Lite känd fakta om Arcturus den ljusaste stjärnan på Norra stjärnhimlen

Arcturus är den tredje stjärnan i ljusstyrka sett från Jorden. De två andra är Sirius och Canopus vilka kan ses från södra stjärnhimlen.

Arcturus ses i spetsen av stjärnbilden björnvakten. Stjärnan är en röd jätte runt vilken det kan finnas planeter.

Det finns en hel del mytologiska berättelser om denna stjärna. Den omnämns i astrologi från ex Japan och  Indien. Bland Australiens urfolk ansågs dess utseende i norr vid förändring ge besked på larvers ankomst i träden. Förändringarna berodde på atmosfären, årstider och väder här på Jorden. 

Det finns en hel del intressanta sägner och påståenden om denna stjärna från skilda folk o kulturer läs mer om detta här. 

OBS: bilden ovan visar dess storlek i förhållande till vår egen sol.

Ganymedes jättemånen i vårt solsystem vilken är större än planeten Merkurius och småplaneten Pluto

Ganymedes är solsystemets största måne vilken har sin bana bland 67 andra månar runt Jupiter. Ganymedes är större än planeten Merkurius men har en mindre massa än Merkurius.

Månen består av sten och is. från Wikipedia citat.

"Ganymedes är den enda månen i solsystemet känd för att ha en magnetosfär. Den magra magnetosfären är begravd i Jupiters mycket större magnetfält. Månen har en tunn atmosfär av syre som innehåller O,O₂ och eventuellt O₃ (ozon)". 

Hur långt från en supernova vi kani vara utan att påverkas här på Jorden.

" En supernova är en exploderande stjärna. Supernovorna hör till de våldsammaste händelserna i universum. I en supernova utvecklas oerhörda mängder energi. Energi vilken lämnar reststjärnan i form av enorma neutrinoflöden, gasmassor och strålning vilket gör att stjärnan under en viss tid kan lysa upp till hundra miljarder gånger starkare än vår sol. Det är lika mycket som lyskraften i en hel galax" 

Alla förstår säkert att effekterna av denna strålning är förödande på liv och en planets atmosfär om denna ligger för nära en sådan händelse.

Men diskussionerna är vilket avstånd från Jorden en sådan händelse kan inträffa utan problem och när avståndet till Jorden innebär livets utplåning här.

Tidigare (sedan 2003) har avståndet ansetts vara 25 ljusår. Allt över detta avstånd från en supernova skulle vara ofarligt här allt under förödande. Men idag har avståndet omtolkats till 40-50 ljusår. Exakt kan inte anges. Men en supernova inträffad under ett avstånd av 40-50 ljusår från oss anses idag få förödande effekter på Jorden.

Men någon sådan förväntas inte. Istället är den stjärna vilken ligger i farozonen för att explodera i en supernova stjärnan Betelgeuse 600 ljusår bort i stjärnbilden Orion. Den 10:e starkast lysande stjärnan från vår synpunkt här på Jorden.

På månen Io:s yta sveper troligen vågor av lava fram

Jupiters måne Io är en vulkaniskt aktiv måne. Det är den tredje av Jupiters 67 månar storleksmässigt.

Nu har det uppmärksammats att det troligen flyter lavaströmmar på denna vulkaniskt aktiva måne.

Men för att bekräfta detta behövs närmare studier vilka först 2021 kan göras genom att då närmare undersökningar av denna måne åter då står på tur.

Mysteriet varför det finns syre på kometer kan vara löst

Kometer sveper förbi oss lite då och då. En del överraskande en del kända och regelbundna Haleys komet är  känd genom att  den besöker oss vart 75:e år. Senast 1986.

Teorier finns om att livet till Jorden kom från kometers nedstörtande på vår planet. 

Ingen vet om det stämmer UFO-fantaster har även spridit idén att dessa objekt är plant- kolonier  för   syre och organiskt material med avsikt att störta in i Jordens atmosfär och där sprida frön till liv komna från främmande intelligenser.

Men det är långsökt. Däremot har det vistas sig att syre finns i kometer och frågan man ställer sig är varför det finns här.

Kan det vara så att det frusits in i kometen redan vid dess bildande för över 4 miljarder år sedan. Syre är annars en instabil gas vilken önskar förena sig med ex väte och bilda vatten. Mysteriet är varför detta instabila grundämne över så lång tid inte förenat sig med andra ämnen.

Men forskning har nu visat genom Rosettas besök på kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko att syre i realtid bildades här. Detta var nytt men även en förklaring av mysteriet ovan.

Vad händer på Jupiter? Den röda fläcken minskar i storlek!!

För ca 300 år sedan upptäcktes en storm på Jupiter känd som den röda fläcken i dess gashölje. En röd fläck vilken visar en stark orkan och vilken till våra dagar och troligen mycket långt tillbaks stormat här.

Inget har förändrats under den tid människan haft uppsikt på den. Inte förrän nu.

Nu har den under vissa tider minskat till hälften i omkrets en förvånande upptäckt då ingen trodde den kunde eller skulle göra det. Den har vad man ansett svept genom gasen i alla tider (kanske) och varför skulle den då plötsligt minska i styrka?

Teorier finns dock. Den mest troliga är att cyklonen fått sin näring av att sluka mindre stormar hela tiden och på det viset hållit sig till en maxcyklon. En cyklon av ett värde där den inte kan öka mer.

Men efterhand som mindre stormar på Jupiter avtagit och energin i jättecykonen genom detta fått mindre näring (möjlighet att sluka fler mindre oväder och fortsätta hålla sig på max) minskat sin styrka och omfång. Något som nu ses.

Men vi vet inte om detta är en tillfällig nedgång eller något som kommer att resultera i den röda fläckens utplåning i framtiden.

Epsilon Eridane ett stjärnsystem relativt nära oss med stor likhet med vårt solsystem i sin ungdom

Epsilon Eridane är den tredje närmsta stjärna vilken kan iakttas med enbart ögat. Den finns i stjärnbilden Floden.

10,5 ljusår från oss ligger detta solsystem innehållande två asteroidbälten, en fragmentskiva  och troligen ett planetsystem. Det är som att se vårt solsystem när det var ungt.

Fragmentskivan eller skivorna innehåller damm, gas och småmaterial överblivet från planetbildning och asteroidbildning.

Det är Alma-teleskopet som undersökt detta objekt och vad det intressanta är här är att man kan se hur vårt solsystem kan ha sett ut den gången det var ungt.