Lifta med asteroiden snart möjligt för enklare landning

Det är inte lätt att landa på en asteroid. Det fick vi se när Rosetta landade på kometen 67P. Det blev inte riktigt optimalt och farkosten hamnade i radioskugga och solskugga under et tag.

Nu har en ny idé börjar växa fram. Idén att lifta med asteroider för att sedan med hjälp av lina dra sig in mot dess yta och landa på en bestämd plats.

Med harpunliknande verktyg ska farkosten skjuta sig fast och sedan hala sig in till en bra landningsplats när tiden är inne och då sakta sjunka ner o landa säkert.

Problemet med porös yta på asteroider likväl som kometer bör då inte vara ett så stort problem som när farkosten kommer i högre hastighet och riskerar halka på ytan eller sjunka ner snett eller kasa ner i ravinliknande öppningar.

Rosettas något misslyckade landningsplats har gett idén ovan till framtida landningar på mindre himlakroppar av poröst eller ojämnt  material.

Kan man utläsa likheter i galaxerna. Är de likt människan etc samma schema som upprepats? Ett slags galaxers livets eller verklighetens DNA.

Stjärnors massa skiftar och beroende på massa är deras livslängd innan de förändras.

Men forskare har nu börjat fundera på om galaxers stjärnor är ungefär likartade, Likartade i så mått att det finns samma antal i procent av stjärnor i denna med olika massa.

Ex lika många av samma slags stjärnor med samma massa i varje galax. Räknat i procent. Massa skiftar däremot från olika stjärnstorlekar med ca 1000 gånger.

Därför är tanken fascinerande men ändå trolig.

Universum kan ha bildats eller skapats ur en och samma kod. Nog kan man kalla det kod. Galaxer bildades, stjärnor och planeter. I såfall bör koden tvingat fram likheter likt i människans arvsmassa. Vi vet att det i varje hittills funna galax finns ett svart hål i mitten. Detta visar på  likheter i uppbyggnad och troligen kan massa och procent vara en annan likhet. Kanske även planeter i dessa hopar,  vem vet?

Kanske allt skapats ur en liten punkt vilken var ett svart hål.

Bilden ovan visar vår granngalax Andromeda.

För 540 miljoner år sedan skapade evolutionen en massdöd. Nu skapas en ny.

I 3 miljarder år var encelliga organismer de enda levande varelserna på Jorden. När en del av dessa utvecklades till att använda solljuset som energikälla och det då skapades syre som giftkälla i atmosfären slutade allt med en massdöd av många organismer för 540 miljoner år sedan.

Syre var et gift för den tidens organismer skapat genom att evolutionen skapat organismer vilka använde syre för att leva. Dessa organismer blev fler samtidigt som tidigare organismer dog ut därför att syre i atmosfären var ett gift för dem.

Det första massutdöendet var ett faktum. Fler följde. Men syre blev källan till ett helt nytt ekosystem av varelser som behövde detta för att leva och växter vilka producerade syre. Vår tids livsmiljö kom till.

Idag är vi inne i en ny tid av massdöd av arter och vad som startat detta är vi. Människans påverkan på atmosfär och livsmiljö genom sin utveckling av produktion av alla slag och föroreningar i luft, vatten och mark.

Vi skapar därför det mest kraftfulla nya ekosystem någonsin vilket vi inte vet hur det kommer att gestalta sig i framtiden.

Evolutionen skapade oss människor troligen om vi ser det krasst för att accelerera evolutionen mot nya skapelser och förändringar likt tidigare genom föregående massutdöd. Historien återupprepas och kommer så att göra så länge Jorden finns.

Vi är ingen slump. Vi behövs i massutdödandets tjänst för att nya former av liv ska uppstå och nya ekosystem. Detta vilket skapades som evolution har inget slut förrän allt går under. Det är ingen slump att vi människor använder naturtillgångar som vi gör vi är skapade att göra detta i evolutionens tjänst.

Skapade att förändra men även skydda vilket inte är motsatser i massutdödande och nya ekosystem vilka vi inte kan eller ska få kontroll över. I livets byggstenar finns förändringsviljan inbyggd.

Bilden ovan föreställer bakterier som inte tål syre levande på stort havsdjup.

Misstankar finns att det bortom Pluto finns en större planet idag kallad planet X.

Ute i Kuiperbältet bortanför Pluto dit nu New Horizon efter sin lyckade resa till Pluto nu är på väg söks nu nya rön.

I bältet ska farkosten om allt går bra och inga nya planer görs fotografera asteroiden 2014 MU69 se min blogg 22 september.

Bältet i sig rymmer ca 1500 objekt. Vi får hoppas att det objekt som valts ut är ett spännande objekt och att vi inte missar det verkligt spännande objekten.

Men misstankar och tro att det kan finnas en större planet där ute finns. En planet så mörk att den ännu inte har huttats eller setts med de instrument som idag finns.

Men om så är måste turen vara på New Horizons sida för att vi av slumpen ska finna detta objekt.

Chansen att det finns är stor. Vem vet kanske den som vi tror tomma mörka  rymden mellan stjärnsystemen även den rymmer större objekt vi inte kan se.

Fyra otroliga men snart möjliga tekniker vilka får vår världsbild att förändras.

1. Fotografera tidens början och förstå hur allt en gång började. Detta hoppas man ska bli möjligt med start 2018.  Då sänds en superkänslig kamera vilken tar bilder inom det infraröda fältet långt bortom de ljussvaga objekt  vi idag kan se.

James Webb-teleskopet  sänds upp från Arienespace det franska  rymdbolaget  i oktober 2018 och planeras vara nästa steg efter Hubble-teleskopet.

Genom att förstå universums början vilket man hoppas med detta projekt är förhoppningen att då förstå fenomen vi idag inte kan förklara.

2. Material vilka tål 20-30 gånger ljudhastighet vilket gör resors tid otroligt förkortade tros idag finnas runt 2030 för byggande av framtidens snabba farkoster på Jorden eller i rymden.

3.  Redan 2016  kommer ny teknik att användas av meteorologerna i USA. GLM sensorn kommer att införlivas i den amerikanska väder byråns vädersatellit GOES-R, och kommer att lansera då. Denna sensor är lika känslig som utrustningen i Hubble teleskopet men instrumentet kommer att användas här på Jorden inte i rymden. Mycket sker inne i molnen innan en tornado uppstår exempelvis. Nu hoppas man kunna få förvarning i tid innan väderkatastrofer uppkommer och då spara pengar för enskilda och försäkringsbolag genom att varna i tid.

4.  NASA har sedan et antal år försökt hålla koll på de asteroider som finns i vårt närområde och kan riskera att krocka med Jorden.  2016 ska ett rymdskepp  OSIRIS-rex sändas upp till asteroiden  Bennu resan tar två år. Bennus har valts då denna asteroid riskerar att krocka med Jorden under 2200-talet.

Att lära mer om asteroider och den vägen hitta lösningar för att stoppa farliga asteroiders krock med Jorden i framtiden kan kanske därför läras genom detta uppdrag.

Ny idé om hur det lättare ska studeras eventuella livsmöjliga planeter utanför vårt solsystem. Majblommeliknande starshades kan vara lösningen.

En planet någonstans utanför vårt solsystem är ljussvag. Hela 10 miljarder ljussvagare än sin sol.

Det gör observationer svåra även med de bästa instrument.

Men idéer finns om hur man kan sålla fram detta ljussvaga och likartade objekt genom att spärra viss del av ljus från andra källor vid studerandet.

Allt är inte alltid konstruktivt. Men ingen vet vad som duger innan det testats. Luftfarkoster i form av zeppelinare har testats i någon mån men dessa farkoster var svåra att hålla koll på. De levde ett eget liv där uppe ibland.

Nu kommer nästa idé man hoppas på och troligen ska testa utanför teorin. Starshades. Blomliknande skivor vilka jag får förnimmelser av de liknar våra svenska majblommor som säljs till första maj.

Genom att kunna styra dessa blommors kronblad kan man spärra ljus från ovidkommande källor när man studerar en ljussvag källa.

Detta kan fungera i teorin. Nu är det bara att hoppas att idén håller i praktiken också. Intresset är just nu på topp för att hitta aliens. Den som gör detta och bevisar existensen för liv på andra planeter kommer med all säkerhet att vara nobelpristagare i framtiden. Den som en gång bevisar att så aldrig kan ske likaså. Om nu något av ovanstående någonsin kan bevisas.

Kvasaren i galax MRK231 vilken rymmer två svarta hål. Ovanligt.

Kvasar kallas  centrum av en galax då denna är så ljusstark att den döljer en del av själva galaxen genom sitt sken.

MRK231  är en galax vilken genom sitt starka sken från centrum inte kan ses i sin helhet.  Galaxen ligger i riktning mot stora björn.

Likt andra galaxer finns i centrum  inte som i de flesta galaxers centrum ett utan här istället två svarta hål.

Massiva svarta hål det ena större än det andra. Förklaringen till att centrum här  har två svarta hål är troligen fusion.

Fusion en gång genom sammanslagning genom krock med en mindre galax. Två galaxer bildade därför denna ljusstarka galax av idag. Detta förklarar även varför det finns två svarta hål här.

Idag tror man nämligen att alla galaxer har ett svart hål i centrum. Troligen är det från universums bildande och galaxer bildande. För att en galax ska ha bildats måste den innehålla ett svart hål i centrum.

Varför är en annan fråga. Där två eller kanske flera svarat hål finns tyder det på galaxkollisioner.