Ett metallrikt dött solsystem har upptäckts därute

Astronomer har upptäckt de splittrade resterna av en död planet kretsande runt en död sol i ett avlägset ödsligt solsystem.


Denna krassa slutsats beskrevs den 4 April i tidskriften Science. Planetresterna finns runt en vit dvärg. En vit dvärg är en åldrad kollapsad stjärna som gjort slut på sitt bränsle. Solsystem finns  cirka 410 miljoner ljusår från jorden.


Det förunderliga är att resterna av en planet som en gång kretsat runt denna sol innan den kollapsade fortfarande kan ses i närområdet. Att resterna inte uppslukats av solen helt när denna innan sitt nuvarande stadium svällde upp som röd jätte är förunderligt.

Solen och resterna som finns kvar av planeten är mycket metallrika.


 Genom att studera detta döda solsystem kan vi lära oss om vårt solsystems troliga framtida öde.


Det som är kvar av planeten är mycket metallrikt och kretsar i snabb hastighet runt sin döda sol tillsammans med solsystemets övriga planetbitar från andra planeter som en gång fanns i detta solsystems glansdagar. Fast om det var ett solsystem med ett antal planeter längre ut från solen (än från dess uppsvällande som röd jätte innan kollapsen) kan dessa finnas kvar intakta men osynliga från oss sett.


En dag säger astronomer kommer vårt solsystem att likna detta avdöda.

”Den allmänna uppfattningen är att om 5 till 6 miljarder år från nu kommer vårt solsystems sol blivit en vit dvärg. Troligen kommer Jupiter, Saturnus och de  yttre planeterna, samt asteroider och kometer att finnas kvar”, säger  Manser en av de som forskar om ovanstående.


När det gäller jorden och dess mindre grannar kommer troligen solen att tuppsluka dem när solen likt en ballong sväller upp som en röd jätte i sista stadiet när solen bränner sitt sista bränsle innan den sjunker ihop till en kompakt vit dvärg.


 Kanske kommer då framtida främmande astronomer från andra solsystem då att betrakta kyrkogården av vårt solsystem likt jordiska astronomer i dag studerar ovanstående avdöda solsystem. Kanske de utan att veta det då ser på resterna av vårt solsystem utan att förstå att här en gång fanns en blomstrande civilisation utan enbart ser metallrester i form av planeter och en vit kompakt dvärgstjärna.


Vem vet om inte de rester vi ser i dag en gång haft en högutvecklad civilisation på den planet som nu ses som enbart rester, ”av det var en gång”.


Men förhoppningsfull tanke, kanske de som fanns här (om de fanns) likt vi kanske kan en gång de hade teknik nog till att (eller om de gäller oss kan) förflyttas till ett annat ungt solsystem innan katastrofen.

NY metod finns för att upptäcka och lyssna på gravitationsvågor

2015 krockade två svarta hål ca en miljard ljusår bort. Då var det svårt att mäta gravitationsvågen som blev följden av denna händelse.


Vi kan förstå mer om universum om vi skulle kunna noggrannare mäta dessa vågor.

Fysikers kunskaper av precisionen i mätningar av detta fenomen har nu förbättrats avsevärt.  En forskare med namnet Corbitt har lett en grupp andra  forskare vilka tillsammans  har utvecklat fysiska enheter som nu gör det möjligt att observera och höra kvanthändelsers effekter vid rumstemperatur. Något som inte tidigare varit möjligt.


Det har tidigare varit  enbart möjligt att mäta kvantmekaniska effekter vid mycket låga temperaturer medan detta nya tillvägagångssätt i rumstemperatur ger en enklare möjlighet.


 Inrymt i miniatyrmodeller av detektorer som LIGO Laser Interferometer gravitations-Wave observatoriet i Livingston, La och en andra anläggning i Hanford, Washington har  tekniken avsevärt förenklats.

Läs hur genom denna mycket utförliga rapport.



Bilden visar en nebulosa i riktning mot Orion.

Stormen viner på exoplanet R 8799e. Hör även Katie Boumans rdogörelse för hur hon lyckades fotografera ett svart hål

Nya data från European Southern Observatory (ESA) visar tecken på  att en storm rasar där  moln av järn och silikater virvlar runt på en avlägsen Exoplanet därute.

Exoplaneten det handlar om har namnet HR 8799e och kretsar kring en ung stjärna med beteckningen HR 8799. Denna stjärna (sol) är cirka 1,5 gång storleken av vår  sol och finns ca 129 ljusår från jorden i riktning mot stjärnbilden Pegasus.


R 8799e upptäcktes 2010 och är den innersta planeten  runt solen HR 8799 s. Denna sol är enbart ca 30 miljoner år gammal. HR 8799e har ungefär nio gånger massan av Jupiter och tar cirka 45 jordår på sig för att runda sin sol.


”Vår analys visar att HR8799e har en atmosfär som innehåller långt mer kolmonoxid än metan”, säger Sylvestre Lacour forskare från den franska byrån CNRS  

(länken här från CNRS innehåller även en bild på den under onsdagen i världspressen publicerade bilden på ett svart hål. För mer om denna upptäckt se även artikel här. Här ses även Katie Bouman kvinnan som gjorde fotot möjligt berätta om hur hon gjorde.

 Själv tar jag inte upp det i bloggen då det skrivs om detta i all press och nyhetsmedia och knappast någon kan ha missat det.)

  

och är huvudförfattare till en rapport om solsystemet därute. ”Vi kan bäst förklara detta överraskande resultat av atmosfär höga vertikala vindar i atmosfären vilka förhindrar att kolmonoxid reagerar med väte för att bilda metan”. Säger han vidare i rapporten.


Nya data visar även att exoplanetens atmosfär innehåller moln av järn och damm av silikat vilket i kombination med ett överskott av kolmonoxid är anledningen till den storm vi ser härja där.


Mer och mer detaljer ser vi av händelser på exoplaneter därute.


Bild från vikipedia som visar: HR 8799 e enligt en konstnärs intryck av hur den ser ut.

NASA vill sända farkost till Triton den märkligaste månen i vårt solsystem.

Neptunus största måne Triton är en av de märkligaste i solsystemet. Den är en  bland Neptunus kända 14 månar.  NASA önskar sända  dit en farkost för att undersöka denna spännande måne.


Triton är utöver den största månen runt Neptunus även den sjunde största i vårt solsystem. Forskare tror att den kom till i Kuiperbältet innan den fick sin nuvarande omloppsbana runt mest avlägsna planeten i vårt solsystem.


Månens isiga yta kan dölja en flytande ocean. Voyager 2 vilken sköts upp 1977 flög i närområdet av Neptunus under 1989. Det var då Tritons yta upptäcktes genom de data som då insamlades och att dess yta varit geologiskt aktiv så sent som för 10 miljoner år sedan. Triton är udda på en mängd olika sätt.


Den kretsar runt Neptunus  i en  ovanligt brant vinkelbana. Voyager 2 upptäckte också stora plymer av vatten vilka stiger upp från månens yta och mörka märken som kan vara resterna av gamla vattenplymer.


Nu önskar NASA medel för att sända upp en farkost för att undersöka månen mer. En farkost som fått arbetsnamnet Trident och ska  lanserar 2029 och landa på den  isiga månen under tidigt 2040-tal för provtagning av is och atmosfär.


Den som lever då har något spännande att se fram emot. Om nu detta projekt blir av.
Bild. Triton från Vikipedia.

Saturnus månar anses komna från samma källa.

Inbäddade mellan Saturnus ringar finns en  samling av mini-månar kanske hundratals men kända är 62 därav några större.  NASA: s Cassini rymdfarkoster åkte förbi Saturnus 2017 och nu har för första gången astronomer och vetenskapsmän beskrivet sina resultat om månarna i den amerikanska tidskriften Science.


Pan, Daphnis, Atlas, Pandora och Epimetheus är några minimånar i storlekar av  mellan åtta och 116 kilometer i diameter.


De är antingen rundformade eller i form av så kallade flygande tefat.


 Men viktigast av studierna är att denna stärker den dominerande teorin att Saturnus ringar och månar härrör från samma himlakropp. En himlakropp vilken  krossades till följd av något slag av kollision. Två större kroppar vilka kraschade in i varandra exempelvis.


Jag kan tänka mig att inte alla månar hör till denna kollision men kanske det enbart handlar om samma källa för alla.


Bild från vikipedia. En av de omtalade månarna Månen Atlas.

Artificiell intelligens ett hjälpmedel för sökande efter dolda planeter

Astronomer vid The University of Texas i Austin har i samarbete med Google använt artificiell intelligens (AI) vilket resulterade i två hittade dittills dolda planeter i Kepler rymdteleskops arkiverade foton.


Tekniken att finna missade planeter i missad data kallas K2.


De två planeter varav en kallas K2-293b kretsar kring en stjärna på 1300 ljusårs avstånd från oss i stjärnbilden Vattumannen och K2-294b vilken kretsar kring en stjärna 1230 ljusår bort även denna finns  i Vattumannens stjärnbild.


För att det skulle vara möjligt att finna dem och förhoppningsvis fler i framtiden skapade teamet vilket leds av en grundutbildningsutbildning på UT Austin av forskningsledare Anne Dattilo där. Det används en algoritm som går till botten med de data som registrerats av Kepler och med denna som utgångspunkt söka efter eventuella  missad intressant data.


Nu hoppas man finna många fler missade planeter som gömmer sig i Keplers arkiverade databank. Upptäckterna ovan har accepterats för publicering i ett kommande nummer av The Astronomical Journal.


Dessa två planeter Dattilo's team hittade ”är båda mycket typiska planeter”, sade hon. ”De finns mycket nära sin värdstjärna, är heta och de har korta omloppstider. ”De är något större än jorden”.


Säkert finns många fler planeter i det arkiverade materialet men många av dem som finns en längre bit från sin sol kan vara omöjliga att finna på grund av att de är för  ljusmässigt svaga.


Bild är från Vikipedia och visar Keplerteleskopet

Asteroiden Gault är i kontrollöst tillstånd och det kommer att sluta med utplåning

6478 Gault är en asteroid i de inre regionerna av asteroidbältet mellan Mars och Jupiter. Den är ungefärligt 3.7 km i diameter och upptäcktes första gången den 12 maj 1988 av astronomerna Carolyn och Eugene Shoemaker vid Palomarobservatoriet i Kalifornien.


Asteroiden har fått sitt namn för att hedra planetgeolog Donald Gault som var känd för sitt banbrytande arbete i förstå nedslagskratrar.


Den 5 januari 2019 upptäcktes att Gault har en kometsvans vilket  inte setts på tidigare bilder. Asteroiden sågs även ha börjat rotera i  accelererad takt och hastighet i en hastighet av två timmars rotation vilket är nära gränsen för stabilitet för en asteroid. Det hade skapades två svansar varav den ena  uppskattats till över 800 000 km lång och den andra till 200000 km.


Hypotesen är att en kollision med en annan asteroid är källan  till dammsvansarna och rotationsökningen. En händelse som antas ha skett någon gång mellan 28 oktober och 30 december 2018.



Det är astronomer vid NASA och Europeiska sydobservatorie (ESO) som har mätt svansarnas dammlängd efter Gaults numera irrande färd däruppe.


Dessa långa svansar är tecken på att Gaults  rörelser är utom kontroll och att den kommer att utplånas. Därav intresset för att se detta skede vilket inte bör vara långt borta tidsmässigt. Ur detta skede kan man lära mer om skeden i universum och bland asteroider. 


Bild Wikipedia. Gaults två kometliknande svansar sedda från Hubble i mars 2019.