Morgonbönen behövs, i dag liksom förr.

Förr var detta obligatoriskt i skolorna men det försvann i början av 1960-talet.

Morgonbönen var för många en bra början på dagen då man samlade krafter för att göra det man hade framför sig. Barn och ungdomar var kanske inte så intresserade av att delta men många äldre njöt av en lugn och tankefull början på dagen.

Om det fanns arbetsplatser där man började dagen med en andaktsstund vet jag inte, men inom det militära var det även praxis under lång tid. När det slutade här vet jag inte.

Men även i dag tror jag en stund av stillhet skulle passa många innan dagen börjar.

Möjligheten finns, jag lyssnar själv varje morgon på morgonandakten i radions P1. Varje vardag sänds detta program 5.45 men kan höras i repris när som helst senare under dagen.

En stilla stund innan dagen börjar är bra anser jag.

Du som aldrig prövat, varför inte göra detta?

DUBBELMORAL, VAD ÄR DET?

Det som du itutats av dina föräldrar och som ses som riktigt och oriktigt uppförande men som du inte kan sätta ord till?

Det som accepteras i umgänget med andra och som inte ses ner på, öppet eller dolt, av samma anledning som ovan beroende på vem du uppför dig inför?

Ja, så är det. I samhället finns lagar och normer för att samhället ska fungera enligt de normer som arbetats fram politiskt. Men detta är inte samma sak som moral.

Moralbegreppet kom i ropet under drottning Viktorias regeringstid i England då dubbelmoralen florerade.

I dag finns denna, liksom då, i lika hög grad. Vi har sett den i media många gånger. Personer som fördömer något men som i lönndom lever ut det som de fördömer.

Ofta handlar det om ej lämpligt eller lagligt sex där personer arbetar för att lagen ska fungera men många gånger själva utför olagligt sexualumgänge.

Det kan även handla om skattefusk mm. I dag försöker vår regering få igenom lagförslag där journalister inte får undersöka missförhållanden av politiker. Man önskar troligen inte se fler skandaler, som att politiker inte betalar tevelicens, som vi fick se när Alliansen tillträdde. Vanligt folk ska betala licensen, men politiker på höga poster ska inte misskrediteras om de anser sig förmer genom att försöka slippa.

Sedan är det en annan sak om man misskrediterar oppositionens ledare med att denne köpte en Toblerone på skattebetalarnas bekostnad. Det är ju större skam med att köpa en sådan för någon tia, än att år för år som deras egna representanter gör, vägra betala tevelicensen för tusentals kronor och därmed slippa betala in en statlig utgift för allas teve.

Detta om något är dubbelmoral.

Friskolor i all ära, men till vems glädje och nytta?

Lycksökare och mindre seriösa friskolor poppar upp överallt i dag, då Alliansen tror på fri etableringsrätt oberoende vad det kostar för kommuninnevånarna genom skattsedeln.

Till vems glädje uppstår dessa med mer eller mindre diffus inriktning? Man lockar ungdomar genom att påstå sig vara inriktade mot ett ämne som intresserar ungdomar men det innebär inte att man behöver ge så mycket mer utbildning inom detta än andra gymnasier eller grundskolor gör.

Man har inriktningen för att locka elever, inget annat. Skulle man efter några år få mindre intäkter så kan man avveckla skolan. Något kommunala skolor inte kan, om nu inte elevunderlagets minskning medför politiskt ställningstagande.

Vem har då glädje och nytta av alla friskolor?

Svaret är lika självklart som frågan är dum.

Ägarna, naturligtvis.

Ensamhet hyllades av Montaigne.

Jag är själv föremålet för min bok, sa denne berömda filosof i företalet till sina essayer.

Jag rekommenderar varmt alla att läsa dessa. De skrevs på 1500-talet och är mycket lärorika om man önskar veta något om denna tids vardag.

Men nu till ovanstående ord, ”Jag är själv föremålet för min bok” vilket ingen tidigare skrivit om sig själv. Hur sant är detta om en författare? Jag påstår att alla som skriver egentligen beskriver sig själva. Sina åsikter, tankar, förhoppningar och vill dela dessa med någon eller få känslan av att någon läser dem och förstår.

Men det innebär även att det i detta finns just vad Montaigne ansåg, en ensamhet. Ingen kan till fullo förstå en annan människa av den enkla anledningen att alla människor är unika. Unika i sitt sätt att sätta samman kunskap och upplevelser och dra slutsatser ur dessa.

Av den anledningen blir människors samvaro i många fall bråkig och störande för alla om det finns ex alkohol med i bilden eller personer som inte kan förstå andras uppfattningar i en fråga och omedelbart går till attack.

Respekt för andras uppfattningar är enda möjligheten till umgänge som inte riskerar att spåra ur.

Att alltid gå in i diskussioner om man anser annorlunda är i dag i ropet. Men för vems tillfredsställelse görs detta? Det enda som händer är att någon går segrande ur en diskussion och den som inte gör detta mår många gånger dåligt.

Respektera andras uppfattningar, säg om du vill att du inte delar den andres uppfattning, men försök aldrig förändra den andres uppfattning.

Just genom att du sagt att du inte delar den andres uppfattning och kanske även i lugnt tempo berättar din, har du ändå sått ett frö som kan förändra den andres uppfattning över tid och denne har även sått ett frö som kan förändra din.

Men tvinga aldrig på någon din uppfattning med hårda ord likt politiker gör i många fall.

Har du behov av att förverkliga dina möjligheter?

Ja, ska du säga, om du ska vara som man i dag förväntar sig att en människa är.

Att förverkliga sina drömmar ska vara något alla ska kämpa för, anses det.

Men det finns väl gränser inom detta också? Den som drömmer om att göra något mot någon annan människa som skadar denne eller dennes tillgångar bör väl inte få förverkliga sådana önskningar?

Skada ja, vissa skador är tillåtna, exempelvis att krasst och känslolöst konkurrera ut någon annan för att själv få en karriär som den andre därmed utesluts från. Det är tillåtet fast det skadar någon, kanske lika hårt som om denne utsatts för ett brott enligt lagboken.

Men om du inte önskar förverkliga dina drömmar utan bara drömma och ta det lugnt? Ja då tillhör du en annan tids ideal. Tider av underkastelse av ödet och accepterandet av detta och då man levde för sin familj och fick kämpa för mat för dagen.

I dag behövs ännu inte kamp på liv och död för att få mat i Västvärlden. Men sakta håller troligen många av oss på att hamna där igen. De människor som i dag diskrimineras om de är långtidsarbetslösa eller sjuka, och denna diskriminering accelererar och accepteras av fler och fler.

Det blir därmed en hårdare kamp för mat och husrum i framtiden. Brotten kommer att öka likväl som självmorden i dessa grupper.

Detta då segregationen ska fortsätta med stegvis fler och fler ex jobbskatteavdrag, vilka är ultimatum av förödmjukelse mot ovanstående grupper som härmed får en än mer känsla av värdelöshet och sakta ger upp, både att försöka bli friska och i de fall det kanske skulle gå att söka nytta arbete.

Svordomarna speglar vem du är.

Inte bara språk eller dialekter visar varifrån du kommer, vilket arv du har med dig och hur du tolkar och tolkas.

Det finns ytterligare en urskiljning, om och hur mycket och i vilka sammanhang du använder så kallade kraftord. Svordomar.

Vilka du använder och om du använder dem för att förstärka något du säger då du inte har ett ordförråd som räcker till.

Alternativt att du av ovana lägger in ett av dessa ord lite hur som helst i det du säger. Helt utan sammanhang med det som sägs.

Dåligt ordförråd visar på dålig utbildning. När det läggs in lite hur som helst visar det på osäkerhet. Men båda visar även på prägling från barndomen. Någon har lärt dig, du har socialiserats in i ett sammanhang där dessa kraftord var vardagsord som ingen reagerade på eller såg som konstiga.

Vi kan tolka utifrån resonemanget ovan vilken klass och bakgrund en person har.

I arbetarklassen av klassiskt slag skulle män arbeta med händerna och se ner på manschettarbetare som fjolliga och omanliga. I deras samtal med varandra var korta meningar, få ord, men mycket svordomar kutym för att få respekt och visa en åtskillnad mot de andra.

De som bestämde, de som man sa gjorde alla fel och som man gemensamt såg ner på som världsfrånvända bokslukare och omanliga kostymnissar.

Många som socialiserats in i kraftuttryck har dock i dag lärt sig av med att använda dem i större omfattning. Men vid kriser eller osäkerhet så snubblar de ut ur munnen igen och avslöjar personens rötter.

Är du missanpassad? Är du säker?

Vad betyder begreppet missanpassad?

Jo, att inte passa in där du existerar just nu.

I den miljö där du lever är du ett problem för andra genom ditt sätt att leva eller agera. Du är i vägen för andras möjligheter och andras trygghet.

Du lever utanför lagen och människor vet inte var de har dig utan blir oroliga i din närhet.

Du har kanske levt bland asociala under en lång tid, i en grupp där du varit väl anpassad efter deras regler och normer. Men då du sedan rört dig i andra miljöer blir du, enligt deras normer, en missanpassad person som i din föregående miljö blivit miljöskadad i förhållande till den miljö där du nu hamnat.

Missanpassad eller miljöskadad är därför ett relativt begrepp som måste ses i sitt sammanhang. I den miljö varifrån det värderas och i förhållande även till i vilken tid.