Kom med till Mars med ditt namn där vulkanerna är 1000-tals år äldre än Jordens.

NASA erbjuder åter alla som så önskar att få sitt namn medföljande på en färd till Mars. 2018 i mars månad sker avgången då farkosten Insight tillsammans med ett antal vetenskapliga instrument plus säkert minst en miljon namn ska landa på planeten under november 2018. 

Tidigare erbjudanden om detta var 2015 på ett mikrochips på den färden med ca 800 000 personers namn. Mitt var ett av dem. Nu ska två chips fördubbla möjligheten så fler kan få sitt namn med denna gång. Senast 1 nov 2017 måste intresserade ha antecknat sig. Se här hur.

Marsnyheter kommer ofta numera och en av de senaste är att vulkanerna på Mars är 1000 gånger äldre än dess jordiska motsvarigheter då de vuxit till sig betydligt långsammare på Mars. Mätningar av lavaströmmar har visat detta. 

För en utförlig rapport om denna nyhet se följande länk där en fyllig information om hur forskare kommit fram till detta förklaras.

Många forskare anser att det var i varma dammar det läckte ut det som senare skulle få liv att uppstå.

Det anses av en del ha varit meteoriter som haft med sig livets byggstenar till Jorden.

Detta ska ha hänt för cirka 4 miljarder år sedan. Jordens vulkaniska karaktär då innehöll varma källor likt idag på vissa platser finns de fortfarande kvar. Exempelvis på Island.

Troligen var de många fler då och på många  platser någon gång har minst en meteorit fallit ner på Jorden och hamnat i en av dessa källor.

En meteorit vilken innehöll byggstenar för att få liv att uppkomma efter hand.

Detta genom att värmen i denna grumliga källa  med diverse ämnen fick stenen att läcka ut sitt material och föreningar uppstod vilka i senare tider fick det första livet att uppkomma. Därefter var livsprocesserna och skapelsen klar för liv och evolutionen likaså.

Det är forskare på Max Planckinstitutet och forskare vid MCMaster institut som gemensamt kommit fram till denna teori. Om teorin stämmer vet ingen men den fungerar i tanken. 

Det är bara att fundera över den och sedan ta eget beslut om det är något som man kan tro har hänt. Själv är jag tveksam det låter för mig lite fantasifullt och långsökt. För mycket slumpartat händelseförlopp och antaganden. Tror själv att livets början är mer komplext och svårförståeligt.

Besvikelse över att freon 40 (klormetan) hittats vid en ung stjärna och en komet.

Almateleskopet och ESAsonden Rosetta har funnit det man hoppades inte fanns på de platser detta nu hittats. Molekylen freon 40 (klormetan).

Det har hittats 400 ljusår bort i ett ungt stjärnsystem med namnet IRAS 16293-2422  och på den kända kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko vilken Rosetta sände många bilder från vid sin undersökning där 2014.

Klormetan vilket jag föredrar att kalla det är en organisk molekyl vilken ansetts enbart finnas där organiskt liv eller material finns.

Att det nu hittats på platser där detta är omöjligt visar att molekylen kan finnas på platser där inget organiskt liv existerar.

Det är en besvikelse då detta gör att denna molekyl inte är något man ska leta efter på planeter därute för att bekräfta möjligt liv. Det ger även en fundering över vilka fler molekyler av organisk typ som vi kallar dem som finns därute vilka även dessa inte på minsta vis ger bevis eller säkra antagen på liv därute.

Därav besvikelsen i dagens forskarvärld under sökningen av liv på exoplaneter och i förlängningen misstanken av att fler molekyler blir värdelösa som indikator för liv.

Merkurius tunna atmosfär påverkas av meteorider.

Merkurius dag är lika lång som 58,65 jorddagar. Ett år är 88 jorddygn.

En meteorit är en stenbumling som i inte  brinner upp i Jordens atmosfär på sin färd ner mot Jorden. En meteor  är en sten av mindre slag och det vi ser som ett ljusstreck när det faller ner mot Jorden och kallas stjärnfall. En ännu mindre sten eller gruspartikel kallas meteorid (men även stora klippblock kan kallas detta. Det är lite flytande beteckningar dessa tre. På färden utanför Jorden kallas de meteorider. För att bättre förstå dessa namnbeteckningar och vad som skiljer dem åt se här.

Men den senare beteckningen är små damm och gruspartiklar kallade mikrometeorider  från kometer vilka på sin väg kommer in bland annat i Merkurius atmosfär och där  ger ljuseffekter vilka nu studeras av NASA.

Allt i syfte att förstå mer av Merkurius tunna atmosfär och hur dessa små partiklar på verkar atmosfären. Forskningen är bara påbörjad.

Bilden visar storleksförhållandet mellan från vänster Merkurius, Venus, Jorden och Mars och i vilken följd de ligger från solen vilken då ligger vänster om Merkurius och ej är synlig på fotot.

Saturnusnebulosan har inget med planeten Saturnus att göra

I Vattumannens stjärnbild 5000 ljusår från oss finns Saturnusnebulosan eller som den även heter NGC 7009. För lite mer info om vad en nebulosa är se här . En nebulosa är annars kortfattat ett gasmoln av stoff o damm i större format kanske mer än 1 ljusår stora. Resterna efter en exploderande stjärna.

Utseendet på denna nebulosa är unikt därför smeknamnet Saturnusnebulosan Bubblor i bubblor i färgerna blått och rött finns här. 

Det är en vacker nebulosa där olika slag av dammutkast och gas bildat dessa bubblor i bubblor en gång som rester av en åldrad röd jättes sista tid och explosionens effekter och rester efter denna.

NASA spanade efter hot från rymden men hittade ett på Jorden

NASA spanar med satelliter  efter hotfulla objekt som kan störta ner på Jorden och ge katastrofala följder för mänskligheten.

Men under spaningen ner mot Jorden fann de ett minst lika allvarligt hot i USA.

Vulkanen i Yellostone nationalpark. En mycket stor vulkan vilken en dag med säkerhet kommer att explodera. Vid ett utbrott av en vulkan av detta jätteformat kommer vi att få en fibulavinter efteråt och svälten kommer att utplåna det mesta av liv på Jorden. Få ting kan då odlas förutom i växthus efter en sådan katastrof där aska skymmer solen och ger mörker och kyla under lång tid efteråt.

NASA föreslår att vi bör skydda oss för detta händelseskede genom att arbeta med att kyla ned vulkanen innan det händer.

Ett mycket riskfyllt arbete vilket innebär att borra ner i vulkanen och kyla med vatten. Ett arbete som kan ta hundratals år och om något går galet istället riskerar ett utbrott i förtid.

Forskare anser att tekniken för detta inte finns ännu och avråder bestämt för ett projekt som detta med dagens teknik och även riskerna med det.

Därav blir det knappast gjort och vi kan bara hoppas att det stora utbrott vulkanen troligen en gång kommer att få dröjer tills vi kanske kan skydda oss bättre för följderna av det.

I utkanten av vårt solsystem är en ovanlig komet på väg mot solen under sin miljontals år långa resa hit.

Hubbleteleskopet rapporterar nya rön relativt ofta. Ett av de nyaste upptäckterna är kometen vilken den fått uppdrag att undersöka efter upptäckten av objektet från observatorier på Hawaii.

Långt ute i utkanten av vårt solsystem i Orts moln finns miljontals objekt av skilda slag. Småplaneter, asteroider och kanske planet 9.

Härifrån har en damm och istäckt liten asteroid sedan miljontals år varit på väg mot solen. Den upptäcktes av observatorier på Hawaii i maj i år då den befann sig mellan Saturnus och Uranus.

Hubbleteleskopet har nu koll på den och gör mätningar på den. Den är unik och förvånande. Det har redan därute bildats kometsvans och förångning av is. En mycket förvånande upptäckt att så redan skett då avståndet till solen är mycket långt ännu och det är ljuset och värmen från solen som får kometer att uppstå med sin karakteristiska svans.

Det är lite för tidigt att så ska ha kunnat ske i kylan därute. Men likväl har det skett. Därav intresset som gör att Hubble det mycket upptagna teleskopet nu även fått detta uppdrag att göra undersökningar på en liten underligt uppförande komet.

Min fundering är om någon reaktion från gasplaneterna Uranus och Saturnus tillsammans fått effekten av kometsvans redan? Kometen är ju i närheten och emellan deras banor. Bara en fundering men kanske kan det vara så. Kanske den tillfälligt slocknar igen när den passerat dessas banor. Vem vet.

Bilden visar de fyra gasplaneterna. Den blå närmast Saturnus med sina ringar är Uranus och det är mellan dessa kometen först upptäcktes och sågs med sin svans.