Vissa insamlingar ska bli avdragsgilla för givaren. Uträkningen av vissa är utstuderad.

Varför är det endast vissa insamlingar som är avdragsgilla för givaren?

Läs artikeln som medföljer och ni får förståelse på vad denna förändring av skatteavdrag syftar till.

Det är första steget mot ett socialsystem som finns i många andra länder.

Det att gåvor ska ersätta statens eller kommunens bidrag till fattiga och sjuka som inte har till livets nödtorft.  De insamlingar som har till syfte att ersätta eller komplettera försörjningsstöd blir skattebefriade - andra inte.

Reformen är sent ute då kommunerna idag redan har problem med kostnaderna för socialbidrag, då skatteinkomsten minskat efter alla jobbskatteavdrag.

Människor som har ett arbete ska inte tvingas betala skatt för att försörja de som inte har ett arbete, menas det. Istället ska de som så önskar frivilligt få ge en slant till dessa segregerade grupper.

Förändringen av samhället fortsätter, ännu är inte moderaterna klara med sitt systemskifte. En gåta är hur lätt det var för dem att - utan protester - förändra svenska folkets syn på sina medmänniskor och hur lätt de som var och är utanför accepterade den behandling de får.

Gåtan är även hur socialdemokraterna en gång kunde bygga upp ett samhälle där alla sågs som lika mycket värda och med denna syn regera så många år.

Här finns forskningsfrågor som borde tas tag i.

Hur kunde människor förändras så kapitalt i sin syn på medmänsklighet de senaste åren mot förr? Är det en generationsfråga vi ser, eller vad är det?

Mitt tips är en generationsfråga, och amerikanisering efter alla år med amerikanska talkshows. I dessa underhållningsprogram florerar fördomar mot de som inte har ett arbete.

Vi kan bara be om en mänskligare moderatregim.

Vi läser men vi förskräcks inte. Att ojämlikheten idag är ungefär som i USA på 1980-talet. Detta är inte något att sträva mot, men likväl har moderaterna lyckats få svenska folket att acceptera denna samhällsförändring av amerikanisering i politiskt hänseende.

Man har accepterat USA- ekonomers samhällssyn och använt deras teorier för att styra Sverige i segregationens tecken. Ja, Nobelkommittén gav även dessa personer ekonomipriset 2010.

Ojämlikheten är då ett mått på hur olika arbeten värderas lönemässigt och hur dessa värden minskat i yrkenas lönekuvert.

Hade man varit så pass verklighetstänkande att man jämfört hur levnadsstandarden för sjuka och långtidsarbetslösa minskat mellan dessa decennier, hade garanterat resultat blivit än mer ett kallt bevisat försämringsläge av betydligt större karaktär.

Men sedan det tuffa kalla moderatregerandet blivit verklighet, varken syns eller nämns dessa gruppers försämringar i regeringens arbete - eller i media - mer än som tillfälliga scoop som snart glöms bort, då ingen opposition vågar nämna dessa gruppers segregation.

Istället ser dessa grupper sig själva med samma syndrom som gisslan i Norrmalmstorgsdramat, de tar många gånger parti för de som anser att de ska behandlas illa. De ser sig som sämre än de som styr, sämre än de som har arbete och är friska, och anser att de som styr har rätt att därför behandla dem illa.

Utan en opposition har moderaternas självgodhet ökat.

De ser sig som förmer än andra. Man ser svenska folket som de som arbetar, de andra döljs i fas3 eller som utförsäkrade. Moderaterna har blivit den nya överklassen. Deras ord är mantra som följs - och oppositionen sover.

Den utan arbete nämns inte längre. De placerades så snabbt som möjligt i fas3 när de varit arbetslösa en längre tid och arbetsförmedlingen hade gett upp.

Med mycket låg ersättning - om ens någon. De sjuka utförsäkrades efter att de vägrat se sig som friska efter en längre tids sjukdom.

Svårare chansartade beslut, men nödvändiga för att segregera Sverige och förändra välfärden till ett ”vi och dom” samhälle. Moderaterna tog en chans med denna förändring av det svenska samhället, samtidigt som man mutade de med arbete med jobbskatteavdrag. De lyckades över förväntan.

Oppositionen blev förvirrad och visste inte vilket ben de skulle stå på. Och så fick de en partiledarekris, vilket självklart välkomnades av moderaterna som även fått med sig de övriga borgerliga partierna i sin regim. Dessa sa bara ja och amen till allt - bara de fick vara med i den såkallade alliansen av borgerlighet - som egentligen inget annat är än en moderatregim.

Kan moderaterna fås att förlora nästa val? Knappast, nu tänker de chansa igen, och då på enfrågevalet 2014 på tärande och arbetande genom att sprida fördomar riktade mot de som inte har ett arbete.

Moroten blir ett nytt jobbskatteavdrag.

Och de socialdemokrater m.fl som vågar opponera sig mot detta, får då av moderaterna kastat i ansiktet att socialdemokrater inte vill att det ska löna sig att arbeta, utan istället vill höja bidragen för de som inget artbete har eller är sjuka.

Fördomar mot de svaga har alltid varit lyckosamma att sprida för en regering. Då skapas syndabockar, och de som har en någorlunda bra levnadsstandard får vatten på sin kvarn, att de är mer värda än andra människor och att de som uppbär bidrag är lata och arbetsovilliga. Moderaterna har lyckats med att segregera det svenska folket - och har mandat för det.

Nämndemän med fördomar och politiska ställningstaganden skrämmer.

Lagen ska vara  lika för alla.Vi måste kunna lita på att den tolkas som det var meningen när den skrevs.

Inte att advokater letar efter tolkningar som befriar mördare och fäller oskyldiga.

Vi ska inte heller ha lekmän som dömer i ett mål.

Dessa är inte jurister, utan dömer och bedömer efter sin egen ideologi.

En alliansfrände ser hårt på bidragsfusk och mindre allvarligt på skattefusk, många gånger. Man dömer sin egen klasstillhörighet mildare än den andra.

Vi ska inte ha domare som dömer utefter fördomsfullhet mot någon grupp eller något agerande. Nej, bort med lekmännen - och ännu värre - de som utses av politiska partier.

Juridik och lagar ska bedömas av lagkunniga, i annat fall kan vi gå tillbaks till tingen som fanns förr, där åldermän och bybor dömde utefter eget huvud och utefter släktskap eller främlingshat.

Borgs falska ord om inkomstskillnader.

Visst ökar inkomstklyftorna i Sverige, men där de ökar allra mest är bland de med arbete och de utan arbete. De utan får sin ersättning minskad år för år, genom att deras ersättning är statisk sedan 2006 och minskningen till 65 %

a-kassa, och återupprepade jobbskatteavdrag för de med arbete som får än mer.

Och skäms Borg! Inga höjningar enligt basbeloppet, vilket ska kompensera något de prishöjningar och den inflation som sker årligen.

Borg uttrycker att det är oroväckande att inte hela Sverige är med i välfärdsökningen. Men han menar då, att de som halkat efter är de med låg inkomst av arbete. Dessa ska facket hjälpa med lönehöjningar, anser jag.

Men Borg låtsas som vanligt att han inte vet, han bryr sig inte om de utförsäkrade och de utan arbete, de som idag är lika mycket utanför arbetsmarknaden som när moderaterna - med gap och skrik - lovade att bryta utanförskapet redan vid valet 2006.

Ett fiasko som vi vet idag och som endast hade som mål att sänka a-kassan och segregera de arbetslösa och sjuka ekonomiskt - i tron att dessa då fick arbete.

Indoktrineringen lyckades, att få svenska folket att inte låtsas om de långtidsarbetslösas situation, de göms i dag i fas3.

De utförsäkrade möts med en gäspning av de med arbete och friska kroppar.

Moderaternas totala fiasko: Utanförskapet ökar katastrofalt! Kanske det är meningen - i en dold agenda?

Att gå till val under två mandatperioder och slå sig för bröstet och se sig som förmer än andra partier måste bevisas ha en grund. Denna finns inte.

Den såkallade arbetslinjen har enbart fått till följd en mängd mänskliga tragedier - inte fler jobb eller fler i arbete. Tvärtom, långtidsarbetslösheten har ökat. Ungdomsarbetslösheten består.

Totalt misslyckad jobbpolitik där äldre vägras komma in på arbetsmarknaden om de varit arbetslösa en längre tid. Där funktionshindrade och sjuka kastas in i socialbidragstagande då de utförsäkras, både för att de är för sjuka för att arbeta och de mikroskopiskt få som kan arbeta, förvägras anställning.

Utlandsfödda får inga arbeten på grund av fördomar från svenska arbetsgivare, men detta har alltid varit så i Norden, såvida de ej lyckas använda dessa som gratis arbetskraft eller med låga svarta löner.

De arbetslösa som har svårast att hitta jobb bedöms öka från dagens 220,000 till 260,000 år 2013. Så många tragedier och så många fler beräknas hamna i arbetslöshet. Om dessa fått behålla sina 80 % av a-kassan, fått vara sjuka - som så många är - och inte utförsäkrats, hade någon mänsklig omtanke visats av moderaterna. Och utöver det fått sina ersättningar höjda - åtminstone med basbeloppet - år för år.

Då skulle de, utöver sin segregering, inte behövt förödmjukas ekonomiskt också som grädde på moset. Moderater: ni har misslyckats och det med levande människor som - tro det eller ej - likt er har känslor och behov.

Tänk om, sluta förödmjuka de som har det svårast.

HJÄLP DEM ISTÄLLET!

Det är er plikt som regerande parti! Ni har stöd för allt ni gör av era allianspartners, de lyder blint även fortsättningsvis, mot att de får synas i alliansen. Det finns inget motstånd mot att förmänskliga er politik.

Tre partier tar all uppmärksamhet i Sverige, de övriga syns inte, men finns ändå.

Tre partier syns, resten inte: Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna är marionetter till Moderaterna och deras allians av arbetslinjepolitik.

Vänstern finns men syns inte så mycket, kanske på grund av att en ny partiledare varit stor på den politiska ordningen under en längre tid. Kanske det ändras nu.

Sverigedemokraterna syns lite då och då, mycket beroende på att de får mycket uppmärksamhet genom att de övriga partierna inte låtsas om dem och deras åsikter. Detta gör att media uppmärksammar dem mer än de kanske alltid förtjänar.

Socialdemokraterna uppmärksammas genom Juholts affärer och dennes nu aktuella avgång och turbulensen efter detta.

Moderaterna syns hela tiden - i tid och otid - och därför ser många detta som det enda partiet i Sverige och stödet ökar därför då inget alternativ syns, om det nu finns just nu. En mycket vinnande reklamkampanj för moderaterna, ju mer man syns desto större uppmärksamhet får man.

Problemet är att vi håller på att få en enpartistat.

Moderaterna styr - lydpartierna lyder.

Oppositionen tiger eller nonchaleras om de råkar tycka något. Ex på detta är kravet på stopp för fas3, en majoritet i riksdagen lyckades inte stoppa något, den självdog istället.