På södra stjärnhimlen ses stjärnbilden Örnen ut som ett flygplan denna vecka på väg över himlavalvet med riktning åt söder.

Om du ser upp på södra stjärnhimlen i veckan kommer du att se ett mönster av stjärnor som kan tolkas som ett flygplan (alternativt örn) som flyger i södergående riktning. Just denna veckan ses stjärnbilden ut som ett flygplan.


Likheten med flygplan är enligt många mer slående än en örn. Men den gången stjärnbilden fick sitt namn fanns inga flygplan så stjärntydarna tydde det som en örn.

I denna stjärnbild Örnen ser man en linje av tre stjärnor. Denna trio är ibland kallad ” Aquilafamiljen (Örnen)” eller ”axeln av Aquila”. 


De består av en svagt lysande stjärna, en medelstarkt lysande och den mellersta överlägset ljusaste stjärnan: en gulvit med namnetAltair, den 12: e ljusstarkaste stjärnan på himlen.  Altair ligger bredvid Alpha Centauri, Sirius och Procyon, vår närmaste granne bland de ljusstarkaste stjärnorna på bara 16,7 ljusår bort.


Altair roterar kring sin axel. Vår sol tar ungefär 25 dagar för ett varv runt sin axel. Altair tar bara 9 timmar!


Bild på stjärnbilden ovan.

Pentagon vill bygga en rymdstation

Från Pentagon (USA;s försvarsdepartement)  har en önskan framförts om samtal för idéer till byggande av en mindre autonom militär rymdstation.


En lösning för att bygga och sända upp en fritt flygande station. Lösningen måste vara kapabel att stödja behövt utrymme, montering, mikrogravitation experimenterande, logistik och lagring, tillverkning, utbildning, test och utvärdering på plats för nyttolaster och andra funktioner.
  

Storleken bör vara högst 35 kubikfot vilket räcker för experimenterande utrymme. Stationen blir däremot inte är lämplig för mänsklig närvaro ombord.


Materialet i stationen ska bidra till låg omloppsbana runt jorden och stationen ska vara redo för flygning två år efter att en entreprenör är vald.


Men än så länge är allt på idéstadiet berättar överste Steve Bulow på försvarsdepartementet.


Jag kan inte se några problem själv (min anm) till att inte detta projekt snart kan eller kommer att realiseras.
  

Bilden ovan är en Flygbild över Pentagon, med USA:s huvudstad Washington, D.C. i bakgrunden. (från vikipedia)

NASA har upptäckt en vätgasplanet som fått beteckningen GJ 3470b

NASA: s Hubble och Spitzer rymdteleskop har upptäckt en planet varifrån gas sprids ut i rymden.


Planeten finns runt den röda dvärgstjärnan GJ 3470 i riktning mot stjärnbilden kräftan och har fått beteckningen Gliese 3470 b (GJ 3470 b). Den är nästan 13 gånger större än jorden och i storlek mer jämförbar med Neptunus som är 17 gånger större än jorden.


Forskare förutspådde vid upptäckten av  GJ 3470b att den skulle ha en  atmosfär innehållande syre och kolföreningar samma element som är roten till vattenånga och metangas som observerats på Neptunus.  Men det hittades en atmosfär som har en sammansättning av väte och helium likt solen har.


Björn Benneke, huvudförfattare av den nya forskningsrapporten om solsystem GJ 3470 och astronom vid universitetet i Montreal har tidigare  upptäckt många mycket större exoplaneter som kretsar väldigt nära sina solar kända som ”heta Jupitrar” (obs i vårt solsystem finns inte heta jupitrar) Namnet jupitrar kommer från att de är stora som vår Jupiter i vårt solsystem men ligger mycket närmre sin sol och därmed är betydligt hetare.
  

Men denna planet är annorlunda. Många forskare misstänker dock att Jupiterlika planeter bildas längre ut i sina respektive solsystem innan du migrerar in mot sin sols närområde.


Det är emellertid inte fallet för GJ 3470 b. Planeten har sannolikt bildats där den finns nu mycket nära en röd dvärg stjärna som är ungefär hälften så stor som vår egen sol.

 Planeten började förmodligen som en torr klippa vilken efterhand  plockade upp väte och helium från gasdisken som omger den röda dvärgstjärna som är centrum i detta solsystem. Därefter bildades efterhand gashöljet och det blev en gasplanet. Något som kanske även kunde skett med Merkurius om denna legat än närmre solen.


Bilden är en illustration av hur GJ 3470 b kan se ut framför sin sol.

NASA har godkänt att planetolog Elizabeth Tuttle får sända en drönare till Titan.

Planetologist Elizabeth Tuttle fick den 26 juni ett samtal från Nasa. Samtalet var ett klartecken till henne om att  hennes projekt att skicka en drönare till Titan Saturnus största måne var godkänt. Kostnaden för projektet är beräknat till ungefär en miljard dollar.


Men först 2026 kommer drönaren att sändas iväg och kommer fram för att börja sitt uppdrag (att undersöka Titan) först 2034.


Elizabeth  Tuttle är utbildad vid MIT (Massachusetts Institute of Technology) och University of Arizona berättar att hon minns de första flyktiga bilderna av Titan tagna av rymdteleskopet Hubble under 1990-talet. Hon var då bland de första att få se närbilder av Titan tagna 2004 av Cassinisonden som då var framme efter en sju år lång resa.
  

”Det kommer inte att kännas som en lång tid. Det kommer att gå mycket snabbt”, säger ”Elisabeth” Tuttle, i dag 52 år och verksam som planetologist vid Johns Hopkins universitet där hon arbetar vid Applied Physics Laboratory, ett forskningscentrum utanför Washington som sysselsätter 7.000 personer.


Jag hoppas (min anm) jag får uppleva den dag resultatet på denna spännande ges.


Bilden är från NASA och visar Titan. Man ser tydligt hur molntäckt månen är och även dess atmosfärtjocklek i kanten (det blå). Drönaren som nämns ovan är ej färdigbyggd men en modell på hur den kan se ut visas om man följer länken i inlägget.

Mars 2020 Rover ska sändas upp med mycket avancerad utrustning för att söka spår av liv på Mars.

 Ingenjörer på NASA:s Jet Propulsion Laboratory i Pasadena i Kalifornien, har installerat SuperCam Mast enheten på Mars 2020 rover. Detta nya  instrumentets kamera, laser och spektrometrar kan kemiskt identifiera minerals innehåll av en pennas storlek på ett avstånd av 20 meter.


SuperCam är nästa generations version av instrumentet ChemCam vilket i dag finns på NASA:s Mars rover (rymdbilarna). Super Cam har tagits fram gemensamt av USA, Frankrike och Spanien. När nu Frankrike levererat den sista delen av maskinvaran, integreras instrumentet fullt ut på Mars 2020 rover (rymdbilen som ska sändas upp 2021 och nu byggs) från den 25 juni 2019 i alla rymdfarkoster.


  SuperCam var en djärv och ambitiös idé för ett avancerat instrument som nu förverkligats”, sade Sylvestre Maurice, den SuperCam biträdande projektledare vid Institut de Recherche en Astrophysique et Planétologie i Toulouse, Frankrike.


”Medan det fortfarande är en lång väg kvar i tid innan det kan användas på Mars då Mars 2020 rover landar. Forskare kommer att använda SuperCam för att undersöka Mars sten och jord i sökndet efter organiska föreningar som kan relateras till tidigare liv på Mars.


Mars 2020 kommer att starta från Cape Canaveral Air Force Station i Florida i juli 2020. Den kommer att landa i Jezero Crater den  18 Feb., 2021.


NASA ska även använda Mars 2020 fordonen till andra uppdrag inklusive till månen. NASA planerar att etablera en hållbar mänsklig närvaro på och runt månen 2028 genom NASAS Artemis.
  

Om du vill skicka ditt namn till Mars och få ett diplom som bevisar att det kommer med NASAS Mars 2020 rover kan du göra det fram till 30 september 2019. Lägg till ditt namn i listan och få en souvenir ett boardingkort till Mars.


Bilden visar hur Mars 2020 rover kommer att arbeta (från vikipedia).

Kanske en annan form av mörk energi fanns redan vid Big Bang och denna är förklaringen till universums expansion

Det kan finnas en exotisk form av mörk energi dold i universum. Alternativt en tidig form av mörk energi från tiden vid BigBang.


En form som kan förklara det tidiga universums expansion. Kanske denna form är lösningen på den accelererande expansionen av universum redan vid BigBang och det då inte behövs en ny fysik ( som diskuterats för att förklara skeendet då) för att förklara vad som skedde då.


Med nuvarande fysik finns mysterier vi inte kunnat lösa.


Denna så kallade tidiga mörka energi kan har funnits i universums barndom och sedan försvunnit. Själv kan jag tänka mig att den omvandlades till den mörka energi vi anser finns i dag och vilken är 72% av universums innehåll.


Mörk energi är den okända, mystiska formen av energi som genomsyrar allt och vilken är den troliga förklaringen till universums ökande expansion.


Men under de senaste två decennierna har  forskare som studerar universums accelererande expansion hittat två mycket olika energier. Genom att studera bakgrundsstrålningen från supernovor och pulsarer har man förstått att det inte var så stor expansion av universum i början.


Det verkar ha skett något senare tidsmässigt som ökat expansionen av universum och i dag ökar denna expansion hela tiden.


I en nyligen publicerad rapport i tidskriften Physical Review Letters, föreslås att den tidiga formen av mörk energi kan vara den saknade pusselbiten som förändrat universums tidiga expansionstakt. Framtida högupplösta observationer av bakgrundsstrålningen skulle kunna visa om tidig mörk energi verkligen existerade i det unga universum och om denna ändrat form eller helt enkelt uppstod senare.


”Det finns många modeller på marknaden (teorier) som kunde producera [tidig mörk energi]”, säger  Vivian Poulin, huvudförfattare av rapporten. Hon är forskare vid Laboratoire Univers et de Montpellier, en division vid det franska nationella centrumet för Vetenskaplig forskning i Frankrike Live Science och tillägger  ”Det som vi föreslagit är inspirerat av strängteorin”.


Själv anser jag (min anm) att expansionen av universum kan förklaras av ballongmodellen. När man blåser upp en ballong ökar den snabbare i storlek ju större den blir.

Det har hittats damm på Antarktis äldre än vårt solsystem

En liten bit av en meteorit hittad på Antarktis har undersökts med mikroskop. Meteoriten visade sig ha dammstora korn insprängda i materialet  äldre än vår sol. Solens ålder och med det solsystemets är 4,6 miljarder år. Universums över 13 miljarder år.


En gång måste detta damm slungats runt i området där vår sol och vårt solsystem vår plats i universum skulle uppkomma. Damm från för länge sedan novaexploderande solar som kollapsat kanske miljarder år tidigare än vi fick vår sol.

 Detta damm består av kolrikt material (rött) och syrerikt material (blått) sannolikt bildat i en stjärnexplosion resulterande i en nova.


 Arbetet med undersökning av meteoriten gjordes av Heather Roper på University of Arizona.


Detta antika damm är endast 1/25 000 tum vilket är mycket litet  men kunde berätta en sak eller två om ursprunget för vårt solsystem, säger forskarna i en rapport från den  29 April i tidskriften Natur astronomi.


Vid novabildande utbyts energi mellan en vanlig stjärna och en vit dvärg. En stjärna blir efter explosionen en vit dvärg efter att en stjärna har bränt bort det mesta av sitt kärnbränsle (vår sols slut blir däremot uppsvällande och kollaps till en vit dvärg, det finns ingen vanlig stjärna som därefter finns i vårt närområde så att en nova kan uppstå här). Vid denna explosion slungas materia ut i rymden.


Detta är ursprunget till LAP-149 som dammet benämns. Var explosionen skett kan vi inte veta då det kommer från någonstans från (okänd riktning) i den interstellära rymden.

Bilden är på Antaktis där meteoriten hittats på isen. (från vikipedia)