare steg till att försöka finna mikroskopiskt liv i form av bakterier och arkéer (former av bakterier vilka kan leva i extrema miljöer men vilka vi inte alltid förstår hur de kan detta eller vad de lever av) 

NASA: s rymdbilar på ex månen eller Mars har hittills enbart haft verktyg och instrument till att leta efter biosignaturer eller tecken på liv inte liv i sig.  

Floyds robotinstrument ska istället koncentreras på att identifiera bakterier och arkéer vilket är en stor grupp av encelliga mikroorganismer som trivs i skilda miljöer och tros vara de första organismerna som en gång uppstod här på jorden för ca 4 miljarder år sedan.

På jorden i dag innehåller ett gram jord omkring 40 miljoner bakterier och en milliliter färskvatten ca 1 miljon st. Otroliga siffror eller hur?

Floyds koncept ska distribuera en fristående robot eller ett av flera av hennes instrument nämnda ovan i en rymdbil. De nya instrumentet bygger på en allmänt använd teknik (se länk) för att upptäcka och lokalisera närvaron eller frånvaron av RNA eller enkelsträngade DNA-sekvenser på kromosomer. De trådliknande strukturerna vilka finns i kärnan av de flesta levande celler och vilka bär genetisk information i form av gener.

”Tanken här är att ersätta med ett robotsystem vad en forskare gör i labbet”, sa hon. ”Jag kan ha helt fel” om livet har uppstått på Mars eller i något annat solsystem och om det gjort det då på samma sätt som det gjorde på jorden. ”Men hur vet vi om vi inte söker liv som vi känner till det? Vi har aldrig gjort detta ” säger Floyd.

Det kan vi inte påstå att hon har fel i. Vi måste först söka liv som vi har kunskap om innan vi söker helt nya former av liv.

Bild Escherichia coli, 25 000 ggr förstoring.

Ryugi en för Jorden riskfylld asteroid vilken nu fotograferats i närbild.

En bild har nu tagits av asteroiden Ryugu från cirka 1 km avstånd av den japanska rymdsonden Hayabusa2. Bilderna togs den 7 augusti år med farkostens kamerautrustning. Farkosten i sig är sänd upp för att ta jordprover från asteroiden vilken är en av de riskfullaste objekten däruppe för Jorden. Dess bana gör att den troligen kommer att träffa Jorden en gång i framtiden. Det är anledningen till att vi måste  lära mer om objektet för att veta hur vi  ska försvara oss när den  tar kurs mot oss en gång i framtiden.

Uppdraget för att lära mer om asteroiden är Hayabusa2:s.

Forskare klassificerar Ryugu som en potentiellt farlig asteroid. Men det finns för tillfället inget överhängande hot mot vår planet från den. Genom att övervaka exakt förflyttning av Hayabusa2 kan vi se hur stark gravitationskraften är från Ryugu och därmed få en första varning när stunden för banändring sker och en kollision kan komma säger tjänstemän från Japan Aerospace Exploration Agency (JAXA)  i ett uttalande.

 Rymdfarkosten förväntas skopa upp lite av Ryugus jord innan den kommer tillbaka till jorden under 2020. Under de kommande månaderna, kommer Hayabusa2 att lämna en landare och tre rymdbilarför att utforska Ryugus yta.

Bild på ovannämnda asteroid. Storleken av denna är ca 1 km i diameter. Storleken är tillräcklig för att en katastrof ska drabba Jorden vid en framtida trolig kollision.