Ett svart hål förflyttat från sin galax centrum

Hubbleteleskopet har funnit ett svart hål som ligger utanför sin galax centrum. Svarta hål finns alltid, vad man vet, i en galax centrum (detta är första galaxen där man säkert vet att inget finns. 

Visst finns svarta hål även på andra platser också, lite överallt däruppe i universum. Men centrum av en galax innehåller alltid ett. Det har man ansett sedan ett antal år tillbaks. Säkert har det en betydelse när man teoretiserar om universums skapelse eller galaxers tillblivelse just det att här ska finnas ett svart hål.

Men just i denna galax har en energi av 1000 miljoner supernovor lyckats förflytta denna galax svarta hål ut från centrum. Hur och varifrån denna nästan omöjliga energi kommit från är en gåta.

Eventuellt är effekten från två krockande galaxer där två svarta hål gått samman men ingen vet och för att försöka veta mer om detta mysterium vilket Hubbleteleskopet upptäckt i dagarna forskas det för fullt om fenomenet. Läs om  forskarnas rapport om fenomenet här.

En positiv nyhet om Van Allen bältena

Van Allenbältena består av ett inre och ett yttre bälte. Här samlas högenergirika elektroner och protoner in genom Jordens magnetfälts hjälp så vi slipper dessa farliga strålar av energi ner på Jorden.

Det inre Van Allenbältet är inte så fullt av dessa elektroner och protoner som tidigare ansetts. De har mer effektivt stoppats av det yttre bältet än vi tidigare ansett.

En positiv nyhet då detta innebär att relativt närgående satelliter inte behöver så starka strålningsskydd man tidigare trott. Detta gör tillverkningen av framtidens jordnära satelliter billigare.

Magiska öar på Titan

Titan en av de intressanta månarna runt Saturnus är i blickfånget.

Här finns hav och sjöar av kolväten och kanske möjligt liv för något.

Ibland bubblar det upp i dessa sjöar o hav. Det är detta som kallas magiska öar.

Det ser ut som bubblor ur en flaska lemonad här på Jorden.

Det är kväve  under en viss temperatur och under ett regn av metan  som bildar dessa bubblor i sjöarna. Betydelse i sammanhanget är också vilken typ av metan eller etan  det är i sjön  för att kväve ska bubbla upp. Inte alla platser på Titan ger synen av magiska öar.

Miljardären anser att minisegelskepp kan nå Alpha Centauri inom 20 år. Men går det att att bromsa in farkosten när den kommer fram?

Minisegelfarkoster med en hastighet av 20% av ljushastigheten kan enligt vissa kunna byggas och nå Alpha Centauri vilkets stjärnsystem ligger 4,37 ljusår från oss på en stjärnresa på 20 år.

Vid målet finns en jordliknande planet vilken är högintressant att undersöka Proxima B. Men att komma till stjärnsystemet handlar även om att bromsa in farkosten i tid och lyckas med det om inte denna ska svepa förbi  stjärnan Proxima Centauri i superfart och försvinna ut i det okända.

Just bromsa och styra är problemet. En farkost som sveper iväg utan att kunna bromsas in skulle enbart svepa in i stjärnsystemet utan någon mening för någon och fortsätta i evighet ut från detta och vidare. Tänk vilken hastighet det handlar om i jämförelse skulle det ta 6 sekunder från Jorden till Månen i denna hastighet.

Se medföljande länk hur det skulle se ut vid denna inbromsning genom medföljande film och läs mer utförligt hur man tänkt sig detta. Det finns nämligen tankar om att även detta ska kunna lösas.

Med hjälp av strålningen från stjärnor när den når fram skulle inbromsning kunna ske och styrning av farkosten kunna ske enligt en ny teori Men alla har rätt att tvivla på hela äventyret. Jag måste nog säga att jag tillhör dessa.

Mörk materias betydelse i rymden har ökat genom årmiljarderna

Från början var det den materia vi består av som hade störst effekt på universum idag är det tvärtom (såsom vi idag förstår det). Spiralgalaxers ökande snurrande genom årmiljarderna är en effekt av mörk materias befinnande i och runt galaxerna.  För 10 miljarder år sedan var effekten från mörk materia mindre och galaxernas snurrande därför långsammare enligt ny forskning.

Det anses att mörk materia likt materia efter Big Bang först var utspridd för att sedan troligen genom gravitation insamlas och bli föremål av skilda slag. Enligt ovanstående var det då först den vanliga materian som var först med detta. Kanske ska man se det som  påverkades starkast av gravitation.

Vad mörk materia vilken vi enbart kan se spår av med de mätinstrument vi har idag konstruerat är vet vi dock ännu inget om. Men min uppfattning är att om den finns är den lika viktig som materian vi känner till för att hålla ihop verkligheten och det universum som vi uppfattar med våra sinnen.

En röd jättestjärnas ovanliga öde

Det var Chandra röntgenobservatorieteleskop som upptäckte detta ovanliga beteende 14800 ljusår från oss.

Det finns nämligen en stjärna därute vilkens omloppsbana i rasande fart gör ett två varv i timmen runt ett svart hål.

Det är en vit dvärg vilken hela tiden genom sin närhet och hastighet förlorar något av sitt material vid detta kretsande. För tillfället är dock faran för att stjärnan kollapsar in i hålet inte akut. Men vad som sker längre fram kan man inte veta.

Hur detta konstiga läge för dvärgen uppstått är höljt i dunkel. Men en teori är att det från början var är en röd jättestjärna som genom tiden förlorat material genom att detta dragits in i hålet och då omvandlats till en vit dvärg vilken nu kretsar därute vid det svarta hålet. 

Men även andra teorier finns. Inget vet säkert varför denna vita dvärg finns där den är.

Celestial star lurade astronomerna under lång tid

Celestial star är en spiralformat ljusobjekt vilket under lång tid efter upptäckten tolkats som en galax. 

Men nu har Alma teleskop upptäckt att så inte är fallet utan det är ett dubbelstjärnsystem bestående av stjärnan LL Pegasi (AFGL 3068)en mycket gammal stjärna  och en annan stjärna, ljuset från dessa ger en ljusspiral omfattande uppåt ett halvt ljusårs storlek.

Det är ljusets spiralform som tills nu tolkat formationen som en galax. Men stjärnorna ligger i ett enormt gasmoln en planetarisk nebulosa och det är detta som lurat betraktaren om vad det var.