Minns ni Löfvens 1 maj tal? Det saknades något.

Han sa bland annat detta:

– Regeringen väntar på bättre tider, Sverige väntar på en bättre regering. Många känner i dag att Sverige inte längre är på väg framåt, utan bakåt. länk

Men inte ett ord om utförsäkringen eller fas 3.

Vågar inte socialdemokraterna nämna en förbättring av ekonomin till samma nivå som innan 2006 för arbetslösa och ett stopp av utförsäkringen?

Ligger inte dessa frågor i socialdemokraternas agenda längre? Vågar man inte föra fram tanken om högre a-kassa, är detta numera tabu och LO:s agenda?

Är anledningen att de då riskerar påhopp av alliansen som bidragsparti? Troligen, idag ses det som en skam att förbättra för de sjuka och arbetslösa. Sjuk- o a-kassa ses som bidrag och är ett skambelagt ord sedan 2006.

Istället tar man fram reformer av slaget skolplikt för ungdomar som ej har gymnasiekompetens. Hela 1 maj talet plus skuggbudgeten handlade om att fler skulle få arbete, inte att de som inte får detta skulle få en ekonomisk bättre standard. Inte att de skulle komma ur segregationen ekonomiskt, om de inte anställdes eller blev friska.

Nog är det en mittenpolitik och ett närmande till alliansens politik som skett med Löfven. Men om så inte skett hade socialdemokraterna knappast fått nya väljare. Det är moderaternas människosyn som styr i det dolda ideologiskt de har fått svenska folket med sig i föraktet mot arbetslösa och sjuka därför vågar inte oppositionen nämna dessa, mer än i förbigående, om de inte ska riskera att förlora väljare.

Därav tystnaden om det största fördelningspolitiska orättvisefenomenet i modern svensk politik i 1 majtalet och i skuggbudgeten. Istället talade det mest om det som även moderaterna gör, arbetslinjen, men i socialdemokratisk anda, likt i mycket alliansens arbetslinje…

Föraktet för sjuka och arbetslösa prioriteras i Sverige.

Media sänder sina program av typen Du är vad du äter och Lyxfällan. White trash i USA är samma nedlåtande form av människor som i Sverige kallas utförsäkrade och som ska disciplineras för detta och fas 3 are som ska arbeta utan lön med en låg ersättning.

Människor med låg social status bildades som en enhet genom moderaternas ”arbetslinje” vilken syftar på att arbetsföra friska personer med anställning eller eget företag ska gynnas på bekostnad av föregående.

Detta kan ses som moderaternas tveeggade ansikte. Ett milt för de med arbete ett iskallt för de ingen anställer.

Hade vi inte tillräckligt av diskrimineringsproblem och utanförskapsproblem innan 2006? Vi hade främlingshat mm. Numera har vi även avsky mot de som inte är friska och de långtidsarbetslösa.

Alliansen har skapat ytterligare problem i samhället (se länk) genom att fler känner sig utanför och segregerade. Fas 3 are och utförsäkrade är den grupp som i framtiden kan bli en stor farlig grupp i samhället.

Utanförskap skapar våld och kriminalitet!

Inget parti har fas 3 eller utförsäkringen som första punkter på sin agenda idag. Luften gick ur debatten efter det att alliansen lyckades tysta ner kritiken mot fas 3 och utförsäkringen.

Dessa segregationsinstrument som är moderaternas största och viktigaste fundament. Oppositionen vågar inte nämna dem mera. De fick majoritet i riksdagen för att stoppa eländet 2011. Men inget hände.

Oppositionen läste av svenska folkets vilja och är idag rädda för en debatt om bidrag vilket är ett av de politiskt farligaste debattämnena sedan moderaterna fått bidrag att framstå som lika med brottslighet, om de riktas till privatpersoner.

Det är ju en helt annan sak när dessa bidrag går till företag i form av skilda anställningsstöd mm…

Konsulthysterin fortsätter i Sverige, kanske det passar in i arbetslinjen.

Coacher i tid och otid placerar arbetslösa i nyföretagares hägn.

Konsulter i all ära, många konsulter inom alla branscher har blivit en företagsidé. De producerar inget annat än ord och floskler.

Ett slags terapiverksamhet som nu även ska riktas till lärarkåren, som därmed anses mindre vetande om hur de ska planera sin undervisning.

Detta ska konsulter råda bot för.

Sverige har blivit ett tjänstesamhälle. Ett samhälle av konsulter som säljer förnuftstjänster. Självklarheter arbetsgivare och arbetstagare förr hade kunskap om utan konsultförklaringar.

Vem som helst kan idag bli konsult och sälja sin idé.

Om detta ska kallas försäljning av sunt förnuft, idéer och förslag eller bara är humbugverksamhet låter jag vara osagt. Men lönsamt är det och staten ser det som arbetslinjen, många lever på denna verksamhet.

Om den är meningsfull för någon mer än de som försäljer den är tveksamt. Men det ligger i vår tids anda att köpa tjänster av alla möjliga och omöjliga slag.

På arbetsförmedlingen har tvingats köpa upp dessa tjänster för att slippa hjälpa arbetslösa själva. Men likväl är arbetslösheten rekordhög år för år.

Detta tål att tänka på.

Lägg ner kärnkraften i Sverige, den ökar elpriset.

Detta genom att den ger en falsk trygghet av el. Elkraft som oftast står still och kostar pengar. Faran med kärnkraft är dock även utsläpp och här minst lika stor från våra grannländers eventuella kärnkraftsutsläpp.

Fukushima kan hända i näraliggande länder när som helst, även i vårt land.

Kärnkraften i Sverige idag är ett totalt misslyckande. Denna används mest till att hålla priset uppe på el. Detta genom att ge sken av kraft, men kraft som stängs ner under den kalla årstiden för översyn.

En översyn som lika väl kunnat göras under den varma årstiden, men då inte resulterat i dyrare el för konsumenten, med oljeeldade elverk och importerad kolkraft och då inte gett lika hög vinst för elbolagen.

Vattenfall är ex tredje största producenten av el i Tyskland. Värt att tänka på. Kanske det är mer lönsamt att hålla kärnkraften nere i Sverige och istället importera el från Tyskland hit för Vattenfall.

Resultatet av avregleringen av elmarknaden. Dyrast el i Sverige!

När elmarknaden avreglerades lurades svenska folket  att det skulle förbilliga elen. Skitsnack! Resultatet vet vi, stillastående kärnkraftverk på vintern. Höga priser som idag är högst i Europa.

Elskatten är hög, säkert för att finansiera jobbskatteavdragen.

Jobblinjen råder och i den är jobbskatteavdragen enda konkreta åtgärden, plus sänkning av det som alliansen kallar bidrag, om nu inte dessa riktas till företagare.

En av de mest misslyckade avregleringar i modern tid, elmarknaden, har visat sig vara ett totalt fiasko! Övriga är inte heller lyckade.

Men likväl önskar moderaterna avreglera mera.

Hur går det ihop? Självfallet gör det inte det.

Allt handlar om en ideologi som går före sunt förnuft.

Ska Sverige bli ett lågskatteparadis på bekostnad av arbetslösa och sjuka?

Förre statsministern Ingvar Carlsson förstår lika litet som många andra varför svenska folket stöttat nedmonteringen av välfärdssamhället i en tid då landet har starka finanser. Förklaringen kan vara att marknadsliberalismen råder sedan länge i Europa och fattigdomen sprider sig. Så även i Sverige. Omfördelning av resurser till de som har en trygg levnadsstandard på bekostnad av de som är sjuka, arbetslösa eller socialbidragstagare.

Hur länge kan en omvänd Robin Hood politik få finnas kvar i ett land som vårt, där den generella välfärden varit en ledstjärna tidigare?

Nu har en av landets främsta skatteexperter i liberalismens tjänst och medarbetare i den kommitté som ser över bolagsskatter, fått en, som denne tycker, bra idé. Att Sverige skulle kunna bli ett lågskatteparadis för företag.

Visst skulle det kunna ske. Redan idag går ju inte skatterna till behövande utan istället har de försvunnit och ersatts av jobbskatteavdrag vilket gjort att finanserna inte enligt Borg kan användas för att förbättra standarden för sjuka och arbetslösa. Det ska inte finnas statliga medel till arbetslösa och sjuka mer än i så låga summor att de kan få slippa svälta, om de nöjer sig med basföda och ev. tak över huvudet…

Detta är marknadsliberalism. Bra statsfinanser, låg skatt och morötter till de med arbete. Plus piska till de sjuka och arbetslösa så de tiger och inte opponerar sig, när de med arbete får mer i plånboken.

Försäkringskassan inget att lita på.

Hårdheten och omänskligheten i regeltolkning är olika i Sverige. Överklaganden bedöms hårt och känslokallt på vissa platser, medan andra har någon mänsklighet kvar bland sina medarbetare.

Friheten är total på de olika kassorna och bedömningar blir relativ beroende på vem som dömer i ett fall.

Sadistiska byråkrater arbetar tillsammans med empatiska medarbetare.  Beroende på vem som får ditt fall är din framtid utstakad. Paragrafryttare arbetar känslokallt och tolkar antingen positivt eller negativt beroende på sin personlighet.

Inga fasta regler finns, allt är skapat av moderaterna, i ”arbetslinjens” namn ser alla sig som bra tjänstemän i statens och Reinfeldts hägn. Arbetslösa vill tjänstemännen inte bli. Man gör vad man blir tillsagd och tolkar detta efter eget huvud.

Så som alla lakejer i alla tider gjort, i den store ledarens namn…

Man tror sig veta att ledaren och dennes regim har rätt och kurser och fortbildning i dennes tankar tar bort de eventuella tveksamheter som finns.

Man har passats in i statens bödelstjänst.