Nya stjärnor föds i stjärnkluster där detta inte borde ske. En gammal utskrattad teori från 1950-talet ses nu som dagens sanning.

Magellanska molnet innehåller två satelitgalaxer till Vintergatan (Stora och lilla Magellanska   molnet) ochen vätgasström kallat Magellanska strömmen. Denna stjärnbild kan enbart ses på södra halvklotet.

I lilla Magellanska molnet finns stjärnhopen NGC411 och i stora Magellanska molnet stjärnhopen NGC1783 och NGC1696.

I dessa hopar är stjärnorna  inte av samma ålder vilket man alltid ansett att stjärnor i en viss stjärnhop bör vara.

När stjärnor sedan dör bildas gas vilket sedan är stoff till nya stjärnor i närområdet.

Men här har upptäckter gjorts av att det mitt inne i hopen finns stjärnor av olikartad ålder. Åldrar av mycket stor skillnad.

Någon säker förklaring på varför finns inte. Men teorin om att så kan ske är en gammal ickebevisad idé från 1952 (lika gammal som jag är) vilken först nu ser ut att få sin bevisning och sina anhängare.

Då som nu i denna teori ser man samma förklaring som trolig. Att stjärnhopen samlat på sig stjärnstoff från passerande moln och att det i dessa har varit bildningar av stjärnor.

En idé vilken ingen trodde på i början av 1950-talet  mer än forskaren vilken kläckt denna som man då ansåg science fictionidé då inga tecken på detta hittats i universum då. Men som nu verkar ha hittats och då bekräftar denna gamla teori som nu dammas av i hyllorna.

Planet funnen vilken har en omloppsbana runt sin sol av ca en miljon år. Det ställer frågor om vad som finns därute.

Efter mycket sökande av  en planets omloppsbana fann man att den var ca 1 miljon år. Men det tog tid att finna dess sol. Nu är det gjort.

Eventuella individer på en sådan planet skulle kanske aldrig förstått att de färdades runt en stjärna eller vilken denna var.

Planeten har fått namnet 2MASS J2126 ca 12-15 gånger större än Jupiter och finns ca 100 ljusår från oss. Åldern är några 10-tals miljoner år och bör ha hunnit runt sin sol ca 50 gånger.

Man kan fundera på om planeten egentligen är en stjärna vilken aldrig föddes eller kan födas i framtiden.

En annan fundering är om det finns en gräns för var planeter finns därute och kretsar runt sin sol. Kanske det finns 100-tals planeter av skilda storlekar vilka är osynliga för oss men vilka kretsar eller har sin bana runt vår sol.

Kanske det finns banor runt varje sol vilka långt därute avlöses av andra solars planetbanor. Kanske de finns oräkneliga och osynliga för oss,  med de teleskop vi har idag av planeter,  i skilda storlekar därute i mörkret mellan solbanorna och mellan galaxerna.

Ännu förstår vi inte hur en röd jätte agerar.

En gång om ca 5 miljarder år kommer solen att expandera till en röd jätte innan den sjunker samman till en vit dvärg.  När detta sker slukar den allt innanför Jorden och inklusive denna.

Det är normalt stjärnliv. Allt förgås och föds igen ser det ut som efter omvandling av materia.

Men varför vätefusionen vilken övergår till heliumfusion innebär att en röd jätte vilket då är tillståndet detta blir resultatet av spyr ut materia är inte förstått i forskningen.

Plasma utkast är en teori men det förklarar inte varför dessa utkast finns.

Röda jättar är vanliga stjärnor. En av dessa vilken behandlas i medföljande artikel är Betelgeuse i Orions konstellation av stjärnor  vilken är den 10 störst lysande stjärnan på stjärnhimlen.

Människoliknande robotar eller inte, på färder i kosmos, kan ge signaler om vilka vi är, negativt eller positivt om det finns andra civilisationer.

Att skapa människoliknande robotar eller ickeliknande robotar för interstellära rymdfärder är inte fel. Människans påfrestningar under långa rymdfärder kan göra det svårt att sända ut oss. Psykiskt som fysiskt är vi inte gjorda för rymdfärder.

Av den anledningen är det helt rätt att sända robotar. Med all säkerhet skapar det inga problem. Men om vilket jag inte tror främmande intelligenser finns där ute och möter dessa farkoster med robotar kan det bli stora problem.

De kan få uppfattningen att vi är en robotvärld. Har de då erfarenhet av att robotar kanske försökt ta över deras värld en gång kan de se våra som fiender på koloniseringuppdrag. Detta kan då få dem att söka varifrån de kom och sedan sända utrustning hit för att spränga Jorden.

Detta är bara ett scenario om det finns någon därute vilken möter våra robotbesättningar i framtiden och tror oss vara en robotcivilisation. Vi måste ta alla beräkningar med om vi ska tro på utomjordiskt liv.

Motsatsen mot ovan är även möjlig. En robotcivilisation som tagit över sina forna herrar möter vår robotbesättning och gör att de inte spränger skeppet vilket de annars skulle gjort. Men de kan då istället undersöka våra robotar och kanske sända dem tillbaks omprogrammerade för att ta över eller utplåna oss.

Vi måste därför med robotbesättningar sända med kunskap om vilka vi är vad vi vill och denna kunskap får inte missuppfattas. Detta är nästintill omöjligt då vi aldrig kan veta vilka som eventuellt får denna är och hur deras förförståelse fungerar.

Dessa oräkneliga planeter därute bör enligt logiskt antagande ha många planeter med liv. Varför hittas då ingen?

Ufon oidentifierade föremål  i skyn har setts i alla tider. Men ingen av dessa syner har kunnat visa sig vara farkoster från andra solsystem hur gärna många än har försökt bevisa detta. Självuppfyllda profetior har i detta fall aldrig bekräftats.

Det är bland dagens forskare till skillnad från tidigare ett stort intresse av att bevisa att liv finns där ute. Men som forskare kan man inte detta utan konkreta bevis.

Troligen ligger det även intressen här att försöka motbevisa kristendomen där det bland äkta troende finns tron att det enbart finns liv på Jorden. Jag tillhör denna grupp.

Men troligen kommer någon forskare inom en nära framtid att vilja få äran av att bevisa att liv finns där ute. Bevis som misstolkas kan vara den lösningen. Bevis som tillrättaläggs och inte på lång tid kommer att förstås som falska kan även bli resultatet.

Jag tror inte på liv därute. Men jag tror dock på att det snart kommer en rapport där forskare misstolkar vad som hittas därute  för att bli en den förste och bli känd i historieböckerna.

Redan idag har en hel del hittats som först misstolkats som liv där ute i form av radiosignaler mm. Men vårt hopp står till att många forskare kollar uppgifter om liv när det väl kommer.

För intresse av detta ämne läs mer här om aktuell forskning och även vad en del forskare tror är förklaringen till att vi inte hittar liv. Att universums ålder och livets bräcklighet gör att det liv som fanns en gång nu är borta och att det därför är tyst därute. Men detta säger egentligen ingenting om liv finns, har funnits eller om vi är ensamma.

Radioteleskopet Nobeyama i Japan har upptäckt det näst största svarta hålet i vår Vintergata.

I centrum av troligen alla galaxer finns ett jättestort svart hål. Varför det finns bör sökas i tidernas begynnelse  den punkt i tid och rum när Big Bang uppstod ur ingenting av ingenting.

Detta är något vi troligen aldrig kan förstå och troligen inte ska förstå men är likväl sanningen. Om allt skapades  ur som jag tror ordet, Guds ord,  då behöver man inte tro på att sanningen går att se från vilken utgångspunkt som helst men ovanstående att det ur ingenting  blev något där vi är nu, i en accelererande expansion är likväl sant. Tror vi alla.

Svarta hål är man inte helt klar över varför och hur de skapas.  Men det finns flera svarta hål i varje galax. Ett i något mindre storlek än det i centrum av vår galax vintergatan. Ett svart  hål har hittats  i  centrum av Vintergatan  ytterligare ett nästan lika stort hittats av ett radioteleskop i Japan i närområdet. Fler finns. Svarta hål är inte ovanliga objekt.

Många finns dolda i moln av damm och materia uppkomna från supernovor eller novor vilka i sin tur uppkommit från exploderande äldre stjärnors dödskampslut.

Svarta hål kan härmed ses som fler än vi trott hittills och för att hitta tecken på dess existens kan vi leta i dammolnen efter supernovor om här då är starka rörelser  kan  vi misstänka att de  är orsakade av inträngning av materia runt ett svart hål och utspyende av materia runt detta.

Ca 2000 troligen beboeliga planeter har upptäckts de senaste 20 åren.

Om man ser till universums ålder ca 13,8 miljarder år bör det därför ha funnits stora möjlighet för liv att uppstå på många platser och  det bör även finnas oräkneliga planeter med livsmöjligheter därute.

Men ännu har inget liv funnits i jakten på detta.

Men då måste vi även bortse från att vi skapats av Gud och är ensamma. I annat fall kan vi aldrig räkna med liv därute enbart livsdugliga planeter om ens det (inget säger att de livsmöjliga planeter vi upptäckt är möjliga utan uppbyggnad av denna möjlighet på plats av människan).

Vi kan aldrig få bevis även som troende på att det inte finns liv där ute. Detta då det finns oräkneliga livsmöjliga planeter och även de som ses som motsatsen skulle kunna rymma okänt liv på eller under ytan  och även i dess atmosfär.

Vi som troende kan bara tro på att vi är ensamma och vetenskapen vilken oftast har en  annorlunda uppfattning att fortsätta det eviga sökandet efter utomjordiskt  liv.

Problemet med sökandet från vetenskapens håll är att det finns risk att missuppfatta liv där inget finns. Vi har haft en del mystiska signaler utifrån vilka först tolkats som misstänkts  liv men sedan förståtts som troliga naturfenomen.

Jakten  på liv kommer att fortsätta. Hoppet är att vi inte kör vilse i detta sökandet och försöker skapa kontakt med en radioaktiv källa eller annat universellt fenomen vi misstolkar eller ännu inte förstår.