Hubbleteleskopet har hittat en ny mörk fläck i Neptunus atmosfär.

Teleskopet Hubble vilket söker över en begränsad yta av rymden finner lite av varje då och då.

Mycket nytt kommer fram från detta teleskop.

NU senast är en av upptäckterna en ny fläck i Neptunus atmosfär.  Det är mörka virvlar i atmosfären vilka ofta åtföljs av ljusa virvlar.

För att förstå att en mörk virvel  uppstått är de ljusa virvlar som bekräftar detta. De mörka ses enbart i det blå spektrumet och från Jorden är det bilder från Hubble som bekräftar  detta.

Dessa mörka virvlar skiftar i storlek och form och beror säkert på vädersystem i atmosfären. Det är metankristaller vilka uppstår och sönderfaller beroende på strömningar i atmosfären.

Även Neptunus har atmosfär och väder. Men inte likt Jordens utan efter sina förutsättningar beroende på atmosfärens sammansättning.

Intresset är sedan mer än 40 år stort på vår galax svarta hål. Se en något skrämmande film.

I centrum av vintergatan finns likt i de flesta galaxer ett svart hål.

1974 upptäcktes det som finns i vår galax. Gas och stoff har däremot varit effektiva på att dölja hålet för intensiv och noggrann observation.

Numera finns däremot effektivare teleskop. Ett är teleskopet kallat Very Large telescop vilket ser inom det infraröda fältet.

Det har gett bilder av stjärnor inne i damm och stoftmoln i närheten av det svarta hålet. Hålets namn är Sagittarius A. Här finns även stjärnor vilka kretsar runt hålet.

En av dessa är en svagt lysande stjärna med namnet S2. S2 är intressant då denna  när  den är som närmst  har en hastighet av 30 miljoner km i timmen. Detta är 2,5% av ljusets hastighet. Denna hastighet är tillfällig och återupprepas vart 16 år.

Här kan ni se en film på hur dess färd runt Sagittarius A kan se ut. Lägg märke till det röda krysset det är det svarta hålet. Skrämmande osynligt!

Neutronstjärnor och dess konsekvenser mm.

Vid slutet av en stjärnas liv kan den bli en neutronstjärna. Detta sker om det yttre lagret av dess hölje stöts bort och dess inre då imploderar och den har en viss storlek och först blir en supernova. Alla imploderande åldrande stjärnor blir inte detta. 

Men då så sker blir stjärnan en hårdförpackad neutronsamling kallad en neutronstjärna. Storleken blir enbart 20 km  diameter. Vikt en miljard ton per kubikcentimeter. Gravitationen 200 miljarder högre än här på Jorden.

I början som neutronstjärna kan rotationshastigheten bli flera hundra varv i sekunden med temperatur på mellan 10-100 miljoner grader C. Plus att det utgår  stark gamma och röntgenstrålning. Antalet av dessa kollapsade stjärnor är i vår Vintergata ca 2000 st.

Utöver det har ca 600 neutronstjärnor i andra galaxer hittats. Bland dessa sammanlagt ca 2600 neutronstjärnor är 29 stycken klassificerade som  Magnetarer.

En magnetar är en neutronstjärna med ett onormalt starkt magnetfält ca 100 gånger starkare än  det som kan ses som normalt magnetfält (eller vanligast) från en neutronstjärna. Magnetarer utsöndrar stor gamma och röntgenstrålning.

För information om en nyupptäckt magnetar följ följande länk.

Den mest spännande månen i vårt solsystem.

Här finns  utbrott av is och vattenånga på ytan.  Ett hav med en frusen yta. Vad som finns i detta är en gåta men en spännande uppgift att undersöka för framtida forskare.

Sydpolen på månen har ett istäcke av ca 2 kilometers tjocklek. Detta gör istäcket tunnast här. Här uppstår under ytan tidvatten. Detta påverkas av den planet den kretsar runt. Planeten är Saturnus.

Månen består av en fast stenkärna med en radie av 185 km och en vätskeyta med ett djup av 45 km.  Istjockleken är som högst ca 40 km eller 4 mil. Men som sagt vid sydpolen kan den vara enbart ca 2 km.

Nu till månens namn vilken troligen en del redan gissat eller förstått.

Namnet är Enceladus. Månen är ca en sjättedel så stor som vår måne.  Fast den är så liten har den en atmosfär vilken hela tiden försvinner utåt. Troligen påfylls denna från månens innandöme hela tiden av dess gejsrar och vulkaner och gas därinne.

Två exoplanet har nyligen hittats.

Vår Jord är över fyra miljarder år gammal. En avsevärd ålder.

Nu har en exoplanet hittats därute med en ålder av mellan 5-10 miljoner år.

Storleken av den är av ungefär Neptunus storlek. Men avståndet till des  stjärna är alldeles för lågt för att liv ska kunna utvecklas. Den ligger tio gånger närmre sin sol än vad vår Merkurius gör vår sol. Merkurius är den planet vilken ligger närmst vår sol och är alldeles för het för liv.

Planeten har getts namnet Kepler efter teleskopet som fann den och numret K2-33b och kretsar runt sin unga stjärna K2-33 i riktning mot  skorpionens stjärnbild ca 500 ljusår från oss.

En andra exoplanet som hittats nyligen är ännu yngre. Enbart 2 miljoner år gammal. Dess namn är V830Tau b och finns 430 ljusår från oss i stjärnbilden Oxen. Kretsande runt sin stjärna V830 Tau. Dess massa är ca 77% av Jupiters.

Så nog finns mycket att förundra sig över däruppe.

Magnetosfären håller oss vid liv på Jorden. Nu har ett tredje tillfälligt skikt upptäckts. Det verkar skapas vid behov för oss.

Magnetosfären innehåller bland annat det mest kända Van Allenbältena ett av magnetfälten vilka släpper igenom solens värme men stoppar den livsfientliga strålning från solen vi inte kan leva under. Van Allenbältena är den sista skyddsbarriären för oss och livet på Jorden.

Men ibland får solen utbrott med livsfarlig strålning vilken inte likväl den sista utposten Van Allenbältena helt klarar av.

Nu har upptäckten gjorts att det då uppstår ett rymdens tsunami och effekten av denna får ytterligare ett skyddsfält att tillfälligt bildas.

Så nog är allt välplanerat. Mer än vi kanske förstår. Slumpen kan knappast ha konstruerat all slump för liv och skydd här. Idag anser mycket få forskare av fysik detta slumpmässiga vilket var ett mycket vanligt tänkande för bara några årtionden sedan.

Men det innebär inte heller att de kan eller önskar acceptera en skapare.

Istället är teorierna ofantligt fantasirika av skilda slag idag av multiuniversum, gränslösa universum, allt som kan hända händer, kopior av Jorden i ofantliga mängder mm mm.

Utan teleskop kan du enbart se enda grön stjärna.

Hur många har hört talas om att det finns gröna stjärnor? Få. Vita, gula, röda och blå vet vi alla finns men gröna vet få.

Utan teleskop kan enbart en skådas. Den finns i stjärnbilden Vågen.

Men ser du den i teleskop ser  den ser blåaktig ut. Vad som är riktigt är något var och en får ta ställning till. Olika personer ser färger olika. Men utan teleskop ser de flesta denna stjärna som grön.

Läs vidare om denna stjärna och den mytologi som finns runt den och dess sken.