Risken är att vi redan fört bakterier till Mars. Då kan liv hittas och missuppfattningar frodas.

De första landarna på Mars var inte rena nog för att ses som inte jordbakteriebärare.

Vatten som funnits på Mars är eller kan bli källan för förökning av jordiska bakterier och liv. Det fodras extrem nästan omöjlig renhet av människan om vi landar och tar prover här. Människan själv är överfull av bakterier.

Sterila landare kan eventuellt finna liv om de finns utan att ev liv från medföljande liv från Jorden missuppfattas som liv på Mars.

Evolutionen kan få oss att misstolka. Liv på Mars bör absolut vara unikt och inte kunna missuppfattas. Inplanterat bakterieliv från Jorden bör vi känna igen. Det finns knappast bakterier av samma slag på Mars som på Jorden eller i människan och dess instrument i landare.

Det enda som kan ge missuppfattningar är om jordiska bakterier redan finns där komna från de första landarna och dessa bakterier muterat genom att de är på Mars till oigenkännliga jordiska bakterier. Då kan vi missuppfatta livet som vi finner som Marsliv fast de ursprungligen kom från marslandare. Anpassning och evolution kan ge felresultat.

Men vi får hoppas att detta inte sker.

Bilden ovan är ett björndjur  ca 1 mm långa vilka visat sig väl kunna överleva i rymdens kyla och även i extrem värme  utan större problem.

I Oktober kan man se bland annat Tauriderna meteorer vilka i oktober kan ses i skyn. Se lista på vilka årliga andra regn av meteorer vi kan se.

Meteorregnen är som störst på hösten. Perseiderna talas det oftast om då dessa stora skurar i augusti dyker upp. Men det finns flera andra kanske inte av samma omfattning men ändå regelbundna återkommande.

Tauiderna är ett av dessa återkommande regn av meteoriter. Ca 5 per timme kan man få se under oktober av denna svärm som passerar vår Jord och vars sten och grus ibland kommer in i vår atmosfär och kan ses som stjärnfall.

Här är en lista på vilka andra meteorregn  vi årligen kan se.  Det är många som passerar oss.

67P / Churyumov-Gerasimenko är resultatet av två krockande kometer här landade Rosetta som vi vet. Här har mystiska cirklar börjat visa sig nu.

Att  Rosetta landade  i radioskugga på kometen 67P/ Churyumov-Gerasimenko  har vi läst om många gånger. Kometens konstiga form är troligen resultat av två krockande kometer.

Nu har mystiska cirklar börjat uppträda på dess yta när denna komet närmat sig solen. Vad detta cirkelbildande betyder eller är effekt av vet ingen. Cirklarna är fördjupningar i ytan.

Kan det ha med avdunstning av något under ytan på grund av uppvärmning? Kan det vara förändring av materia på grund av uppvärmning? Kanske både och ock. Kanske då dessa fördjupningar försvinner när Kometen åter lämnar sin bana runt värmekällan solen. Alternativt är förändringarna kometens nya form efter passagen runt solen.

Varför cirkelform är mindre mystiskt. Mycket av det som uppkommer i universum eller i vätskeform på ytor får rund form. Se på vattendroppar eller snöflingors kristallform. Former som är universella och finns i alla materials uppbyggnad eller nedbrytning.

Men vilket material som troligen av värme nu under kometens yta vet vi inte och får kanske aldrig veta. Men säkert är det en naturlig reaktion.

Ett mindre Hubbleteleskop sänds upp från Indien.

Intresset för rymden har ökat och fler stater är idag där uppe än tidigare. I början  av rymdforskningen var det endast USA och Sovjetunionen som hade kapital av att satsa på rymdforskning. Säkert var det under det så kallade kalla kriget mest intressant för dessa stater att undersöka om det fanns möjlighet att skydda sitt territorium från rymden. Vem minns inte diskussionerna och försvar från rymden och miliser sända därifrån.

Kapplöpningen till månen är också ett tidens tecken från då. Löftet av John Kennedy presidenten i USA i början av 1960-talet att USA skulle landstiga på månen innan 1960-talets slut realiserades sommaren 1969.

Men kostnaderna för rymdforskning är hög. Att olika stater bedriver egen forskning är enligt mig idiotiskt. Mycket mer kunde göras om alla samarbetade.

Kanske det hade varit bättre att all Jordens nationer samarbetade när det gäller rymdforskning. Den är dyr och mer skulle fås ur den om alla samarbetade inom en gemensam organisation anser jag.

Meteorit från solsystemets födelse visas för första gången för allmänheten på naturhistoriska museet i London just nu.

Meteoriten  landade i Tanzania 1938 och delades sedan upp till ett antal privata samlare. Största biten av stenen hamnade först 2008 hos Naturhistoriska museet i London men först nu visas den upp för allmänheten.

Stenen är 4,6 miljarder år gammal och därmed äldre än Jorden. Den är en rest från solsystemets skapelse.

Innehållet är samma koncentration av kväve o helium som finns i solen.  Stenen är en kolhaltig kondrit med något vatten och organiskt material inom sig. Byggstenar för det liv som sedan uppstod här på Jorden.

Veilnebulosan är rester av en explosion för mycket länge sedan. Se nya fantastiska bilder av resterna från denna explosion.

Veilnebulosan fotograferad av rymdteleskopet Hubble. Här är bilder som är unika och otroligt vackra. Färgsprakande rester av damm  och rester av en stjärna vilken exploderade för 8000 år sedan.

Nebulosan finns i stjärnbilden Svanen ca 2100 ljusår från oss.

Resterna finns spridda på en storlek av 110 ljusår. Bara det otroligt.

Aktiviteten i vintergatans svarta hål har ökat på senaste tiden. G2 passerade och kan vara det skyldiga.

I varje galax mitt finns som man tror idag ett svart hål. Troligen är detta något som måste finnas för att galaxer ska ha bildats och kanske existera.

Så även i vår galax vintergatan där vi finns i spetsen av en av spiralerna i galaxen.

Nu visar det sig att aktiviteten av vår galax svarta hål har ökat den senaste tiden. 2013 kom en ljus boll förbi i området och detta har troligast ett  samband med den ökande aktiviteten.

Teorier  om att det var massa från denna som ökade aktiviteten genom att en stjärna fanns i den dimmiga ljusbollen av damm och stoff  fanns. Men kanske ändå inte. G2 fick ljuset som namn.

Aktivitet  är fortsatt hög fast G2 nu passerat och blivit av med en del materia vid passeringen av hålet. Teorier finns även att svarta hål har perioder av högre aktivitet och att passeringen av G2 inte ska ses mer än som slumpen att detta moln kom samtidigt. Men troligast ändå finns ett samband.

De snabba materialförluster G2 släppte in i hålet ökade säkert hålets aktivitet och blixtar som ännu kommer ur det har troligast med all materia som lite för snabbt kom in i hålet under astronomiskt kort tidsrymd. Kanske materialet  i ljusbollen även det har betydelse.

Strålningen  ur svarta  hål kommer alltid att öka eller minska. Ökningen av dessa i tid har troligast med G2:s resa förbi området att göra och dess materiaförlust in i hålet på dess färd. Varför strålning ur hålet ökar o minskar vet vi inte men det finns säkert en liknande förklaring av detta som när eld på Jorden ökar eller minskar i styrka på grund av material, värme eller gas.

Men astronomer håller koll på hålet.