Enckes komet är inte lika känd bland allmänheten som Halleys komet men var den andra komet med periodiskt återkommande bana som upptäcktes.

Haleys komet har en bana vilken vart 76 år går nära Jordens närområde.  Kometen vilken har sitt ursprung i Ooorts moln upptäcktes av Edmond Halley 1705. Senast den passerade runt solen var 1986.

Enckes komet var den andra periodiskt återkommande komet som upptäcktes. Detta skedde  26 november 1818 av astronomen Pierre Méchain. Men då en annan astronom Johann Franz Encke lade ner stor möda med att räkna ut kometens bana namngavs kometen efter honom. Kometens omloppsbana runt solen är endast 3,3 år och av den anledningen namnges även andra kometer med korta omloppsbanor Encke-kometer. Nästa passage runt solen sker den 10 mars 2017 av Enckes komet.

Kometen ses som upphovet till meteorregnet Tauriderna vilka regelbundet kommer i november och  Betatauriderna vilka lika regelbundet kan ses då de kommer  i månadsskiftet juni-juli varje år.

Triangulum II en dvärggalax nära vintergatan innehållande stor massa men enbart ca 1000 stjärnor. Misstänks därför ha en stor andel mörk materia. Men vad är mörk materia?

Massan i denna galax ses som mycket större än de få stjärnor den innehåller.  Vid mätning av sex  stjärnors hastighet  i hopen upptäcktes  att de rörde sig med en oväntat snabb hastighet runt galaxens centrum.

Misstanken idag är att  galaxen har en otroligt stor mängd mörk materia. Den största mängd i förhållande till storlek som någon ännu undersökt galax har. Därmed  en otroligt hög andel mörk materia utan jämförelse med andra kända galaxers innehåll eller misstänkta innehåll.

Kanske kan denna galax bli lösningen på att se den mystiska substans genom någon slag av mätning. Ännu har ingen sett direkta konkreta bevis på mörk materia utan enbart att den måste finnas genom dess effekter.

Idag tror man att vi enbart kan se 4% av den materia som finns i universum. Materian som byggt upp solar och planeter och oss är synlig. Men den mörka återstående 96% kan vi inte se. Men vara enbart  övertygade om att den existerar. Men vad den är vet vi inte.

Galaxen Triangulum II har även en annan utmärkelse olik andra galaxer.  Den saknar gas och det bildas inga nya stjärnor här.

Kanske är det ett slags galax vi skulle namnge med någon annan beteckning på grund av dess innehåll och lilla andel stjärnor? En stjärnhop vilken inte ska ses som en galax utan som något helt annat.

Idag vet man att universum inte utvidgas med mindre fart över tid. Istället utvidgas det snabbare och snabbare. Något hjälper till för detta. Jakten på detta något ska öka.

Sedan 1990-talet har forskare förstått att något i teorin om universums utvidgning till en viss gräns eller att universum i ett senare skede dras samman inte stämmer.

Istället utvidgas det sedan Big Bang i en allt snabbare takt. Förklaringen tros idag vara en accelererande okänd  mörk energi som ligger bakom detta. En energi skapad i samma ögonblick som Big Bang.

Troligast en energi vi inte kan se eller mäta mer än effekterna av. Precis som vi inte kan se ljus med mänskliga ögon mer än i viss våglängd kan vi troligen inte mäta all slags energi om vi inte uppfinner det rätta mätverktygen.

I detta fall den mörka energin. Det finns även mörk materia inte heller denna har vi rätt verktyg för att se och mäta. Vi kan förstå att den måste finnas men kan inte med nuvarande vetenskapliga metoder mäta den eller förstå den.

När det gäller den mörka energin ska nu ett observatorium i västra Texas med namnet MC Donalds observatoriet försöka hitta den mörka energins krafter och lära mer om denna genom att utforska ett stort antal galaxers expansion. 

Norrsken kan ses mer än på Jorden. Exempelvis på Jupiter, Saturnus, Neptunus och Uranus

Norrsken eller sydsken kallas ofta gemensamt för polarsken. Men är inget unikt för Jorden.

Citat: Polarsken uppstår när laddade partiklar (vanligen elektroner) från solen (solvinden) faller in mot den översta delen av jordatmosfären på 100-400 km höjd. Elektronerna påverkas av jordens magnetfält och träffar därför atmosfären längs en oval runt vardera magnetiska polen, den så kallade norrskensovalen på norra halvklotet. Slut citat.

Polarsken är inget unikt för Jorden våra gasjättar Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus har egna polarsken. Se bild här på Jupiters  och Saturnus.

Mars har ett eget svagt magnetfält vilket inte ligger vid polerna och kan ge ett svagt sken vilket kan ses av en astronaut på Mars yta . Venus har även ett fält vilket ger ett sken sett utifrån  rymden.

18 ljusår från Jorden upptäcktes nyligen en brun dvärgstjärna.

Dessa är för små för att bli en stjärna men denna dvärg sågs ha ett rött polarsken. Troligen är  polarsken  vanliga bland universums planeter. Ett normalt sken men ett vackert sådant.

Spåren av en vattenfylld och atmosfärrik värld ses på Mars. Men vad hände sedan?

Spår efter atmosfär av samma densitet som Jordens och vattenfyllda sjöar och floder kan ses på många platser på Mars.

Floder och bäckar fanns under lång tid och har efterlämnat sediment som bevisar detta.

Tiden var för ca 3,8 till 3,3 miljarder år sedan. troligen var Jorden då i samma belägenhet och hade även den atmosfär, sjöar och floder.

Skillnaden är att på Jorden försvann  vatten och atmosfär  inte utan finns kvar än idag.

Vad hände på Mars?

Kanske det är så enkelt att något slag av växthuseffekt uppstod. Venus har exempelvis en otrolig värme vilken kanske inte alltid funnits där. En gång var kanske även Venus en planet där vatten och atmosfär fanns men där en växthuseffekt tog död på allt.

Vi vet inte om detta hänt på Venus eller om den alltid varit het. Att något gick snett sett ur vår synpunkt redan när solsystemet var klart. . Men Mars vet vi har haft både vatten och atmosfär. Något hände. Att planeten utan påverkan av något slags växthuseffekt skulle mist allt är inte troligt. Detta då vatten och atmosfär troligast fanns i kanske någon miljard år eller säkert miljontals år.

Det som gång byggts upp över lång tid måste finnas kvar om inte något oväntat sker. Något dödligt likt den nu accelererande växthuseffekten gör på Jorden just nu. Skillnaden är att på Mars fanns troligast ingen intelligens som något kunde stoppat detta likt vi har på Jorden. Naturen klarade det inte.

En ny hemlighetsfull värld har nu upptäckts i vårt solsystem dvärgplaneten V774104.

I Kuiperbältet bortanför Neptunus och i  Oorts kometmoln vilket omsluter hela vårt solsystem finns  inte bara asteroider och grus utan även ännu oupptäckta dvärgplaneter av storlek som Pluto.

De är svåra att upptäcka på grund av avståndet. New Horizon vilken besökte Plutos närområde mm är nu på väg in i Kuiperbältet för att utforska någon dvärgplanet.

Nu har en ny småplanet upptäckts av astronomer hundratals beräknas ännu vara oupptäckta. Den nya planeten vilken ligger på ett avstånd av 15,4 miljarder km från solen har fått betäckningen V774 104 har säkert en spännande yta som alla andra upptäckta planeter. 

Men idag kan vi bara se att den finns inte hur den är beskaffad. Storleken anses vara ca hälften av Plutos. Dess hemligheter är under överskådlig tid dock bevarade och med dagens teknik omöjliga att se.

Pulsarerna upptäcktes 1967 och gav upptäckaren nobelpris.

När en stjärnas livslängd är slut exploderar den och en supernova uppstår. Resterna av stjärnan blir en neutronstjärna. Den blir en liten rest av det som en gång var en stor sol. Det blir en neutronstjärna med en diameter på ca 20 km.

Denna lilla stjärna har sedan  en rotationshastighet på flera hundra varv i sekunden beroende på att den håller samma hastighet som då den var en stor sol.

Från dess poler utgår gamma, röntgenstrålning och radiovågor. Då polerna och rotationsaxeln inte ligger på samma  plats sveper strålningen ut som om stjärnan var en fyr.

Strålningen blir pulsartad i tid räknat i intervall. Intervall av samma slag hela tiden.

Nu kallas stjärnan en pulsar och tiden mellan pulsen är olika på olika pulsarer vanligen ligger takten i hundradelssekunder upp till några sekunder.

Nu har forskare börjat förstå skimrande galaxer på stora avstånd. Skimmer som har sitt ursprung från pulsarer i dessa avlägsna objekt.

Antony Hewish fick nobelpriset i fysik 1967 för sin upptäckt av pulsarer. Foto ovan på honom.