Mars 2020 Rover ska sändas upp med mycket avancerad utrustning för att söka spår av liv på Mars.

 Ingenjörer på NASA:s Jet Propulsion Laboratory i Pasadena i Kalifornien, har installerat SuperCam Mast enheten på Mars 2020 rover. Detta nya  instrumentets kamera, laser och spektrometrar kan kemiskt identifiera minerals innehåll av en pennas storlek på ett avstånd av 20 meter.


SuperCam är nästa generations version av instrumentet ChemCam vilket i dag finns på NASA:s Mars rover (rymdbilarna). Super Cam har tagits fram gemensamt av USA, Frankrike och Spanien. När nu Frankrike levererat den sista delen av maskinvaran, integreras instrumentet fullt ut på Mars 2020 rover (rymdbilen som ska sändas upp 2021 och nu byggs) från den 25 juni 2019 i alla rymdfarkoster.


  SuperCam var en djärv och ambitiös idé för ett avancerat instrument som nu förverkligats”, sade Sylvestre Maurice, den SuperCam biträdande projektledare vid Institut de Recherche en Astrophysique et Planétologie i Toulouse, Frankrike.


”Medan det fortfarande är en lång väg kvar i tid innan det kan användas på Mars då Mars 2020 rover landar. Forskare kommer att använda SuperCam för att undersöka Mars sten och jord i sökndet efter organiska föreningar som kan relateras till tidigare liv på Mars.


Mars 2020 kommer att starta från Cape Canaveral Air Force Station i Florida i juli 2020. Den kommer att landa i Jezero Crater den  18 Feb., 2021.


NASA ska även använda Mars 2020 fordonen till andra uppdrag inklusive till månen. NASA planerar att etablera en hållbar mänsklig närvaro på och runt månen 2028 genom NASAS Artemis.
  

Om du vill skicka ditt namn till Mars och få ett diplom som bevisar att det kommer med NASAS Mars 2020 rover kan du göra det fram till 30 september 2019. Lägg till ditt namn i listan och få en souvenir ett boardingkort till Mars.


Bilden visar hur Mars 2020 rover kommer att arbeta (från vikipedia).

Kanske en annan form av mörk energi fanns redan vid Big Bang och denna är förklaringen till universums expansion

Det kan finnas en exotisk form av mörk energi dold i universum. Alternativt en tidig form av mörk energi från tiden vid BigBang.


En form som kan förklara det tidiga universums expansion. Kanske denna form är lösningen på den accelererande expansionen av universum redan vid BigBang och det då inte behövs en ny fysik ( som diskuterats för att förklara skeendet då) för att förklara vad som skedde då.


Med nuvarande fysik finns mysterier vi inte kunnat lösa.


Denna så kallade tidiga mörka energi kan har funnits i universums barndom och sedan försvunnit. Själv kan jag tänka mig att den omvandlades till den mörka energi vi anser finns i dag och vilken är 72% av universums innehåll.


Mörk energi är den okända, mystiska formen av energi som genomsyrar allt och vilken är den troliga förklaringen till universums ökande expansion.


Men under de senaste två decennierna har  forskare som studerar universums accelererande expansion hittat två mycket olika energier. Genom att studera bakgrundsstrålningen från supernovor och pulsarer har man förstått att det inte var så stor expansion av universum i början.


Det verkar ha skett något senare tidsmässigt som ökat expansionen av universum och i dag ökar denna expansion hela tiden.


I en nyligen publicerad rapport i tidskriften Physical Review Letters, föreslås att den tidiga formen av mörk energi kan vara den saknade pusselbiten som förändrat universums tidiga expansionstakt. Framtida högupplösta observationer av bakgrundsstrålningen skulle kunna visa om tidig mörk energi verkligen existerade i det unga universum och om denna ändrat form eller helt enkelt uppstod senare.


”Det finns många modeller på marknaden (teorier) som kunde producera [tidig mörk energi]”, säger  Vivian Poulin, huvudförfattare av rapporten. Hon är forskare vid Laboratoire Univers et de Montpellier, en division vid det franska nationella centrumet för Vetenskaplig forskning i Frankrike Live Science och tillägger  ”Det som vi föreslagit är inspirerat av strängteorin”.


Själv anser jag (min anm) att expansionen av universum kan förklaras av ballongmodellen. När man blåser upp en ballong ökar den snabbare i storlek ju större den blir.

Det har hittats damm på Antarktis äldre än vårt solsystem

En liten bit av en meteorit hittad på Antarktis har undersökts med mikroskop. Meteoriten visade sig ha dammstora korn insprängda i materialet  äldre än vår sol. Solens ålder och med det solsystemets är 4,6 miljarder år. Universums över 13 miljarder år.


En gång måste detta damm slungats runt i området där vår sol och vårt solsystem vår plats i universum skulle uppkomma. Damm från för länge sedan novaexploderande solar som kollapsat kanske miljarder år tidigare än vi fick vår sol.

 Detta damm består av kolrikt material (rött) och syrerikt material (blått) sannolikt bildat i en stjärnexplosion resulterande i en nova.


 Arbetet med undersökning av meteoriten gjordes av Heather Roper på University of Arizona.


Detta antika damm är endast 1/25 000 tum vilket är mycket litet  men kunde berätta en sak eller två om ursprunget för vårt solsystem, säger forskarna i en rapport från den  29 April i tidskriften Natur astronomi.


Vid novabildande utbyts energi mellan en vanlig stjärna och en vit dvärg. En stjärna blir efter explosionen en vit dvärg efter att en stjärna har bränt bort det mesta av sitt kärnbränsle (vår sols slut blir däremot uppsvällande och kollaps till en vit dvärg, det finns ingen vanlig stjärna som därefter finns i vårt närområde så att en nova kan uppstå här). Vid denna explosion slungas materia ut i rymden.


Detta är ursprunget till LAP-149 som dammet benämns. Var explosionen skett kan vi inte veta då det kommer från någonstans från (okänd riktning) i den interstellära rymden.

Bilden är på Antaktis där meteoriten hittats på isen. (från vikipedia)

En del meteorer som hittats på Jorden är troligen bitar av förstörda planeter.

Nästan allt som faller ner på jorden i form meteorer  kan komma från ett halvt dussin eller så förlorade världar (planeter) som splittras sönder i tidernas begynnelse av vårt solsystems bildande. Inte att förväxla med universums tillblivelse.


Astronomer har upptäckt mer än 400.000 asteroider i asteroidbältet  Tidigare forskning har visat att många asteroider verkar ha liknande banor och kompositioner, och att varje ”asteroid familj” bildats när en kollision mellan planeter krossade en kropp i många fragment.


Forskare har nu föreslaget att nästan alla av dessa är bitar från fem kroppar (familjer) eller före detta planeter som krockat. Resterna är dessa asteroider vi har däruppe i bältet Flora, Vesta, Nysa, Polana och Eulalia.


Men det finns även okända kroppar däruppe kallade ghostfamiljer.


Ännu kan man inte säga var dessa kommer från eller varifrån. De har inte som de fem familjernas kroppar likartade banor. Ex Vestas fragment följer Vestas kurs i bana.


Själv kan jag tänka mig att dessa ghosfamiljer kan ha sitt ursprung från mindre krockar senare mellan fragment eller att det ännu finns dvärgplanter i asteroidbältet vi ännu inte funnit och att de  familjevis hör till en sådan.


Bild en meteor på ingående  förbränns i atmosfären.

Kommer vi att kunna lösa mysteriet med Oumuamua???

Oumuamua upptäcktes när den passerade genom solsystemet i oktober 2017. Men ännu idag vet man inte säkert något om detta objekt mer än att det kom från någon plats bortanför vårt solsystem. Kanske från en plats långt ut i Vintergatan eller en annan galax. Den fångades inte in i vårt solsystem utan fortsatte rätt igenom det.


Ingen vet om Oumuamua är en asteroid, komet eller (troligast inte) ett rymdskepp som en del ansåg. I dag säger man troligast ingetdera och det är så närma lösningen vi kommit.


Närmare sanningen om den mystiska Oumuamua verkar inte forskarna komma med dagens teknik vilket ett forskarlag beskrivit i en nyligen  publicerad rapport i tidskriften Nature Astronomy. Det enda man tror sig veta är vad Oumuamua inte är.

Dess rörelser var och är inte något kometer eller asteroider brukar röra sig som. Dess form är udda. Inget visade heller att den innehöll de vanliga mineralen asteroider och kometer kännetecknas med som is, damm och gas.


Det enda vi kan vara överens om är att det var ett mystiskt objekt på genomresa i vårt solsystem. säger astronomen Matthew Knight i en kommuniké från University of Maryland.


Han erkänner att han och kollegorna aldrig sett något liknande.


"Hypotesen om främmande rymdskepp är en kul idé, men vår analys antyder att det finns en rad naturliga fenomen som skulle kunna förklara Oumuamua." säger Knight.

Knight påminner om att vi med nya verktyg och metoder kan se allt bättre ut i rymden. Exempelvis tas om något år det stora projektet LSST (Large Synoptic Survey Telescope) i drift i Chile.


”Då kan vi börja se om Oumuamua är mysko eller vanlig. Om vi hittar 10–20 likartade föremål (objekt) från platser utanför vårt solsystem och Oumuamua då inte fortfarande sticker ut måste vi se över våra förklaringar.” 


Då kan vi på allvar börja undra vad det var.


Själv funderar jag dock på om inte Oumuamua är resterna av två kärnor av planeter som krockat och splittrats i bitar av det utseende Oumuamua har. Splittrats någonstans för mycket länge sedan och vars bitar sedan flugit iväg i alla riktningar varav Oumuamua fick sin riktning mot oss.


Kanske det inte är konstigare än så och att rörelserna denna gör kan förklaras på det viset och även dess form och hastighet.


Men det kan även vara en unik asteroid och inget annat.

TESS har gjort en betydelsefull upptäckt därute

NASA meddelande nyligen att deras satellit TESS med sitt teleskop lycktas detektera en planet i storleksordning mellan Mars och Jordens storlek. Denna ska finnas runt stjärnan L 98-59 vilken befinner sig 34.6 ljusår bort från oss i riktning mot stjärnbilden Flygfisken (Volans).


 Planeten kallas L 98-59b och är den minsta planeten som upptäckts av TESS. Tillkännandet har meddelats i tidskriften  The Astronomical Journal.


– Upptäckten är en stor teknisk och vetenskaplig prestation för TESS, säger Kostov en av rapportskrivarna och tillägger . ”För atmosfäriska studier av små planeter behövs korta banor runt ljusa stjärnor. Men sådana planeter är svåra att upptäcka. Detta system (vilket används av TESS där ljusets avtagande mot en stjärna mäts) har potential för fascinerande framtida studier och upptäckter ”.


Två ytterligare planeterna upptäcktes i samma system båda större än jorden. TESS upptäcker exoplaneter med metoden transitering; det vill säga mäta minskningen i stjärnans ljusstyrka när en planet passerar framför den.


Ingen av de nyupptäckta planeterna finns i den zon som anses möjlig för liv.


Bilden är på stjärnbilden Flygfisken synlig på södra stjärnhimlen.

Det kom en kraftfull radiosignal från yttre rymden.

Fyra miljarder ljusår bort i riktning mot Tranans stjärnbild skedde något vi ännu inte kan förklara.


Under en millisekund uppstod en gång radiostrålningsblixt vilken nu efter fyra miljarder ljusår nått oss och upptäcktes av radioteleskopi västra Australien.

Sedan dess (upptäckten gjordes i september 2018) har nya observationer bara ökat mysteriet säger Emily Petroff  verksam vid Amsterdams universitet en av de ledande experterna på snabba radiovågskurar från rymdens djup.


Den stora galax varifrån skuren kom är faktiskt ganska tråkig (en ordinär galax min anm.) ”, säger Bannister en av rapportskrivarna om fenomenet. ”De flesta stjärnor i universum finns i galaxer som denna. Ovanligt är bara skuren som har fått namnet FRB 121102 ”.


Galaxen är ungefär tusen gånger mer massiv än dvärggalaxen (i närområdet) varifrån FRB 121102 kom.


I teorin bildas få stjärnor i en dvärggalax i annat fall skulle fenomenet kunna förklaras som magnetarers utsläpp av radiostrålning. Men det bör inte finnas en magnetar i en dvärggalax utan de få vi upptäckt finns i stora galaxer där stjärnbildningen är stor och även stjärnor dör i stort antal.  Stor omsättning av stjärnor är anledningen till magnetarer novor och neutronstjärnor bildas betydligt oftare än i en dvärggalax. Ingen magnetar har ännu upptäckts i en dvärggalax.


Få magnetarer överhuvudtaget har upptäckts därute. Men jag undrar ändå (min anm) om inte dessa skulle kunna finnas i vilken galax som helst med de rätta förutsättningarna. Det behövs ju bara rätt sort av nova för att det ska ske att en magnetar uppstår. 

För min del anser jag att detta skeende är av större möjlighet i en galax där det finns många miljarder stjärnor men lika möjligt är att skeendet kan ske i en galax med några tusen stjärnor. Det har inte med galaxens storlek om det sker utan med rätt förutsättningar anser jag.

Bild en illustration av magnetar hur verklighetstroget denna är vet ingen.