Projektet ALMA Survey of Star formation and Evolution of Massive Protoclusters with Blue-profiles (ASSEMBLE)

 

En forskargrupp har startat projektet ALMA Survey of Star formation and Evolution of Massive Protoclusters with Blue-profiles (ASSEMBLE) med syftet att studera stjärnbildning såkallade protostjärnor. Gruppen använde Atacama Large Millimeter/submillimeter Array för att observera 11 massiva stjärnbildningsområden med en djup integration och en stor mosaik. Elva massiva klumpar med ultrakompakta (UC) HII-regioner fungerade som pilotprov. Dessa klumpar tros hysa massiva protohopar i ett sent skede, Dessa protohopar (stjärnhopar av stjärnor under bildande) av 12 massiva stjärnlösa infraröda mörka klumpar hade detekterats i ett annat projekt med beteckningen ALMA Survey of 70-um Dark High-mass Clumps in Early Stages (ASHES).

"Vi är glada över att nu hittat mycket konsekvent vinkelupplösning, känslighet och ett synfält mellan dessa två undersökningar, vilket är det bästa i jämförande studier", säger Xu Fengwei, artikelns försteförfattare.

ASSEMBLE-teamet gjorde här en inventering av 248 täta kärnor i de 11 protohoparna och fann att sena ASSEMBLE-protokluster visar systematisk ökning av tät kärnmassa och ytdensitet jämfört med ASHES-protohopar som visar  tidiga stadier. Teamet fann också en tydlig korrelation i ASSEMBLE-undersökningen mellan klumpmassan och den mest massiva kärnmassan något som inte sågs i ASHES-undersökningen vilket indikerar en samevolution som regleras av kontinuerlig masstillväxt från klump till kärnskala.

Dessutom upptäckte ASSEMBLE-teamet att de täta kärnorna i ASSEMBLE-protohoparna ses ligga betydligt närmare varandra jämfört med i ASHES-protohoparna.

Fyndet ligger i linje med förutsägelserna i en teoretisk dynamisk modell där täta kärnor drivs inåt av gravitationspotentialen hos den massiva moderklumpen samtidigt som det bildas protostjärnor i täta kärnor vilket leder till att gas och stoft värms upp och klumpar övergår till att synas svagt i infrarött ljus. På grund av effekterna av ihållande global gravitationskollaps och kontraktion blir protohopen ännu tätare med mindre kärnseparationer och masssegregationen byggs därefter upp i det sena skedet.

Studien ger en mer omfattande förståelse för den evolutionära banan hos massiva protohopar än tidigare studier gjort. ASSEMBLE-teamet intresserade sig för att fånga varje ögonblick i protohopars liv. Studien genomfördes av forskare från Shanghai Astronomical Observatory of the Chinese Academy of Sciences (CAS), National Astronomical Observatory of CAS, Peking University, Yunnan University, Guangzhou University och andra institutioner.

Resultatet publiceras i The Astrophysical Journal Supplement Series.

Bild https://phys.org/ Presentation av ASSEMBLE-exemplet. Källa: The Astrophysical Journal Supplement Series (2023). DOI: 10.3847/1538-4365/acfee5.

19 närliggande galaxers struktur fotograferade av Webbteleskopet

 

Dessa Webb-bilder ingår i en del av ett stort långvarigt projekt, projektet Physics at High Angular resolution in Nearby GalaxieS (PHANGS). Ett projekt som stöds av mer än 150 astronomer över hela världen. Innan Webbteleskopet tog dessa bilder var PHANGS redan full av data från NASA:s rymdteleskop Hubble, Europeiska sydobservatoriets Very Large Telescope's Multi-Unit Spectroscopic Explorer och Atacama Large Millimeter/submillimeter Array, inklusive observationer i ultraviolett, synligt och radiovågor. Webbs bidrag i kort- och mellaninfrarött ljus har gett än mer.

"Webbs nya bilder är extraordinära", beskriver Janice Lee, projektforskare för strategiska initiativ vid Space Telescope Science Institute i Baltimore.

 – De är häpnadsväckande även för forskare som har studerat samma galaxer i årtionden. Bubblor och filament är upplösta ner till den minsta skalan som någonsin observerats och visar mer av stjärnbildningscykeln.

Spänningen spred sig snabbt i hela teamet när Webb-bilderna strömmade in. "Det känns som om vårt team lever i ett konstant tillstånd av att bli överväldigade – på ett positivt sätt – av mängden detaljer i dessa bilder", tillade Thomas Williams, postdoktoral forskare vid University of Oxford i Storbritannien. 

Se mer och läs mer om dessa bilder ovan här från https://webbtelescope.org

En stjärna det ryker från.

 

En ny typ av stjärna med smeknamnet "old smoker" har upptäckts i centrum av Vintergatan, avslöjade astronomer nyligen.

Det "märkliga" puffbeteendet hos de nu upptäckta stjärnorna av röd jättetyp är något som aldrig tidigare setts, beskriver astrofysikern Philip Lucas.

Det internationella forskarlaget bakom upptäckten hade inte letat efter så gamla stjärnor (röda stjärnor är gamla stjärnor som är i sin sista tid innan de krymper ihop till en vit dvärg ett slut vår sol också får) under sin 10-åriga kartläggning stjärnhimlen av hundratals miljoner stjärnor.

Deras uppdrag var att med hjälp av teleskopet VISTA i de chilenska Anderna leta efter stjärnor under bildning (protostjärnor) som ofta har frekventa, sprudlande utbrott.

De upptäckte 32 proto-stjärnor, det största antalet som någon någonsin har hittats under en undersökning, beskriver Lucas, professor vid University of Hertfordshire i Storbritannien huvudförfattare till studien.

Men beskriver Lucas det upptäcktes även något vi kallar old smokers som  blossade upp mitt i Vintergatan i  ett tätt packat och metallrikt område som kallas Nuclear Stellar Disc.

Det som var överraskande med den här nya upptäckten är att vi ser stjärnor som är statiskt orörliga", beskriver Lucas.

Men som plötsligt minskade i ljusstyrka med 40 och 100 gånger och ibland blev så ljussvaga att teleskopets infraröda verktyg knappt kunde se dem. Ett par år senare, till synes utan förvarning återgick de till sin forna stjärnglans.

"Allt vi har kunnat lära oss om dem tyder på att det här är ett fall av stjärnor som kastar ut rökpuffar – av skäl som vi inte helt förstår", beskriver Lucas. Dessa rökpuffar tros tillfälligt skymma stjärnorna.

Exakt vad som blåser ut dammet är fortfarande ett mysterium. Men om teorin stämmer, så kan mängden materia som kastas ut av dessa stjärnor spela en viktig roll i hur tunga grundämnen sprids över hela galaxen – och bortom, beskriver han.

Kan det vara därför de hittas i det metallrika område som kallas Nuclear Stellar Disc?

Forskarna upptäckte minst 21 old smokers men misstänker att det finns många fler där ute.

Studien publicerades i Monthly Notices of the RoyalAstronomical Society. 

 Bild https://www.ras.ac.uk/Konstnärs intryck av ett moln av rök och damm som kastas ut av en röd jättestjärna. Sedd från vänster förblir stjärnan ljusstark, men sedd från höger bleknar den till osynlighet. Foto: Philip Lucas/University of Hertfordshire 

Hubbleteleskopet har upptäckt vattenånga i atmosfären på en liten exoplanet

 

GJ 9827d upptäcktes av NASA:s rymdteleskop Kepler under 2017. Planeten fullbordar en omloppsbana runt sin sol,en röd dvärgstjärna (GJ 9827) på 6,2 dag. Stjärnan ligger 97 ljusår från jorden i stjärnbilden Fiskarna

 Astronomer har med hjälp av NASA:s rymdteleskop Hubble nu nyligen observerat GJ 9827d och upptäckte då att exoplaneten har vattenånga i atmosfären. GJ 9827d  är  ungefär dubbelt så stor som Jorden. – Det här är första gången som vi direkt kan visa genom en atmosfärisk detektion att planeter med vattenrik atmosfär finns runt andra stjärnor, beskriver Björn Benneke, medlem i forskarlaget Trottier Institute for Research on Exoplanets vid Université de Montréal.

”Upptäckten av vatten på en så här liten planet är en milstolpe", tillägger Laura Kreidberg, en av forskarna bakom studien vid Max Planck-institutet för astronomi i Heidelberg, Tyskland.

Det är dock fortfarande för tidigt att säga om Hubble spektroskopiskt mätte en liten mängd vattenånga i en uppblåst väterik atmosfär, eller om planetens atmosfär till största delen består av vatten, som lämnats kvar efter att en ursprunglig väte/heliumatmosfär avdunstat genom strålning från sin sol.

Båda resultaten är spännande, oavsett om vattenånga är dominerande eller bara en liten del i en vätedominerad atmosfär, beskrivs i en vetenskaplig artikel av Pierre-Alexis Roy vid Trottier Institute for Research on Exoplanets vid Université de Montréal.

GJ 9827d  är lika het som Venus, över 400 C och skulle det definitivt vara en ogästvänlig ångande värld om atmosfären till övervägande del består av vattenånga.

Hubble-programmet observerade planeten under 11 passager då planeten passerade framför sin sol under tre år. Under passagerna filtrerades stjärnljuset.

– Hubble-upptäckten öppnar dörren för framtida studier av den här typen av planeter med James Webb rymdteleskop. JWST kan se mycket djupare infraröda observationer och upptäcka ex kolbärande molekyler som kolmonoxid, koldioxid och metan. När vi väl har fått en total inventering av en planets grundämnen kan vi jämföra dem med stjärnans den kretsar kring och förstå hur den bildades, beskriver Thomas Greene, astrofysiker vid NASA:s Ames Research Center i Kaliforniens Silicon Valley.

Bild Exoplanet GJ 9827d (konstnärs koncept) https://hubblesite.org

Japans månlandare har vaknat.

 

Japans månlandare har vaknat till liv igen, beskriver Japanska rymdorganisationen vilket nu gör det möjligt för farkosten att börja med sitt uppdrag att undersöka månens yta .

Detta tillkännagivande är ett uppsving för Japans rymdprogram, nio dagar efter att Smart Lander for Investigating Moon (SLIM) landade i skev vinkel som lämnade solpanelerna vända åt fel håll. Man har nu lyckats man etablera kommunikation med SLIM och återupptagit verksamheten, JAXA (japanska rymdorganisationen)  beskrev detta på den sociala medieplattformen X och publicerade en grynig bild av en månsten som kallas "toy poodle".

SLIM:s landning den 20 januari gjorde Japan till den femte nationen att klara av en "mjuklandning" på månen efter USA, Sovjetunionen, Kina och Indien.

Men vid nedstigningen uppstod 20 minuters motorproblem och den hamnade i en sned vinkel, visade bilder som släppts av JAXA. Det betydde att solpanelerna blev vända mot väster istället för uppåt och det var osäkert om de fortfarande skulle få tillräckligt med solljus för att fungera.

Förra veckan beskrevs från  JAXA att de hade stängt av SLIM som då hade  12 procent effekt kvar av el, i hopp om att farkosten skulle vakna upp den här veckan. En talesman för JAXA sade de till AFP (L' Agence France-Presse ) att SLIM-operationen återupptogs "då  kraftproduktionen genom solljuset återupptogs i solcellsbatteriet och då fick solljus. Vi kommer att prioritera vad vi kan göra nu - observera och samla in information - snarare än att justera SLIM:s position ytterligare eftersom en justering av positionen kan leda till ytterligare problem”, beskrev talesmannen.

För att hjälpa till att reparera sitt rykte efter ett antal missöden på senare tid beskrev JAXA förra veckan att SLIM hade landat 55 meter från sitt mål. Detta innebar att "Moon Sniper" levde upp till sitt smeknamn och landade inom den 100 meter långa beräknande landningszonen.

Innan farkosten stängdes av kunde uppdragsledningen ladda ner tekniska data och bilddata från SLIM:s nedstigning och månkratern där den landat. Förutsatt att den nu har och får tillräckligt med kraft kan SLIM nu ta itu med sitt huvuduppdrag att undersöka ett exponerat område av månens mantel, det inre lager som vanligtvis ligger djupt under skorpan.

Bild https://www.spacedaily.com/ Japans månlandare.

En gammablixt av en styrka aldrig tidigare detekterad kom överraskande.

 

NASA:s Fermi Gamma-Ray Satellite och Neil Gehrels Swift Observatory  upptäckte nyligen  en ovanligt ljusstark signal i rymden och skickade automatiskt information om händelsen till forskare. På Lesages teams chattkanal Fermi beskrevs fenomenet av forskare när  en uppföljningsstrategi över fenomenet gjorts för att bekräfta att det skett.

"Alla i den gruppen menade att det här är galet! Vem är i tjänst för att analysera detta? Det här är vad vi har väntat på", minns Lesage, doktorand vid University of Alabama, Huntsville.

Den ovanliga händelsen visade sig vara en kosmisk explosion som kan ha varit den ljusaste  röntgen- och gammastrålning sedan civilisationens begynnelse. Astronomer döpte den till BOAT, "den ljusaste genom tiderna". Lesage ledde analysen av Fermi-datan som visade hur ljusstark BOAT var. Mer än 150 teleskop i rymden och på jorden följde upp för att få mer information om händelsen, bland annat NASA:s IXPE (Imaging X-ray Polarimetry Explorer), rymdteleskopet Hubble och James Webb Space Telescope, samt Europeiska rymdorganisationens XMM-Newton-teleskop.

BOAT är ett exempel på vad astronomer kallar Time-Domain och Multimessenger Astronomy. En beteckning som hänvisar till händelser som inträffar i universum som teleskop kan observera under dess utveckling, till exempel en supernova eller sammanslagningen av två neutronstjärnor. "Multimessenger Astronomy" hänvisar till den mängd händelser som levererar information av universum, inklusive alla former av ljus, högenergipartiklar och krusningar i rumtiden som har som förklaring gravitationsvågor.

Även om universum kan tyckas förändras extremt långsamt under miljoner eller till och med miljarder år, sker ibland dramatiska förändringar i storleksordningen av bara dagar eller till och med bråkdelar av sekunder. Galaktiska centra lyser upp när ex deras centrala svarta hål drar till sig material ex plasma från närliggande stjärnor. Stjärnor exploderar (supernova). Neutronstjärnor kolliderar med svarta hål, neutronstjärnor kolliderar med neutronstjärnor och svarta hål smälter samman med andra svarta hål.

Många av dessa fenomen är oförutsägbara både när det gäller var och när de kan inträffa.

Bild https://science.nasa.gov/ med följande text. Astronomer tror att en lång gammablixt uppstår från en massiv, snabbt roterande stjärna när dess kärna får slut på bränsle och kollapsar och det då bildas ett svart hål i stjärnans centrum. I detta konstnärskoncept på bilden  kommer två jetstrålar ut från den döende stjärnan och interagerar med omgivande gas och stoft. NASA:s Goddard Space Flight Center Conceptual Image Lab.

Kan universum vara yngre än vi anser?

 

I de vanligaste kosmologiska modellerna börjar bildandet av stora kosmologiska strukturer från uppkomsten av små strukturer som sedan genomgår hierarkisk sammanslagning vilket leder till bildandet av större system. När universum åldras tenderar massiva galaxgrupper och galaxhopar, de största systemen, att öka i massa och nå ett lugnare tillstånd.

Satellitgalaxernas rörelser runt dessa grupper och hopar ger värdefulla insikter om galaxers sammansättningsstatus. Observationerna av sådan rörelse ger viktiga ledtrådar till universums ålder.

Genom att använda offentliga data från Sloan Digital Sky Survey (SDSS) analyserade en forskargrupp ledd av professor GUO Qi från National Astronomical Observatories of the Chinese Academy of Sciences (NAOC) kinematiken i satellitpar runt massiva galaxgrupper. Forskarlagets resultat tyder på att universum kan vara yngre än vad som förutspås av LCDM-modellen med Plancks kosmologiska parametrar. 

Forskarna undersökte rörelsen hos satellitpar som befinner sig på motsatt sida av massiva galaxgrupper genom att använda dess hastighetsförskjutning från den centrum av galaxen längs med siktlinjen mellan satellitparen. De upptäckte då ett anmärkningsvärt överskott av par som uppvisade korrelerade hastighetsförskjutningar jämfört med par som uppvisade antikorrelerade hastighetsförskjutningar.

"Överskottet av korrelerade satellitpar tyder på närvaron av nyligen anhopade eller infallande satellitgalaxer", beskriver professor Guo Qi, korresponderande författare till artikeln. Satellitgalaxernas rörelser tyder på ett yngre universum än vad vi ser det som.

Detta överskott hittades också i aktuella kosmologiska simuleringar, men storleken på denna effekt var betydligt lägre än i observationer. Den stora skillnaden mellan observationerna och simuleringarna tyder på att massiva galaxgrupper är yngre i det verkliga universum Eftersom åldern på de massiva galaxgrupperna kan vara nära relaterad till universums ålder tyder dessa fynd på ett yngre universum jämfört med det som härrör från den kosmiska mikrovågsbakgrunden (CMB) av Planck-samarbetet", säger Dr. GU Qing, försteförfattare till artikeln.

Dessa fynd utgör en utmaning för den nuvarande kosmologiska modellen och kan ge värdefulla insikter i Hubblespänningsproblemet.

Studien publicerades i Nature Astronomy den 22 januari.

Bild wikimedia