Nytt konstigt förslag från alliansen inom skolans värld.

Nu genom att styra hur många möjligheter till en viss utbildning på gymnasienivå som ska finnas. I sektorer där det finns få möjligheter till arbeten ska studieplatserna minskas. Samma sak kommer sedan troligen att ske på universitets och högskolenivå.

Men då det inte finns arbete för alla i Sverige vilket de skyhöga arbetslöshetssiffrorna visar och ändå mer att det löjliga förvarings och arbetsmarknadsprojektet fas 3 ökar år för år, måste nästa steg vara att gymnasieplatser överhuvudtaget minskar.

Steget efter ovanstående, i betydelsen att alla inte ska ges möjlighet till en gymnasieplats, då det ändå inte finns arbete på arbetsmarknaden för alla.

Vilka som då utesluts blir säkert de med ofullgångna grundskolebetyg etc.

De kommer sedan att livet ut få leva på försörjningsbidrag och arbeta med fas 3 uppgifter, alltså arbeten utan lön.

Ett samhälle där fas 3 ökar ser jag som farligt. Ju fler som hamnar i fas 3 desto fler apatiska arbetstagare skapas och desto större risk för att det även utöver den apati som skapas i fas 3, även skapas ett hat mot samhället.

Hat föder kaos och våld, kriminalitet och psykiska sjukdomstillstånd.

Är samhället berett på detta?

Troligen finns den agendan i alliansens arbetsmarknadspolitik och ideologi och även hur man ska komma till rätta med detta eller dölja det. I annat fall vore politiken omogen och naiv och det är inte alliansens politik. Den är utstuderat uttänkt och rå - men hjärtlig för de med ett betalt arbete.

Stort reformutrymme, säger Borg. Men inget för de som lider.

Men innebär det att utrymmet kommer att användas där det behövs?

Ekonomiska förbättringar för de långtidsarbetslösa, vilka inte får arbete oberoende vilken regering som styr. Förbättringar för de som utförsäkras från sjukförsäkringen och investeringar till järnvägen, så tågtrafiken kan fungera utan dagliga konstigheter.

Sänkt skatt för pensionärer. Långtidsarbetslösa bör få höjning av beloppet, alternativt helt skattefri ersättning, för att inte fortsätta vara lika apatiska som de är efter placering i fas 3. Ge dem självförtroendet tillbaka så kanske några kan starta eget och den vägen få arbete.

Men risken är att ett femte jobbskatteavdrag blir följden istället och vad Borg sagt är ju först detta och mindre arbetslöshet sedan kanske någon liten höjning av den som han tycker redan nu för generösa arbetslöshetsförsäkringen. Allt förblir med det gamla en ideologi där arbetslösa själva ska lösa arbetslösheten och de som inte kan detta ska bestraffas tills de gör detta eller- ja vadå?.

Ett område där Borg tänker satsa är järnvägen här behövs satsning utan tvekan tågstopp och förseningar är ju i dag vardag. I övrigt är det inget vettigt som kommit fram i den nya budgeten bara dumheter och inget för sjuka o arbetslösa mer än skärpt kontroll på väg på arbetslösa.

Ingen sänkning av skatten för pensionärer och att tro att arbetslösa får det är en ändå större utopi i alliansens världsåskådning!

Vilken världsåskådning kristdemokraterna har som nu lämnat kravet på skattesänkning för pensionärer, eller att överhuvudtaget förbättra för de arbetslösa, som har en ersättning som urholkas år för år, är en gåta.

Men kristen är den i varje fall inte. Varför de kallar sig kristna är även det en gåta, det får bara människor att tro att kristendom är lika med att gynna de rika och missgynna de svaga. Så har läran även missbrukats i många tider av vår historia, men detta är inte kärnan i det kristna budskapet - tvärtom.

Men om nu inte kristdemokraterna och övriga alliansvänner bryr sig om de svaga, vad ska de då satsa på i ett rikt land som vårt?

Svar: ett femte jobbskatteavdrag riktat till de som redan har en inkomst det går att leva gott på och vilka har tryggheten av att ha en fast inkomst.

Är detta ett samhälle för alla?

Nej! Det är ett samhälle för de med ett arbete.

Resten räknas inte som fullvärdiga medborgare och behandlas därefter.

Agendan inom alliansen fortsätter segregera, nu genom bostadspolitiken.

Miljonprogrammets hyreshus förfaller och många som lever i dessa dras med allergi och usel inom- som utomhusmiljö. Men inte vill staten hjälpa till här med att ge många byggnadsarbetare arbeten och subventionera kostnaderna, likt det var när dessa hus byggdes.

Nej, det får renoveras när de bolag som äger husen har pengar själva och därefter får dessa sätta marknadsmässiga hyror, med resultatet att de som inte har råd får försöka hitta andra förfallna bostäder de kan ha råd att bo i, annars får de bo på gatan.

Bostadsminister Stefan Attefall (KD) vill inte att det offentliga tar ansvar. Citat:

 ”Jag går hellre in och försöker hjälpa de här enskilda människorna, vi har höjt bostadsbidraget exempelvis”

Vad han med bostadsbidrag menar är inte att de långtidsarbetslösa får dessa bostadsbidrag, de är utanför denna förmån redan idag om de inte är helt utblottade o kan få socialbidrag.  Nej, det handlar om ungdomar, barnfamiljer och pensionärer som kan få denna förmån.

”Regeringen väljer bidragslinjen hellre än att delta i ett samhällsekonomiskt lönsamt projekt som skapar arbetstillfällen, minskar klimatbelastningen och kommer förbättrar levnads- och boendemiljön för hundratusentals människor”

Därmed fortsätter segregationen och ska så göra med alliansens käpphäst, vilkens mantra ”arbetslinjen” var och en får tolka som den önskar.

Ingen begreppsutredning har ännu gjorts av vad detta begrepp innebär konkret, det är av samma betydelse som det uttryck som sägs i tid och otid av snart alla och som även detta för oss äldre låter både konstigt och löjligt. 

Jag tänker på uttrycket ”typ” som sägs i alla möjliga o omöjliga sammanhang, likt uttrycket ”absolut” kanske både dessa uttryck och ”arbetslinjen” är kraftuttryck som sägs som vår tids svordomar. Istället för fan och djävlar säger man typ, absolut eller arbetslinjen, och så behöver inte mer sägas, då vet dagens människor att något menas med stort allvar eller ilska eller bara ska uppmärksammas…

Förslaget om ny fastighetsskatt missgynnar segregationen därav protesterna.

Om beskattningen enbart går efter bostadsytans storlek innebär det att de utan arbete kan bosätta sig i statusområden, om de väljer en liten boendeyta.

Självklart är detta något som sticker i ögonen på de med pengar. De rika har det egentligen ingen betydelse för om skatten betalas per ytstorlek, mer än att det kan få ickeönskvärda att flytta in i det lilla hus de har på gatan.

I artikeln sägs det rakt på sak: ”Det är fullständigt oacceptabelt att gå efter yta. Marknadsvärdet borde styra. Blir det för dyrt att bo här kan man ju alltid sälja med vinst och flytta till Rinkeby”

Den motsatta vägen, från Rinkeby till Nacka som med ny fastighetsskatt kan bli fallet önskar man inte få och med nuvarande beskattning är risken för detta obetydlig.

Segregationen önskas fortsätta och inget parti verkar helt nöjd med förslaget om ytbeskattning.

Troligen kommer förslaget att omarbetas så segregationen inte förändras på bostadsmarknaden.

Hur skulle de med arbete och makt må om de till närmsta granne hade en utförsäkrad eller arbetslös? De skulle säkert inte trivas på sin adress längre…

Miljöpartiet bör lätt vinna över Alliansens miljöpolitik - vilken inte finns.

Citat: ”Sverige har under alliansregeringen ökat ­sina utsläpp. Utvecklingen går åt helt fel håll. Riksrevisionen har riktat skarp kritik mot alliansens bristfälliga miljöpolitik. När ­regeringen Reinfeldt talar om klimatet handlar det ofta om att satsa på kärnkraft och motor­vägar. Det är inte utan att man undrar om de vet att det är 2012 och inte 1972”

Nog skulle miljöpartiet kunna ta alla miljövänner från de borgerliga när eller om ovanstående kom ut till allmänheten. Centerpartiets käpphäst ”stoppa kärnkraften” vilket var huvudfrågan under Fälldins tid är lämnad, den nya generationen centerpartister är inte miljövänner utan alliansvänner, konkret rädda för att ingen makt ha om de lämnar faderpartiet moderaterna.

 Detta är alliansen av idag, ett enda parti, där Hägglund nu har gått ut och tveksamt sagt att han just nu (innan nästa val) inte önskar en gemensam värdegrund igen med faderpartiet moderaterna. Vi får se vad de andra allianspartierna anser, troligen säger alla nej tills valkampanjen 2014 för att efter denna ändock krypa till korset och med mössan i hand buga och be fadern i faderpartiet om att åter ingå i en alliansregering - kosta vad det kosta vill.

Otroliga fantasier i denna artikel av ledande moderater.

Hur har uppfattningen att jobbskatteavdrag ger fler arbeten och att fler arbetar fått genomslagskraft?! Ingen företagare har fler arbetsuppgifter och får det mer lönande att anställa bara för att människor har fått jobbskatteavdrag. Det är helt fel tänkt. Om företag blev skattebefriade då hade arbeten ökats, men jobbskatteavdrag är bara en segregation av människor!

Citat:”Jobbskatteavdraget är tveklöst en av alliansregeringens mest betydelsefulla politiska bedrifter. Det bakomliggande syftet var att stimulera arbetsutbudet genom att kraftfullt öka de ekonomiska incitamenten att jobba”

Läs dessa meningar några gånger och tänk efter vad som sägs och hur det ser ut i verklighetens Sverige idag på arbetsmarknaden.

Inte nog med det, utan dessa herrar förespråkar en särskild skattesats för unga också. Ett förstärkt jobbskatteavdrag för ungdomar. 

Inga jobbskatteavdrag har gett fler arbeten. Visst, fler ålderspensionärer har fortsatt arbeta men genom detta har färre unga kommit ut på arbetsmarknaden. Det finns nämligen bara ett bestämt antal arbetsuppgifter i samhället som det kan betalas lön för. 

Antalet är olika genom tid men för att någon ska ge lön för en uppgift måste det löna sig att betala en arbetstagare för att få den utförd. Att en arbetstagare har jobbskatteavdrag gör det inte mer lönsamt att anställa denne.

Artikelförfattarna lever i den värld de skolats in i och själva upplevt. Troligen inga arbetslösa i bekantskapskretsen och själva fick de lätt arbete den gång de utbildat sig klart. Kontaktlösheten vilken långtidsarbetslösa har och som omöjliggör att de får arbete i de flesta fall, är en utopi i artikelförfattarnas värld. Därav tron på att människor får arbete bara det lönar sig än mer skattemässigt och det går allt mindre att leva som arbetslös.