Vad är nöjet i att härma någon annan?

Att förlöjliga någon annan genom att överdrivet härma dennes uttryck, dialekt, ordval eller röst och rörelser ses som roligt.

Varför?

Den det handlar om kan knappast uppskatta att förlöjligas.

Publiken njuter och är det en offentlig person blir glädjen desto större. Fler vet vem denne är och fler tycker det är roligt att se denne förlöjligas.

Då uppstår jantelagen. Du ska inte tro du är förmer än någon annan. Genom förlöjligandet tas personen ner på en nivå under publikens som inte förödmjukas.

Man har en tillfällig clown att skratta åt. De som förödmjukar, härmar och gör en sketch, är personer med läggningen att kunna härma och upptäcka nyanser som kan uppförstoras och de kan leva på denna förmåga.

Sedan finns ståuppkomikerna, vilka inte bara förlöjligar andra utan även sig själva. De är clowner av i dag.

Men frågan är, varför njuter människor av att se andra förlöjligade?

Lite av förklaringen kan utläsas ovan. Men är det hela sanningen?

Ensamheten kan vara stor hos den som adopterats

Vi har alla behov av rötter och att veta varifrån vi kommer. Vem som är våra föräldrar och var de kom ifrån.

Detta får eller fick många gånger inte den adopterade veta. Ofta fick de aldrig veta att de var adopterade. Ingen berättade detta förr.

I dag få de flesta veta på ont o gott att de är adopterade och får härmed något att fundera på livet ut. Alla kan inte få de svar de önskar.

Att mörka barn själva förstår att de är adopterade om de har vita föräldrar är förståeligt. Men ljusa barn förstår inte detta själva.

Är det rätt att för de senare berätta detta? Om de inte börjar undra?

Ibland kanske det inte är det. Det tar bort bilden av de föräldrar de sett som sina hela livet och jag tror detta kan ge ångest.

Är det rätt att adoptera mörka barn som vit förälder?

Det är ett svårare slag av fråga. Svaret kan fås av de mörka barn som finns här när de blivit vuxna. Jag vet inte, men undrar.

Jag misstänker dock att ensamhetskänslan kan vara stor hos många barn som vet att de adopterade och inte vet eller kan få besked om sin bakgrund.

Ibland kan säkert sanningen skada mer är en osanning sagd av ett adopterande föräldrapar som älskar sitt adopterade barn som sitt eget.

Varför är intressen så olika?

Hur uppstår ett intresse? 

Att de är ärvda genom arv och miljö finns få belägg för. Föräldrars intresse går inte alltid i arv om man med intresse undantar fallenhet för något.

Föräldrar som spelar något instrument gör ofta att även barnet lär sig spela något. Men det är inte ett intresse i detta sammanhang. Det är en fallenhet för att spela, ett arv, som får utlopp i rätt miljö.

Där föräldrar inte spelar och barnet ändå lär sig och blir duktig finns i de flesta fall säkert ändå ett arvsanlag i släkten för detta. Alla kan inte lära sig.

Men andra slag av intressen är ofta slumpartade. Ibland finns säkert anlag för att samla och detta samlande kan då få uttryck av skilda slag av samlande.

Ibland uppstår dock ett anlag slumpmässigt och vidareförs sedan  som möjligt till kommande generationer. Ibland försvinner säkert arvsanlag lika slumpmässigt. Kanske ett bättre uttryck är mutationer av arvsanlag är förklaringen av nya anlag eller försvinnande anlag.

Säkert kan ibland befruktning av två skilda anlag från en man och en kvinna ge upphov till nya, eller försvinnande, anlag genom detta.

Intressen blir därför kommande från arvsanlag, mutation av arvsanlag och att de kan växa i en viss miljö.

Enkelt, men säkert en förklaring som kan ses som troligast, om nu ämnet på ett enkelt vis ska förklaras utifrån tankar runt detta.

Svenska nationalitetskänslan är konstig.

Mycket har, då denna skulle manifesteras i slutet av 1800-talets nationalromantik, blivit synonymt med Dalarnas lokala hembygdsromantik.

Dräkter, Carl Larsson och Anders Zorn var idealgestalterna.

Hembygdsstugor var tagna som ideal från dalarnas hembygd.

Den svenska nationaliteten har grunden i Dalarna.

Varför då just Dalarna och inte ex Lappland eller Småland blev ideal för nationalitetskänslan är säkert till stor del Carl Larssons förtjänst.

Att inte de forna danska landskapen Skåne, Halland mfl inte blev detta är förståeligt, då de bara varit svenska en kort tidsrymd den gången det begav sig.

Men hur man kunde se Dalarna som det ideala utan hänsyn till övriga Sverige är lite konstigt. Inte för att Dalarnas lokala historia är ickesvensk, utan för att övriga Sverige inte togs med mer än marginellt. Ännu i dag är ex midsommarfirande något som ses som idealt att fira i Siljansbygden eller Dalarna i övrigt.

Kan Dalarna ha setts som idealet av skäl som att det var dalkarlarna som gamla tiders kungar sökte stöd hos eller kunde avlägsnas genom? Det gällde att hålla sig väl med folket där för de styrande. Säkert ligger det en sanning i detta.

Men mystiken av att många såg och ser Sveriges nationalitetsskapande dogmer som Dalarnas ting, målningar och ideal är en gåta då det inte ifrågasatts. Det har bara accepterats.

Det tredje ögat

Att se och uppleva det andra inte ser, det är vad medium gör. Man kan uttrycka det som att de har ett tredje öga.

Jag har själv både sett och hört saker som inte är naturliga, utan som jag ser det, en återuppspelning av händelser på en plats där någon stark känsla en gång har upplevts.

Jag tror inte på spöken eller kontakt med andra sidan. Däremot på att tragiska händelser (känslor) kan spelas in på en plats och upplevas som en filmsekvens om och om igen av en känslig människa som är i rätt stämningsläge.

Detta påstår jag att även ett medium gör. Visst, det finns bluff då de hittar på. Men även mycket känsliga personer som tar till sig känslor, ser saker och hör saker där en upplevelse en gång hänt. Detta är ett medium.

Vanliga människor kan vara  känsliga och söker därför i en del fall kontakt med dessa inspelade händelser utan att tänka på det. Då kan man uppleva samma sak om och om igen. Någon som går på samma plats åter och åter.

Programmet ”Det okända” i Teve4+ har fint visat hur väl denna teori bekräftats.

Sista programmet i serien där ett medium såg fyllisar stå och se in genom ett fönster är helt bekräftande. Hon såg händelser som hänt och de som bodde i huset hade känt sig iakttagna. Men ingen tror väl att avlidna går omkring som fyllisar även i nästa liv och tittar genom fönster?

Men visst, det hon såg hade säkert inträffat då mot andra hyresgäster, men upplevelsen fanns kvar o drabbade de som nu bodde där.

Mediet får de som söker hjälp att inte bli så mottagliga för upplevelser. Ett slags psykologi där den som söker hjälp blir av med sin känslighet genom att övertygas om att upplevelserna är borta.

Jag tror många medium är helt överens med min teori. Och att detta är förklaringen till det mesta på området.

Fundera gärna på vad tid är och vart den tar vägen.

Stjärnfall. Skynda dig att önska något.

Varför blev det vanligt att man skulle önska sig något när man såg en stjärna falla?

Det var förr vanligt att man trodde att det var en verklig stjärna som föll och inte som det egentligen är ett gruskorn från rymden som brinner upp vid inträdet i atmosfären.

Ett stjärnfall sågs som ett omen, en varning eller en hälsning. Kanske från Gud. Tron var att stjärnorna var fästa på världsalltet och därifrån kunde de lossna och falla ner på skapelsens medelpunkt Jorden.

Det var därför något magiskt och gudomligt i ett stjärnfall och i trons mysterier ingick då att om man teg med vad man såg och önskade sig något tyst för sig själv kunde man bli bönhörd.

Man tog för givet att man såg detta stjärnfall själv och att detta uppstått som ett tecken, en möjlighet för just mig som såg det.

Nog var naturen och alltet besjälat förr, i allt såg man mystiska väsen och gudar. En mer spännande värld än vår måste man säga. Idag är det tvärtom.

Men jag misstänker att ett mellanting är sanningen om vad verkligheten är. En Gud, en djävul och en fri vilja och fria val från mänskligheten gör att det i denna kaosvärld finns olyckor, orättvisor men även glädje existerande sida vid sida.

Önskningarna vid stjärnfall finns kvar sedan urminnes tider i mänsklighetens själ och visst önskar många människor ännu i dag något när de upplever ett stjärnfall.

Testa om du är mobbad

 Skrattar människor åt dig bakom din rygg?

Ser du hur människor viskar när du kommer i närheten?

Då är du utsedd som syndabock av dina medmänniskor. En ventil som dessa tar ut sina besvikelser på. Någon de njuter av att skratta åt för att minska sin egen ledsnad över sina misslyckanden i livet.

Testa om du är mobbad.

Hur ska du komma ur detta om du nu inte är en clownfigur som njuter av att vara fånig och leva som ett skrattobjekt. Men det är något helt annat än att vara mobbad. Clownen finns på de flesta organisationer.

Enda möjligheten är att kallt inte bry sig, då kan mobbingen upphöra och en ny mobbad kanske får träda fram efterhand som ny personal på en arbetsplats kommer eller den tidigare mobbade försvinner genom nytt arbete eller pension.

Men tecknen ovan är de du ska se efter om du önskar veta om du ses som löjlig.

Att söka nytt arbete kan vara omöjligt om du nu har ett, om inte kan ett arbete vara omöjligt att få. Du har en stämpel.

En osynlig sådan som får människor att mobba dig i det dolda ex på mobbade är personer i fas3 i Jobb och utvecklingsgarantin. De har hamnat här då de mobbats ut från arbetsmarknaden.