Nasa har upptäckt att Meteoriter innehåller socker

Meteoriter som kraschade ned på jorden för miljoner år sedan innehåller socker säger forskare vilket enligt dessa ökar sanningshalten i teorin om att asteroider kan ha tagit med sig livet till jorden.


Ett internationellt team av forskare hittade dessa  "bio-essentiella" sockerarter i meteoriter, biologiskt viktiga föreningar enligt pressmeddelandet från NASA.


 Asteroider kretsar runt solen i stora mängder och när de slår ner på jorden i form av mindre format kallas de meteoriter. Teoretiskt anses att kemiska reaktioner inom asteroider kan skapa några av de livsviktiga elementen för liv.


 Forskarna fann sockerarter som arabinos och xylos i meteoriterna - men det viktigaste fyndet var dock ribos.  Ribos spelar en  viktig roll i vår mänskliga biologi. Det finns i våra RNA-molekyler (ribonukleinsyra) och levererar meddelanden från vårt DNA för att hjälpa till att bygga proteiner i våra kroppar.


"Det är anmärkningsvärt att en så bräcklig molekyl som ribos kunde detekteras i sådant gammalt material," sade Jason Dworkin från NASA, en medförfattare till studien, i pressmeddelandet.


Upptäckten av ribos antyder även att RNA utvecklades före DNA vilket ger forskarna en tydligare bild av hur livet kan ha bildats. DNA har länge betraktats som "mallen för livet" - men RNA-molekyler har fler förmågor, som att replikera utan hjälp av andra molekyler. Denna  förmåga i kombination med det faktum att forskare ännu inte hittat socker i DNA i meteoriter stöder teorin att "RNA samordnade livets maskineri före DNA."Forskningen ger det första direkta beviset på ribos i rymden och leveransen av socker till jorden”, sade Yoshihiro Furukawa från Japans Tohoku universitet, huvudförfattare till rapporten. "Det utomjordiska sockret kan ha bidragit till bildandet av RNA på jorden som sedan ledde till livets ursprung."


Naturligtvis finns  möjligheten att meteoriterna hade förorenats av livet på jorden - men tester visade bevis på att detta är osannolikt och att sockret förmodligen kom från rymden sägs i rapporten.


För min del (min anm) anser jag att sockret förorenat meteoriten under tidens gång och ursprungligen kommer från jorden där detta då redan fanns eller kom att finnas. Den dag man undersöker en meteorit i dess rätta miljö i rymden och finner socker då blir det en annan sak och en betydligt intressantare upptäckt.


I detta fall ovan ser jag forskningen som en vilja att bekräfta den teori som säger att livet kom från asteroider.

Den första geologiska kartan av månen Titan.

Den första kartan som visar geologin på Saturnus största måne Titan är nu klar. Här avslöjas en dynamisk värld av sanddyner, sjöar, slätter, kratrar och övrig terräng. 


Titan är det enda objektet i vårt solsystem förutom jorden som man vet har en vätska på ytan. Men till skillnad mot jorden där sjöar och hav i form av vatten regnar ner från moln och fyller sjöar och hav består regnen på Titan inte av vatten utan av etan och metan. Något som enbart kan regna ner som vätskor eller vara flytande där kyla råder av större slag än på jorden. I Titans fall ca -180C.


"Titan har en aktiv metan-baserad hydrologisk cykel (ett kretslopp likt vi har på jorden med vattnets kretslopp min anm) som har format ett komplext geologiskt landskap vilket gör ytan till en av de mest geologiskt skiftande i solsystemet”, säger Rosaly Lopes, geolog vid NASA: s Jet Propulsion Laboratory i Pasadena, Kalifornien och ledande till den forskning som användes för att utveckla kartan.


Lopes team använde data från NASA: s uppdrag med Cassini, som fungerade mellan 2004 och 2017 och gjorde mer än 120 överflygningar över Titan. "Cassini-uppdraget avslöjade att Titan är en geologiskt aktiv värld där kolvätena metan och etan har den roll som vatten har på jorden", säger Williams, en av de andra forskarna. "Dessa kolväten regnar ner på ytan, rinner i vattendrag och floder, ansamlas i sjöar och hav och avdunstar till atmosfären. Det är en ganska häpnadsväckande värld! "


Ja det är en spännande värld (min anm) dit vi en gång bör sände en farkost för att på plats lära mer om dess yta och hav.


Bild från vikipedia på Titan.

Nu är det ingen tvekan längre vatten sprutar upp från isen på Jupiters måne Europa.

Jupiters måne Europa verkar likt konstaterade Saturnus måne Enceladus ha gejsrar där vattenånga sprutar upp.
  

Men det är först nu bevis kommit på detta. Till skillnad mot Enceladus regelbundet aktiva gejsrar som kan jämföras med Islands är Europas spontant aktiva på platser som ej kan förutses.


NASA: s rymdteleskop Hubble har upptäckt indirekta bevis på sådana plymer som utgår från Europa vilken under sin yta tros hysa en stor saltvattenocean. Forskarna upptäckte nyligen en plym vattenånga direkt för första gången genom Hubbleteleskopet vilket de beskriver i en ny rapport.


 "Väsentliga kemiska element (kol, väte, syre, kväve, fosfor och svavel) och energikällor är två av tre krav för livet och finns över hela solsystemet. Men den tredje, flytande vatten är något svårare att hitta bortom jorden, "säger  rapportförfattare Lucas Paganini, vetenskapsman vid NASA: s Goddard Space Flight Center i Greenbelt, Maryland, och American University i Washington, D.C., i ett uttalande."Vi har ännu inte upptäckt flytande vatten direkt men vi har hittat det näst bästa vatten i gejserform," säger Paganinil.


Paganini och hans kollegor använde W.M. Keck Observatory på Hawaii. Forskarna observerade månen Europa under17 nätter, från februari 2016 till maj 2017. Under en av dessa nätter den 26 april fick de en stark signal som visade på vattenånga i form av en karakteristisk våglängd som detta ger. Forskarna tror att källan till detta vatten var ett gejserutbrott som har sin källa i havet under månens yta (som antas finnas) eller från en reservoar av smält is inom Europas isiga yta. 

 Det blir allt tydligare att Europas vattenkaskader är sporadiska och ej förutsägbara. I detta avseende är de mycket olika de ständiga gejserutbrotten  från sydpolen på Saturnus isiga måne Enceladus där alltid någon av dess mer än 100 kraftfulla gejsrar sprutar upp vatten liksom ex gejsrarna på Island här på jorden.


Nog(min anm) är det spännande om vi kan komma ner i vattnet på dessa månar och söka efter liv om nu detta finns där eller det är enbart vatten  framtidens forskning få visa sanningen om haven.


Bild från vikimedia  där en illustratör visar hur det kan se ut på Europas ytan med Jupiter ovan och vattenkaskad.

Neptunus dansande månar, Naiad and Thalassa.

Astrofysiker har nu upptäckt en annan aspekt av rörelsemönster i vårt solsystem. Det handlar om två av Neptunus inre månar. Naiad och Thalassa vilka rusar runt Neptunus i vad NASA-forskare kallar en "undvikande dans".



Jämfört med Thalassa lutas Naiads bana cirka fem grader och den tillbringar hälften av sin tid ovanför Thalassa och hälften nedan Naids bana (se hur här). 



"Vi ser detta upprepande mönster som en resonans", säger fysiker Marina Brozovic , NASA Jet Propulsion Laboratory. De två små månarnas banor ligger bara cirka 1 850 kilometer från varandra men de är perfekt tidsinställda och koreograferade för att undvika kollision. 


Naiad tar sju timmar på sig att kretsa runt Neptunus medan Thalassa tar sju och en halv.



Om du var stationerad på Thalassa, skulle du se Naiad passera över och under i ett mönster som skulle upprepas sig var fjärde slinga då Naiad under denna sveper över sin granne. Forskarna säger att dessa manövrar håller banorna stabila. 


Teamet använde för denna slutsats data som samlats in mellan 1981 och 2016 från teleskop på jorden och från Voyager 2 som  under sept 1989  passerade Neptunus och även Hubbleteleskopet har varit inblandat i undersökningen av att avgöra hur Naiad och Thalassa tar sig runt Neptunus.


Dessa månar är två av Neptunus 14 månar och ingår i de sju så kallade inre månarna.

Alla banor oberoende av hur underliga de kan synas däruppe runt en planet eller sol (min anm) är stabila och balanserade enligt min uppfattning. De balanseras automatiskt utefter gravitationen där de finns om detta inte är möjligt sker genom samma gravitation kollisioner mellan kropparna eller nedstörtning mot en annan kropp.


Bilden är från vikipedia på en av de nämnda månarna här Thalassa bilden tagen av Voyager vid dess besök vid Neptunus 1989.

Plötsligt kom en stark röntgenskur från en plats lång därute i universum.

NASA: s neutron Star Interior Composition Explorer (NICER) teleskop på den internationella rymdstationen ISS upptäckte en plötslig spikrak röntgenstråle ca 10:04  den 20 aug.   Störningen orsakades av en massiv termonukleär blixt från ytan av en pulsar. En pulsar är resterna av en stjärna som för länge sedan exploderade som en supernova. Röntgenskuren är den starkaste Nicer hittills upptäckt från någon pulsar.


Den kom från ett objekt som heter SAX J 1808.4-3658, (eller J1808). Observationerna avslöjade många fenomen som aldrig har setts från en enda explosion. Explosionen har astronomer klassificerat som en typ I X-ray burst. Den energi som sprutades ut under 20 sekunder var i samma storlek som solen utstrålar under ca 10 dagar. 

Upptäckten av detta utbrott kommer att hjälpa astronomer finjustera sin förståelse av de fysiska processer som driver de termonukleära skov av detta slag från pulsarer.

Pulsars kan snurra snabbt och vara värdar för röntgen hotspots vid sina magnetiska poler. När objektet snurrar sveper det över de heta fläckarna över vår siktlinje och producerar regelbundet pulser av hög energi strålning.


J1808 ligger ca 11 000 ljusår bort mot stjärnbilden skytten. Det snurrar i en hastighet av 401 varv varje sekund och är en del av ett binärt system. Dess följeslagare är en brun dvärg. Ett objekt som är större än en gigantisk planet men för liten för att vara en stjärna. En stadig ström av vätgas strömmar från följeslagaren i riktning mot neutronstjärnan, och den ackumuleras där i en stor lagringsstruktur som kallas en diskanhopning.


Nog händer det ting därute som vi inte förstår ännu (min anm). Universum är inte stilla allt kan ske. Ingen vet på förhand vad.


Bilden från vikipedia vilken visar en Principiell funktionsskiss av en pulsar där strålning lämnar denna i två smala knippen och sveper ut i universum.

Vad konsumerar syre på Mars? Forskarna undrande.

För första gången har forskare mätt säsongsvariationerna i de gaser som fyller luften direkt ovanför ytan av en krater på Mars. Resultatet blev intressant då det gällde syre. Denna gas beter sig på ett sätt som forskarna hittills inte kan förklara utifrån hittills kända kemiska processer.


Under loppet av tre marsår (ca 6 jordår) visade ett instrument i provets analysresultat på mars (SAM) Portable Chemistry Lab vilket finns i rymdbilen Curiosity att sammansättning av kväve och argon följer ett förutsägbart säsongsmönster under året, växande och avtagande i koncentration från en krater under hela året i förhållande till hur mycket CO2 som finns i luften. Forskarna förväntade att även syre skulle göra det samma. Men det gjorde det inte.


Istället visade det sig att syrehalten i luften steg under våren och sommaren med så mycket som 30 %, och sedan sjönk tillbaka till nivåer som förutsågs.


Detta mönster upprepades varje vår även om mängden syre till atmosfären varierade vilket innebär att något producerar syre och sedan förbrukar det.


Den enda tidigare rymdfarkost med instrument som kunnat mäta sammansättningen av marsluften nära marken var NASA: s Viking som anlände till Mars 1976.

 Experimenten med Viking täckte dock bara några Marsdagar så det kunde inte avslöja de olika gasernas säsongsbetingade mönster. De nya SAM-mätningarna är de första som gör det. SAM-teamet kommer att fortsätta att mäta atmosfäriska gaser så att forskarna kan samla in mer detaljerade uppgifter under varje säsong framåt. Under tiden  ska Melissa Trainer en av forskarna och hennes team hoppas att andra marsexperter kommer att arbeta för att lösa syre mysterium.



"Det här är första gången vi ser detta intressanta beteende upprepas år för år som vi inte förstår helt och fullt”, säger hon. "För mig är detta en öppen uppmaning till alla smarta människor där ute som är intresserade av detta: se vad du kan komma med som förklaring,” tillägger hon.


Jag (min anm) ser det som spännande vad som producerar och förbrukar syret på Mars. Något är det men vad en biologisk eller en kemisk process? Ingen vet i dag. Men vi ska även förstå det med att upptäckten kommer från en krater varför just detta och är det en unik krater?

Bild från NASA på Mars yta.

Utkastad till ensamhet i otrolig hastighet kastades denna stjärna ut från Vintergatan

När de första människorna anses ha börjat gå på två ben (för ca 6 miljoner år sedan)  hände något i centrum av Vintergatan. I området där det svarta hålet finns kom en stjärna för nära detta men slukades inte. Istället fick den en stöt så den med en hastighet av 6000000 km/t flög iväg bort från hålet. 


Ännu i dag fortsätter den sin färd vilken innebär att den nu färdats igenom galaxen och är på väg att slungas ut ur galaxen och bli en ensamvandrande stjärna mellan galaxerna i tomheten därute. Den blir ett intergalaktiskt solsystem om nu planeter finns med denna sol känd som S5-HVS.


Upptäckten är gjord av en grupp forskare ledda av Sergey Koposov från  Carnegie Mellon University's  McWilliams Center for Cosmology. Stjärnan  kan ses i riktning mot stjärnbilden Tranan. Stjärnan sågs av forskare färdas relativt nära jorden (29 000 ljusår bort) i en hastighet av ca 10 gånger snabbare än de flesta stjärnors rörelser i vår galax färd inom galaxen. Hastigheten på den upptäckta stjärnan är så hög att den oundvikligen kommer att lämna galaxen och aldrig återvända," säger Douglas Boubert forskare vid universitetet i Oxford och en medförfattare till studien om stjärnan. 


Stjärnan upptäcktes med observationer från anglo-australiska teleskopet (AAT), ett teleskop med 3,9 meters vidd och Europeiska rymdorganisationens Gaia Satellite. Upptäckten gjordes som en del av Southern Stellar Stream spektroskopiska Survey (S5), ett samarbete mellan astronomer från Chile, USA, Storbritannien och Australien.

Bild  av människans resning till tvåbensgående som nämns ovan.