Bestraffningen av de som tillfälligt blir sjuka kanske kan tas bort igen. Karensdagen ett ofog av regeringar. Riksdagsledamöter och partiledare vägrar använda den.

Vi har för inte så länge sedan läst om Annie Lööf m.fl. som inte bryr sig om karensdagar utan enbart blir hemma och tar emot sin lön som om ingenting hänt.

Citat: april 1993 återinfördes karensdagen. Då hade den varit slopad sedan 1987. I fem, sex år levde vi alltså utan karensdag. Under de första åren dessutom med 100 procents sjukersättning från första dagen. Slut citat.

Det var andra tider då människor värderades som lika mycket värda och inte som idag sågs som värdelösa om de inte hade arbete och då  inga jobbskatteavdrag för att ekonomiskt göra skillnad på människor fanns i politikers agenda.

Idag är det tvärtom det gamla högerspöket har haft makten i snart åtta år och det har arbetat snabbt och effektivt för att montera ner välfärd för alla, ökat de ekonomiska klyftorna och skapat fördomar och inlåsningseffekter (fas 3 och jobb och utvecklingsgarantin) för arbetslösa.

Frågan man ställer sig är vad en slopad karensdag i vår tid innebär om alliansen får fortsätta? Knappast 100 % ersättning från första dagen igen.

Mitt tips är en låg ersättning från första dagen - men enbart till de med arbete. De utan som är i fas 3 exempelvis, får garanterat behålla sin karensdag.

Om inte det skulle gå igenom i riksdagen kommer med alliansens politik garanterat förslaget att fällas då de i en slopad karensdag garanterat vill ha kvar en som de kallar ”jobblinje” att de utan arbete inte ska få en slopad karensdag  för att få a-kassa medan de med arbete ska få slopad karensdag

Däremot kommer partiledare säkert att fortsätta med att intesjukskriva sig utan få 100 % av sitt arvode eller lön även efter en slopad karensdag för vanligt folk. En slopad karensdag som garanterat inte ger 100 % av lönen för vanliga arbetstagare och garanterat ingenting första dagen för de ex i fas 3.

Förr fick nästan alla någon ersättning under sin praktik. Det gav ungdomen intresse för arbetet.

Företagen anser att skolan inte förbereder eleverna för arbetslivet. Men vad är skillnaden mot nu och förr? PRAO fanns förr som nu, och i detta som förr kallades praktik under skoltid fanns en skillnad mot nu.

Företagen som tog emot gav praktikanten något i ersättning när depraktiserade. Ofta lön men annars alltid någon värdefull gåva. Det gav praktikanten mersmak för arbete och därför slutade många skolan efter grundskolan och gick rakt ut i produktionen på någon fabrik.

Visst, det var lättare då för 40-50 år sedan, då det mesta var enkla arbeten av löpande band karaktär och upplärningstiden låg.

Men jag vill ändå påstå att det idag, i många fall, är arbetsgivarnas fel att elever inte önskar arbeta hos dem. Elever har varit ute på praktik och inte fått ett öre för sitt arbete under praktiken. Hur ska då arbete ses som lönande?

Arbetsgivare förr betalade inte alltid bra. Många vägrade underteckna kollektivavtal. Men de var ärliga och få skulle utnyttja någon arbetare eller praktikant. Om ersättningen så var låg under praktiktiden, så fick de ändå garanterat något.

I annat fall skulle de skämma ut sig bland kolleger, grannskap och sina egna anställda.

Det var ärlighet och heder, något som saknas i dag. Tänk bara på alla fas 3 anordnare som gladeligen tar emot gratis arbetskraft och får betalt för denna, inte ens en kopp kaffe får dessa fas 3 are, ska de ha detta på sin plats får de snällt själva betala för det.

Moralen bland dagens arbetsgivare är i många fall usel. DE ska ha allt gratis från skolans värld och ställer krav på skolan, eleven, men inga på sig själva.

Skäms!