Saturnus största måne Titan blir lätt att landa på.

Bilden illustrerar mycket bra hur ett besök på Titan kommer att se ut från en betraktares synvinkel från ytan.

När människan en dag får möjlighet att besöka en spännande måne där liv kan finnas är Saturnus största måne Titan mycket intressant.

Att landa på denna måne med sina sjöar av metan och etan gör att en landning på dessa sjöar blir lätt. Här uppstår aldrig vågor högre än 1 cm.

I övrigt regnar det här som på Jorden men då regn av metandroppar.

Här finns kolväteatmosfär. Fast yta, sjöar flytande och 200 meter djupa och även frusna sjöar. En kall men spännande plats. Äventyret Titan blir spännande den dag människan kommer dit.

Pluto förvånade forskarvärlden av idag med att sända ut röntgenstrålning. Jättar o troll förvånande inte gårdagens människor

Mycket har förvånat mänskligheten genom årtusendena. Ser vi på bilden ovan var stenbumlingars balansakter eller lägen i många fall början till berättelser i människors agendor framför lägereldarna.

Historier spreds utifrån stenbumlingars läge om jättar vilka kastat sten mot kyrkors ringningar i kristendomens början. Troll och jättar var vardagsberättelser de flesta trodde var sanna. Idag vet vi att (eller tror oss veta att bibelns jättar och människors påståenden från förr om jättar o troll) inte är annat än fantasiberättelser. Många gånger tagna från skrönor där man börjar sin historia med att jag känner en man som träffade en man vilken vän såg en jätte eller ett troll.

Nej här i Norden är balanserande stenbumlingar minnen från tillbakadragande av is efter senaste istiden.

Men nu till Plutos mysterier.

Att Pluto skulle sända ut röntgenstrålning ansågs nästintill omöjligt och först ansågs därför mätning efter detta onödigt vid New Horizons  besök där. Men då nästa besök skulle ta många år bestämdes likväl att alla slags undersökningar av Pluto skulle göras när nu möjligheten kom och röntgenteleskopet Chandra riktades mot Pluto.

Resultatet blev att Pluto till mångas förvåning sände ut röntgenstrålning.

Dvärgplaneten Pluto är vad vi vet det största objektet i Kuiperbältet. Utöver det även vad vi vet det enda som sänder ut röntgenstrålning.

Det är Plutos atmosfär bestående av kväve, metan och kolmonoxid som interagerar med solvinden som anses få effekten av att röntgenstrålning uppstår där.

 En överraskande effekt vilken vi inte väntat oss långt därute.

Det räcker inte med att en exoplanet ligger på rätt avstånd från sin sol för livet. Liv däremot kan ge alla slag av liv självlysande eldflugor och varför inte självlysande däggdjur?

I havets djup och även  på land finns självlysande varelser. Eldflugor på land och i djuphaven många självlysande arter. Några däggdjur vilka lyser har vi dock inte på Jorden. Men inget motsäger att de kan finnas sådana på andra planeter om nu någon planet därute har liv. Bilden ovan ska därför inte  ses som en fantasi.

Livet som vi känner det behöver  vatten och rätt temperatur.  För att liv mm ska kunna existera måste en planet ligga i den zon runt sin stjärna där detta ger rätt temperatur för organiskt livs möjligheter som vi känner det. Vi utgår då från jordiska förhållanden och det liv vi är förtrogna med här.

Ju större och hetare stjärna desto längre ifrån denna måste en planet finnas för detta. Ju svalare desto närmre måste den ligga.

Men då har vi inte tagit hänsyn till soleruptioner. Koronamassuppkastningar från solar sker regelbundet och med dessa strålning av livsfarligt slag. Även vår sol gör dessa men då vi har starka skydd för detta runt jorden som ozonskiktet och van allenbältena klarar vi av att leva här.

Men ju närmre en planet ligger sin sol desto starkare måste dessa skydd vara. 

Därför behövs  skyddshöljen runt en näraliggande stjärna av storleksordningen tio till flera tusen gånger starkare än vi har här. 

Runt en planet med en röd sol  behövs starka skydd för att beskydda mot elektromagnetisk strålning. En röd sol är svalare än en gul och en planet med livsmöjligheter måste ligga närma denna. Samtidigt måste vi  ta i beaktande att alla solar oberoende av storlek och färg har soleruptioner.

Vi måste därför hålla i minnet att en röd stjärna är betydligt svalare än en gul eller blå och en exoplanet måste ligga nära denna för en livsvänlig temperatur ska kunna existera för liv här men skyddet runt densamma måste även vara starkt för att ge livet en chans att utvecklas. 

Motsatsen kan det vara med en blå stjärna dess storlek och hetta gör att en livsvänlig planet måste ligga relativt långt från denna. Därmed kan skyddet runt denna planet var mindre starkt än vi behöver på Jorden.

Men röda dvärgar är den vanligaste stjärntypen i universum.

Herbig-Haro 212 är en mycket ung stjärna där planeter troligast även kommer att bildas. Planeter vilken någon kan bli ett hem för ex enhörningar.

1300 ljusår från oss i Orions stjärnbild finns en nybildad stjärna med en ålder av enbart 40000 år.

Här han man upptäckt att runt denna stjärna finns diskar av byggstenar för organiskt liv. Väte, syre, metanol med mera. Detta har upptäckts med spektrumanalys.

Nu anses  att dessa byggstenar redan på ett tidigt stadium bildas när en stjärnbildning finns och därför är början till livsmöjligheter på kommande bildade planeter i området.

Men självfallet är det inget som säkert kommer att ske utan enbart en möjlighet vilken uppkom här på Jorden men kanske ingen mer plats.

Men möjligheten finns även att liv på framtida planeter här blir av. Liv vi inte har här som enhörningar exempelvis lik den på bilden. Inte skulle det vara så konstigt med en häst med ett horn. Inte konstigare än alla andra djur, som hjortar mm vilka har horn.

 Konstigare djur finns redan på Jorden och har levt här. Själv skulle jag inte bli förvånad om enhörningar egentligen en gång levt på Jorden.

Barnhards stjärna ses som universums snabbats framrusande stjärna däruppe..

Människan har alltid blickat ut mot den nattsvarta skyn och fantiserat om vad hon sett. 

Mer i tidigare generationer än nu då människan i många fall slutat studera verkligheten utanför bildskärmar och mobilskärmar.

En av de många stjärnor vi kan se från Jorden är Barnhards stjärna.

Sex ljusår från Jorden finns denna röda dvärgstjärna uppkallad efter astronomen med samma namn.

Tyvärr är dess svaga sken för svagt för att ses utan teleskop.

Stjärnan är ca tre gånger äldre än vår sol. 4,5 miljarder år är vår sol, Barnhards stjärna 7-12 miljarder.

Från vår position ses Barnhards stjärna som den stjärna vilken rör sig snabbast på stjärnhimlen.

Går vi vilse i en labyrintliknande verklighet och tror oss se mörk energi där ingen finns att se?

Bilden ska illustrera frågan om vad det är vi egentligen ser och upplever när vi tittar in i mikrokosmos eller makrokosmos. Vi vet inte det utan filosoferar hej vilt och teoretiserar efter detta. Allt verkar vara en labyrint av fakta och teorier vilka vi aldrig kan komma ur utan istället går vilse i.

Mörk materia har jag tidigare beskrivit som något en hel del idag misstänker inte finns. Men visst anser ännu de flesta att den finns.

Mörk energi anses även av del finnas och hör samman med den mörka materian. Men finns något av detta? Något bevis på varken det ena eller andra finns inte.

Vad vi vet är att galaxer expanderar från varandra. Detta utifrån rödförskjutning från en ovanligt förekommande supernovaart benämnd 1a." en exploderande vit dvärg i ett dubbelstjärnesystem tillsammans med en röd jätte" 

Härifrån har misstanken om "mörk energi uppstått en hypotetisk form av energi som genomtränger hela rymden och synes öka universums expansionstakt" 

Men det kanske enbart är en hypotes eller teori. Kanske finns det betydligt enklare förklaringar till den energi eller för den skull mörka materian vi tror oss se effekterna av.

För aktuella påståenden och tankar inom den mörka energin se följande länk.

Metallasteroider kan ses som skelett av planeter vilka aldrig blev mer. Psyche är en av dessa. Kall kal och järnhård.

För 4,5 miljarder år sedan skedde krockar mellan allsköns stenbumlingar  av skilda storlek i vårt solsystem. Solen bildades, planeterna och månarna tog likaså  sin plats där vi nu ser dem. Asteroider blev kvar och bildade småplaneter och mindre objekt i asteroidbältet och Kuiperbältet.

När bildandet var som värst och krockarna likaså skalades stenbumlingar av och en metallkärna blev kvar i flera fall hände sedan inte mer. Psyche är en av dessa metallasteroider av nickel-järn som finns kvar från denna tid då föremål av glödande metall flög runt däruppe likt gevärskulor. Iskall och kal.

Jordens metallkärna däremot höljdes av sten, damm och gas och har idag långt ifrån en kall kärna utan här förekommer radioaktivitet, värmeutveckling och rörelser som resulterar i lavaströmmar upp genom Jordens yta och jordbävningar som skakar vår planets yta. Kärnreaktioner och magmaströmmar.

Men Psyche kan ses som ett minnesobjekt från den tid då metallkärnor kunde bli  kvar efter denna våldsamma forntid i rymdens historiska födelsevåndor.

Bilden kan illustrera kaoset då när allt kom till här. Men varför asteroiden namngavs efter en grekisk gudinna är skrivet i stjärnorna i betydelsen av att jag har ingen förklaring.